Är det inte roligt längre?!

Ann-Sofie Dahl skriver i SvD: "Vart fjärde år är det inte längre lika kul att bo i Köpenhamn. Varje gång svenskarna går till val inleds nämligen den traditionella Sverigebashingen i danska medier. I år är det värre än någonsin. Det lilla landet har formligen exploderat i en orgie av vad som i sin mildare form kan ses som okunnig Sverigekritik och i sin grövsta framstår som rent Sverigehat." Bashing betyder att få en omgång eller ett kok stryk. Brödrafolken i norden har alltid skojat med varandra. Som norska i Sverige får jag ofta höra både fördomar och skämt om mitt födelseland Norge. Svenskarna har alltid sett sig som överlägsna sina grannar och får därför räkna med att i bland få smaka på sin egen medicin.

Dahl påpekar: "Missuppfattningar, oförskämdheter och rena osanningar om ”svenskarna” har haglat den senaste veckan. När lillebrorskomplexen sätter in upphör uppenbarligen kraven på faktakontroll och anständighet." På sig själv känner man andra kan jag kontra med då. Hur mycket skriver inte svenska tidningar om norrmän, danskar och finnar, som ingen från respektive länder känner igen sig i? Och varför skall alltid begrepp som lillebrorskomplex dras upp? Hur länge skall Sverige agera som nordens storebror? Kritiken som riktas mot Sverige om att man konsekvent förtrycker det fria ordet kan jag till dels hålla med om. Allt skall vara politiskt korrekt och det är ett problem.

Dahl avslutar sin artikel med att skriva: "För en gångs skull är det lätt att hålla med Mona Sahlin, som har beskrivit den danska debatten som 'omogen': i alla fall när den handlar om Sverige." Precis som om den svenska debatten i alla lägen är så himla mogen. Det är bara att surfa runt på några socialdemokratiska bloggar för att hitta tecken på motsatsen.