Pernilla Ström skriver om den finansiella krisen i en signerat ledare i DN 081010. Hon skriver att alla ekonomiska bubblor är varandra lika, men att de finansiella kriser som följer dem alltid är olyckliga på sitt speciella sätt. Hon påpekar att marknaden inte behöver fler regleringar, snarare färre eller andra mera ändamålsenliga regleringar. Ström skriver: "Det blir inte bättre med ökad statlig kontroll eller statligt ägande: staten och politikerna har varit minst lika goda kålsupare som någonsin Wall Street-bankirerna i vad som nu pågår." Ström skriver också positivt om prestationsbaserade ersättningssystem, såkallade bonusar. Hon menar att ett sådant system är av godo, fast hon samtidigt understryker: "Världen styrs i alltför hög grad av tjänstemän som tar risker med andra människors insatser; de belönar sig frikostigt när kurvorna pekar uppåt, de skickar förlusterna vidare när det går åt pepparn." Hur detta skall undvikas kommenterar hon dock inte.
Hans Bergström skriver en liknande artikel i DN 081009. Bergström påtalar: "I botten ligger att bostadslån har getts hejdlöst till hushåll som inte har råd med dem." Han berättar om tokiga politiska beslut, som togs under de åren Bill Clinton var president. Bergström skriver: "Under Bill Clintons år som president pressades det halvstatliga Fannie Mae och Freddie Mac, som svarat för cirka hälften av alla huslån i USA, att frångå sedvanliga lånekriterier i syfte att hjälpa låginkomsttagare till egna hem." När George Bush blev president år 2000 fortsatte han med den samma ödesdigra ekonomiska politik. Bergström skriver: "... för både administrationerna Clinton och Bush var det ett billigt sätt att vinna politiska poäng. De hjälpte låginkomsttagare till egnahem utan att det kostade statsbudgeten något."
Det finns alltså många bovar i dramat och det finns ofantligt många infallsvinklar på problemet. Låt mig komma med helt andra utsagor och tankar kring detta. Låneboomen är ett faktum åter igen. Den jag har hört mest om är låneboomen på 80-talet, som ledde till den ekonomiska krisen på början av 90-talet med sjunkande villapriser och folk som fick lämna sina hem. Delar av sina skulder tvingades många dock behålla och räntan var extremt hög. Vi köpte hus då. Fick byta bank för det var svårt att få huslån med bara en inkomst, fast vi inte skulle ha något topplån. Jag var hemmafru och vi hade tre barn att försörja. Bankerna var försiktiga och det var bra. Denna försiktighet höll väl i sig fram tills 2005 då SBAB, det statligt ägda bolåneinstitutet, slopade skillnaden mellan bottenlån och topplån. Detta innebar att man kunde låna upp till 95 procent av köpeskillingen, all försiktighet kastades över ända. Detta gjordes samtidigt som bostadspriserna hade ökat lavinartat under flera år; man borde ha förstått att priskalaset snart hade nådd toppen. Känner någon igen det här? Förre statsministern Göran Persson (s) har skrivit en bok om att den som är satt i skuld är inte fri. Vi har haft en finansminister, framlidne Anne Wibble (fp), som förespråkade att människor borde ha minst en årsinkomst på banken. Och vad händer sen? Folk lånar pengar på huset långt över nock; alltså lånar mera än vad huset är värd.
Det jag efterlyser är vårt personliga ansvar. Varför glöms vårt eget personliga ansvar bort i debatten? Att banker löper amok och blir tokiga får så vara. Att politiker tar tokiga och ansvarlösa beslut har hänt förr. Men, vi själva då? Har vi inget eget ansvar? Måste vi låna för mycket pengar bara för att bankerna slänger pengar efter oss? Dyra förbrukslån och skyhöga huslån är inget obligatorium. Man kan välja att spara först och köpa sen. Dåliga tider kommer och går, det gäller att rätta munnen efter matsäcken. Vi får läsa i tidningar om den finansiella världskrisen i termer av virus och många andra konstiga metaforer. Den bästa vaccinationen mot detta omtalade virus är utan tvekan att ta ett eget ansvar för sin egen ekonomi.
Hans Bergström skriver: "Den fråga finanskrisen reser är inte så enkel som om man är för "fri marknad" eller "hård reglering". Marknaden och politiken rymmer båda stora brister i en komplex värld. Det finns ingen "ren marknad", lika lite som det finns någon "ren politik". Marknader arrangeras inom institutionella ramar. Men även reglerande politiker och myndigheter påverkas av särintressen. Regleringsbeslut kan, som nu hänt, lika väl skapa problem som lösa problem. Det är i denna värld av ofullkomliga människor och imperfekta "system" vi tvingas navigera." Många kloka ord. Jag fäster mig speciellt vid orden "vi tvingas navigera". Förutom att vi genom demokratiska val väljer vem som skall "navigera" vårt land, så kanske vi även får fundera på vem som navigerar vårt liv egentligen?! Vem är kapten på din egen skuta? Vem bestämmer om du skall handla på kredit, ta snabba och dyra sms-lån eller köpa för dyr villa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
39 kommentarer:
Anne Wibble, var hittade du den skräcködlan. Usch...........
Vilka floskler du kommer med.
Du och din man är så duktiga,
ni tar personligt ansvar.
Du är bäst Margit vi vet...
"66:a"
Hej Margit !
Du som moderat vet väl att hela samhället faller ihop som ett korthus om vi inte konsumerar.
Skulle alla spara innan man köper något så kan ju ingen köpa ett hus exempelvis. Konsumtionslån är ju oljan i hela maskineriet.
Trodde inte du var så okunnig.
Fredrik R.
Tips till Riksbanken:
Sänk räntan med 2% så att vi kan börja konsummera igen.
Då har vi dessutom råd med vår bostad. Alla har inte sådana inkomster som moderaten Urtegård.
Du hånar arbetare och låginkomstagare. Även dem kan ha en dröm om eget hus mm.
Du lever i en bubbla Margit.
Hoppas den spricker snart ?
"AV"
Fredrik R.
Det är ju väldigt bra att ungdomarna skuldsätter sig med hjälp av konsumtionslån,eller?
Konsumtionslån är inte bara "olja i maskineriet" det är sand för vissa grupper i samhället som lånar mer än de kan betala.
http://www.kuriren.nu/ledare/artikel.aspx?articleid=4166922
Fredrik R! Vem är okunnig? Vårt "goda" samhälle byggdes långt innan konsumtionslån ens var påtänkta! Nrä de kom började förfallet.
Och häckla inte min klasskompis Anne Wibble som hade en MYCKET sund inställning till ekonomi.
Hej Niklas.
Det är tufft att vara ung i dag, det är viktigt att vi vuxna finns där. Ett av mina barn köpte saker på kredit en gång, med 30 procent ränta, på/genom postorderkataloger. Det tog tid att betala tillbaka och barnet/ungdomen lärde sig mycket om ekonomiskt ansvar eller vad brist på detsamma innebär. Kommer nog inte att göra så igen. Det här med mobilräkningar har vi löst genom att barnen/ungdomarna har betalkort i sina mobiler, inga fasta abonnemang. Fasta utgifter kräver fasta inkomster.
MVH Margit
Bra att Margit höjer rösten om eget ansvar. Det är lätt att skylla sina misslyckanden på någon annan. Större ansvarskänsla för den egna ekonomin, den egna hälsan, de egna barnen, det är en väg till bättre liv och ett bättre samhälle.
Maria v B
Mycket bra att flera tar upp det personliga ansvaret. Den gamla devisen att spara först och handla sedan har tydligen fallit i glömska.Det kan inte vara fel det jag en gång i tiden lärde mig att "rätta mun efter matsäcken". Heder åt de inlägg som påpekar det personliga ansvaret för sin egen ekonomi.
swa
Hej Fredrik R.
Du är dåligt påläst, jag lämnade moderaterna år 2005. Jag har inte sagt att vi inte skall konsumera, jag tycker bara att vi skall konsumera för våra egna pengar och inte andras. Lånar man borde man amortera också och lån till förbruksvaror borde man undvika. Folk gör självklart som de vill, vill folk ha stora lån och genom det ha det svårt under dåliga tider får de väl välja det då. Goda råd är dock gratis!
//Margit
Hej Mats.
Var du klasskompis med Anne Wibble? Som du säger, vårt goda samhälle byggdes upp innan konsumtionslån blev vardagsmat.
MVH Margit
Hej Margit!
I finanskrisens spår finns det alltid förlorare. Jag var en av dom, efter förra finanskrisen. Det har satt sina spår hos mig och mina barn, att vara i händerna på bankerna är inte kul,jag lovar!
Det gäller att lära sig att hålla i pengarna och inte bara spendera så fort lönen kommer!
Kram, Marie-Louise
Hej Marie-Louise.
Jag har också erfarenhet av att vara i händerna på bankerna. Jag lånade för mycket pengar på 80-talet, i förhållande till vad jag tjänade, det var många som gjorde det. Men, jag klagade inte, jag betalade mina dyra lån och lärde mig en läxa. Man skall inte gråta över spilld mjölk.
Jag vet också hur tufft det kan vara att leva på en lön, med fem personer i familjen som skall försörjas. Det lärde min familj mycket av.
MVH Margit
Skönt att jag lyckades skapa lite debatt. Det var mitt mål...
Jag vet att du officiellt lämnade (m) men är övertygad
om att du har ett moderathjärta innerst inne. Har även fått det bekräftat av en bekant.
Skulle alla sluta låna så har vi inget samhälle. Era fina villor i Strängnäs skulle falla i värde med 50% direkt. Vill ni det ?
Mvh Fredrik R.
Lugn och fin med flosklerna nu Margit...
"Folk lånar pengar på huset långt över nock; alltså lånar mera än vad huset är värd."
Svenska låneinstituts kreditprövningar är mycket mer återhållsamma än många andra länders och marknaders. Det är inget som lånat "mer än vad huset är värd(sic!)", eftersom det inte gått. Det har itne accepterats av bankerna. Sen kan man tycka att den maximala belåningsgraden skulle varit lägre, för att säkra för eventuella prisfall, men det är en annan femma..
Fikarumsfloskler hör inte hemma i en seriös debatt.
Jocko! Du har nog inte varit med så länge. Bankernas "högsta belåningsvärde" har växlat med tiderna. Ju "bättre" tider, desto mer har man belånat. En belåning till "100%" har inte hört till ovanligheterna. Kreativa värderare har också ofta bidragit till en "uppblåsing" av värden för att "passa" en lämplig belåningsgrad.
Varför tror Du annars att vi haft dessa tioårskriser? Jo, därför att vi människor har en tendens att inte lära sig något av erfarenheterna.
Tack Jocko !
Fikarumsfloskler var ett bra ord..
Fredrik R.
Floskel-Margit kan vi väl kalla dig?
Bara fina och rika moderater skall få köpa villor i Strängnäs.
Man tror ibland att du är en 70-årig tant som du skriver.
Du har ju folk i din närhet som verkligen har överbelånat sig i förhållande till sin inkomst.
Vad är rådet till dem ?
Ska de sätta sig i en tvårummare i Nyfors och sälja radhuset ?
Du som nyliberal borde stötta den amerikanska drömmen att alla ska äga sin bostad, även svenskar.
Själv är jag inte överbelånad men skulle jag bli sjuk/arbetslös så är jag det eftersom jag drabbas av alliansen skitersättningar i de sociala skyddsnäten.
Blir skönt när fastighetsskatt och förmögenhetsskatt återställ efter valet 2010. De pengarna kan vi använda bättre, ex med ökad välfärd. Vi ska ha råd att vara sjuka/arbetslösa.
"en förbannad sosse"
Hej Jocko.
Ja, köper man ett hus och lånar 95 procent av lånesumman när priset har nått toppen och sen sjunker då har man lånat över nock. Att det skulle vara en floskel, en tom fras, är ju bara dumt att säga. Jag skulle vilja se dig slänga det dumma uttalandet i ansiktet på folk som har fått lämna sina hem just därför.
Du skriver: "Sen kan man tycka att den maximala belåningsgraden skulle varit lägre, för att säkra för eventuella prisfall, men det är en annan femma.." Jasså, är det en annan femma? Det beror på hur man ser, har man lånat för mycket har man lånat för mycket. Bankerna har varit mera återhållsamma under perioder, det är de efter varje ekonomiska kris, sen släpper de på kraven igen litt efter litt. Det är som Mats Werner skriver:"...vi människor har en tendens att inte lära sig något av erfarenheterna."
//Margit
faktum är att inga svenska banker har tvingat någon att lämna sitt hus pga att lånesumman överstiger värdet på huset. Det handlar väl snarare om att folk inte haft råd med räntorna i svåra tider...
Hej Linda.
Nej, kanske inte det, men det finns folk som har fått med sig skulder fast de har sålt sitt hus, för att de har haft för höga lån. Sen har ju räntorna självklart varit det största problemet, det mest kännbara, men det är lite speciellt för Sverige då man här har haft och fortfarande har amorteringsfria lån, det är inte vanligt i alla länder.
MVH Margit
Jag var inte överbelånad när jag fick huslånet. Förutsättningarna var helt okej och jag var dessutom anställd sedan länge i banken.
Hade ägt fastigheter i 15 år utan en betalningsanmärkning.
Att jag sen hade en allvarlig cancer lömskt växande i min kropp, och dessutom hade oturen att pricka in den just som acceptansen för sjukdom var som minst hos makthavarna är maximal otur.
Shit happens. Som tur är kan jag snåla, men det är inte kul i längden. Synd om barnen. Min dotter grät sig till "rullskridskor" förra veckan. Extra kul var att att Di Leva i lördags berättade om att han grät sig till en elgitarr som barn.
Det går visst bra ändå.
Re Kvinnodemokrat.
Varför är makthavarnas acceptans mot sjuka och arbetslösa så låg ?
De talar om arbetslinjen, helt sjukt. Jag älskar mitt jobb och blir inte frisk snabbare för att jag går under ekonomiskt.
Kan inte du Margit förklara den ekvationen ?
Om jag blev sjuk kroppsligt idag så skulle nog den ekonomiska stressen göra mig psykiskt mycket sjukare än det kroppsliga.
Har aldrig förstått alliansen idé att straffa redan ekonomiskt svaga människor.
(s) forever
Jag vet inte om Linda hade tänkt igenom sitt inlägg. Så här är det, när priset på belånade fastigheter - eller aktier - sjunker under det fastställda belåningsvärdet, måste banken begära någon form av tilläggssäkerhet. Har man då som kund ingen sådan att erbjuda kommer förr eller senare frågan upp om tvångsmässig försäljning. Vanligt är det väl kanske inte, men alls icke uteslutet och visst har det hänt många gånger.
Men å andra sidan, har man ingen tilläggssäkerhet att erbjuda har man kanske inte heller råd att betala stigande räntor, så visst kan också den saken vara en utlösande faktor.
Hej Mats.
Tack för hjälpen, det blev mycket bättre när du beskrev det hela på ett begripligt sätt, jag hittade inte samma ord som dig, fast jag tänkte/menade det samma.
MVH Margit
jo Mats Werner jag har tänkt igenom mitt inlägg. I teorin har du rätt, bankerna har möjligheten att begära tilläggssäkerhet om utlåningen överstiger villans belåningsvärde.
Men än har inte svenska bankerna agerat så. De går inte in och kräver ytterligare säkerhetet utan nöjer sig med att så länge kunden ifråga betalar räntorna så är banken nöjd och tackar och tar emot. Och ofta kommer priserna ikapp så småningom, bara kunden under tiden har likvida medel att stå ut med höjda kostnader.
Problem uppstår egentligen endast när kunden inte kan betala räntorna, börjar släpa med amorteringarna (om kunden amorterar dvs) och banken börjar se över sina säkerheter i objektet. Då, KANSKE, kräver banken utökad säkerhet för utlåningen. Visst, man slår där på den som redan ligger, men business är business. Den som klarar sina amorteringar och räntorna behöver inte vara orolig.
Linda! Säkert har Du rätt att banker i det längsta försöker skydda sina kunder - och därmed sin fordran. Men det räcker att de får ett besök av Finansinspektionen vars uppgift det är att tillse att bankerna har täckning för sina fordringar, för att kraven ska kunna komma upp. Dagens situation med banker som inte vågar låna ut till varandra är ny. Den situationen fanns inte så påtagligt förra krisen. Det gör att bankerna denna gång måste vara ännu mer noggranna med sina fordringar. Och i all synnerhet som krisen initierats av just "dåliga" bostadslån. Så räkna inte med att banker är några välgörenhetsinrättningar.
Som en kuriositet kan jag nämna att när hustrun och jag flyttade till Mariefred 1970 från storstaden så köpte vi ett gammalt hus för 75.000:-. Banken lånade oss utan att blinka 85.000:-!
Den banken är jag trogen än.
Patetisk kommentar från Mats W.
Han kommenterar gärna hur folk överbelånar sig. Vet han vad ett hus i Mariefred kostar idag.
Inte 75,000 i alla fall.
Höjd fastighetsskatt, tack.
Göran H.
Jag har full koll över prisutvecklingen i Mariefred. Det huset sålde vi för 850.000:- tio år senare och köpte ett nytt hus för samma peng. Det huset sålde vi tio år senare för 3.850.000:-. Nu har vår köpare (ytterligare tio år senare) bjudit ut samma hus för över 10 miljoner kronor! Där kan man tala om inflation. Och därför har vi inte heller råd att flytta tillbaka till Mariefred.
