måndag 29 december 2014

"Alla mot Sverigedemokraterna"

Många jublar över att den rödgröna regeringen och den borgerliga Alliansen har gjort en överenskommelse, "Decemberöverenskommelsen", om hur landet skall styras. Lika många är djupt oroliga för vad det här beslutet kan komma att innebära för landet Sverige i framtiden.

Daniel Wiklander skriver: "Detta kommer med all sannolikhet att – om man nu lyckas hålla ihop – både minska valdeltagandet och öka SD:s väljarstöd 2018. Läget ser allt annat än ljust ut bortom innevarande mandatperiod."

Stefan Löfven (S) fick behålla statsministerposten, men till vilket pris? Socialdemokraten Johan Westerholm skriver på facebook: "Min partiledare Stefan Löfven fick behålla jobbet men jag anser att det skedde till ett pris på demokratin. Ja, jag är socialdemokrat men i första rummet är jag faktiskt hängiven demokrat. Som hyllar parlamentarismen."

onsdag 17 december 2014

Jakten på Marcus Birro vad handlar den om?

Den kände debattören, skribenten och författaren Marcus Birro hamnade i blåsväder och onåd när han på twitter uttalade sig kritiskt om islam.

En tänkvärd artikel i den svenske tidningen Dagen vill jag länka till samt en tänkvärd artikel i den norske tidningen Dagen. Artiklarna har olika perspektiv.

Vi gör alla mindre kloka val under livets gång men alla blir inte offentligt "hängda" så som Birro har blivit. Jag träffade Birro 2010 och har alltid tyckt att han är en frisk fläkt i den svenske offentliga debatten.

Den norske tidningen Dagen skriver: "Sverige har noe i nærheten av det trangeste ytringsrommet i hele den vestlige verden. Vi skal være sjeleglade for at vi ikke har svenske tilstander her hos oss."

Jag tycker att det finns en stor brist på tolerans för olikheter och oliktänkande i Sverige. Jag tycker det är rätt skrämmande. Vad tycker ni?

lördag 13 december 2014

Det är skillnad på att prata med och förhandla med SD

Under hela valrörelsen kom det folk bort till Moderaternas valstuga i Strängnäs och ifrågasatte hur vi andra partier behandlar Sverigedemokraterna. Påståenden om att vi mobbar och fryser ut Sverigedemokraterna kom ofta upp. Flera valarbetare från andra partier berättade att även de fick besök av människor vid valstugorna som ville diskutera hur andra partier betedde sig mot SD.

När jag läser Lena Anderssons artikel i DN "Förhandling är inte prat" tänker jag äntligen är det någon som klokt formulerar det som flera av oss försökte säga under hela valrörelsen men kanske inte lyckades lika bra med som Lena Andersson här gör.

Lena Andersson skriver: "Att efterhöra andras uppfattningar och insikter, att debattera och diskutera är inte att kompromissa med sin övertygelse och är således något annat än förhandling. Man mister inte sina ståndpunkter för att de möter andras. Tvärtom är det intellektuellt fruktbart. Dessutom hör det till god demokratisk ton. I en förhandling däremot mister man något. Själva förutsättningen för en förhandling är att man gör sig av med något man helst hade velat ha kvar, i utbyte mot något annat. Det har med andra ord en kostnad. Alltså gör man det enbart när man måste."

Det är nog den största orsaken till att politiska partier i många svenska kommuners fullmäktigeförsamlingar numera samarbetar över blockgränserna; man vill inte förhandla med Sverigedemokraterna. Man vill slippa göra våld på sina egna humanistiska värderingar. Det är både nödvändigt och anständigt att göra så.

Kom ihåg Lena Anderssons ord: "Prata med missnöjesmänniskor och sverigedemokrater bör man göra, samtala, debattera, spegla, försöka övertyga, gå i dialog, bete sig hövligt och anständigt – men inte förhandla."

måndag 8 december 2014

Sverige är äntligen på väg mot sin första kvinnliga statsminster

Jag kommer så väl ihåg valnatten 2002. Mitt parti Moderaternas valresultat blev så katastrofalt dåligt så att vi som var på partiets valvaka här i Strängnäs egentligen bara ville gråta. Moderaterna i Strängnäs tappade tre mandat i kommunfullmäktige; från 13 till 10 mandat. Moderaterna hade gjort sitt sämsta val i stort sett över hela landet på evigheter; fick strax över 15 procent av rösterna, en nedgång på nästan 8 procent. Året efter fick vi en ny partiledare, Fredrik Reinfeldt.

Jag kommer så klart ännu mer ihåg valnatten 2014. Inte nog med att vi (Moderaterna) ramlade ner från över 30 procent (valet 2010) till 23,33 procent så meddelade vår partiledare Fredrik Reinfeldt redan på valnatten att han härmed eller därmed skulle avgå. Jag grät! Nästan alla som var på vår valvaka grät. Inte nog med att vi hade förlorat valet; vi förlorade vår fantastiska partiledare också. Jag kände äkta sorg inombords. Vi var många som gjorde det. Jag kände en enorm tomhet i hela min kropp, precis som om en stjärna hade fallit och inte skulle lysa igen.

Nu i onsdags förra veckan när den rödgröna regeringen, med socialdemokraternas Stefan Löfven i spetsen, förlorade budgetomröstningen i Sveriges riksdag mot alliansens budget så tänkte jag att nu äntligen får vi en kvinnlig statsminister i Sverige. Äntligen! Jag såg framför mig att mitt partis Anna Kinberg Batra blev landets nya statsminister därför att jag var övertygad om att Stefan Löfven nu kom att gå till talmannen med sin avskedsansökan. Men maktfullkomligheten vann! Tyvärr! Löfven ville inte lämna Rosenbad. Makten framför allt blev hans signum.

Jag står på tågperrongen på Stockholm central och ler utav glädje. Tanken att vi skulle få en kvinnlig statsminister gjorde mig upprymt glad. Vänsterpartiets högste höns i Strängnäs kommun, David Aronsson, kommer bort till mig med mobilen i handen. Han berättar för mig att statsministern Stefan Löfven har sagt att han skall utlysa nyval. Nyval! Min dröm om att Sverige äntligen skulle få en kvinnlig statsminister blev alltså än så länge bara en dröm.

Men mina vänner det blir ju nyval den 22 mars nästa år om inte något oförhappandes händer och det lär förmodligen inte ske. Så nu börjar det hårda arbetet för att Sverige som sista land i Norden sent omsider skall få sin första kvinnliga statsminister. Sverige vill inte längre vara så in i norden sämst!? Mitt fosterland Norge har fått sin andra kvinnliga statsminister. Den första kvinnliga statsministern fick Norge redan 1981, alltså för 33 år sedan; Gro Harlem Brundtland blev Nordens första kvinnliga statsminister. Nu är det Sveriges tur.

tisdag 2 december 2014

När ångesten parkerar i kroppen

I dag vaknade jag gråtande. Jag vaknade med en stark panikångest/panikattack. Hela kroppen skakade, jag svettades och frös på en och samma gång och det stack i alla mina fingrar. Det var fruktansvärt, jag kommer inte ihåg senast jag hade så svår ångestattack. Jag kunde knappt andas. Min ena vuxna son var hemma och jag gick och pratade med honom. Efter ett tag skrattade vi båda två. Jag både grät och skrattade. Min son hade suttit en stund och försökt vädja till mitt förnuft: - du vet du har mycket att leva för mamma, du är duktig, du har oss, du har många goda vänner och så vidare och så vidare. Både han och jag vet att det inte år så stor idé att tala till förnuftet när det är känslorna som har tagit över... men min älskade son var där! Jag älskar den ungen av hela mitt hjärta. Mina underbara barn!

Min grundsjukdom är/kallas utmattningssyndrom och/eller posttraumatiskt stressyndrom, kärt barn har många namn, som jag har slitit med under många år. Många år av/med negativ stress ligger bakom min hälsostatus. Mitt hälsotillstånd kan inte medicineras bort. Samtal hos psykolog eller samtalsterapeut hjälper inte särskilt mycket heller. Under de senaste tre åren har jag parerat mycket av smärtan och lidandet genom att gå eller springa en mil minst fem dagar i veckan. Nu orkar jag inte det längre, inte just nu, viljan och orken finns inte. För några veckor sedan försvann orken; luften gick ur mig helt enkelt. Jag har "burit" så många medmänniskor under mitt liv så jag orkade inte bära någon längre, allra minst mig själv.

Förra helgen var jag i Norge i fyra dagar. Jag hälsade på min dotter Margarita som bor i vårt gamla hemland. Jag träffade även min bästa vän och kurator/terapeut Tore. Han hjälpte mig når min dotter Veronika dog. I dag är Tore och jag goda vänner. Varje gång jag är hemma i Molde i Norge så påminns jag om vad jag lämnade när jag flyttade till Sverige för snart 22 år sedan. Jag flyttade ifrån ett stort tryggt nätverk och kom hit till konservativa Strängnäs. Det finns inget jag har ångrat mer än det. Under bra och goda dagar så spelar det inte så stor roll var du befinner dig. När sorgen och smärtan tar över så är just var du är och vem du har runt dig det absolut viktigaste. Vem har du runt dig? Hur ser ditt sociala nätverk ut? Sådant är viktigt när man inte mår bra.

Jag läser för tillfället en grundläggande utbildning i Psykoterapi med inriktning mot Kognitiv och Beteende-inriktad psykoterapi Steg 1. Det är både spännande och mycket utvecklande att läsa dessa ämnen. Jean Peaget, Sigmund Freud, Sokrates, Platon och andra herrar fyller min vardag numera. Jag kan stå ut med dem. Mycket här i livet handlar om konsten att samtala och det är just det vi lär oss mer om på denna kursen. Det mest lärorika och fängslande vi har läst om hitintills är anknytningsteorier. Personlighetsstörningar var också mycket intressant. Vem har inte haft en psykopat till chef?

En av mina underbaraste föreläsare på kursen pratar mycket om att det är viktigt att en terapeut ser, lyssnar på och bekräftar sin klient/patient. Efter att hon hade upprepat detta flera gånger frågade jag henne helt spontant när terapeuter började lyssna på sina klienter? Det har vi alltid gjort, svarade en elev, som arbetar inom psykiatrin. Jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Vad då alltid gjort?! Det är det mest fascinerande påståendet jag har hört på mycket länge. Jag håller på att återhämta mig fortfarande :-)

Mina vänner, det är en tuff värld vi lever i, ingen tvekan om den saken. Den har dock aldrig varit så bra för så många som den är nu. Det allra bästa är att vi är många som törs prata och berätta om vår största folksjukdom någonsin; nämligen psykisk ohälsa. Andas ut och ta dig tid att se dig själv och din medmänniska. Det skall jag försöka göra igen, igen och igen! MEN först skall jag ta hand om ångesten för den här gången åtminstone...