tisdag 28 januari 2014

Stort GRATTIS Margarita på din 28 årsdag

Margit (jag) min dotter Margarita och min svärmor Birgitta Wennerberg

I dag fyller min dotter Margarita Urtegård 28 år. I går var det 35 år sedan min pappa Jostein Edgar dog framför mina ögon. Jag var en flicka på endast 12 år. Livet ger och tar. Margarita bor i vårt hemland Norge.

Jag var tonåring när jag väntade min dotter. Jag var den yngsta förstföderskan på förlossningsavdelningen på Molde sjukhus när Margarita ankom världen. Hon gav mitt liv mening.

Jag läser artikeln "Hvem skal oppdra mor og far?" (Vem skall fostra mor och far?) och funderar på vad som har hänt?

Artikelförfattaren skriver: "Hvordan skal skolen og lærere greie å oppdra barna når det i utgangspunktet ikke er barna det er noe galt med, men foreldrene? Hvem skal oppdra mor og far? Vi har alltid snakket om verdien av fellesskolen, men er det noen som lenger er i stand til å si hva innholdet i den egentlig er? Hvorfor sender man sitt på barn på skolen? Hva skal en skole være? Cupcakes, Iphones, spesialklasser og sirkus er bare toppen av iskaka. Skolen mangler selvtillit. Politikerne gir ikke ryggdekning. Derfor våger ikke skolen stille krav til foreldrene. Igjen sitter en uoppdragen egoismegenerasjon med urimelige krav til livets buffé. Og barna? De ser. Og lærer."

tisdag 21 januari 2014

Alla är vi väl feminister?

Debattören Fredrik Segerfeldt kallar sig feminist. Finansministern Anders Borg (M) gör det. Jag gjorde det inte förrän jag kom till Sverige 1993 just därför att jag tidigare under mina 26 år i Norge aldrig hade upplevt diskriminering utifrån mitt kön. Här i Sverige upptäckte jag direkt de könsmaktstrukturer jag tidigare aldrig hade sett. Landet som påstod sig ha guldmedalj i jämställdhet hade tappat farten totalt. Kan i sammanhanget nämna att Norge hade sin första kvinnliga statsminister för 33 år sedan. Nu har vi vår andra! När är det dags för Sverige? Sämst i norden kan knappast bli bäst i världen? Eller?

Det var först i Sverige jag blev klappad på huvudet av medelålders män samtidigt som de kallade mig för lilla vän. Det kan tyckas gulligt. Men jag föredrar att behandlas med respekt och värdighet. Det var först i Sverige jag blev kallad för kontroversiell på grund av min frispråkighet. Det var i mitt nya hemland jag blev utsatt för den värsta vuxenmobbningen jag någonsin har sett just för att jag vägrade anpassa mig till någon maktstruktur som hörde hemma på stenåldern.

Det är onekligen svårt att vakna upp som feminist om man inte är medveten om de maktstrukturer som finns. Men när man väl har sett dem är det ännu svårare att blunda och låtsas som om de inte existerar. Därför kommer jag alltid att kalla mig feminist. Till alla ni som går igång på begreppet feminism så vill jag bara lugnt förklara att feminism betyder att det skall råda jämställdhet mellan könen. Lika lön för likadant arbete och halva makten är vad kvinnokampen har handlat om. Det är det fokus och det perspektivet vi borde behålla i frågan. Allt annat är skådespel och underhållning.

Apropå underhållning så gör SVT bra TV när de låter Belinda Olsson skapa debatt kring feminismen i sitt program "Fittstim - min kamp" i tre delar. Jag tycker hon är helt underbar när hon intervjuar olika kvinnor i ämnet. Hon ser helt förtvivlad ut när en av moderfigurerna inom svensk feminism, Ebba Witt-Brattström, säger att hon inte vet om hon skall kalla sig feminist längre.

Jag rekommenderar Belinda Olsson att läsa Åsa Mobergs debattartikel i dagens DN "Feministkonflikten bottnar i en generationsväxling". Hon ger även ett bra lästips till alla er som inte begriper något om feminism; läs "Det andra könet" av Simone de Beauvoirs. En mycket läsvärd bok. Jag har den på mitt nattduksbord.

Ett annat lästips är den här artikeln "Vilse i fittstimmen". Inga-Lisa Sangregorio skriver rörande Belinda Olssons oro för vad likhetsfeminismen kan ha ställt till med: "Hon verkar bli alldeles skakad när Martin Ingvar förklarar att det finns skillnader i hjärnan mellan män som grupp och kvinnor som grupp men att skillnaderna mellan individer i varje grupp är större än skillnaderna mellan grupperna. Den skillnad han främst framhäver, nämligen att gossar - som grupp! - utvecklas långsammare än flickor skulle möjligen kunna leda till slutsatsen att pojkarna borde börja skolan senare eller gå två år i varje klass men knappast tas till intäkt för kvinnors fallenhet för att städa toaletter eller mäns för att leda företag eller regeringar."

Martin Ingvar har alltså kommit fram till att de individuella skillnaderna är större än könsskillnaderna. Bra! Det har jag också alltid hävdat. Inte för att jag har forskat fram det. Men för att det är vad jag har sett under mitt liv. Det är min erfarenhet helt enkelt.

måndag 20 januari 2014

Barack Obama fick ingen psykos

Jag beundrar USA och Barack Obama. Men även solen har sina fläckar. Att världens mäktigaste man, som är förebild för många människor, går ut och bagatelliserar att röka marijuana är obeskrivligt dumt. Han förklarar det med att han själv rökte på när han var ung. Barack Obama hade tur som inte fick en psykos. Obama har berättat att han både rökte och sålde droger i Hawaii när han var ung. Det är väl knappast något att vara stolt över?

Jag har varit i miljonstaden Sydney i Australien och träffat psykiatriker som dagligen arbetar med unga människor som har fått en haschpsykos. Jag tror inte de direkt jublar över Obamas tanklösa utspel. Jag gör det i alla fall inte. Men han kanske inte har träffat så många människor som har fått psykos? Han kanske inte vet hur allvarlig den sjukdomen är? Jag förstår att de som har kunskaper på området blir upprörda

Obama säger inte att alkohol är bra. Men han säger att röka marijunana är ungefär som att röka cigaretter och det är väl inte helt jämförbart? Hur många får psykos av cigaretter? Hur många skadar sin hjärna med cigaretter? Att världens mäktigaste man bagatelliserar att röka marijuana tycker jag är anmärkningsvärt. Några påpekar att 99% av alla våldsbrott som avhandlas i tingsrätten har med alkohol att göra. Det måhända. Men, om vi legaliserar marijuana i Sverige kommer det väl knappast att sänka antalet våldsbrott? Att folk, oftast män, dricker för mycket hjälps väl inte av att göra ännu en drog laglig?

Centerparitets ungdomsförbund (CUF) vill legalisera cannabis. De anpassar sig till den attitydförändring som finns bland unga människor i dag. Sara Skyttedal däremot, ordförande i KDU, förespråkar en fortsatt restriktiv narkotikapolitik. Hon säger det är naivt att tro att försäljningen av cannabis till barn och unga skulle bli mindre för att man gjorde drogen laglig för vuxna. Jag håller med henne.

onsdag 15 januari 2014

Den mörka hemligheten

Jag håller på att läsa boken "Den mörka hemligheten" skriven av Dan Josefsson och Egil Linge. Jag läser den parallellt med boken "En av oss. En berättelse om Norge" som handlar om den norske terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik. I samma veva har jag sett filmen "Återträffen" av Anna Odell. En tung och djup start på det nya året kan man lugnt säga. Men samtidigt så oerhört lärorik. Att läsa boken om Anders Behring Breivik är både tungt och spännande. Det är en samtidshistoria om mitt fosterland Norge. Breivik föddes samma år som min pappa dog, 1979, året jag fyllde 13 år. När jag flyttade till Sverige 1993 var Anders Behring Breivik 14 år. Han växte upp med en destruktiv mamma och en frånvarande pappa. Pappan och mamman skildes när Behring Breivik var liten. Under tiden han växte upp så förändrades Norge ganska mycket.

Filmen som Anna Odell har gjort har fått både negativ kritik och beröm/ros. Jag tyckte att den var jättebra; djup och tänkvärd. Norske psykologen Arnhild Lauveng har skrivit artikeln "Hvem eier skammen" som kan vara bra att läsa mitt i alltihopa. Lauveng påpekar: "Skammen er annerledes. Skammen handler ikke om å gjøre noe feil, men om å være feil. Den handler om at det vi er ikke er bra nok. Den kan ha mange røtter; mobbing, utfrysning, overgrep, forventningspress, forhold hjemme. Noen ganger har skammen gått i arv, og barn har overtatt foreldrenes skam over egne problemer; rus, vold, ensomhet, sykdom. Skammen handler om det dypeste i oss, og den handler om relasjonene mellom oss."

Boken till Josefsson och Linge handlar om relationer. Den är så otroligt bra så jag sitter bara och ler när jag läser den. Den handlar om anknytningsteorier och beskriver så bra varför vi agerar som vi gör. Äntligen förstår jag varför jag har svårt att lita på andra människor. Nu begriper jag varför jag alltid är beredd att "slåss" för alla och allt jag tror på varje vaken sekund. Nu har jag en möjlighet att lägga om kursen just för att jag har blivit medveten om skillnaden mellan mitt medfödda överlevnadsjag och mitt vardagsjag och hur viktig balansen mellan dem är.

En sak jag har tänkt mycket på de senaste åren är hur viktigt det är att barn får ha god kontakt med båda sina föräldrar. Alla dessa frånvarande papporna hur tänker de? Alla mammor som hindrar barn från att ha en god relation med sina pappor hur tänker de? Vuxna skall se till att barnen har det tryggt och bra.

måndag 13 januari 2014

Läskunnighet är en demokratifråga

Jag växte upp i en fattig norsk familj. För mig som är teoretiker var det nog kulturfattigdomen i familjen det som kändes mest för min del. Det fanns knappt några böcker i hemmet. Det var ingen som läste för mig när jag var barn. Jag lärde mig läsa när några grannpojkar lämnade en 50-kilos säck full av tecknadserier till oss. Tarzan, Fantomen, Kalle Anka, Silverpilen och Modesty Blaise blev min väg in i litteraturen. När jag som 12-åring blev föräldralös och kom i fosterfamilj blev jag på något sätt född på nytt. Fosterfamiljens bokhyllor var det vackraste jag någonsin sett. Min hunger efter kultur blev tillfredsställd. Norska språket blev mitt bästa ämne i skolan.

När jag flyttade till Sverige för 21 år sedan var det viktigt för mig att lära mig det svenska språket så fort som möjligt. Som norska var jag inte välkommen till SFI. Danskar och norrmän får hitta andra sätt att lära sig svenska när de kommer hit. Jag började läsa svenska böcker och tidningar. År 2000 blev jag Eskilstuna-Kurirens första frilansande krönikör. I 6 år skrev jag kolumner i/för tidningen. Mina barn har växt upp med ett hus fullt av böcker. Vi har bokhyllor i nästan varje rum. Jag läste sagor för dem på både det norska och svenska språket. Alla tre har spelat instrument på vår eminenta kommunala kulturskola här i Strängnäs och genom det lärt sig noter. Under fem års tid var jag ordförande i Långbergsskolans föräldraförening. Det var viktigt för mig att engagera mig i mina barns utbildning/utveckling/bildning.

Det här blev en lång inledning till det jag egentligen vill skriva om. Ibland blir det så. Antar att jag ville förklara varför barns rätt till att lära sig läsa och utveckla läsförståelse är något som upptar mig. Artikeln "Skolresultaten sänks av spektakelkulturen" skriven av Sverker Lenas i DN den 8 januari berörde mig.

Sverker Lenas skriver: "Att skolelevers kunskapsnivå sjunker beror, enligt Hedges, på en större samhällsutveckling där även dagstidningar och böcker knuffas ut i kulturlivets marginaler, som fornlämningar från det tryckta ordets svunna tidsålder, och där allt som inte erbjuder ögonblicklig förströelse avfärdas som otillgängligt och elitistiskt. Lässvårigheterna i USA beskrivs som epidemiska. Enligt statistik i boken (som utkom 2011) är sju miljoner amerikaner analfabeter och ytterligare 27 miljoner är oförmögna att läsa tillräckligt bra för att skriva en jobbansökan. 30 miljoner kan inte läsa en enkel mening och 50 miljoner läser på en fjärde- eller femteklassares nivå. Nära en tredjedel av landets befolkning är antingen analfabeter eller knappt läskunniga – en siffra som ökar med 2 miljoner om året. Inte oväntat avspeglas den sjunkande funktionella läsfärdigheten också i medievanorna. År 2007 läste 80 procent av amerikanska familjer inte en enda bok. Samtidigt ser genomsnittsamerikanen på tv mer än fyra timmar om dagen."

Kunskap är makt. Vilken makt har analfabeterna i dagens informationssamhälle? Jag vet inte om man har gjort någon undersökning över hur många analfabeter vi har i Sverige i dag. De är nog många flera än vad vi tror. Skolan kommer att bli en viktig valfråga. Skattesänkningar kommer inte att vara det. Jag gissar att den svenska medelklassen begriper att det finns viktigare saker här i världen än att de får ännu mer kvar i plånboken?

söndag 12 januari 2014

Fredrik Segerfeldt skapar debatt

Det är några år sedan jag träffade Fredrik Segerfeldt för första gången. Det var under politikerveckan på Gotland 2008. Han är en relativt ung, kvick och intellektuell man som har starka åsikter om det mesta. Det är enormt spännande att följa honom. Han har ganska extrema åsikter när det gäller invandring. Han tycker, som många inom Centerpartiet gör, att alla som vill skall få komma hit. Lever de på ris kan de klara sig på 400 till 500 kronor i månaden, hävdar Fredrik Segerfeldt. Han får mothugg från en annan borgerlig person inom åsiktseliten i Sverige, nämligen Paulina Neuding.

Hon skriver i SvD: "Fredrik Segerfeldt, medförfattare till boken 'Migrationens kraft', har exempelvis räknat ut att en människa klarar sig på 450 kronor i månaden om hon bara lever på ris. Tillåter vi sådana löner kan Sverige enligt Segerfeldt öppna för fri invandring. 'Det är många gånger bättre att bo i en kåkstad i utkanten av Stockholm än i utkanten av Mogadishu', skriver Fredrik Segerfeldt. Det är inte vackert ens i teorin, och det är att missförstå den svenska politiska kulturen. När Sverige fick en växande population av illegala invandrare restes krav på att även papperslösa skulle få skattefinansierad vård, och så blev det. När hela bostadsområden som Rosengård eller Husby präglas av utanförskap svarar regeringen med fler offentliga satsningar, inte färre. Och när vi fått kåkstäder i Söderort har verksamheten mot hemlöshet utökats, och måste utökas ännu mer. Sverige är inte ett nybyggarland där vi rycker på axlarna åt att människor tillbringar vintern i kåkstäder. Lyckligtvis inte."

Samma Fredrik Segerfeldt skriver på facebook: "Jag vill ha fem-tio procents skattetryck. Men det får man visst inte säga i det här jävla landet. Fast jag gjorde ju just det..." Hur han får ihop ett så lågt skattetryck med fri invandring förtäljer inte historien. En partikollega av mig ger honom det här svaret: "Men det är klart man får. Men då får man också berätta varför en av världens mest framgångsrika välfärdsmodeller skall nedmonteras och hur:-) 5-10% skapar ett radikalt annorlunda samhälle. Vilket?" Jag frågade Fredrik Segerfeldt var det är för samhälle han vill ha. Jag fick inget svar på den frågan.

Gissningsvis är det på grund av att Fredrik Segerfeldt inte vill ha den välfärdsstat vi har i dag. Anna Dahlberg på Expressen skriver: "För nyliberaler kan fri invandring rentav vara en murbräcka för att avveckla den välfärdsstat som man ändå ogillar. Segerfeldt har räknat ut att det skulle gå att överleva på 450 kronor i månaden i Sverige om man bara äter ris. I alla händelser är det många gånger bättre att bo i en kåkstad i utkanten av Stockholm än i utkanten av Mogadishu, resonerar han. Mot detta argumenterar debattörer som Paulina Neuding och Sanna Rayman. Kravet på fri invandring och idén om fritt svävande rättigheter saknar verklighetsförankring." Det är så lätt att vara teoretiker och drömmare, en riktig utopist, men för alla de som måste fatta politiska konkreta beslut är det verkligheten som styr.

Fast inte alltid. Centerpartiets ledare Annie Lööf förordar att vi skall ta emot 30 miljoner arbetskraftsinvandrare. Hur hon har hittat så många arbetstillfällen i ett land som i dag består av 9 miljoner invånare berättar hon inte. Hon är inte seriös. I dag åker tiotusentals svenska ungdomar till mitt födelseland Norge för att arbeta då det inte finns tillräckligt med jobb att få här. Hur Lööf har tänkt vet vi inte. Nyliberaler slipper oftast stå till svars då ingen tar de riktigt på allvar. Det är ett bekymmer.

torsdag 9 januari 2014

Sexköpslagen i Norge diskuteras

I Norge har man en liknande sexköpslag som i Sverige. Före detta prostituerade Tanja Rahm från Danmark har skrivit en krönika för norske Aftenposten som över 500 000 norrmän har läst. Hon vill att Danmark tar efter Norge och Sverige och gör köp av sex förbjudet. En sexkund skriver det här inlägget i sexköpsdebatten. Partiet som driver frågan att upphäva sexköpslagen i Norge är norske Venstre. Venstre är systerparti till Folkpartiet i Sverige. Efter valet i Norge senast så finns det i dag ett flertal i Norges storting som är emot sexköpslagen. Jag hoppas på att mitt gamla parti Høyre låter bli att lyssna på Venstre i den här frågan.

I Sverige finns det också många liberaler som pläderar för att sexköpslagen skall bort. Den mest kända är nog Alexander Bard som har drivit frågan länge.

onsdag 8 januari 2014

Reinfeldt får väl dra kungen i örat

Den svenska kungen har tackat nej till att delta i högtidlighållandet av den norska grundlagens tillkomst. Norrmännen är med rätta upprörda över detta. På Norges nationaldag 17 maj i år är det 200 år sedan Eidsvollförfattningen undertecknades och det firas självklart med pompa och ståt i Norge och överallt annars det finns norrmän. Min familj och jag kommer att fira den stora högtidsdagen på Skansen i Stockholm tillsammans med flera tusen andra norrmän som bor i Sverige.

Det är, som Susanna Birgersson skriver i DN,  inte vilken nationaldag som helst i vilket europeiskt land som helst. Hon uppmanar därför den svenske kungen att packa väskan och åka dit. Nu kommer väl, som Susanna Bigersson kallar honom, Herr "För Sverige i tiden" vara så stolt att han inte kommer att ändra sitt tokiga beslut, tyvärr.

Om inte statsminister Fredrik Reinfeldt (M) gör vad han borde göra dra kungen i örat och skicka honom till Norge på denna stora högtidsdag. Jag tolkar Eskilstuna-Kurirens text så, att de tycker att Reinfeldt skall ingripa. Vi är nog många som tycker så. Den svenske kungen har nämligen ibland haft riktig otur när han har yttrat sig om Norge. Den här gången hade han chansen att göra något bra, men fattade uppenbarligen inte det.

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren skriver: "I Norge är 16-17 maj det här året inget vanligt nationaldagsfirande. 200-årsminnet av grundlagen från Eidsvoll är 200-årsminnet av att Norge frigjordes från det danska enväldet, och blev ett land, visserligen i union med Sverige men med egen konstitutionell ordning och eget parlament. Ett nej, som dessutom motiveras som hovets talesperson gjort, är bland det mer snorkiga och oartiga som går att åstadkomma gentemot stortinget i Oslo." Nej det är ingen vanlig dag eller ett vanligt nationaldagsfirande, det är ett viktigt jubileum.

Eric Erfors på Expressen skriver:  "Vi svenskar har ett utbrett ointresse för våra nordiska grannar, och vår gemensamma historia. I det perspektivet är kungens nonchalans och hovets svammel på något sätt representativt. Men kungen, det är bara att vända blad och gå vidare: boka 17 maj i Eidsvoll och fira med brödrafolket." Hälften av svenskarna tycker att kungen kan abdikera. De får nog stöd av rätt så många norrmän för sin åsikt efter detta.

Uppdaterat 2014-01-09: Den svenske kungen biter i det sura äpplet och ändrar sitt dumma beslut. Han åker till Norge den 17 maj i alla fall. Kanske för att Fredrik Reinfeldt (M) har dragit honom i örat? Eller för fredens skull?

måndag 6 januari 2014

Ta vare på flokken din

Några dagar in på det nya året blev jag uppringd av en norsk väninna. Hon hade precis varit i begravningen till en av sina barndomskompisar. Hon blev då påmind om livets skörhet och den bistra realitet att vi inte lever för evigt. Nu ville hon höra av sig då det var länge sedan vi gjorde just det. Det är för tidigt att dö när man bara är 52 år, sade hon. Det var så gammal hennes bortgångna väninna blev.

Själv fyllde jag 47 år på nyårsafton. Varje gång jag fyller så påminns jag om hur mycket äldre jag är än vad mina föräldrar blev. Min mamma blev bara 32 år och min pappa 44 år. Min dotter Veronica blev endast 4 dagar. Jag har alltid varit rädd för döden. Antagligen för att jag så tidigt i livet förlorade mina närmaste. Jag var bara 22 år gammal när jag höll min döda dotter i mina armar. Den verkligheten gjorde mig ödmjuk inför livet som jag har kvar.

Rebecka Nordström Graf berättar i DN: "Jag kan ta hand om min sorg i dag. I dag vet jag att sorgeprocessen inte är spikrak, att den kommer och går. Och när jag ramlar tillbaka så tar jag det bara väldigt lugnt och vilar. Det är samma dike, men längre fram på vägen." Det sägs att tiden läker alla sår. Det är inte sant. Man lär sig hantera såren och sorgen på ett mognare eller annorlunda sätt med tiden. Sorgen förändrar våra liv.

Dagen före julafton förra året fick norrmannen Karl Erik Bøhn sin dödsdom i handen. Han har inte långt kvar att leva. Han uppmanar oss att ta vara på flocken vår. Det är en viktig uppmaning. Ta vara på varandra. Det senaste året har jag gjort just det. Jag har tagit hand om min flock; min familj. Jag har också tagit bättre hand om mina vänner.

Min nya livsfilosofi är att skicka vidare allt gott så mycket jag klarar och förmår. All kärlek och omsorg jag fick från helt främmande människor när jag var i Sydney i Australien under några traumatiska veckor 2012 påminde mig om att kärleken är starkast och viktigast. Apropå kärlek vill jag rekommendera er att läsa norskan Unn sitt blogginlägg "De sa hun var slem...". Moderskärleken är något speciellt! Jag grät när jag läste den här mammans kamp för sin dotter.

Det viktiga är vart skolans pengar går

Sten Tolgfors skriver på facebook att det viktiga är inte var skolans pengar kommer ifrån, det viktigaste är vart skolans pengar går. Han påpekar: "Det spelar mindre roll om pengarna kommer från kommunen eller staten. Det är inte bara finansieringsansvaret som behöver diskuteras, det är också ansvaret för hur pengarna används som måste belysas. Den viktigaste frågan kring skolans finansiering är hur mycket och hur stor del av skolans resurser som verkligen når fram till barnen - eleverna - i undervisningssituationen. Det är här den svenska skolans systemfel ligger och länge har funnits. Likväl diskuteras detta aldrig." Proffessor Kjell-Åke Forsgren hävdar att skolans problem bottnar i att man sänkte trösklarna för att komma in i den.

Kloke Tolgfors säger: "Debatten om skolans resurser måste nu tas ett steg till. Se hur mycket som verkligen når fram till eleven i undervisningssituationen. Inte hur mycket systemet kostar och resurser som skickas runt i rundgång i kommunerna. Det är också här debatten om vinster i skolan till slut måste hamna. Är det rätt att skolans resurser blir till vinster i kommunala fastighetsbolag?"

Nej det är inte rätt att skolans resurser blir till vinster i kommunala bolag. I Strängnäs kommun var det omöjligt innan mandatperioden 2002 till 2006. Det var då kommunens skollokaler bolagiserades. Innan dess hade kommunen ett fastighetskontor och det var kommunen som ägde skollokalerna. Det var under ledning av förra kommunchefen Jan Heimdahl och förra finanskommunalråd Ulf Kristersson (M) som detta förslag lades fram och genomfördes. Dåvarande ekonomichef var civilekonom Carmen Cornelyn. Hon var motståndare till bolagiseringen. Det var en av orsakerna till att hon fick sparken. Hon var emot att man flyttade skattefria skolokaler in i ett bolag och genom det göra de skattepliktiga. Hon tyckte det var vanvettigt.

Ett av argumenten som användes för att ta det här beslutet var att underhållet av skollokalerna var kraftigt eftersatt och det skulle bli så mycket bättre om ett bolag fick ta hand om lokalerna. Det var nog därför ingen av oss protesterade när beslutet togs. Hur blev det med underhållet sen? Om bolaget skulle vara så bra på att sköta underhållet varför beslutade då den sittande majoriteten att man skulle skjuta till 100 miljoner? 100 miljoner skattepengar!

söndag 5 januari 2014

Eskilstuna-Kurirens chefredaktör misshandlad

På vägen hem från Stockholm i dag får jag höra att chefredaktören Eskilstuna-Kuriren PeO Wärring har blivit utsatt för grov misshandel natt till i dag. Enligt uppgifter så slogs han medvetslös utanför en restaurang i centrala Eskilstuna. Det är inte bekräftat men det spekuleras i om misshandeln kan har att göra med tidningens bevakning/granskning och skriverier om kriminaliteten i staden. Det är mycket oroväckande om så är fallet.

Nu vet vi inte vilka som har misshandlat PeO Wärring. Polisen kommer säkert att ge fallet högsta prioritet och då kommer det nog att lösas snart. Mina tankar går till PeO Wärring, hans familj och hans kollegor.

Uppdaterat 2014-01-06: PeO Wärring erkänner utan omsvep att han var berusad, står det i tidningen. Och? Man måste väl få vara berusad och även få diskutera saker utan att riskera bli nerslagen? Wärring skall inte behöva ursäkta sig eller förklara saker. Det är inte han som har gjort fel.

fredag 3 januari 2014

Underbart kloka reflektioner av Jan Guillou

Första gången jag blev utskälld av en svensk journalist var när jag försökte förklara skillnaden mellan norsk och svensk patriotism/nationalism. Det var år 2007, jag hade bott här i Sverige helt sedan 1993 och hade inte fått med mig att svenskarna inte förstod sig på norsk kultur med mera. Den norska skådisen Jon Skolmen fick svara på frågan varför inte svenskarna firade sin nationaldag med samma oskyldiga glädje som vi norrmän gör? Han svarade: "Efter 400 år under ofrivilligt danskt styre, etthundra år under svensk flag och 5 år ockupation av nazi-Tyskland kanske ni kan bli som vi!"

Däri ligger den största skillnaden. Ingen levande svenska har kämpat för sitt lands frihet och självständighet. Det har inte behövts. Jag tycker det ligger mycket i Jon Skolmens kommentar. Man måste veta något om någon innan man säger något om vederbörande. Jag är uppriktigt ledsen över den bristande historiekunskap om Norge som finns i Sverige. Det är nästintill en skandal. Därför är det bra att så många svenska ungdomar är tvungna att åka till Norge för att få arbete. De kanske får med sig några kunskaper hem?

Jan Guillou skriver: "Nationalism är ett fult ord på svenska. Det är inte så konstigt eftersom det luktar högerextremism lång väg. Under andra världskriget dolde sig de fåtaliga svenska nazisympatisörerna under beteckningen 'de nationella'; de heilande skinnskallarna på 80- och 90-talet kallade sig nationella, liksom Sverigedemokraterna än idag. En svensk nationalist är troligast en figur som kallar den svenska flaggan för 'fanan' och anser att invandringen är ett hot mot kulturen eller svenskheten. Därför blev det desto giftigare i den senaste kultursidesfejden mellan Sverige och Norge när ett ljus-huvud i morgontidning drämde till norrbaggarna med just 'nationalism'. Bråket gällde frågan om Sverige eller Norge hade det värsta främlingsfientliga partiet."

Når jag fyllde år på nyårsafton fick jag boken till Åsne Seierstad "En av oss" i födelsedagspresent. Den är så spännande och gripande att läsa att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Alla borde läsa den. Det är en intressant samtidshistoria om mitt fosterland Norge.

PS: Med tanke på hur dåliga kunskaper svenskar faktisk har om sina närmaste grannar i väst; norrmännen, så kanske det inte är så konstigt att främlingfientligheten i Sverige är ganska stor? Om man inte har lyckats sprida information och kunskaper om Norge i Sverige (som trots allt är väldigt likt Sverige), det är bara 100 år sedan Norge tillhörde Sverige, hur mycket vet den gemena man i Sverige om människor från andra länder? Exempelvis de som kommer från utomeuropeiska länder? Det är kanske inte så svårt att sprida fördomar om kunskapsnivån är obefintlig? :DS