Teokratins återtåg i Europa.

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi på högskolan i Kalmar, har skrivit en tänkvärd artikel på Brännpunkt i SvD i dag; "Teokratins återtåg i Europa".

Bauhn skriver: "Den 23 juli undertecknade Irlands president Mary McAleese en lag om ärekränkning och förtal, som i förbifarten också kriminaliserar blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner. Lagen säger att 'en person som publicerar eller yttrar något blasfemiskt skall anses ha begått ett brott och skall, i det fall han eller hon fälls på denna åtalspunkt, dömas till böter inte överstigande 25000 pund'. Blasfemibrott är det när någon yttrar eller publicerar något som är 'grovt kränkande eller förolämpande i relation till ämnen som hålls för heliga av någon religion, och därigenom vållar upprördhet hos ett betydande antal av religionens anhängare' och där det dessutom är fallet att personen i fråga 'avser att orsaka sådan upprördhet genom publiceringen eller yttrandet i fråga'."

Man kan ju undra om människor, som inför sådana lagar, har mött fundamentalister någon gång. Det har jag. Jag har haft intressanta diskussioner med både muslimska terrorister och med kristna fundamentalister. Och jag är lycklig över sådana personer inte styr i vårt land.

Bauhn skriver vidare: "Varje begränsning av åsiktsfriheten med hänvisning till att de troende inte får förolämpas är ett steg tillbaka mot det teokratiska tänkande som tidigare var förhärskande i Europa och som än idag sätter dagordningen i islamistiskt styrda samhällen. En demokrati kan, för att skydda allas rätt till frihet, förbjuda uppvigling till våld, men den kan inte förbjuda åsikter bara för att de gör människor upprörda. Vi har inte en rätt att slippa åsikter som vi ogillar. Det som nu skett i Irland vittnar om religionens återkomst i politiken".

Redan tidigare har regeringarna i Storbritannien och Norge försökt lansera lagar som kriminaliserar religionskritik, som antas vara stötande för troende. Därför kan vi inte vara säkra på att sådana dumheter aldrig kommer att ske här. Än så länge har vi åsiktfrihet. Och om åsiktsfrihet är en rättighet, så kan den inte villkoras av religiös känslighet.