DN skriver: "I såväl Danmark som Norge har ansvariga politiker låtit ta fram nationella strategier mot extremism. I Sverige saknas motsvarande handling. Här befinner vi oss ännu på kartläggningsstadiet, hävdar de experter som DN talat med. Anledningen till att Sverige ligger så långt efter sina grannländer beror på den 'tillbakadragna hållningen'. Det säger Tore Bjørgo, professor i polisvetenskap vid polishögskolan i Oslo, som har forskat i olika former av terrorism och högerextremism i Norden." Det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på den konflikträdsla som finns bland svenskar i allmänhet och svenska politiker i synnerhet. Jag vet inte varför det är så, men rädslan är påtaglig nästintill skrämmande. När det gäller den politiska debatten är slagord som "högt i tak" en utopi. Allt måste vara politiskt korrekt; vad nu det är? Norrmannen Tore Bjørgo säger till DN: "Mitt intryck är att Sverige lider av beröringsångest. Man har inte velat sätta problemet på kartan." Akkurat eller just det! Så är det. Det är uppenbarligen bättre att ducka och hoppas att allt går över av sig själv. Men, det kommer inte att göra det. Dags för svenska politiker att vakna upp kanske?
DN:s artikel fick mig att tänka på gårdagens kommunfullmäktigedebatt om den strategiska planen. Den sosseledda majoriteten har skrivit i planen att kommunens fastighetsbolag skall bygga flera hyresrätter i kommunen. Över 40 procent av kommunens invånare bor redan i hyresrätter. Jag gick fram i talarstolen och frågade om det är en naturlag i Sverige att hälften av befolkningen skall bo i hyresrätter med allt vad det innebär. Jag berättade att den svenska bostadskulturen och bostadspolitiken skiljer sig avsevärt från de andra nordiska ländernas dito och kom med exempel från mitt födelseland Norge. Då poppade sossarnas HB Karlsson upp i talarstolen och yppade något om att jag inte ville ha några hyresrätter alls. Han kom med flera fula påhopp och fick stöd av kommunfullmäktiges ordförande Lotta Grönblad (S); hon mumlade något om vilken punkt vi var på och tyckte antagligen att jag inte följde dagordningen för att jag kom med exempel utanför hennes perspektivsfär. Det låg i luften att HB Karlsson skulle säga att jag kunde åka hem till mitt Norge. Ann Landerholm (M) berättade under rasten att hon var orolig för att HB Karlsson skulle säga det. Vare sig han eller Lotta Grönblad behövde säga det; det var just det de sa i alla fall. Man skall inte komma här inte... Storebror tittar inte på lilla Norge för att lära sig något:-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Angående DN:s artikel:
I ett öppet samhälle, eller i vilket samhälle som helst, är det svårt att värja sig för enskilda sjuka människor som utför våldshandlingar. Detta kan ingen plan i världen värja sig mot.
Sen har det ju faktiskt, tvärt emot vad Jimmy Jansson (s) hävdar i gårdagen ST, visat sig att självmordsbombarna inte alls uteslutande består av fattiga och okunniga. I själva verket är de ofta välutbildade. En undersökning från MI5 visar att många av de myter som omsorgsfullt byggts upp om terrorister är felaktiga. Det finns ingen given socialbakgrund, vare sig gällande medelklass, överklass eller fattiga. Majoriteten av terroristerna är inte särskilt religiösa och det finns inga bevis om mentala störningar.
Angående KF:
Det vi behöver i Strängnäs är ju ungdomsbostäder och i det fallet ställer jag gärna upp på fler hyresrätter. "Om Strängnäs kommun hade hållit sitt löfte att bygga ungdomsbostäder hade vi kunnat tapetsera hemma i stället för på stan" som aktionsgruppen Bårderline så fyndigt skrev 2008. Men att bygga hyresrätter som någon slags naturlag, som du skriver Margit, det är en helt annan sak. Sen kan man ju konstatera att jantelagen tyvärr verkar leva och frodas även i vår kommun.
Angående svenska och norska bostadsförhållanden. En av de få saker som är bättre i Sverige än i Norge är ju just detta med hyresrätter. I Norge är det i princip en helt fri marknad, med allt vad det innebär av svindyra lägenheter och rum, i alla fall i Oslo, som jag har erfarenhet av. Det är visserligen sant att det i regel går ganska fort att få tag på någonting att hyra, men det är till ett högt pris. Dessutom är bostadsstandarden, på hyreslägenheter, högre i Sverige än i Norge. I Sverige ingår ju i princip alltid vitvaror, i Norge måste man skaffa det själv i de flesta fall. Det är alltså betydligt fler merkostnader när man skall hyra i Norge - och alla varken kan eller vill äga sin bostad. I Norge är det ju nästan så att människor köper en bostad för att det förväntas av dem, och så får de betala till banken i 40 år i stället.
Jag är inte emot att folk köper sin bostad, men det krävs lite nyanseringar här. Dessutom, när nu Sverige har en annan bostadskultur än Norge, bör då inte politikerna underlätta för de som bor i Sverige att få någonstans att bo? Då behövs hyresrätter. Och det behövs fungerande kommunala bostadsförmedlingar, någonting som Sverige hade så sent som på 1980-talet.
För Norges räkning vill jag gärna ha tillbaka en ordentlig social bostadspolitik, som jag har hört påstås att de en gång hade även här. Det är den där dj-a Kåre Willochs fel...
Trots att vi ofta inte är överens så läser jag gärna din blogg, och jag länkar till den från min blogg.
Skicka en kommentar