Jag har träffat Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Det var under en heldag med politiska seminarier i Stockholm i år. Jag kommer inte ihåg vad hon talade om så något stort intryck gjorde hon inte på mig då. Nu är situationen annorlunda. Nu kommer många att komma ihåg henne. Hon blev människan som gjorde diskriminering till ett löjeväckande ord eller begrepp.
Ledarskribenten på DN Hanne Kjöller skriver: "Anställda hos diskrimineringsombudsmannen, DO, får inga julklappar. De får en vinterpresent. Inte heller ordnar myndigheten någon julfest. De håller decemberfest. En rolig anekdot eller talande för hela verksamheten? Det lutar onekligen åt det senare. För fruktar man att en julklapp på en svensk arbetsplats kan uppfattas som diskriminerande blir liksom inget diskrimineringsärende för litet. Överkänsligheten går igen i flera av de mål DO valt att driva rättsligt. Samtidigt som de flesta är överens om att det finns en verklig och allvarlig diskriminering väljer DO att gå till domstol med det så kallande handskakningsfallet, där en arbetssökande man av religiösa skäl vägrat skaka hand med en kvinnlig chef. Eller att argumentera mot skolavslutningar där det sjungs 'Den blomstertid'."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar