"Vi lärde oss inget om demokrati"

DN skriver: "I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. I den här gruppen finns också en föreställning om att demokrati inte spelar så stor roll. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val. Det här är ett hot mot demokratins grundvalar, skriver statsvetaren och forskningsledaren Staffan I. Lindberg.

I Tunisien, Egypten, Jemen, Libyen, och nu senast Syrien, kämpar och dör den unga generationen för rösträtt och demokrati. Kampen för demokratiska rättigheter i vårt eget land ligger inte så långt tillbaka i tiden. I Ådalen 1931 dödade svensk militär 5 demonstranter och skadesköt än fler. Andra världskriget innebar en befrielse från Mussolini och Hitler för många länder i Europa, men var början på en 45-årig diktatur för andra. Frihet och rättvisa har aldrig varit gratis".

Varför förefaller det som om många unga svenskar i dag inte bryr sig om frågor som frihet och demokrati? Är det för att de är bortskämda och överbeskyddade? Eller är det för att deras föräldrar aldrig har behövt kämpa för frihet och demokratiska rättigheter? Eller är det för att människor som växer upp i frihet, överflöd på det mesta och aldrig har behövt att oroa sig över att få gå och lägga sig hungriga på kvällen kanske lätt blir egoistiska och självupptagna? Ledarskribenten Susanna Birgersson skriver: "Jag tror inte att demokratin är hotad i Sverige, däremot biter jag mig i kinden i frustration över att 26 procent – eller någonting däromkring – är så oreflekterade, så otacksamma, så fyllda av politikerförakt, så upptagna av navelskåderi att de inte reflexmässigt uppskattar det som människor i detta nu blir ihjälskjutna över. Demokrati. Rätten att rösta bort politiska ledare".

Jag förstår Birgerssons frustration och håller med henne fullständigt. Det finns dock två orsaker som jag tror är en stor bidragande faktor till att det ser ut så här. Den ena faktorn har tagits upp i media och det är att historiekunskaperna är för dåliga hos befolkningen och då menar jag befolkningen i stort och inte bara hos de unga. Det räcker inte att läsa om svenska kungar och dylikt i skolan för att bli upplysta demokratiska varelser. Jag överraskades över, under de åren jag arbetade inom kriminalvården, hur mycket mer personal och intagna från tex forna Jugoslavien kunde om historia än vi från de nordiska länderna. En gång jag fick gå i mellan en intagen och en personal som bråkade med varandra så grälade de om något som hände för flera hundra år sedan. Båda två, som hade olika nationaliteter, gnabbades om vad deras förfäder hade gjort mot varandra under ett slag eller något på 1200-talet. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Jag var mest förvånad över att de var osams om något som hände för så länge sedan; saker som de båda är helt oskyldiga till.

Den andra orsaken är föräldrarna till dagens unga kanske inte heller bryr sig särskilt om vad som händer utanför deras egna kommungränser eller funderar så mycket över vad som händer utanför deras eget hem? Har man växt upp med föräldrar som själva har hållit på med navelskåderie, för att använda Birgerssons ord, så är det kanske inte så konstigt att det inte finns så många fullfjädrade demokratikämpar bland våra unga?

DN skriver: "Jenny Madenstam, statsvetare vid Stockholms universitet, tror att resultatet är ett uttryck för den okunskap som finns bland svenska ungdomar. – Det finns en okunskap kring vad demokrati och diktatur är. Jag kan till och med se det på studenter som läser statsvetenskap på universitetet. Skulle man djup­intervjua de här ungdomarna tror jag att svaren skulle ha blivit annorlunda.

För 19-åringarna Miranda Helin, Stephanie Schmidt och Emelie Lundberg är demokrati viktigt, men först efter att vi talat om för dem vad det är. Till en början har de ingen aning. – Jag vet allvarligt inte vad du talar om. Jag har aldrig hört om detta i skolan, säger Miranda. De andra instämmer. De är alla öppna för att sälja sin röst till en politiker som lovar dem jobb – om det inte strider för mycket mot deras värderingar. – Det är skitsvårt att få jobb. Jag tar studenten om en vecka och har panik, säger Emelie Lundberg". Det parti (de partier) som gör något åt ungdomsarbetslösheten slipper nog betala för ungdomens röster i nästa val!

Jag är inte så orolig för våra ungdomar. Ungdomar i dag reser mycket mer runt i världen än vad vi gjorde när jag var ung. Det är inte bara överklassen förunnat att resa till de olika världsdelarna i dag. Mina barn har gått i skolan tillsammans med människor från olika länder. De umgås med personer med olik bakgrund, från alla samhällsklasser och får kunskaper om andra som vi bara kunde drömma om. Det som var exotisk när jag växte upp tillhör ungdomarnas vardag i dag. Den största skillnaden, tror jag, är att våra barn och unga får vara med i samtalen och räknas på ett helt annat sätt i dag än förr. När jag var liten satt vi under bordet och tjuvlyssnade på de vuxna när de pratade. I dag får barn och unga vara med i en helt annan utsträckning än vad de fick vara när jag var ung. De som säger att det var bättre förr har fel. Vi kan, som de skriver i dagens ledare i DN i dag, Lita på de unga!