Jag följer med stort intresse Maciej Zarembas många reportage i DN om den svenska skolan. Gårdagens artikel "Sverige har slutat undervisa. Så förlorade lärarna sitt yrke" innehöll mycket information jag inte kände till. Att det var fd statsminister Göran Persson (S) som kommunaliserade skolan, då som skolminister, är ingen nyhet. Men, att han fick draghjälp av socialdemokraten Gösta Brodin och även lärarfacken för att montera ner den svenska skolan var inget jag visste.
Maciej Zaremba berättar: "När kommunaliseringen kom på agendan 1989 var det två saker som stod fullständigt klara. Att under kommunalt styre skulle politikerna få bestämma vad som hädanefter menades med 'lärare'. Samt att reformen skulle stupa om majoriteten av lärarna sade nej. Inte ens Göran Persson skulle våga köra över en hel lärarkår. På den tiden fanns det tre fackförbund för lärare. Och det såg ut som om det skulle bli ett tydligt nej. Majoriteten i alla tre förbund var emot, visade enkäterna. Så hände någonting under maj månad 1989. Två av de tre förbunden bytte fot. Säkert spelade pengarna en viss roll. På ett ovanligt sätt blandades skolreformen ihop med avtalsrörelsen där Göran Persson lockade med ordentliga lönelyft." Jag undrar vad Lärarförbundet tänker om detta i dag? Var det värt det?
S-ombudsmannen Gösta Brodins kamp mot lärarkåren 1982 lade grunden för det hela: "Så kom den då, folkets kultur, i skepnad av en snickare från Skåne. 'Krig mot lärarna', utropade rubrikerna. Det var skolstyrelsens ordförande i Åstorp, S-ombudsmannen Gösta Brodin, som höjde jämlikhetens fana. 'Lärarna jobbar bara halvtid, men har fullt betalt', avslöjade han i Expressen i december 1982. De hade lön även när de inte undervisade! Och så var det de långa loven. Det var ett rättvisekrav att de arbetande delade samma villkor. Brodin framställde lärarna som snyltare på välfärden: de var slöa, egoistiska, ett skrå som bevakade orättmätiga privilegier". Tänk att en person med ett så stort förakt för lärarprofessionen och läraryrket kunde få påverka så mycket.
Dagens ledare i DN skriver: "Men det politiska systemet har ändå reagerat på krissymtomen: studieresultat som sjunker, oordning i klasserna och svårigheter att locka studenter till läraryrket. Att utbildningsminister Jan Björklund har nått framgång beror till stor del på att han tidigare än många andra såg vad som hände i skolan och lyckades formulera politiska svar. Det kommer visserligen att ta tid att vända utvecklingen, men den nya lärarutbildning och de reformer som redan beslutats ger förhoppningsvis resultat efter hand".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det hela började dessvärre långt innan. Då företrädare för den "moderna pedagogiken" tog över de centrala skol- och utbildningsmyndigheterna och började montera ner kunskapsskolan. Det började redan när min mattelärare på gymnasiet, Matts Håstad, blev professor och införde mängdlära och "stolen".
Det värsta är att vi har offrat ett antal generationer av våra barn för att vi har varit för flata för att säga ifrån och arbeta mot det som då betraktades som PK.
Det finns de som påstår att min årskull hör till de sista som gick ut grundskolan med en fortfarande fungerande skola (-72). Men redan tidigare hade det börjats flumexperimentera i skolan. För egen del var det ämnet matematik (IMU, Individuell matematikundervisning). Det, kan man säga, gav mig men för livet. Matematik är sedan dess en av mina sämsta "grenar" i tillvaron.
Har just läst boken "Perssons sidor" för andra eller tredje gången (förf. Christer Isaksson). Där berättas bl a om hur kommunaliseringen gick till - skött av skolminister Göran Persson med vidhängande
statssekreterare Anitra Steen.
Persson var så smart att han både sa och inte sa till lärare & lärarfack att det skulle bli lönelyft. Han sa: "det är i kommunerna pengarna finns". Hamnade i KU, men (inte oväntat) friad för att ha köpt lärarna.
Jag ser kommunaliseringen som en stor olycka och en mycket starkt bidragande orsak till att skolan ser ut som den gör idag. Och - det kommer att ta e t t b r a t a g innan det vänder/kan vända. Det är min fasta övertygelse.
Fritt Fall är möjligen kul på Gröna Lund, men när det gällt den svenska skolan har man lätt kunnat hålla sig för skratt.
Har själv engagerat mig i skolämnet
svenska, med dialog med lärarfacken. Jag ser svenska som det allra viktigaste skolämnet i landet, och att det är där vi överallt allra tydligast ser resultatet av lärarnas insatser.
Särskilt har jag inriktat mig på särskrivning - som jag vet är ett stort problem också i Norge, med en "motståndsförening" (ju) med namnet AMO. Heia!
Hej Mats.
Tack för informationen. Skolan i Sverige var redan kommunaliserad när jag flyttade hit från Norge, så det är spännande att få veta hur det var innan det hände och vad som orsakade förändringen. Mina tre barn har gått i denna skola och jag kommer ihåg att jag reagerade på att de knappt hade läxor samt att människor som inte var utbildade till lärare fick arbeta som lärare och då även som klassföreståndare.
Jag skrev en krönika om detta i Eskilstuna-Kuriren, som även publicerades i DN, det blev ett ramaskri utan dess like och jag blev mycket hårt kritiserad till och med av de utbildade lärarna på skolan. De är nog förbannade fortfarande:-). Den svenska jantelagen är starkt, man skall inte komma här inte och föräldrar skall definitivt inte säga något.
Måste få lägga mig i debatten lite =) Visst är inte den skola och det lärande vi har idag det bästa som Sverige skulle kunna prestera och få fram genom våra utbildningar. Men vill ändå tillägga att de är inte bara lärarnas fel, ungdomar idag är bra mycket latare än vad dem var förr (bara ett antagande eftersom alla säger att skolan var bättre för, men i vilket fall är de lata) Jag är själv en av dem som latat mig genom skolan med medelmåttiga och knapphändiga betyg, det var knappast brist på att lärarna ville lära mig saker, vara bara jag som sket i det. Inte förrän jag gjorde omprioriteringar i mitt liv och mina tankar kring skolan fick jag bättre betyg, jag gick ut med topp betyg från Thomas gymnasiet en skolan som får mycket kritik men som hjälpt mig hur mycket som helst. Och då inte skolan i sig utan de lärare jag hade under min utbildning. Så skyll inte allt på lärarna, barn och ungdomar måste lägga mer tid på sina studier och mindre tid framför data och umgås med kompisar som är det största prioriteringar ett barn/ungdom har idag. Skolan måste få en viktigare roll för att vi ska kunna höja standarden, det är för lätt att få utbildningar vid sidan om grundskola och gymnasiet så man måste inte ta skolan på allvar förrän man verkligen vill ha ett jobb.
"jag gick ut med topp betyg från Thomas gymnasiet en skolan som får mycket kritik men som hjälpt mig hur mycket som helst."
Stor humor! :-D
Anonym, läs klart meningen så kanske du förstår poängen i kommentaren, att lärare som bryr sig och engagerar sig kan få en ungdom att vilja engagera sig i sin skolgång. Mvh Bullen
Käre Bullen!
Även min generation var av naturen lat! Jag tror inte Du hitar en skolelev i någon generation som inte i grunden är rätt så lat. Skillnaden mellan då och nu är att idag kan eleven vara lat utan att något händer. Latheten är därmed sanktionerad av våra myndigheter och några bekämpningsmedel har man inte ens funderat över.
"På min tid" gick det helt enkelt illa för den elev som var lat, DIREKT. Antingen genom lärar- eller föräldraåtgärder (återkommer till dessa). Idag går det illa först resten av livet.
Föräldrarollen har dessutom starkt förändrats. "På min tid" stod föräldrar och lärare på samma sida och kämpade samma kamp för att få sina barn/elever att jobba. Idag är det väl snarare regel att föräldrarna klagar på lärarna om dessa sagt till en elev någonting.
Det blir en kommentar till:
Vi som tillhör fyrtiotalist- och tidigare generationer häcklas ofta när vi påstår att det faktiskt i vissa fall (som skolan) var bättre förr.
Vi ska inte glömma att alla de som bar fram och gjorde Sverige till ett av världens mest framgångsrika länder på de flesta områden har gått i just den "gamla skolan" där undervisning bedrevs från katedern. Där elever satt stilla och lyssnade på läraren och satte en ära i att faktiskt ta till sig den lärdom och de erfarenheter som dåtidens oftast duktiga pedagoger kunde föra vidare till sina elever.
Dessa elever gick sedan ut i livet med en god kunskapsbas och med en nyfikenhet på vad livet kunde erbjuda.
Se på Klass 9A: var finns den nyfikenheten idag?
Visst! Det har alltid funnits - och kommer i alla system att finnas - elever som av olika skäl inte "passar in" i systemet. Och då ska givetvis en beredskap finnas att också lotsa dessa vidare.
Å andra sidan kommer det också alltid att finnas ett fåtal som inget skolsystem kan bita på utan som tar till sig lärdom och kunskap av eget intresse. Det blir nu dessa som blir den elit som ska lotsa Klass 9a-generationen genom livet.
Tala om diktaturmöjligheter!
Skicka en kommentar