Boktips: "Dömd att stenas"

Jag har precis läst boken "Dömd att stenas" av nigerianskan Safiya Hussaini.

Jag citerar beskrivningen av boken från baksidan på bokomslaget: "När Safiya Hussaini är 13 år blir hon bortgift med en drygt fyrtio år äldre man som hennes far valt ut åt henne. Safiya föder sin man fyra barn. När två av barnen dör i vattenkoppor blir Safiya förskjuten och tvingas lämna hem och barn. Efter tre äktenskap, alla arrangerade av hennes far, väljer Safiya själv en man, som lovar henne äktenskap. När Safiya blir gravid bryter han sitt löfte. Hon döms till döden enligt sharialagarna för att ha fött ett barn utanför äktenskapet. Straffet är att stenas till döds ... Dömd att stenas är ett dokument om det kvinnoförtryck och de fruktansvärda straffmetoder som fortfarande är vardag för många kvinnor i tredje världen."

För er som tror att detta förtryck av kvinnor inte händer i Europa, vill jag även rekommendera boken "Smärtans barn" av Waris Dirie. Hon berättar i boken att det i Europa finns minst 500 000 könsstympade kvinnor. En del av dem bor i Sverige. Många av dem har blivit utsatta för dessa fruktansvärda övergrepp efter att de lämnade sina ursprungliga hemländer. Något att tänka på för alla som gärna kallar sig kulturrelativister.

Hirsi Ali ställer en berättigad fråga: "Måste kulturrelativisterna först själva våldtas, spärras in och förtryckas för att kunna förstå dessa kvinnors situation?" Jag undrar om vi hade varit lika flata inför dessa barbariska övergrepp, som utförs även i Europa, om det hade varit män som blev utsatta?

I gårdagens SvD skriver Nyamko Sabuni: "Stödet till de religiösa friskolorna är det tydligaste uttrycket för identitetspolitik i Sverige. Jag har varit emot det länge, men inte fått gehör. Det statliga stöd som under många år har getts till etniska och religiösa organisationer är i praktiken också ett slags identitetspolitik. Dessvärre har även jag deltagit i denna stödverksamhet, eftersom detta stöd ligger under mitt ansvar. Här finns utrymme för städning. Den stora faran med identitetspolitiken är att den permanentar gamla etniska och religiösa konflikter och skapar nya. Den skapar ett samhälle av etniska och religiösa enklaver. Den andra vägen, som jag förespråkar, är att samhället tydligt tar ställning för rättigheter och skyldigheter som utgår från individen, inte grupper."

Det är mycket viktigt att samhället utgår ifrån individen och inte gruppen, både när det gäller dess rättigheter och dess skyldigheter. Det är bra med en integrationsminister som förstår detta.