Göran Rosenberg skriver i DN: "Med perspektivet av ett öppet främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag öppnas också perspektivet av rädslan som en viktig drivkraft i svensk politik; rädslan för att förlora fotfästet, rädslan för det främmande, rädslan för framtiden. Vi är inte riktigt vana vid det i Sverige (även om vi fick en försmak med Ny demokrati i början av 1990-talet). Vi är vana vid en politik som lovar en ljusare framtid åt alla; framgång åt alla arbetsamma och företagsamma, stöd åt alla svaga och utsatta, samhörighet med alla främmande och avvikande. Vi är kort sagt vana vid hoppets politik.
Rädslans politik lovar inte en ljusare framtid åt alla. Rädslans politik är inte en politik för alla. Rädslans politik är en politik för dem som anser sig ha något att frukta från vissa andra och bygger på att vissa andra inte hör hemma bland 'alla'. I rädslans politik står alltid vissa andra i vägen för en ljusare framtid."
Sverigedemokraterna står för en rädslan politik. De talar gärna i "vi och de" termer. Sådana rädda människor har alltid funnits. Det som är oroväckande är att de nu vinner terräng och kanske lyckas komma in i riksdagen valet 2010. Sverigedemokraterna spelar på folks känslor. Och som Rosenberg skriver: "Mot känslor går inte att argumentera. Mot känslor av rädsla måste väckas känslor av hopp."
Vi behöver en stor portion "Yes we can"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
SD handlar inte om rädsla utan om identitet. har man berövats sin identitet av de styrande letar man efter andra alternativ.SD är harmlöst i ett europeiskt perspektiv.
1997 utgav Rikspolisstyrelsen en handbok. Där beskrivs bl a hur yngre aktivister lämnade SD för att partiet var parlamentariskt och för ”mesigt” (sid 24-25) samt att SD är parlamentariskt och demokratiskt (sid 37). Författare var Anna-Lena Lodenius och Per Wikström.
I DN den 8 maj 2002 uppgav enhetschefen Margareta Linderoth att Säpo inte intresserade sig för SD eftersom det var ett accepterat politiskt part.
Den kända nazi-forskaren Heléne Lööw utgav 1998 boken ”Nazismen i Sverige 1980-1997”. Helené Lööw har vid flera tillfällen uppgivit att partiet är demokratiskt och inte rasistiskt, nazistiskt eller främlingsfientligt. Hon har sagt detta bland annat i programmet Studio Ekdal i Axess TV den 30 september 2006 och på ett seminarium vid Karlstads universitet den 7 februari 2008.
I AB skrev Jan Guillou den 19 februari 2009 att SD inte var rasistiskt eller främlingsfientligt och att varje journalistisk granskning skulle bli en framgång för partiet.
Stellan Bojerud
Reagerade på ditt inlägg om att deras politik inte stod för en ljusare framtid för alla. Finns det något parti i Sverige som står för en ljusare framtid för alla, så borde ju alla rösta på det, eller ?
Skicka en kommentar