"Detta ständigt stormande folk"

Bodil Malmsten har i DN skrivit en underbar artikel om Frankrike och Sverige. Artikeln publicerades på Frankrikes nationaldag den 14 juli. Fransmännen är nästan lika duktiga på att fira sin nationaldag med pompa och ståt som vi norrmän är. Härligt! När jag som 18-åring bestämde mig för att resa ut i världen på egen hand så kunde Frankrike ha blivit landet jag hade valt om de inte 1985 hade haft visumtvång för norrmän. Sådant hade jag inte tid att vänta på, jag var en otålig och rastlös ung tjej som ville resa på en gång. Jag gick in på en resbyrå och ville till ett land med sol och god mat. Jag åkte dagen efter till Lanzarote och stannade där ett bra tag. Jag förälskade mig i det spanska temperamentet, den goda maten och en spanjor så klart.

Bodil Malmsten skriver: "Hade jag inte bott tio år i Frankrike hade jag aldrig förstått hur svensk jag är, hur präglad av min svenskhet, från rötterna och ut i fingerspetsarna. I Frankrike ständigt påmind om min svenskhet, i Sverige påmind om hur ofransk jag kommer att förbli – hur jag håller igen med vad jag tycker för att inte sticka ut, hur jag låter bli att kritisera sådant som är fel, för att alla andra kanske inte håller med. Hur jag tiger i postkön i stället för att skrika: Vad var det jag sa? Som jag gjorde för tolv år sedan när posten i den form vi kände den hastigt lades ner och kommunikationsdirektören skröt med hur duktig företagsledningen var på att hålla tyst. I Frankrike finns posten kvar. Nedläggningshotad, men fortfarande kvar. För att folk blir galna när posten hotar att lägga ner, det protesteras och demonstreras och så är det med allting, folk lägger sig i. Ska det privatiseras vill folk veta ungefär hur det ska bli. Inte stå där inför faît accompli som vi. Vi tycker att mycket är fel, det tycker vi och gnäller på helgerna, men så länge Maciej Zaremba inte har dragit i gång en debatt om det säger vi ingenting. Vi tiger och liksom samtycker, fast vi egentligen inte gör det".

Vi kanske hade haft fungerande järnvägar och punktliga tåg om vi var lite mer som fransmännen? Detta ständigt stormande folk hade definitivt inte accepterat att år ut och år in, vinter efter vinter, den ena kallare än den andra, stå på perrongerna och frysa och vänta på tåg som inte kommer. De hade stormat riksdagshuset oavsett vem som hade ansvarat för järnväg, tåg med mera.

Malmsten berättar: "I Frankrikes fina familjer kan en au pair gifta sig med sonen i huset, utbilda sig till domare, ställa den elit hon kommit att tillhöra inför domstol och fälla för korruption. Som den formidabla Eva Joly". Au pairen hon beskriver är en norska. Eva Joly valdes nyligen till det gröna partiet Europe Écologies presidentkandidat. Hon hamnade i blåsväder när hon föreslog att militärparaden, som går längs avenyn på nationaldagen, borde bytas ut till en medborgarparad. De som har varit i Norge på 17 maj, Norges nationaldag, vet vad hon menar. Det var mer än många franska politiker kunde tåla. Eva Joly har dubbelt medborgarskap och har bott i Frankrike i hela sitt vuxna liv. Men, nu fick hon veta hut; hon fick veta att hon inte har några franska värderingar och ingen fransk historia. Nu fick hon veta sin plats i hierarkien; hon är ju ingen riktig fransyska.

Annika Ström Melin, på DN, skriver: "Det är riktigt skrämmande att det krävs så lite för att det skall välla fram unkna gamla nationalistiska tankar i Paris. Ja, det är det. Men, jag och säkert alla andra invandrare möts av precis samma unkna nationalistiska tankar här i Sverige om vi som utlandsfödda vågar säga något kritiskt om Sverige. Skillnaderna mellan nationerna och folkslagen är dock för det mesta rätt så charmerande. Jag har bara bott i tre olika länder. Jag skulle önska att jag hade hunnit med ännu flera. Det är så otroligt spännande att lära sig de olika kulturer, traditioner och tankesätt.