fredag 13 mars 2015

"Det är feministernas fel"

Csaba Bene Perlenberg skriver i GP: "Det råder en jämställdhetskris i svensk grundskola. Ett av de två könen är systematiskt utsatta för fördomar och diskriminering. Svensk skola har i dag inga adekvata verktyg för att tillgodose pojkars rättigheter till en likvärdig utbildning. Pojkar är idag den enskilt mest utsatta gruppen i den svenska skolvärlden. Baserat på förra höstens PISA-undersökning noterar OECD att gapet mellan svenska pojkars och flickors studieresultat ökar betydligt mer i Sverige än i OECD-snittet. Sämst ställt är det med läsförståelsen. Medan 14 procent av tjejerna har svaga kunskaper är det hela 31 procent, alltså en tredjedel, av killarna som har svårigheter med att läsa och skriva."

Jag delar hans oro över att så många som en tredjedel av pojkarna som går i svensk skola inte erövrar något så viktigt och nödvändigt som läs- och skrivförståelse, med tanke på att vi i dag lever i ett informationssamhälle. Det är också illa att 14 procent av flickorna inte får med sig detta många gånger avgörande verktyg som läskunnighet är för en persons valfrihet i ett informationssamhälle. Precis som Csaba Bene Perlenberg säger i SVT-debatt så är läsförståelsen/språket nyckeln till i stort sett allt.

Jag delar dock inte hans analys om att det är feministernas fel att 30 procent av pojkarna inte kan läsa och förstå enklare texter. Hur tänkte han nu? För mig är feminism och jämställdhet samma sak. Det finns inga motsättningar mellan de orden eller begreppen. Jämställdhet innebär jämlikhet mellan kvinnor och män och det är det feminismen handlar om. Feminister kräver precis samma sak som jämställdisten Pär Ström gör i den här artikeln, att båda könen skall ha samma rättigheter och skyldigheter.

Ida Östensson, ordförande jämställshetsstiftelsen Crossing Boarders, med flera skriver på svt/opinion: "Tidigare samma dag menade Perlenberg i ett inlägg på Facebook att 8 mars, internationella kvinnodagen, borde raderas ur kalendern eftersom alla, oavsett kön, har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter och att ojämlikheten idag beror på att kvinnor och tjejer världen över begränsar sig själva." Han måste skoja? Eller vill han bara provocera? Eller har Ida Östensson med flera feltolkat honom? Det finns tyvärr fortfarande ganska många länder i världen nu år 2015 där kvinnor är helt utan makt. Vi har tex Saudiarabien där könsapartheid råder. Även i Sverige förekommer, enligt Bahareh Mohammadi Andersson, kvinnoförtryck och könsapartheidkultur. Hennes artikel publicerades i augusti 2013 men är förmodligen lika aktuell i dag.

Perlenberg skriver: "Det är inte politiskt korrekt att prata om pojkar och män som en utsatt, diskriminerad grupp. För många är en pojke eller en man med behov av stöd och hjälp något av det mest provocerande som kan yttras i dagens klimat. En del av anledningen är förmodligen att det inte passar in i den manliga självbilden." Man kanske inte talar om pojkar och män som är diskriminerad grupp. Men betyder det att man inte ser problemen? Den manliga självbilden har väl med mansnormer och mansroller att göra? Vilka förebilder har våra söner? Vad är det för roller och normer som är dominerande för männen i dagens samhälle? Får pojkar vara duktiga i skolan? Är den rådande mansrollen begränsande för våra söners valmöjligheter i livet?

Det finns mycket att säga i och om könsdebatten som poppar upp med jämna mellanrum. På en skola i Gnesta har de upptäckt att när mansrollerna ifrågasätts höjer pojkarna sina betyg. Regeringens utredare Svend Dahl säger: "Vi har vetat länge att det ställs lägre krav på pojkar i skolan. Vi har också diskuterat det utifrån könsnormer och jämställdhet. Trots det har det inte blivit så mycket bättre. Det är förvånande." Det kanske inte ställs lägre krav på pojkarna? Det kanske är annorlunda krav som ställs därför att man har andra förväntningar på dem? Pojkar behöver uppmuntras mer till att läsa vidare, till att förkovra sig. Om vi peppar våra söner till att plugga vidare i lika stor grad som vi uppmuntrar våra döttrar till att göra detsamma, så kommer vi att vara en god bit på väg till ett jämställt samhälle för alla. Det är min övertygelse.

måndag 2 mars 2015

Landsbygdsskolorna i Strängnäs kommun

År 2007 kom frågan om bygdeskolornas framtid i Strängnäs kommun upp på politikernas dagordning. Det var när Ann Landerholm (M) var kommunstyrelsens ordförande och Jan Heimdahl var kommunchef. Kommunen behövde spara pengar och kommunchefen lyfte frågan om bygdeskolorna. Kombinationen sjunkande elevunderlag i bygdeskolorna och ökande tomma skolstolar generellt i kommunens skolor låg delvis bakom. Innan frågan hann diskuteras och behandlas lades den i malpåse. Nu 8 år senare lyfts frågan igen och nu verkar det som om ärendet skall både diskuteras och behandlas och inte begravas ännu en gång.

Kommunens mäktiga man i Fogdö Jan Persson (Kilenkryssets ägare) har engagerat sig hårt i saken. På en helsida i Strengnäs Tidning berättar han vad han inte kommer att göra om Fogdöskolan läggs ner; han skall då inte bygga 50 villor han hade planerat att bygga på sin mark. Jan Perssons brorson Jens Persson (C) satt i kommunstyrelsen förra gången bygdeskolorna diskuterades och direkt togs bort från politikernas dagordning utan utredning. Efter det blev Jens Persson ganska snart kommunstyrelsens ordförande och hade den posten fram till nyligen. 

Kommunstyrelsens nuvarande ordförande Jacob Högfeldt (M) och kommunalrådet Monica Lindell Rylén (S) skriver i sitt svar till facebookgruppen "Bevara landsbygdsskolorna i Strängnäs" bland annat: "Vi måste bygga vårt beslutsfattande på väl underbyggda argument där det inom skolans område framförallt ska vara barnens möjligheter att hållbart över tid tillgodose sig kunskap som står i fokus. Vi kan konstatera att vi hamnade fel i den här processen. Vår ambition är att det här ska bli en bra process där tydliga alternativ är konsekvensutredda innan beslut. Det blir slutligen upp till Kommunfullmäktige att med hela kommunen för ögonen fatta beslut."

Detta sympatiska och kloka svar från kommunalråden har jag stor respekt för. Den förra politiska majoriteten med Jens Persson (C) och Fredrik Lundgren (FP) i spetsen hade absolut ingen dialog med befolkningen eller respekt för densamma när de lade ner den populära Långbergsskolan. Nu är det en helhetssyn som skall tas i en aktiv och lyhörd dialog med kommunens invånare.

Den här gången kommer förhoppningsvis frågan att utredas ordentligt. Jag litar på det. Jacob Högfeldt och Monica Lindell Rylén har noterat: "Vi vill framhålla föräldrarnas val. Hur vi än vrider och vänder på det här ser vi att många föräldrar väljer andra skolor än sina närliggande landsbygdsskolor idag." Enligt information jag har fått så väljer tex 28,5 procent av föräldrarna i Länna annan skola till sina barn än Lännaskolan. Den tendensen finns även i Fogdö och Härad.

Nu gäller det att inte tappa greppet om helhetssynen. Bevarandet av landsbygdsskolorna påverkar kommunens alla skolelever och risken för att skolpengen måste sänkas ytterligare närmar sig. Även denna fråga måste beaktas. Måste bästa beslut tas när utredningen är klar och underlaget finns.

Skolfrågan är en het potatis i Strängnäs kommun och har varit det länge. Att ge sig in i den debatten utan att riskera att få några verbala rejäla örfilar är förmodligen svårt, men debatten är nödvändig. Om vi inte debatterar skolfrågan nu innan beslut tas kanske vi inte får fram alla kloka åsikter?! Hoppas på en frisk diskussion på bloggen. Välkomna.