Kränkthetens kvot är fylld i Sverige

Dilsa Demirbag-Sten skriver i DN: "Som flyktingbarn, kvinna och invandrare från arbetarklass borde jag ha en hel del att vara kränkt över. Men kronisk kränkthet övergår förr eller senare i en offermentalitet som tar mer än den ger. För att förekomma de läsare som redan i tanken har formulerat ett ilsket motinlägg, vill jag direkt säga att det inte är acceptabelt med rasism, kvinno­hat och klassförakt. Inte desto mindre anser jag att varje individ, i ett land som Sverige, också kan välja hur han eller hon ska förhålla sig till allt elände som drabbar dem. Fler borde skona sig själva genom att säga ifrån en gång och sedan gå vidare. Men alltför många, såväl barn som vuxna, har vant sig vid att bli curlade".

Det var mycket upplyftande och uppfriskande att läsa Dilsa Demirbag-Stens krönika i dagens DN. Hon har så rätt; kränkthetens kvot är fylld till bredden! Det finns nog inget annat land i världen där folk blir så lätt kränkta och lättstötta som här. Det är väl i och för sig inget jätteproblem. Problemet är väl att folk i tillägg är så långsinta. Det är inte sällan man får höra om personfejder som är flera decennier gamla och fortfarande lika explosiva och levande. Om det är ett svenskt nationaldrag skall jag inte säga säkert. Jag har bara noterat att många pratar skit om andra för saker som hände för länge länge sedan. Det är också rätt sällan man möter på en "intakt" familj där alla i släkten kan umgås med alla. Rätt fascinerande egentligen att folk orkar leva med så mycket hat inom sig. Jag brukar tänka att dessa bittra och sura individer borde skaffa sig ett liv; ett helt eget liv liksom. Det skulle de må så mycket bättre av.

Dilsa Demirbag-Sten påpekar: "Vi har blivit en nation av gnällspikar. Livet kan inte alltid vara rosaskimrande. Vi får göra som tidigare generationer svenskar – ta skiten, damma av oss och fortsätta framåt. Gnällspikar bygger inte ett land. Vem orkar lyssna på en människa som fastnat i kränkthet och inte förmår lyfta blicken för att se sitt liv i ett annat perspektiv. Nästa gång någon säger något kränkande, säg ifrån, ryck på axlarna och gå vidare". Akkurat, låt eländet rinna av dig som vatten på en gås och gå vidare.

Antje Jackelén, biskop i Lunds stift, skriver: "Vi lever i en värld där människovärdet dagligen kränks på många sätt. Människor berövas rätten till mat, kläder och ett hem att bo i. De berövas utbildning, hälsovård och rätten till utveckling. Mot bakgrund av detta framstår vissa, så kallade kränkningar i bästa fall som lyxproblem".

Lena Andersson på DN träffar mitt i prick: "En förutsättning för yttrandefriheten är faktiskt att man inte blir åtlydd så fort man yttrar sig. Så stort ansvar ska ingen behöva ta för sina känslor. Samhället ska inte vara ett hov som går ner på knä för varje förorättad människa". Klockrent Lena Andersson!