Niclas Ericsson skriver i DN: "I de verkligt tunga frågorna är enigheten stor. Som exempel vill till och med KD att Sverige ska arbeta för transpersoners rättigheter internationellt och att elevvårdande personal i grundskolor ska utbildas i transkompetens. Bilden av en hbt-fientlig svensk höger är i mångt och mycket ett spöke skapat av bland andra RFSL."
Och vem faller inte i den fällan om inte vår egen ledarsida på Eskilstuna-Kuriren? Ledarsidan skriver: "Denna vecka, under Stockholm Pride, har det dock rört på sig. Samtliga allianspartier har nu i olika grad förbundit sig att arbeta för att avskaffa kravet på att en person som genomgår könsbyte måste sterilisera sig, är förbjuden att frysa spermier och ägg och därtill inte får vara gift. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson tog ställning för det under gårdagens partiledardebatt på Kulturhuset i Stockholm. Men det krävdes en Pridefestival och ett valår för att Alliansen skulle landa i den ståndpunkten. Så borde det inte vara. Moderaterna och Centern är under Reinfeldt och Olofsson väsentligt andra partier på det här området än vad de var tidigare. Folkpartiet borde i sin tur kunna driva en HBT-agenda i en kulturradikal koalition över blockgränsen – som partiet gjorde 1994. I de här frågorna finns inget Alliansen. KD får gilla läget. Kan vi få höra Jan Björklund säga det?" Jag hoppas vi slipper höra dylikt från Jan Björklund (FP).
1994 beslutade riksdagen om partnerskapslagen. Ledarsidan skriver: "Fredrik Reinfeldt däremot argumenterade engagerat för lagen och var en av två moderater som tryckte på ja-knappen. Den andra var Ulf Kristersson. 72 moderater röstade nej, en avstod och fem var frånvarande." Ja, det var alltså bara 2 moderater av hela 80 ledamoter som röstade ja. Ensamvargen Fredrik Reinfeldt röstade emot sin partigrupp och det är inget som förvånar. Att den mediekåte Ulf Kristersson gjorde samma sak är heller inget man svimmar av direkt. Tiden går och folk utvecklas. På början av 90-talet fanns det nog flera homofober här i Sverige än tvärtom. Att ropa på högerspöken eller måla upp KD som syndabockar i sammanhanget är fantasilöst. Börja granska broderskapsrörelsen inom socialdemokratin i stället, är mitt förslag. Ledarsidan har fobi mot den kristna högern. Kan de då förklara vad skillnaden mellan den kristna högern och den kristna vänstern är? Har de olika platser i himmelriket? Om jag har förstått det hela rätt så måste du vara kristen för att tillhöra broderskapsrörelsen. Inom KD är det familjepolitiken som är viktigast. Det enda parti som vurmar för familjen är KD. Så är det i Norge och så är det i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
ingen skillnad alls...
Den kristna moraluppfattningen som Kd framför den motarbetas alltid av alla möjliga politiska grupper. Som vanligt redovisar dessa grupper aldrig vilken plats barnen har i de relationer som dessa grupper pläderar för. Den Svenska Kyrkan kommer förr eller senare tvingas ut i debatten att försvara den grundläggande kristna tanken uttalad av Jesus , "Låt barnen komma till mig och avvisa dem inte". Han var ännu tuffare när Han sade att vi skulle omvända oss och bli som barn. Det är något att fundera över i vårt ibland mycket barnfientliga samhälle. Han sade också "Den som förför en av dessa mina minsta små för honom vore det bättre om en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup". Värt att fundera över när man läser om pedofiler och barnamördare.
Hej anonym.
Barnen prioriteras inte i svensk politik, det är ett som är säkert. Sorgligt!
barn står mycket högt på politikers prioriteringslistor jämfört med andra grupper i samhället...
titta på din egen kommun hur stora resurser(skattepengar) som satsas på barnen...
Visst finns fortfarande mörkmän (och -kvinnor) inom vårt parti! Människor som är homofober och antiabortaktivister. Kanske t.o.m. i större utsträckning än i många andra partier. Det har nog sin grund i de frikyrkliga grupper som en gång låg bakom det som hette Kristen Demokratisk Samling. Men det politiska parti som idag heter Kristdemokraterna ÄR INGET RELIGIÖST parti! Detta får vi företrädare alltsomoftast försöka övertyga våra motståndare om. Vi är ett sekulärt parti vars program bygger på de värden och det kärleksbudskap som enligt traditionen framfördes av Jesus från Nasaret. Värden som sedan legat till grund för uppbyggnaden av vårt västerländska samhälle och som borde kunna vara rättesnören för alla mänskliga mellanhanvanden vare sig man är bekännande kristen eller inte.
Vårt parti har länge velat vara ett parti som tar barnets perspektiv som utgångspunkt i varje politisk fråga. Det har lett till en familjepolitik som åtminstone jag omfattar med stor emfas. Den utgår från barnets behov, vilka i dagens samhälle alltid kommer i kläm i den heliga produktionens namn.
Därför ha mer tid för barnen och mer tid för familjen varit en ständig strävan i partiet. Hur detta ska kunna uppnås har ännu ingen kommit på en riktigt bra lösning för. En lösning som tar hänsyn också till vuxna föräldrars behov och som tar hand om helheten.
Men för den skull ska vi inte förkasta tanken på att det måste finnas en lösning att sträva mot, som ger oss trygga barn. Barn som inte behöver slåss för sitt revir, som inte behöver skrika för att göra sig hörda i mängden och som får kärlek, omtanke och uppbackning. Men också regler för sitt umgänge med omgivningen, att lära sig visa hänsyn, tolerans, omtanke och öppenhet.
(Just hemkommen från datorfri "semester")
Skicka en kommentar