Helge Lurås ställer kloka frågor på newsmill: "Bidrar Norge egentligen till stabiliteten i Afghanistan? Kan vi försvara att vi stödjer en korrupt regim? Är målsättningarna värda att dö för?"
SvD berättar: "Juni blir den blodigaste månaden hittills för Isaf- och USA-trupperna i Afghanistan. Redan nu har knappt 100 soldater stupat." Kan rekordmånga dödsoffer få våra nordiska regeringar att tänka om? Jag hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Helt enig Margit!
De nordiska länderna borde istället ställa sig i spetsen för en humanitär storoffensiv till befolkningen i ett av världens fattigaste och mest sönderslagna länder.
Vänliga hälsningar
Peter Hjukström
Mariefred
PS. Om du inte redan noterat det så har jag idag fört ett längre samtal på min facebook med Anders Jansson (m), Strängnäs rörande Afghanistanproblematiken. Kanske kan du finna något av intresse där. DS.
Hej Peter.
Jag har nu läst er konversation på face-book och kan bara ledsamt konstatera att din samtalspartner i frågan tycker som han tror han måste tycka som borgerlig politiker, om du förstår vad jag menar. Självklart kan man inte lösa detta med bomber och soldater. Du har så rätt!
Den primära orsaken till eropeisk närvaro i konfilkter där USA är involverade är att bibehålla goda relationer. Inhemsk partipolitik är inte att förväxla med internationella relationer. Sverige säljer bland annat mycket vapen till USA via till exempel "saab group" och behöver därför inte bidra med många trupper till Afghanistan. Frågan är vad de skandinaviska länderna har att förlora om de alternativt inte skulle engagera sig militärt i USA:s krig. Som ett "neutralt" land som Sverige är det paradoxalt nog ännu viktigare att skaffa sig allierade. Eftersom man språkligt sätt säger sig stå ensam. Relationerna under kalla kriget var de samma som idag om än mer dolda.
Jag håller med om är det hemskt att människor måste mista sina liv och att dessas familjer blir lidande. Men vad blir följden av att vi inte beblandar oss? USA:s inblandning i Aghanistan är diskutabel I och med att motståndet där växer sig allt starkare. Mindre enkel är USA:s ockupation i Irak. En vecka innan USA gick in i Irak började Saddam Hussein att sälja olja i euro istället för dollar vilket skulle få stora konsekvenser för USA:s ekonomi om det fått fortgå. I och med att man stöttar USA i den konflikten räddar man även skandinavisk ekonomi efterson den är starkt sammankopplad med amerikansk. Vi visar på samma sätt en lojalitet mot USA då vi skickar trupper och vapen till Afghanistan även om det inte är lika tydligt som i fallet med Irak. I och med detta tror jag att en "humanitär storoffensiv" ligger ganska långt ifrån en skandinavisk agenda rörande konflikter med USA inblandat. Det mest tragiska är nog att det amerikanska folket har större förmåga än oss att ta hem "våra trupper" d v s om de organiserar sig som man gjorde med vietnamkriget.
Jag är där nere ju nu. Människor här dör som flugor av flera orsaker. En vanlig orsak är att man helt enkelt blir dödad. Jag tror nog att vi i väst kan riskera några liv för att göra en skillnad här nere. Även om varje stupad soldatären obeskrivlig katastrofMen jag förstår att det måste vara fruktansvärt för er här hemma. Det skrivs ju mycket mer i tidningarna nu när vi har nordiska soldater som hamnar i strid. Det är ju knappt så att man kan slappna om så här i semestertider med sådant på sitt samvete. Tacka vet jag att stänga av radion, sätta på någon härliga bossanovaskiva och tänka solidariska tankar i hängmattan.
Fy fan.
Visst MÅSTE det finnas NÅGON annan lösning på krig - än att ställa till med än mera krig ?
Jag håller på och skriver lite om den saken som sådan HÄR - men jag är väl måhända ej "riktigt klok", kanske...
Skicka en kommentar