söndag 6 augusti 2017

Feministen Anders Borg

Jag har med intresse följt mediedrevet och den debatt som uppstått kring före detta finansminister Anders Borgs (M) uppträdande på en fest härförleden. Det intressanta är inte huruvida han har gjort det ryktena säger, utan reaktionerna från alla möjliga håll. Tove Lifvendahl skriver i SvD: "I mitt sociala medier-flöde ser jag tusen grammofonskivor snurra om Anders Borg, i olika hastighet och i olika tonlägen. Somliga har hakat upp sig. Och som så ofta när något oväntat händer, är reaktionerna och diskussionerna som följer nästan mer intressant än själva nyheten."

Jag noterade snabbt att han fick starkt och resolut stöd från ett flertal moderata företrädare, både kvinnliga och manliga. Partiets rättspolitiska talesman Tomas Tobé var en av de första som uttryckte sin sympati och sitt stöd. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra däremot ser mycket allvarligt på händelsen och hennes reaktion får Anders Borg att gå i taket. Han säger: "Jag kan inte förstå hur en tidigare kollega och nära vän kan välja att göra politiska poänger på basis av rykten. Anna Kinberg Batras omdöme har ofta ifrågasatts, jag kan känna allt större förståelse för det ifrågasättandet." Tala om härskarteknik! Dessutom borde kanske inte en person som dricker så mycket att han får en blackout och inte kommer ihåg vad han själv har gjort uttala sig om andras omdöme eller dømmekraft som vi säger på norska?!

En fråga är om det är etiskt försvarbart att hänga ut en människa i media på grundval av lösa rykten? Den frågan lämnar jag därhän. En annan fråga är om ryktena stämmer, att Anders Borg har betett sig så här, hur kan man då välja att ge honom sitt okritiska stöd? Varför är det plötsligt godtagbart att bete sig illa? Påståenden som att det här kan hände vem som helst och att det närmast händer alla förr eller senare är ju absurda. Jag känner många män som dricker för mycket och har stressiga jobb, men inte skulle de kalla kvinnor för hora eller något annat av det som Borg nu påstås ha gjort.

Sen har vi det här med polarisering: Höger- och vänster, svensk kontra invandrare, kvinna eller man med mera. Om jag tittar i mitt facebookflöde så ser jag att Borg först och främst får stöd från moderater. Skulle samma personer höja rösten om det handlade om en socialdemokrat? Eller en ung invandrarkille? Eller rakt av en person från en annan socialgrupp? Är ett beteende acceptabelt från en person men samma beteende brottsligt från en annan?

Folk är folk sa min framlidne centerpartistiska pappa alltid. Han hade inte läst sociologi :-) I den bästa av världar är vi i alla lika inför lagen. I verkligheten är polariseringen stark och vad du har för kulturellt kapital, socialt nätverk med mera spelar stor roll. Den eller de som tror något annat är bra naiva. De flesta som i dag försvarar Anders Borg skulle förmodligen inte gjort det om inte Borg tillhörde det samhällsskikt han faktiskt gör. Det är jag tämligen övertygad om.

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Anders Borg är en av de bästa finansministrar Sverige någonsin har haft. Han var en förebild för många av oss. Han var oerhört modig som tordas kritisera bankerna och han vågade även att kalla sig feminist. Det är beundransvärd att han gjorde detta. Inget snack om den saken.

Diskussionen om huruvida skandalen har ett nyhetsvärde därför att Anders Borg inte längre skulle vara en offentlig person är ju bara dum. Det kommer alltid vara medialt intressant med kändisars skandaler oavsett om det är riktiga kändisar, b-kändisar eller före detta kändisar. Ingen kan påstå att de inte vet detta. Man kan inte bli en grå mus som går i ett med tapeten efter att ha varit en av Sveriges mäktigaste personer. Det är bara ett önsketänkande.

Inga kommentarer: