tisdag 12 juli 2011

"Konsten att vara invandrare"

Andrzej Olkiewicz flydde som nittonåring från Polen till väst. Han flydde från kommunismen. Först hamnade han i Danmark för att ganska snart resa vidare till Sverige. Andrzej Olkiewicz har skrivit boken "Konsten att vara invandrare". Jag köpte den när den kom ut 2008 och har läst den flera gånger. Fast jag, som norska, är en sådan där utlänning som är nästan svensk redan från början känner jag igen mycket av det Olkiewicz skriver om. Han skriver att han under sin emigranttillvaro har gjort de flesta misstag en människa som bosätter sig i ett främmande land kan göra. Det har jag också gjort, först efter 18 år i mitt nya hemland vet jag hur jag undviker de. Claes Arvidsson skriver om sin norska fru: "Men det har också handlat om hur man ska vara i Sverige. På norska kaffekalas tar man först för sig av tårtan och går sedan loss på bullar och kakor. Så gör vi inte hos oss – och det vet min fru nu". Det vet jag också nu! Plus en massa andra saker.

Stefan Jonsson skriver: "Överallt i världen råkar främlingen ut för diskriminering, skriver den polske svensken Andrzej Olkiewicz i sin nya bok "Konsten att vara invandrare". 'Vi kan önska att det skulle vara annorlunda. Men så är det inte.' För att klara sig i Sverige och kringgå dess tusentals olika utstötningsmekanismer har Olkiewicz utvecklat vad man kunde kalla den luttrade invandrarens stoicism: Räkna med att bli diskriminerad!" Passar det inte kan du åka hem, får jag höra ganska ofta när jag säger något kritiskt om Sverige. Riktiga svenskar upplever sig ha tolkningsföreträde om sitt eget land. Men, jag bor här också och har så gjort i 18 år. Olkiewicz skriver: "Oavsett hur bra man lyckas, hur stort umgänge man har eller hur mycket man själv tycker om det nya landet löper man alltid risken att någon - vem som helst - kan ifrågasätta ens närvaro där. Som invandrare har vi aldrig en självklar besittningsrätt i det nya landet."

Den som lämnar sitt hemland förlorar något viktigt, enligt Andrzej Olkiewicz. Så här skriver han: "I det nya landet är man främling men inte gäst. I det gamla landet är man gäst men inte främling. Det är en smärtsam förlust. Den är som sorgen efter någon som är borta och som har betytt mycket i ens liv. Sorgen mildras med tiden men försvinner aldrig helt." Jag kommer förmodligen att bo kvar i Sverige resten av mitt liv. Jag är kärleksinvandrare och kommer att stanna här tillsammans med min svenske man. Jag kommer dock alltid att ha två hemländer, Norge och Sverige, men två halva hemländer skapar inte ett helt (Ursula Seeber).

Jag har hört norgehistorier i stort sett varje vecka sedan jag kom hit 1993. Olkiewicz berättar: " Lika aningslös var en av mina tidigare kvinnliga arbetskamrater. Hon hade två bidrag till samtalet vid kaffebordet: feminism och ett aldrig sinande förråd av norgehistorier. Trots mina invändningar fortsatte hon att berätta dessa vitsar. Det upphörde inte förrän en kollega drog ett lika plumpt skämt om kvinnor. Då först kunde denna unga feminist begripa hur pass roligt det är när någon gör sig lustig på ens egen bekostnad." Etniska vitsar är inte alltid illa menad, men när man tex är ensam norska på en fest med svenskar så är det inte roligt när norgehistorierna börjar komma. Jag vet, jag har upplevd det otaliga gånger.

Kan man bli lycklig i ett nytt land? Ja, det kan man, men det tar tid att få nya rötter. Många har frågat mig om när jag kommer att bli svensk? Jag har funderat mycket kring den frågan. När blir jag svensk? Förmodligen aldrig då jag var vuxen när jag emigrerade hit. Förresten måste man bli svensk? Mina barn, förutom min dotter som har flyttat tillbaka till Norge, kommer kanske att bli svenskar även fast deras vänner kallar de för norrbaggar och dylikt. Men, de kommer alltid att vara norskättlingar med allt vad det innebär. Jag har fostrat de till att vara stolta över det. Patriotismen är stark i Norge.

Nu när jag ytterligare en gång har läst boken "Konsten att vara invandrare" så är mitt huvud fullt av funderingar kring den resa man gör när man väljer att flytta utomlands. Boken kan varmt rekommenderas. Boken vänder sig till de som har bytt land, de som tänker studera utomlands, de som lever med någon av annan nationalitet, de som har föräldrar från något annat land och de som i sitt yrke möter människor av annan etnisk bakgrund. Den borde med andra ord läsas av alla.

Citat från boken: "Jag tycker illa om invandrare. Jag skall emigrera till ett land där de inte tar emot invandrare." (avlyssnat på stan).

8 kommentarer:

Johan R. Sjöberg sa...

Høres ut som en interessant bok, Margit. Noen gang kanskje jeg skriver om det å være innvandrer i en bloggpost eller så, også.
Det er ikke noen konkurranse, men jeg opplever det som lettere - men ikke helt smertefritt - å være svensk i Norge (og jeg føler meg ikke helt svensk når jeg snakker med svensker i Sverige, har jeg notert meg).

Margit Urtegård sa...

Hej Johan.

Det du beskriver står det om i boken. Jag skall köpa boken till dig. Du har nog rätt i att det antagligen är lättare att vara svensk i Norge än norsk i Sverige. Jag funderar mycket på varför det är så. Är norrmännen mer gästfria? Är de mer nyfikna? Eller har klasskillnaderna som är mycket större i Sverige än i Norge gjort Sverige till ett kallare land? Snobbismen är i alla fall större här än i Norge, för att inte tala om titelsjukan? Men, dessa saker kanske hänger ihop? Man säger att man i Norge arbetar för att leva, medan man i Sverige lever för att jobba. Man skall självklart inte generalisera, jag vet det. Men i bland måste man tillåta sig det för att kunna titta på skillnaderna.

Stor klem
Margit

Johan R. Sjöberg sa...

Hei Margit,

Takk for det. Jeg håper at vi sees igjen snart, hvis ikke før så til førstedag jul ihvertfall... men du har en stående "inbjudan" til meg i Oslo (selv om jeg bor litt spesielt, og det kan vi ta privat).

Sverige har jo altid vært et overhetssamfunn. Norge har jo i prinsippet ikke hatt adel siden middelalderen - den adelen som Norge hadde etterpå var jo "dansk".

Når nordmenn sier til meg at "svensker er så høflige", så svarer jeg (omtrent): "Det skulle bare mange, de har jo stått med lua i hånda i flere sekler".

Jeg tror at nordmenn har større interesse for Norge enn hva svensker har for Norge, ihvertfall svensker i Mälardalen - svensker er jo på en måte Nordens amerikanere. Sverige har jo omtrent like mange innbyggere som Norge og Danmark tilsammen, og det gjør desverre noe med mentaliteten.

Som du sikkert skjønner så synes jeg at svensk arroganse overfor nabolandene er noe som jeg absolutt ikke liker.

Anonym sa...

Hej Margit och Johan,som Svensk så kan jag bara säga att som ni uppfattar Svenskar i förhållande till Norrmän,så tycker jag precis omvänt

Johan R. Sjöberg sa...

Hej anonym - jag vet inte helt hur du menar, men det är väl svårt att påstå att svenskar är lika, eller mer, intresserade av Norge, som norrmän är av Sverige.

Vet du t. ex. vem Marius Müller är? Finn Kalvik? Kristin Halvorsen? Vet du om Venstre är ett borgerligt eller socialistiskt parti?

Någorlunda bildade norrmän vet vilka Evert Taube och Magnus Uggla är, de känner till Anders Borg, och de vet att Folkpartiet är ett borgerligt parti.

Johan R. Sjöberg sa...

Jeg har hørt noen få svenskevitser i løpet av fem år i Norge, og de fleste svenskevitser har jeg fått be om...! Nordmenn kvier seg for det (men OK, jeg har hørt andre kommentarer om Sverige og svensker som ikke altid har vært så hyggelige, men når jeg har sagt at "jeg er ikke enig" eller "dette setter jeg ikke pris på", så har det blitt stille).

Anonym sa...

som svensk boende i mälardalen så kan jag inte känna igen mig själv eller någon annan jag känner i eran uppfattning om oss. tvärt om norge är nog det landet som vi svenskar känner mest samhörighet med.att vi ofta har dålig koll på norge beror nog mycket på att media inte ofta tar in så mycket därifrån men också att vi svenskar har lite svårt att förstå erat språk, ni pratar snabbt och väldigt glatt,och jag kan villigt erkänna att jag inte kan hänga med och förstå vad som sägs på norska. utan jag måste ha textat, det gör att jag inte följer norsk tv radio eller läser norska tidningar.pch följaktligen inte har någon aning om vad som händer i norge. men det betyder inte att jag tycker norge är ett sämre land än sverige eller att jag ogillar norrmän.

Margit Urtegård sa...

Hej "svensk boende i mälardalen"

Min bloggartikel handlade först och främst om boken "Konsten att vara invandrare", en mycket bra bok.

Sen blev det en diskussion mellan min gode vän Johan Sjöberg, som är svensk boende i Norge, och mig om olikheterna mellan Norge och Sverige. Både han som är svensk och jag som är norska har upplevt att det finns olikheter. Inte därmed sagt att vi har rätt, då det handlar om egna upplevda erfarenheter och ingen vetenskaplig undersökning.

Jag älskar svenskar och Sverige. Det här är mitt hemland nu och har varit så i 18 år. Tro inget annat. Sen är det beklaglig att svensk media skriver så lite om Norge. Du har helt rätt när du skriver: "...att vi ofta har dålig koll på norge beror nog mycket på att media inte ofta tar in så mycket därifrån..." Där borde det ske en ändring.

Med vennlig hilsen
Margit