Politiknörd, som jag är, så startade jag också lördagsmorgonen med att lyssna till Håhan Juholts en timme långa jungfrutal. Socialdemokraternas nyvalda partiledare var både rolig och underhållande. En medelålders man med pondus, buskiga ögonbryn, stor omtalad mustasch och stor självdistans pratade oavbrutet om fornstora dagar. För inte var det mycket till nytt han hade att komma med. Solidaritet var hans mantra. Barnfattigdomen lyftes upp som något socialdemokraterna nu skulle jobba stenhårt med att bekämpa.
Fredrik Segerfeldt skriver på sin blogg. "Två kunniga bloggare har skärskådat den barnfattigdom som kommer att bli en av S huvudfrågor under Juholt. Och de kommer fram till ungefär samma sak: det är ett integrationsproblem. Vi har importerat en underklass, med människor från tredje världen som inte lyckas ta sig in på en arbetsmarknad som är utformad efter ett homogent industrisamhälle." Bloggarna Segerfeldt refererar till är doktoranden vid University of Chicago, Tino Sanandaji och Danne Nordling, mångårig liberal ekonom. Läs deras texter också.
Fredrik Segerfeldts lösning är: "...reformera LAS, sänk skatten på arbete drastiskt (inklusive löneskatter), ta bort fackets monopol på lönebildning, sänk bidragen. Och så en dynamisk företagarpolitik som suger upp arbetskraft. Detta kommer dock att skapa ökade inkomstskillnader, något sosseriet inte kan acceptera. Eller så kan vi stänga gränserna..."
Personligen tror jag vare sig på Moderaterna eller på Socialdemokraterna som samhällsproblemlösare. Moderaterna är ett miljardärsparti fullt av män som saknar insikt om klassamhället. Socialdemokraterna är ett kollektivistiskt parti som inte ser individen alls. Det är provocerande att höra en sosse anno 2011 fortfarande använda sig av solidaritetsbegreppet. Ännu mer provocerande är att höra att de skall göra något åt barnfattigdomen. Är Socialdemokraterna rätt parti för det? Eskilstuna-Kuriren berättar: "Drygt var tionde invånare i Eskilstuna uppbär försörjningsstöd. Det placerar Eskilstuna bland de fem kommuner i landet som betalar ut allra mest i socialbidrag. 181,5 miljoner kronor. Så mycket pengar betalade kommunen förra året ut i socialbidrag. Utbetalningarna har ökat markant de senaste två åren – och personer som går på socialbidrag gör det allt längre."
Och vem styr i Eskilstuna och har gjort det sedan tidernas begynnelse? Jorrå, just det; Socialdemokraterna! Sedan Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006 har sossarna i Eskilstuna självklart lagt skulden för allt ont på den borgerliga regeringen. Men, det var gissningsvis lika illa i staden innan 2006? Med tanke på att sossarna har styrt både landet Svea och Eskilstuna stad sedan hedenhös så borde ju Eskilstuna vara socialisternas Mecka. Och det kanske den är? Men, barnfattigdomen har de inte gjort något åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Segerfeldt et als påståenden är båg. Länder med arbetsrättslagstiftning, som t. ex. Sverige och Norge, har inte lägre utan högre sysselsättningsgrad än länder med svagare arbetsrätt, t. ex. USA och Storbritannien.
Jag är inte expert på Eskilstuna, men jag utgår ifrån att bristen på arbetstillfällen i Eskilstuna inte bara beror på kommunen - Sverige har ju en regering som mötte en finanskris och lågkonjunktur med att göra ingenting. "Om vi sätter oss i ett hörn och väntar så går det nog över" tycks vara Anders Borgs devis. Jag är glad att jag bor i ett land där Keynes fortfarande lever - i Norge tror vi fortfarande på motkonjunkturpolitik, och det är jag glad för.
Hej Margit,
Du har helt rätt, Eskilstuna med
flera kommuner har stora problem med sitt försörjningssstöd.Du kan själv räkna på hur mycket en barnfamilj får att leva på. Dessa barn lever absolut under fattigdomsgränsen, och det är inte bara invandrare vi pratar om. Många svenskar har levt på försörjningsstöd länge, det är svårt att få jobb och många har ett mkt dåligt självförtroende. Folk i gemen tror att t ex Försäkringskassans ändrade och hårdare regler startade med den borgerliga alliansen, men de introducderades redan av sosseregeringen.
Kram
Kerstin F.
Barn liksom pensionärer står utanför produktion av varor och tjänster och kallas med enkelt språk "tärande". Övriga kallas på motsvarande sätt "närande" och producerar, bidrar till samhällsnyttan. Att skapa framtida producerande arbetskraft, reproducera, är även det bidrag till samhällsnyttan. Barnalstrande, reproduktion, ses än idag som en privatsak. Precis som alla får allmän pension vid 65 skulle samhället kunna ansvara ekonomiskt för alla barn mellan 0 och 18 år genom att betala 2 ggr bidragsförskottsbeloppet plus barnbidraget dvs. 1273 + 1273 + 1050 = 3596 kr/barn. Flerbarnstillägg, barnpensioner, bidragsförskott och vårdnadsbidrag skulle inte längre behövas. Frånskilda pappor skulle kunna få råd att bilda familj på nytt och inte jagas för underhållsskulder. Barnfattigdomen skulle bli historia. Men ingen politiker vågar föreslå detta.
Till min tidigare kommentar vill jag tillägga: daghem/förskolor borde liksom den obligatoriska skolan avgiftsbefrias och vara helt skattefinansierad. Jag har erfarenhet av daghem med inkomstprövad avgift där bidragsförskott för mina tonårsbarn las på som en inkomst. Syskon i tonåren som kostar massor sågs i stället som en inkomstkälla och höjde avgiften för småbarnen. Bl.a. så skapas barnfattigdom.
Skicka en kommentar