Man ska väl i ärlighetens namn erkänna att vi lade ner en hel del arbete på de båda husen så det var väl inte enbart "inflationen".
Och under alla år betalade vi full fastighetsskatt.
Re Mats Werner.
Jag visste att du lever i en bubbla.
Därför förstår du inte hur "vanligt" hederligt arbetande människor har det.
Göran H.
Hej Göran H.
Kan du vara snäll att definiera din uppfattning av vad vanlig hederligt arbetande folk är, vilka är de? Ta gärna och förklara vad du menar med att leva i en bubbla innebär också. Vad vet du förresten om vad Mats eller jag arbetar med?
MVH Margit
Man sitter i en bubbla om man kritiserar folk för överbelåning när man själv bara lånade 85,000 kr för att köpa ett hus som sedan pga av Sveriges väl(s)kötta ekonomi gjort att han blivit miljonär.
Vi kan väl kollektivt nu bestämma att alla hus bara är värda 100,000 så alla kan sitta i en bubbla ???
Vanligt hederligt arbetande människor kämpar med att få ekonomin att gå runt varje månad.
De har inte det "desperate housewife" beteende som du.
Räkna på hur din egen ekonomi skulle se ut om du var arbetslös och din man sjukskriven.
Försök på plus gå ihop med minus.
Skiter i vad Mats arbetar med.
Du är ju arbetsbefriad med full lön och kan leka hemmafru.
Jobbar några timmar när du känner för det. Patetiskt är det.
Göran H.
Hej Göran H.
Du skriver: "Vanligt hederligt arbetande människor kämpar med att få ekonomin att gå runt varje månad." Så man måste alltså kämpa med att få ekonomin att gå runt varje månad för att kunna betraktas som hederligt arbetande folk av dig? Man är alltså inte en hederligt arbetande individ om man har lyckats kämpa så hårt och länge att man har fått bättre ekonomi till slut?
Att använda emot mig att jag är arbetsbefriad med full lön, är mycket lågt tycker jag. Jag är avstängt från mitt arbete på grund av att en kollega har anklagat mig för saker jag inte har gjort. Jag har varit avtsängt i ett halvår redan och min arbetsgivare har fortfarande inte hört min version av det hela, jag blir behandlad som rättslös! Om någon vill byta med mig, varsegod!
//Margit
Stäm arbetsgivaren då !!!
Sitt inte passiv.
"Sven i tinget"
Man ska inte sitta på höga hästar och kritisera de med lägre inkomster som korkade och överbelånade när man själv är i stort sett ekonomiskt oberoende.
Du kommer ju aldrig gå tillbaka till KVV efter deras behandling.
Varför inte säga upp dig och ta striden i arbetsdomstolen.
Nej, du vill mjölka arbetsgivaren på inkomst varje månad.
Dessutom får du jobbskatteavdrag på denna arbetsbefriade inkomst.
Du är en "desperate housewife".
Göran H
Hej Göran H.
Nu är du okunnig, man säger inte upp sig från en fast tjänst innan man går till arbetsdomstolen. Och det handlar inte om att mjölka en arbetsgivare på pengar. Läs lite om arbetsrätt du, så kanske du någon gång kan ta ställning för den lilla människan och inte systemet!
Brumma är du bra på, fråga först innan du skjuter hejvilt...
//Margit
Du försvarar säkert alla de generaldirektörer som sitter arbetsbefriade med löner på 65-120.000 också ?
De gör ju inget formellt fel de heller ?
Det finns något som kallas moral.
Du måste vänja dig vid påhopp Margit. Detta kommer säkert upp när det är dags för val 2010.
Göran H.
Uppenbarligen så trivs du inte inom kriminalvården eftersom arbetskamrater anmäler dig och arbetsgivaren tycker du är besvärlig.
Det ända rätta är då att säga upp sig och söka andra jobb.
Blir en upplevelse för dig att leva på A-kassa ett litet tag.
"jailbird"
Göran H,
Vet du inte vad inflation är?? Det är inte alls säkert att den som gav 75000kr för ett hus 1970 och sedan sålde det för 850000kr 30 år senare ens har gått med vinst!
Margit,
Bra skrivet! Självklart skall man ta personligt ansvar, dvs ansvar för sitt eget liv. Vem skall annars göra det?
(s)forever,
Jag tycker makthavarna snarare visar för lite acceptans mot de som arbetar. De tar inte en spänn från sjuka och arbetslösa, däremot tar de en väldig massa pengar från arbetarna.
Skicka en kommentar