måndag 28 april 2014

Har vänstern övergett klassperspektivet?

Jag läser Jonas Thentes artikel i DN "Näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst" om och om igen. Jag letar efter vad som gör några (förefaller vara rätt så många) så upprörda över hans analys. För varje gång jag läser det han skrivit blir jag mer och mer förtjust i hans debattartikel. En av mina facebookvänner sågade Jonas Thentes ord ner i skoskaftet eller snarare hela honom. Ett tag funderade jag på om det var för att svenska inte är mitt modersmål som jag inte begrep denna uppståndelse.

Läs och begrunda hans ord: "Jag vill inte försvara näthatarna, men jag försöker förstå varför de hatar. Det har trots allt varit ett fall från hög höjd som har tagit bara tre decennier; från att ha varit samhällets stöttepelare till att bli ett arbetsmarknadspolitiskt trauma och i dag utmålas som ett allvarligt samhällsproblem i ordalag som påminner om hur adeln och borgerskapet en gång talade om den smutsiga pöbeln. Stämningarna mot dem är i dag så grundlagda att Miljöpartiets Åsa Romson utan vidare kunde utgå ifrån att hon skulle få applåder när hon i Ekot i förra veckan ville förbjuda anonymitet på nätet. Nu fick hon mothugg, men knappast för att någon vurmade för näthatarnas ventil, utan av andra skäl."

Vänsterdebattören Maria Sveland blir uppenbarligen kränkt av Jonas Thentes analys och självklart får hon som tillhör svensk kulturelit en helsida i DN. Hon har som så många andra läst artikeln som fan läser bibeln; plockat ut det som passar hennes bild. Hon skriver präktigt:

"Vi är många som kämpar med mörkret inom och omkring oss just nu och försöker hitta bra vägar att kanalisera det. Vi hinner varken bygga sophögar eller hålla på med sophantering, Jonas Thente. Vi är nämligen fullt upptagna med att demonstrera, skriva artiklar, böcker, musik, göra teaterföreställningar och organisera oss mot ett alltmer rasistiskt och antifeministiskt samhälle."

Både Thentes och Svelands texter innehåller substans. Om Sveland inte hade varit så upptagen av att försvara sig själv hade hennes artikel säkert varit ännu bättre; kränkta vita kvinnor är inte bättre än kränkta vita män.

Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att antifeminism och rasism finns utspridd i vårt samhälle. Det jag också är medveten om är att man inte kan bortse från klass. Klasstillhörigheten är viktig. Den påverkar hur vi bemöts. Den påverkar våra möjligheter. Att säga något annat är trams.

1 kommentar:

Thomas sa...

Sveland m fl fina och ädla debattörer med specialisering på genus och ”identitet” här i landet har lyckats jobba in en dramaturgi där premissen är: om du kritiserar deras ord, deras argument alltför vasst så utgör det en fortsättning på hat och våld mot de grupper dessa debattörer företräder. Eller på de aggressiva mejl debattören har fått i inboxen. Argumentering som inte förblir snäll och varsam, dvs som kallar en spade för en spade, ses som uttryck för att ”X hatar mig” och verbala förlöpningar beskrivs som liktydiga med fysiskt eller polisiärt övervåld.

Tror att det är så man får förstå uppståndelsen kring Thentes artikel – och sedan handlar det förstås om ett klassiskt fall av att skjuta på budbäraren. Thente insinueras vara delaktig i det manliga (patriarkala) förtrycket, eftersom han intes ställer upp på den våldsamt moraliserande beskrivning som Maria Sveland, Gudrun Schyman, Katrine Kielos m fl kör ut i offentligheten utan någon speciell debatt alls (och jag håller med om Svelands status; det är bisarrt att hon, oavbrutet, får så mycket medieutrymme när hon öppet vägrar att debattera med några andra än de som köper hennes perspektiv utan vidare).

Har vänstern i Sverige övergett klassperspektivet? Tja, Sveland är inte vänster som jag ser det, men om man beskriver henne, DN:s och Expressens kultursidor, tidskriften Bang och den tidsanda som styr blicken i SVT-program om kultur och politik som ”borgerlig liberal storstadsvänster” så är svaret nog ja. Man ägnar sig åt en ganska intern diskussion i högt tonläge och med lågt intresse för frågor om klass, ekonomi och utbildning; det mesta vinklas in på identitet, språkbruk och moral – på att tycka rätt saker och använda de rätta orden. Hade Thente använt det i Sverige rätt nya ordet ”åsiktskorridoren” hade han förmodligen inte fått sin artikel publicerad i DN, ändå är ordet osynligt närvarande i hans text och i den debatt som följde.