"Konsten att vara invandrare"

Andrzej Olkiewicz flydde som nittonåring från Polen till väst. Han flydde från kommunismen. Först hamnade han i Danmark för att ganska snart resa vidare till Sverige. Andrzej Olkiewicz har skrivit boken "Konsten att vara invandrare". Jag köpte den när den kom ut 2008 och har läst den flera gånger. Fast jag, som norska, är en sådan där utlänning som är nästan svensk redan från början känner jag igen mycket av det Olkiewicz skriver om. Han skriver att han under sin emigranttillvaro har gjort de flesta misstag en människa som bosätter sig i ett främmande land kan göra. Det har jag också gjort, först efter 18 år i mitt nya hemland vet jag hur jag undviker de. Claes Arvidsson skriver om sin norska fru: "Men det har också handlat om hur man ska vara i Sverige. På norska kaffekalas tar man först för sig av tårtan och går sedan loss på bullar och kakor. Så gör vi inte hos oss – och det vet min fru nu". Det vet jag också nu! Plus en massa andra saker.

Stefan Jonsson skriver: "Överallt i världen råkar främlingen ut för diskriminering, skriver den polske svensken Andrzej Olkiewicz i sin nya bok "Konsten att vara invandrare". 'Vi kan önska att det skulle vara annorlunda. Men så är det inte.' För att klara sig i Sverige och kringgå dess tusentals olika utstötningsmekanismer har Olkiewicz utvecklat vad man kunde kalla den luttrade invandrarens stoicism: Räkna med att bli diskriminerad!" Passar det inte kan du åka hem, får jag höra ganska ofta när jag säger något kritiskt om Sverige. Riktiga svenskar upplever sig ha tolkningsföreträde om sitt eget land. Men, jag bor här också och har så gjort i 18 år. Olkiewicz skriver: "Oavsett hur bra man lyckas, hur stort umgänge man har eller hur mycket man själv tycker om det nya landet löper man alltid risken att någon - vem som helst - kan ifrågasätta ens närvaro där. Som invandrare har vi aldrig en självklar besittningsrätt i det nya landet."

Den som lämnar sitt hemland förlorar något viktigt, enligt Andrzej Olkiewicz. Så här skriver han: "I det nya landet är man främling men inte gäst. I det gamla landet är man gäst men inte främling. Det är en smärtsam förlust. Den är som sorgen efter någon som är borta och som har betytt mycket i ens liv. Sorgen mildras med tiden men försvinner aldrig helt." Jag kommer förmodligen att bo kvar i Sverige resten av mitt liv. Jag är kärleksinvandrare och kommer att stanna här tillsammans med min svenske man. Jag kommer dock alltid att ha två hemländer, Norge och Sverige, men två halva hemländer skapar inte ett helt (Ursula Seeber).

Jag har hört norgehistorier i stort sett varje vecka sedan jag kom hit 1993. Olkiewicz berättar: " Lika aningslös var en av mina tidigare kvinnliga arbetskamrater. Hon hade två bidrag till samtalet vid kaffebordet: feminism och ett aldrig sinande förråd av norgehistorier. Trots mina invändningar fortsatte hon att berätta dessa vitsar. Det upphörde inte förrän en kollega drog ett lika plumpt skämt om kvinnor. Då först kunde denna unga feminist begripa hur pass roligt det är när någon gör sig lustig på ens egen bekostnad." Etniska vitsar är inte alltid illa menad, men när man tex är ensam norska på en fest med svenskar så är det inte roligt när norgehistorierna börjar komma. Jag vet, jag har upplevd det otaliga gånger.

Kan man bli lycklig i ett nytt land? Ja, det kan man, men det tar tid att få nya rötter. Många har frågat mig om när jag kommer att bli svensk? Jag har funderat mycket kring den frågan. När blir jag svensk? Förmodligen aldrig då jag var vuxen när jag emigrerade hit. Förresten måste man bli svensk? Mina barn, förutom min dotter som har flyttat tillbaka till Norge, kommer kanske att bli svenskar även fast deras vänner kallar de för norrbaggar och dylikt. Men, de kommer alltid att vara norskättlingar med allt vad det innebär. Jag har fostrat de till att vara stolta över det. Patriotismen är stark i Norge.

Nu när jag ytterligare en gång har läst boken "Konsten att vara invandrare" så är mitt huvud fullt av funderingar kring den resa man gör när man väljer att flytta utomlands. Boken kan varmt rekommenderas. Boken vänder sig till de som har bytt land, de som tänker studera utomlands, de som lever med någon av annan nationalitet, de som har föräldrar från något annat land och de som i sitt yrke möter människor av annan etnisk bakgrund. Den borde med andra ord läsas av alla.

Citat från boken: "Jag tycker illa om invandrare. Jag skall emigrera till ett land där de inte tar emot invandrare." (avlyssnat på stan).