I går kväll blev journalisten Tomas Widmark avtackad av sina gamla kollegor på Strengnäs Tidning. Några av kommunens politiker, som har haft mycket att göra med Tomas, var ombedda att skriva några ord till Tomas. Det är, som jag skrev på face-book här om dagen, så att vissa personer bär man med sig i sina tankar och sitt hjärta. Personer som har betytt något helt speciellt; som har gjort ett särskilt intryck på en. Så här skrev jag till Tomas (det blev läst upp för honom i går):
Jag har blivit ombedd att skriva några ord om dig Tomas. Det gör jag med glädje; det är ett hedersuppdrag. På min blogg den 31 augusti 2009 skriver jag: "Redan 1998 började Tomas Widmark arbeta på Strengnäs tidning. Innan dess skrev han för tidningen Folket i Eskilstuna. Jag fick en "käftsmäll" av vår egen skjutjärnsreporter redan 1998; min första mandatperiod i kommunfullmäktige."
Jag skrev denna bloggartikel efter att jag hade lyssnat på ditt föredrag "Mannen bakom rubrikerna" på Multeum en fredag. Du och jag har alltså följt varandra under många år. Du som skjutjärnsreporter och jag som frispråkig politiker. Jag saknar dig skall du veta. Du är den reporter tjänstemän och politiker har pratat mest om. Kärt barn har många namn. Mitt favoritnamn på dig är "Vår egen käre paparazzi"! De senaste åren har flera upprörda medborgare, som har upptäckt något skumt, ringt hem till mig för att be mig ringa dig. Då har jag med ett leende på läpparna ringt upp dig och lämnat över informationen jag har fått.
Du är verkligen rubrikernas man. Varenda gång jag har snubblat över något som har kunnat ge rubriker har du, journalisten Tomas Widmark, nämligen med någon sorts automatik ramlat ner i mina tankar. Du har ofta frågat "Får jag citera dig?" Det har du också fått. För det måste jag säga, oavsett vad, hur eller när, du har aldrig skrivit något jag inte har sagt. Många journalister vrider och vränger på det folk säger. Det är ju inte sällan att folk säger att de inte känner igen sig i det som står i tidningarna. Men, det gjorde aldrig du.
Den 20 januari 2007 stod det på första sidan i tidningen: "Urtegård tillbaka i hetluften; Heimdahl har mer makt än påven". Löpsedeln hänger fortfarande på mitt kylskåp. Jag drar ofta på smilbanden när jag ser den. Tidningens egen murvel, du Tomas, hade lyckats igen!
Jag kommer att sakna dig. Så här skriver jag på bloggen: "Tomas Widmark har bott i kommunen i ca 25 år. Nu har han flyttat till en Stockholmskommun. Jag hoppas dock att han kommer att fortsätta sin grävande journalistik på Strengnäs Tidning. En sådan reporter behövs. Makten skall granskas med objektiva och kritiska ögon; det har Widmark visat att han kan."
Du skall inte tro att skandalerna i Strängnäs har upphört att hända bara för att du har slutat vara vår (kommunens) egen grävande reporter. När du försvann var det precis som om "hela himlen" öppnade sig och släppte ner den ena skandalen efter den andra. Jens Persson (C) och Company kan nu göra nästan precis vad de vill. En överarbetat tidningsredaktion, utan sin egen supergrävande murvel, hinner nog inte med. Strengnäs Tidning har alltid haft mycket bra journalister, ingen tvekan om det. Men, du blev väldigt speciell för många av oss; "one of the kind"! Glöm oss aldrig! Jag kommer aldrig att glömma dig!
Med vennlig hilsen
Margit Urtegård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar