måndag 28 februari 2011

Hemmafruidealet på väg tillbaka?

"Du skall inte ha betalt för att du sitter hemma och tar hand om dina barn", säger en upprörd Nalin Pekgul (S) till en hemmafru i programmet "Kvällsöppet med Ekdal" förra veckan. Att kommunen fyrabarnsmamman bor i spar 560 000 (140 000 kronor per barn)kronor om året, säger däremot Pekgul inget om. "Vi bidrar och vi gör en samhällsinsats", kontrar Therese Murphy. "Förvänta dig inte att samhället skall vara med och betala att du stannar hemma med dina barn", utbasunerar Nalin Pekgul föraktfullt. Samhället får ofta betala dyrt för de barn som inte har fått en grundläggande trygghet och genom det en stabil självkänsla som barn. Om man räknar bort alla dysfunktionella familjer så mår nog barn bäst av att vara hemma de första åren av sina liv.

Jag har aldrig förstått föraktet för hemmafrun, som så tydligt dominerar i Sverige. Nu när hemmafruidealet tycks dyka upp i Sverige igen, så måste man fundera över varför det händer? Kan det vara så enkelt att det är "dagisbarnen" som nu har blivit föräldrar? De barn som har blivit uppdragna ur sina sängar i ottan för att lämnas på en förskola. Flera av dem har fått tillbringa så mycket som 12 timmar av sin vakna tid i denna institution. Är det de som nu gör revolt? Niclas Järvklo, idéhistoriker från Stockholms universitet, är också tveksam mot att kvinnor tar hand om sina egna barn. Han hävdar att genom hemmafrun kommer söndagspappan tillbaka. Det resonemanget förstår jag inte alls. Papparollen måste väl vara pappans eget ansvar? Huruvida det är kvinnor på en förskola eller om det är barnets mamma som tar hand om barnet under dagtid så spelar väl inte det någon roll för papparollen? Det är väl bra om ett litet barn lär känna åtminstone en av sina föräldrar? Jag skulle önska att hemmaförälder blev ett vedertaget begrepp och en verklighet i Sverige. Barn skulle må bra av att vara hemma i sin trygga miljö sina första levnadsår. Att säga det i Sverige anno 2011 är som att svära i kyrkan, jag vet. Därmed inte sagt att jag har fel!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Rätt Marigt!
Jag har fått det stora privilegiet att vara hemma med flera av mina barn(längre än man ska).Jag har tillbringat många dagar hos dig..tillsammans med våra barn då du var hemmafru. Många härliga minnen med norska pannkakor och hjälp med att förstå varandras barn, stöttning av en annan mamma. våra barn slapp att vara på dagis/dagmamma 10 timmar om dagen och få hem en sliten mamma/pappa. Det är en utopi för många försäldrar idag att få en sådan ekvetion att gå ihop. Sorgligt tycker jag.
Du har rätt i det du säger.
klem Ewa

Margit Urtegård sa...

Hej Ewa!

Tack för din kommentar. Mina bästa minnen har jag från de åren jag var hemma med mina egna barn. Jag bakade bullar, saftade saft och sylt, gjorde egen marsipan till påsk och gjorde alla sorters kakor till jul. Mest av allt fick mina barn ha ett öppet och tryggt hem att ta hem sina kompisar till. Inget man får nobelpris i direkt, men mina barn har haft en kärleksfull och härlig barndom. Det bästa jag kan ge dem. Att jag lärde känna dig under denna harmoniska tid gör allt ännu bättre min goda väninna.
Klem Margit

Mats Werner sa...

Jag hade privilegiet att vara hemma under vår äldsta dotters första år i livet. Våra tre barn har haft förmånen att vi senare jobbade bredvid hemmet under de flesta av deras skolår, så det fanns alltid "någon hemma" på tomten.
Jag säger bara Klass 9A för att man ska förstå vikten av just relationen barn-föräldrar.

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Ja, det är ett privilegium att få barn och det är ett privilegium att få ge de all den kärlek de behöver. Du är en förebild för alla pappor. Vi får barnen, en gåva, ett lån, som vi skall värna om.

Anonym sa...

Jag förstår inte varför du pratar om "hemmafruar" i ditt inlägg? På det sättet skjuter du ju hela argumentationen som Therese och de andra försökte framföra i sank.

Margit Urtegård sa...

Hej anonym.

Hemmafrubegreppet användes i programmet, därav använde jag det. Hemmapappa har tills dags datum inte blivit något begrepp. Du missade mitt yttrande: "Jag skulle önska att hemmaförälder blev ett vedertaget begrepp och en verklighet i Sverige." Hemmaföräldrar, vare sig de är mammor eller pappor, behövs.

Anonym sa...

Jag läser hemmafru = hemmaman precis som polisman = poliskvinna etc

/Birgitta E

Margit Urtegård sa...

Hej Birgitta.

Tusen tack för ditt kloka påpekande, du har helt rätt, här är begreppet hemmafru könsneutralt.

Anonym sa...

tidigare var det en riktig kvinnas viktigaste arbete att ta hand om make hem och barn, sen så blev det frigörelse, då det var bättre att någon annan tog hand om barnen, och nu har vi en debatt där det är fult att någon annan ansvarar för ens hem? det finaste dyrbaraste vi har är väl ändå barnen, de ska vi lämna bort, men ve den som lämnar bort sin städning
jag minns med sorg mina barns tidigaste år,att behöva lämna dom på dagis för att gå och jobba någon annanstans. och skulle jag kunna backa tiden, så skulle mina prioriteringar ligga helt annorlunda, nu ser jag fram emot barnbarnen istället och få finnas där mera för dom.

Anonym sa...

Hej!
Visst är det märkligt att vi 2011 tycker att någon annan än vi föräldrar är bättre lämpade att tillbringa mest tid med våra barn.Vi tvingas ge bort guldstunderna när barnet tex betraktar livet ur sitt perspektiv - vi går miste om deras kloka och roliga kommentarer, dessa får dagispersonalen dokumentera i ett litet häfte istället... Barnen är det viktigaste vi har, barnen är framtiden säger vi. MEN det är inte okej i dagens samhälle att prioritera barnen varken som hemmafru/man eller i förskola och skola. När ska det blir lika prioriterat som att ha det "ljust och frächt" hemma ;-)? //Catharina