Rädslans kultur är redan grundmurad i Sverige

LO:s Wanja Lundby-Wedin skriver en tänkvärd artikel om meddelarskydd och yttrandefrihet. Hennes koncentration mot den privata sektorn är dock felriktad eller något orättvis. Det finns lika stora problem för alla whistleblower oavsett om de arbetar inom offentliga eller privata verksamheter. Att tro något annat är antingen enbart ett önsketänkande från Wanja Lundby-Wedins sida på grund att hon som ingrodd socialdemokrat alltid vill kämpa för en stor offentlig sektor eller så är det bara ett tecken på naivitet och okunskap eller en kombination av de båda.

Wanja Lundby-Wedin skriver: "Avsaknaden av meddelarskydd i skattefinansierad privat verksamhet är givetvis helt orimlig. Hur människor vårdas i sjukvården, hur våra gamla tas om hand på äldreboenden och hur våra barn har det i förskolor och skolor får aldrig vara en företagshemlighet. Personalen måste ha rätt att öppet diskutera kvalitet och påtala missförhållanden utan att riskera bestraffning." Hon har helt rätt i att meddelarskydd är viktigt. Men, meddelarskyddet är inskriven i svensk grundlag och skall gälla alla arbetsplatser. Men, problemet är att lagen i praktiken inte fungerar någonstans, vare sig den eller lagen om yttrandefrihet. Man skall kunna med fullt namn och identitet avslöja missförhållande på sin arbetsplats, privat- som offentlig, utan att riskera repressalier. Så rosenröd ser dock inte verkligheten ut.

Jag känner inte till något fall inom något privat företag i Sverige där folk har fått gå på grund av att de har sagt något om sin arbetsplats. Vi är desto flera som har arbetat inom skattefinansierad offentlig verksamhet, som har råkat illa ut när vi har påtalat oegentligheter på våra arbetsplatser. Jag kan nämna Anders Ahlmark, kartografen på sjöfartsverket och Peter Magnusson, undersköterskan på sjukhuset i Södertälje. Båda arbetade inom den offentliga sektorn och båda fick stora problem när de slog larm om missförhållanden på sina arbetsplaster. Så innan Wanja Lundby-Wedin kräver något av privata arbetsgivare skulle hon kanske sopa rent framför den dörren hon så gärna värnar om och vurmar förr; nämligen den offentliga sektorn!

Jag slog larm om missförhållanden på Hallanstalten 2004 och priset jag fick betala var väldigt högt. Jag ångrar dock inget, jag skulle gjort likadant i dag.

LO:basen skriver vidare: "Många är rädda att förlora sitt jobb om de slår larm eller protesterar mot missförhållanden. Och det är tyvärr en befogad rädsla. En privatanställd som går till medierna för att berätta om missförhållanden kan komma att betraktas som illojal och riskerar då att förlora jobbet." Wanja Lundby-Wedin har rätt i detta, men det gäller i så fall lika mycket, om inte mer, inom offentlig sektor som inom den privata dito.

Fokuset på den privata sektorn delar svenska socialdemokraterna med det norska arbeiderpartiet. Siv Jensen (FrP) säger i norska VG: "Hvis det hadde vært et offentlig drevet sykehjem som hadde vært i søkelyset, hadde det ikke blitt noen sak for Kolberg (Ap)."