"Den modigaste flickan i Egypten"

DN skriver: "I knallrosa hijab (slöja) och lika rosa tröja står hon vid kravallstaketen, 'Den modigaste flickan i Egypten' som hon kallas på Youtube. Poliser i kravallutrustning stirrar uttryckslöst när hon med armen i luften hoppar omkring och rytmiskt ropar slagord, som de unga männen runt henne upprepar i talkör. 'Vad vill du, Mubarak? Att alla egyptier ska kyssa dina fötter?' Nu har kvinnorna tagit plats på gatorna. Unga, medelålders, gamla. Och arga. För nästan exakt 32 år sedan gjorde Azar Mahloujian samma sak i Iran. Hon var ute på gatorna och protesterade mot schahens envälde. 1979 var den iranska revolutionen ett faktum. Azar Mahloujian var vänsteraktivist, och hade stora förhoppningar om framtiden. Drömmar som krossades nästan direkt."

Nu är det viktigt att man arbetar för att få till en riktig demokrati i Egypten, utan diskriminering mellan män och kvinnor, kristna och muslimer, heterosexuella och homosexuella. Azar Mahloujian säger till DN: – Det är viktigt att det finns ickereligiösa alternativ. I Iran sitter ledarna troligen bara och väntar på att få stödja Muslimska brödraskapet, både ekonomiskt och militärt. Religion är en privatsak, inte något man kan styra ett land eller ett folk med." Den "modigaste flickan i Egypten" och alla andra frihetskämpar i Egypten vill ha demokrati och frihet.

Dilsa Demirbag-Sten skriver i Expressen: "I Sverige har Mattias Gardell lanserat Muslimska brödraskapet som 'folkhemsislam' och ser det som ett demokratiskt alternativ utan att fästa avsikt vid partiets judehat och samarbete med nazister. Genom att erbjuda ett socioekonomiskt skyddsnät för den hårdast utsatta befolkningen har islamistiska rörelser och partier gjort sig populära bland de unga och fattiga och på så sätt kunnat bredda sin medlemsbas. Ett bekant mönster i arabvärlden som är världens kanske mest demokratiresistenta region.

Mubaraks regim har i 30 år och med västs goda minne mördat och förföljt sekulära oppositionella och därigenom hejdat framväxten av de demokratiska krafter som skulle kunna ta över efter hans avgång. Med samma hårda nypor har Mubarak och andra diktatoriska ledare i Mellanöstern och Nordafrika hållit islamisterna i hårda tyglar, men efter behov släppt odjuret loss för att skrämma den egna befolkningen och stärka sympatierna för det egna styret i väst. I alternativet mellan islamister och fortsatt stabilitet under en sekulär envåldshärskare är valet lätt att förutsäga. De folkliga upproren i Tunisien och Egypten påverkar grannländerna och islamisterna vädrar morgonluft."

Det är alltså för tidigt att jubla över det som händer i Egypten, alldeles för tidigt!