Onkel politi; farbror polis!

Maria Abrahamsson, SvD, skriver: "I fredags inledde åklagaren förundersökning mot de poliser i Malmö som bevisligen har fällt rasistiska omdömen i samband med kravallerna i Rosengård i december. Samma dag lades utredningen ner eftersom något brottsligt i lagens mening inte hade begåtts. Ändå gör landets rikspolischef Bengt Svenson helt rätt när han säger att han är heligt förbannad. Uttryck som ”apajäveln” och ”blattajävlar” är definitivt oacceptabla inom poliskåren. Och det oavsett om de har fällts i ett internt sammanhang och hur provocerade poliserna än har varit".

Det är helt rätt, man skall bli heligt förbannad när poliser så grovt och tydligt passerar gränsen. De skall förbanna mig behandla alla människor med respekt oavsett ursprung, religion eller klasstillhörighet. När mediedrevet nu är i gång och många tydligen är beredda att hänga 20 000 poliser i Sverige för något några enstaka rötägg har gjort, vill jag försöka, helt ödmjukt och vanvördigt på en och samma gång, ställa frågor andra tycks ha glömt! För att kunna göra detta har jag i dag träffat en god vän till mig. Min vän Johan är en man som arbetar som polis och han har även arbetat som kriminalvårdare. Under tre timmar diskuterade vi det som nu har hänt inom polisen och som media har matat oss med under ett par veckor. Hur ser det ut egentligen? Finns det en utbredd rasism inom polisväsendet i Sverige? Johan och jag kom fram till att det är en förlegad syn att alltid försöka härleda alla samhällsproblem till rasism. Inom både polisen och kriminalvården så arbetar det många människor, som kommer från alla tänkbara hörn i världen. Att då tro att rasism skulle vara ett kännetecken eller ett särdrag för just dessa yrkesgrupper är både banalt och naivt. Som min vän sa; det är en förlegad syn på polisen som media nu serverar oss.

Har någon bemödat sig att kolla upp huruvida dessa tre poliser verkligen har en rasistisk grundsyn på människan; att de verkligen tänker i rasbiologiska tankar och termer? Det är ju faktiskt så att alla har rätt att försvara sig och även få förklara sig. Jag vet att man måste kräva att polisen skall ha en humanistisk grundsyn och att denna skall genomsyra deras arbete, arbetssätt och arbetsmetoder. Absolut, ingen tvekan om saken. Jag är dock sunt skeptisk till journalister, denna tredje statsmakt, som är vanliga människor precis som vi andra. Några är korkade och några är smarta. Det de ofta har gemensamt är ett genuint människoförakt, där de idiotförklarar alla andra och fördummar oss genom att belysa stora och små samhällsproblem mycket ensidigt; oftast i termer svart eller vitt.

Rasism handlar om fördomar; fördomar man har mot främmande människor från andra kulturer, länder, religioner med mera. Fördomar som kommer att suddas ut mer eller mindre med tiden därför att människors kunskapsnivå på alla möjliga plan, kulturella, ideologiska, historiska, geografiska med mera utvecklas och sprids hela tiden. Vi som lever i dag, merparten av oss i alla fall, har en bredare erfarenhet av främmande länder och kulturer än några av våra förfäder har haft. Vi är internationella, globala varelser eller vad man nu vill kalla det. De flesta av oss inser fördelarna med ett mångkulturellt samhälle. Och då tänker jag särskilt på oss som arbetar på arbetsplatser som verkligen är mångkulturella, som t e x polisen och kriminalvården faktiskt är. Jargongen är för rå i bland och övervåld förekommer tyvärr. Men vill media leta reda på de verkliga rasisterna får de kanske leta bland mera svenska homogena yrkesgrupper som t e x kommuntjänstemän, byråkrater inom stat- och landsting eller varför inte inom journalistkåren?! Kritisera poliser som gör bort sig, som trampar över anständighetens gränser och som visar på ett föraktfullt beteende. Men försök förbanna mig inte att utmäta kollektiva straff och domar mot hela poliskåren. I våra nordiska länder så har vi utan tvekan världens bästa och snällaste polis; de som vi normalt kallar onkel politi eller farbror polis.