Sluta psykologisera sexsäljarna - köparna är mer intressanta

Hanne Kjöller skriver i DN: "Att det i länder som Thailand och Kambodja finns ett stort mått av inhemsk prostitution minskar inte de västerländska männens moraliska ansvar. Eget beteende kan inte försvaras med argument om andras. I stället för att psykologisera kvinnorna i prostitutionen tycker jag det är mer intressant att psykologisera män som inte lider av sexnöd men som ändå väljer prostituerade. Vilket mervärde erbjuder dessa lydiga och undergivna kvinnor männen med breda tatuerade bringor, kamouflagefärgade shorts, rakade skallar och spända käkar (jo, det var faktiskt så huvuddelen såg ut)? Vad gör männen med dem – är det rätten till sex eller att våldföra sig på någon de är ute efter? Och vad säger i så fall det om männens mentala beskaffenhet och förmåga till empati?"

Jag har ofta funderat över vad det är som rör sig i huvuden på de män (och kvinnor) som konsumerar andra människor; som köper en annan människas kropp. Min fördom är att det måste vara något fel på dem. I debatten om prostitution så ställs sällan dessa frågor. Därför är det bra att Hanne Kjöller gör det.

När jag arbetade som kriminalvårdare på Mariefredsanstalten studsade jag till när jag skulle visitera en intagens cell. Han hade tapetserat alla väggarna med nakenbilder på thailändska flickor. Fången såg min förskräckta min, tittade på mig med stolthet i blicken och sa att bilderna föreställde olika tjejer och att han hade haft sex med allihopa. Det var flera hundra bilder. Jag tittade på min manliga kollega. Han sa inget. Han gick bara närmare den ena väggen för att titta mer noggrant på bilderna. Jag mumlade något om brandrisken med att ha en massa bilder på väggarna och påpekade att han helst borde använda endast uppslagstavlan, som hängde på ena väggen i cellen, för att ha bilder på. Sen tog jag med mig min överförtjuste kollega och gick därifrån. Jag tog upp frågan om brandrisken och våra regler rörande var man får hänga bilder i cellen med min chef. Min chef gjorde aldrig någonting åt saken och jag kommenterade aldrig mer bilderna. Fängelserna är en manlig värld där matchokulturen får frodas. Det var ingen idé att säga något om vare sig brandrisk eller svårigheten att visitera en cell som såg ut på det här sättet. Säkerhetsrisker och annat var liksom inte så viktigt på en anstalt med landets näst högsta säkerhetsgrad?!

Tillbaka till de sexköpande männen. När man läser artiklar om sexköp så låter det som om hur många män som helst köper sex. Om det är så många så borde vi alla känna en sexköpare eller i alla fall ha träffat någon. Hursomhelst så kan man fråga sig vad är det som gör att vissa väljer att köpa sex? Dags att börja psykologisera torskarna!