onsdag 11 december 2013

En rebell på Solvändan i Mariefred

Som norska kan jag uppleva att svenskar ibland är lite väl anpassningsbara och rädda. Det är sällan någon säger något på en arbetsplats förutom när ingen med makt hör. När katten är borta dansar råttorna på bordet, men annars är det tämligen tyst. Det är min upplevelse. Jag har hört så mycket gnäll på/under fikarasterna på mina olika svenska arbetsplatser så jag kan fylla minst en hel bok med eländet.

Men när det kommer till kritan, när det finns någon med rejäl makt på plats i rummen då blir det plötsligt mycket tyst. Förutom väder och vind snack då. Varför är det så? Är det för att inga chefer lyssnar? Är det för att folk är rädda för repressalier om någon skulle ha fel åsikt om något? För ett tag sedan berättade en vän av mig om hur hon som chef "brottades" med minst 7 informella ledare i en arbetsgrupp på endast 11 personer. Det kan inte ha varit lätt. När hon var närvarande var det tyst. Alla låtsades som om ingenting hade hänt. Den svenske konsensuskulturen är inte bara av godo.

Men ibland dyker de upp de lite tuffare människorna. De som törs säga ifrån. De som normalt kallas för rebeller och/eller sanningssägare i Sverige. Marie-Hélène Boccara är rebellen som dök upp på äldreboendet Solvändan i Mariefred. Jag har ingen bakgrundsfakta i ärendet förutom det jag kan läsa mig till i tidningar och på Boccaras blogg.

Hon skriver på bloggen: "På Solvändan arbetar de mest fantastiska människor. Där finner man de tålmodigaste eldsjälarna som jag någonsin råkat på, varma och empatiska, proffsiga och kunniga. Varenda akademiker och pappersvändare skulle för sin egen skull någon gång praktisera på ett äldreboende om inte annat så för att få insikt om hur verkligheten ser ut för såväl personalen som för de boende. Det vidgar ens vyer och ökar respekten för alla de som jobbar inom den här professionen."

Ni som har missat hennes blogg borde gå in och läsa. Hon skriver bland annat om "Rysk putinism i Strängnäs", där Socialdemokraternas Tord Tjernström får hård kritik. Tänk om Tjernström svarade på denna fråga: "Varför är det mer angeläget för dig som socialdemokratiskt kommunalråd att vara en del av storkapitalet genom att hålla de kommunala bolagen under armarna och över vattenytan alltmedan du låter gamla och sjuka lämnas vind för våg åt en fortfarande outvecklad hemtjänst som inte ens idag förmår att ge brukarna den värdiga omsorg de behöver, förtjänar och har rätt till?" Det skulle onekligen vara mycket intressant att få höra det svaret.

Ett argument jag har hört om varför de vill lägga ner Solvändan är bland annat att det finns konflikter i personalgruppen. När man läser Boccaras blogg kan man tro att det ligger en död hund begraven någonstans. Det är väl snarare inom den oheliga allians som styr Strängnäs kommun konflikterna finns? Den självutnämnda makteliten i Strängnäs är kända för att avfärda alla bloggare och föräldrarevolter med flera som besvärliga bråkstakar. Det kanske de inte borde göra? Det är val om ett år.

4 kommentarer:

Grön Rebell sa...

Hej Margit,

Tack för vänliga och uppmuntrande ord.

Det rykte du har hört om det egentliga skälet till att Solvändan ska läggas ned har vi också funderat över. Det skulle då handla om en slags kollektiv bestraffning för att vi tvingade bort den maktfullkomliga enhetschefen och att Socialkontoret vill splittra en stark personalgrupp för att bättre kunna kuva personalen.
Med tanke på de intensiva efterforskningar efter källan till publicerade missnöjesyttringar som bland annat den inhyrde arbetsmiljökonsulten bedrev i form av förhör av all personal i regi av någon eller några på socialkontoret så är den slutsatsen inte alldeles långsökt.

Faktum är att om det ligger till på det viset så är det inte första gången som verksamhetschef Mats Karlsson löser sina problem på detta sätt. Han gjorde likadant vid boendet Måsta Äng i Eskilstuna under sin tid som chef på socialkontoret där:
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.1595623-all-personal-pa-avdelning-tvingas-lamna-masta-ang
/
Marie-Hélène Boccara (Grön Rebell)

Margit Urtegård sa...

Hej Marie-Hélène.

Tusen tack för kommentar. Strängnäs kommun borde kanske börja kolla upp vad det är för chefer de anställer. Det förvånar mig att de har missat en sådan information som du nu länkar till. Tack för länken.

Med vennlig hilsen
Margit

Johan R. Sjöberg sa...

Marie-Hélène Boccara, ditt efternamn låter italienskt. Det är lätt att tro att det gör dig mer frispråkig än de flesta svenskar. Givetvis en slags fördom det också.

Min farfar, som var finlandssvensk och kom till Sverige i vuxen ålder, hade en del historier om det där. På jobbet gnällde "gubbarna" över allt möjligt, men när chefen kom var farfar den ende som vågade ta upp saker som inte var så bra. De andra teg. Fast många av hans arbetskamrater var nog både finnar och jugoslaver, fast det kan hända att de inte kunde speciellt mycket svenska (det här var på den tiden som man inte behövde kunna svenska för att få jobb i verkstadsindustrin), och att det var specifikt de svensktalande kollegorna han syftade på. Tyvärr kan jag inte fråga honom om den saken längre.

Grön Rebell sa...

Hej Johan,

Min mormor var finska och kom till Sverige strax före finska vinterkriget. Morfar var svensk, men mina farföräldrar var tunisiska judar och mitt efternamn är judiskt, ursprungligen och långt tillbaka från Buchara i Uzbekistan. Efter vandringar hamnade släkten i Italien och namnet italianiserades. I samband med den spanska inkvisitionen flydde även många italienska judar över till Nordafrika och min släkt tog sig till Tunisien. Det var där min pappa föddes och växte upp. Sedermera flyttade han och delar av den familjen till Frankrike - och jag har efter många och långa turer hamnat i Mariefred :-).

Lång historia men i den finns säkert de förklaringar du efterfrågar rörande min frispråkighet. Där finns säkert också förklaringar till min kategoriska aversion mot alla former av förtryck.