fredag 3 januari 2014

Underbart kloka reflektioner av Jan Guillou

Första gången jag blev utskälld av en svensk journalist var när jag försökte förklara skillnaden mellan norsk och svensk patriotism/nationalism. Det var år 2007, jag hade bott här i Sverige helt sedan 1993 och hade inte fått med mig att svenskarna inte förstod sig på norsk kultur med mera. Den norska skådisen Jon Skolmen fick svara på frågan varför inte svenskarna firade sin nationaldag med samma oskyldiga glädje som vi norrmän gör? Han svarade: "Efter 400 år under ofrivilligt danskt styre, etthundra år under svensk flag och 5 år ockupation av nazi-Tyskland kanske ni kan bli som vi!"

Däri ligger den största skillnaden. Ingen levande svenska har kämpat för sitt lands frihet och självständighet. Det har inte behövts. Jag tycker det ligger mycket i Jon Skolmens kommentar. Man måste veta något om någon innan man säger något om vederbörande. Jag är uppriktigt ledsen över den bristande historiekunskap om Norge som finns i Sverige. Det är nästintill en skandal. Därför är det bra att så många svenska ungdomar är tvungna att åka till Norge för att få arbete. De kanske får med sig några kunskaper hem?

Jan Guillou skriver: "Nationalism är ett fult ord på svenska. Det är inte så konstigt eftersom det luktar högerextremism lång väg. Under andra världskriget dolde sig de fåtaliga svenska nazisympatisörerna under beteckningen 'de nationella'; de heilande skinnskallarna på 80- och 90-talet kallade sig nationella, liksom Sverigedemokraterna än idag. En svensk nationalist är troligast en figur som kallar den svenska flaggan för 'fanan' och anser att invandringen är ett hot mot kulturen eller svenskheten. Därför blev det desto giftigare i den senaste kultursidesfejden mellan Sverige och Norge när ett ljus-huvud i morgontidning drämde till norrbaggarna med just 'nationalism'. Bråket gällde frågan om Sverige eller Norge hade det värsta främlingsfientliga partiet."

Når jag fyllde år på nyårsafton fick jag boken till Åsne Seierstad "En av oss" i födelsedagspresent. Den är så spännande och gripande att läsa att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Alla borde läsa den. Det är en intressant samtidshistoria om mitt fosterland Norge.

PS: Med tanke på hur dåliga kunskaper svenskar faktisk har om sina närmaste grannar i väst; norrmännen, så kanske det inte är så konstigt att främlingfientligheten i Sverige är ganska stor? Om man inte har lyckats sprida information och kunskaper om Norge i Sverige (som trots allt är väldigt likt Sverige), det är bara 100 år sedan Norge tillhörde Sverige, hur mycket vet den gemena man i Sverige om människor från andra länder? Exempelvis de som kommer från utomeuropeiska länder? Det är kanske inte så svårt att sprida fördomar om kunskapsnivån är obefintlig? :DS

2 kommentarer:

Mats Werner sa...

Jag tror Du skulle betonat Jon Skolmen i rurbriken snarare än Guillou, Margit.

Och det värsta är inte hur lite de unga svenskarna vet om sina grannländer utan det som är än mycket värre är hur lite de vet om sitt eget lands historia. För utan den baskunskapen finns inga referenser när andra länders historia kommer in i deras liv.

Margit Urtegård sa...

Hej Mats

Du har nog rätt i det Mats att jag borde betonat Jon Skolmen i rubriken i stället för Guillou. Men det är så sällan jag imponeras av Guillou och jag tyckte att han hade totalt fel när han var med i Skavlan. Jag blev så glad och imponerad över hans artikel därför fick han hedersplatsen :-) (den här gången)

Jag vet inte om det är så illa med de svenska ungdomarnas kunskaper om sitt eget land som du skriver. Är det så måste något göras. Jag såg att mitt partis skolföreträdare Tomas Tobé (M) hade en debattartikel om skolan i DN i dag där han lyfte ämnet matematik som mycket viktig. Historia och samhällskunskap borde också lyftas fram. Vi kommer nog dit någon gång, hoppas jag.