Änglar finns!

Margit och Valéria (från Slovakien) på Malta. Margit och Ricky (från England) på Malta I dag var jag på Café Kaka i Eskilstuna och åt lunch med min chef på Fridegård i Eskilstuna. Efteråt följde jag med chefen tillbaka till flickhemmet och hälsade på tjejerna. Kriminalvården har gett mig förbud mot att arbeta där medan jag är avstängt från Hallanstalten. De kan dock inte hindra mig från att besöka mina arbetskollegor och tjejerna där. Under några timmar spelade jag kort och pratade med flickorna. Jag har saknat att vara där. Ingen, som inte har varit med om något liknande själv, kan förstå hur mycket det betyder att bli uppskattad, respekterad och trodd på när hela havet runt en stormar. Ingen kan förstå vidden av det telefonsamtal jag fick i slutet av maj, fyra timmar efter anställningsintervjun, där min nya chef säger: "Vi tyckte så mycket om dig så vi vill att du börjar här hos oss". Det gör faktiskt ont i hjärtat att få bekräftelse när man inte är beredd, när ens självförtroende och självkänsla inte finns kvar. Det gör faktiskt ont att möta godhet när ens känslor sitter utanpå huden. Jag tror på Gud, jag tror på änglar och jag tror på goda människor. Efter alla de goda människor jag har mött på Fridegård, på mina resor under hösten och på stan det senaste halvåret, efter att mitt liv hade rasat ihop, kommer jag aldrig mera att tvivla på Gud, människan och kärleken. TRO, HOPP OCH KÄRLEK!