torsdag 19 april 2018

Klassresor och inte klasskamp

Sedan mitt parti Moderaterna bytte partiledare har väljarstödet ökat dramatiskt. Detta kan leda till att Alliansen återtar makten efter valet 2018. Vi är många som sörjer att Sverige förmodligen inte får sin första kvinnliga statsminister den här gången heller. Men nu är det som det är. Socialdemokraterna har inte heller lyckats vaska fram en kvinnlig statsministerkandidat.

Trots att jag inte var glad över att partiet bytte bort sin första kvinnliga partiledare tillika statsministerkandidat så kan jag bara konstatera att Ulf Kristersson har fokus på viktiga frågor. Han påpekar att framtida rättvisa fördelning handlar om klassresor och inte klasskamp. Då handlar det om skolpolitik först och främst. Skolan ska ge alla barn möjlighet att förvekliga sina drömmar oavsett varifrån de kommer. 

Det tillhör inte vanligheterna att Moderater pratar om klassresor. Varför kan jag inte säkert veta. Intresset för klassresenärer har kanske saknats? Man kanske inte har varit medveten om hur det kan se ut? Det kanske finns för få klassresenärer i partiet? I Medborgaren (Moderaternas medlemstidning) står det: "Under året har partiets politikerutvecklingsgrupp för välfärdsfrågor tagit fram ett antal nya skolpolitiska förslag för att stärka skolan och göra riktiga klassresor möjliga igen.

Flera av mina socialistiska vänner är mycket skeptiska till huruvida moderater överhuvudtaget bryr sig om att möjliggöra klassresor i samhället fast de vet att jag alltid har gjort det. De påstår att jag är en ovanlig moderat som engagerar mig i sådana frågor. Oavsett vad så borde den ökande polariseringen oroa alla oavsett ideologisk hemvist.

När jag diskuterar friskolereformen och dess betydelse med mina vänner så är det helt klart att deras politiska ställningstagande påverkar hur de ser på frågan. Mina borgerliga vänner ser som oftast inga som helst problem med framväxten av friskolor. Mina vänstervänner däremot ser friskolereformen som en viktig faktor bakom ökande klasskillnader; de ser det som en försvårande faktor för att möjliggöra klassresan. När jag nämner att nu kan även barnen, som tidigare har varit låsta till förortsskolan, numera kan åka till populära statusskolor i stan får jag lite motvilligt medhåll från vänstervännerna. Men de påpekar samtidigt att förortsskolorna blir dränerade på ambitiösa elever.

Min mest debattglade vänstervän frågar mig med en glimt i ögat och ett gott skratt vad jag tror mina moderatvänner tycker om sagan Karl-Bertil Jonssons julafton som sänds på SVT varje jul?! Det vet jag ju inte då jag inte har frågat alla. Men jag är av den uppfattning att huruvida man vill eller inte vill fördela samhällets resurser jämlikt och rättvist inte är en höger- och vänsterfråga längre. I min naivitet så tror jag att godhet inte har politisk färg; den är nämligen personlig. Jag tror lika litet på att alla vänstermänniskor är godheten själv som att alla borgerliga är ondskan personifierad. 

Inga kommentarer: