torsdag 6 mars 2014

Kunskap är viktigt för både pojkar och tjejer

Jag läste med intresse bloggartikeln "Därför läser inte pojkar".

Bloggaren Calle Fridén skriver: "Det kanske är så att vi hamnat i ett samhälle där man faktiskt klarar sig - eller tror att man klarar sig - utan att studera, eller läsa. Och om vi följer historiska paralleller är det de sämst beställda - fattiga - som av nån anledning är de som tappar lusten att bilda sig. Som nöjer sig med att vara konsumenter. Allmän bildning är inte alls något de härskande klasserna strävat efter. I själva verket var läskunnighet något farligt - det finns massor med korrespondens från stormaktstiden där potentater varnar varandra för alla hemskheter som kommer att inträffa om pöbeln får lära sig läsa. Idéer. Religiösa vanföreställningar. Kunskap. Men man behöver inte ge sig in ett hipsterresonemang om klassförtryck för att våga sig på lite tankar kring unga män, och deras läsande. Det är ju jämförelserna som är intressanta. Från förra sekelskiftet ungefär var det bildning och utbildning - för det är två olika saker för mig - som la grunden för klassresan. Många är de som fått studera därför att deras föräldrar utsatte sig för otroliga umbäranden för att kunna finansiera barnens högre studier."

Jag är mor till tre vuxna barn, Margarita 28, Benjamin 24 och Emil på 20 år. Jag härstammar från en mycket fattig norsk bondsläkt, som de flesta andra norrmän också gör. Hela mitt liv har jag fått höra att kunskap är makt och det är det enda ingen kan ta ifrån dig. Folk kan plocka både heder och ära av dig. Men dina kunskaper kan ingen någonsin ta ifrån dig. På grund av livets omständigheter var jag över 30 år innan jag tog min akademiska examen. Men jag tog den!

Mina barn har fått prova på olika sporter under sin uppväxt. Ingen av dem blev den nya Zlatan. Men det gör inget. Jag skickade alla tre barnen till vår eminenta kommunala musikskola. En av dem blev musiker och alla lärde sig att läsa noter. Jag läste klassiska barnsagor för dem när de var små. Jag sjöng för dem; norske Alf Prøysens barnsånger var deras favoriter och även mina. Barnen har fått vara med och baka bullar och laga mat. Och kanske viktigast av allt, jag har lärt de att hjälpa till i hemmet och annars. Jag har gjort så gott jag kan för att de skall ha så många valmöjligheter som görligt här i världen. Med de medel som stod till buds.

När min dotter hoppade av sina högskolestudier efter gymnasiet tordas hon först inte berätta det för mig. Hon visste att jag skulle bli besviken. Folkpartiets kvinnoförbund Liberala Kvinnors motto "Pojkvänner kommer och går. Akademiska poäng består" hänger på väggen här hemma. Min både vackra och kloka dotter har hört de orden till leda. När hon för några år sedan flyttade hem till Norge för att läsa på högskola var jag världens stoltaste och lyckligaste mamma. En akademisk examen och fast jobb blev det också!

Min yngsta son Emil går sitt andra år på KTH i Stockholm. Han sökte och kom in direkt efter gymnasiet. Med stort stöd och uppmuntran hemifrån så valde han att studera vidare. Han bor hemma för att spara pengar. Vi är så glada för tåget! Emil vet inte helt vad han vill bli. Men en civilingenjörexamen dör ju ingen av. En bra grund kan den ge.

Läraren Helena Svantesson skriver i SvD: "OECD:s analys som presenterades nyligen i förra veckan pekar på två aspekter. Den ena aspekten är lärarens betydelse för elevers prestationer. Den andra aspekten nämns i debatten endast i förbifarten. Den handlar om svenska elevers inställning till sitt eget lärande. OECD:s chef för utbildningsfrågor säger att elever i högpresterande länder ser den egna insatsen som viktig. I Sverige däremot säger många elever att bra resultat är en fråga om talang, tur, lärare och utbildningsmaterial. Många elever ser alltså inte den egna insatsen som avgörande för goda resultat i skolan. Varifrån kommer inställningen att bristande resultat inte har med eleven själv att göra? Vad skall vi göra åt det? Varför debatteras inte den frågan?"

Vad med oss föräldrar? Allt vad vi kan göra debatteras inte mycket heller.

Inga kommentarer: