tisdag 12 november 2013

Vuxenmobbning och självmord

DN berättar: "En man mådde så dåligt efter att ha upplevt att han blev mobbad på sin arbetsplats att han tog sitt liv. I dag inleds en unik rättegång i Östersunds tingsrätt där mannens chefer åtalats för vållande till annans död." Mobbning är maktmissbruk. Jag hoppas att cheferna döms. Det kunde ha varit jag. För de som aldrig har haft självmordstankar är det kanske svårt att förstå att någon kan ta sitt eget liv.

Jag var endast nio år första gången jag försökte ta mitt liv. Jag blev mobbad varje dag i skolan i låg och mellanstadiet och utsatt för våld i hemmet i stort sett dagligen under samma tid. Nästa gång jag försökte sluta leva var jag 15 år. Fast den gången var det mer ett rop om hjälp. Några fler självmordsförsök har det inte blivit för min del. Men sedan jag slog larm om missförhållanden på min arbetsplats Hallanstalten 2004 har tankarna på självmord kommit oftare och oftare. Depressionerna har varit många.

Det är ibland en stor bedrift att överleva. Jag är mycket stolt över att jag har lyckats med det. Än så länge lever jag. Jag har mod, kraft och styrka kvar till att fortsätta kämpa för det jag tror på. Jag har för många som behöver mig just nu. När livet är en berg- och dalbana så kan man både skratta och gråta samtidigt av ren och skär hopplöshet. När tunneln är som mörkast är varje litet ljus man ser mycket synligt. Men det är samtidigt snabbt och försvinner fort.

I många år har jag blivit utsatt för det jag vill kalla vuxenmobbning. På Hallanstalten blev jag utsatt för allvarlig mobbning av min chef Tina Katisko. Hon är kvar där och behandlar folk lika illa fortfarande. Det gör mig ont. Katisko är maktgalen och elak. Det är sådana personer som premieras inom kriminalvården tyvärr.

Den värsta vuxenmobbning jag har sett är den andra personer och jag har fått uppleva inom Strängnäspolitiken hos Moderaterna. Den personförföljelse jag blivit utsatt för och fortfarande utsätts för i mitt parti har lett till att jag under lång tid tappade livslusten totalt. Min läkare krävde att jag skulle äta antidepressiva mediciner. Men jag mådde så dåligt av dem så jag har slutat äta de.

Min kvinnliga partikollega som leder mobbningsaktionen vet hur tufft min familj och jag har haft det under mycket lång tid på grund av sjukdom. Ändå håller hon på mer än någonsin för att frysa mig ut från gemenskapen. Kosta vad det kosta vill! Det är därför jag skriver om detta. Jag tänker på socialsekreteraren Lars Persson som tog sitt liv för att hans chef trakasserade honom. Chefen måste ha förstått vad han/hon höll på med. Alla vet att mobbning kan driva folk in i döden. Kanske dags att vi pratar mer om fenomenet mobbning?

15 kommentarer:

Johan R. Sjöberg sa...

Tack för att du berättar din historia. Vi är många som har upplevt mobbning, och vi är glada för att du berättar.

Margit Urtegård sa...

Hej Johan

Tusen tack för din kommentar. Jag tror att det är viktigt att alla som kan berättar. Jag har varit tyst alldeles för länge. När jag slutade med den anti-depressiva medicinen kände jag mig stark och levande igen och bestämde mig för att ångesten som håller mig tillbaka skall bort. Varför skall jag ha ångest för att säga som det är? Det är slut på det nu. Jag känner mig fri till att vara den jag är och till att kämpa för det jag tror på.

Kram og klem

Johan R. Sjöberg sa...

Jag blev mobbad i högstadiet och eventuellt delvis i gymnasiet - jag vet inte riktigt längre, jag har aspergers syndrom och känner mig ibland förvirrad. Men jag tycker att det är viktigt att alla drabbade berättar.

Anonym sa...

Tack för din kamp och att du orkar! Jag kommer väl ihåg din kamp på Hall. Hörde dig i radion, hittade dig i Strägnäs. Vi talades vid i telefon och själv förde jag en kamp och lyckades hitta en kvinna som ställde upp fullt ut.
Rena turen att man orkade på grund av att man vsr förberedd på slutet.
Hade full koll på mitt FACKFÖRBUND SEKO, Statens Järnvägars KULTUR och Chefer från smått till stort. En tuff tid och en kamp de aldrig räknat med. Det är inte allom givet att själv klara av kampen och eventuella dåliga, illvilliga rådgivare. Jag lider med dig och mitt lilla råd är, försök lämna partipolitiken hur svårt det än är.
Det finns så mycket annat i livet och det viktigaste i vårt fall är, att vi har en Sftatsminister som höjer sig över det vi upplevt och upplever på närmre håll.
Tack för ditt engagemang och var rädd om dig.

Anonym sa...

Bästa Margit. Du tar bort kommentarer som ifrågasätter din beskrivning av välden. Varför är du så rädd för att reflektera över eller diskutera det faktum att så många av de sammanhang du ger dig in i slutar med en konflikt mellan dig och sammanhanget? Jag tror att det vore väldigt bra om du stannade upp en stund och funderade på vad som är orsak och vad som är verkan. Det kan ju inte rimligen vara så att alla runt omkring dig är dumma i huvudet.

Anonym sa...

Jag känner Margit och hon är den minst rädda människan jag känner. Visst hon väljer "fel krig" ibland, kanske mer förr...? Hon står upp för det hon tycker, känner , säger även om det blir fel ibland. Hon kan be om ursäkt för det, innerligt, t.o.m. offentligt. Vem är så modig? Vem är så modig att fortsätta kämpa trots allt mothugg hon fått genom 20 år..minst? Margit är en varm god människa som vågar tala om när saker är fel, vem av er gör det på riktigt? ´Jag gör det inte, för jag vill inte vara obekväm..eller bli påhoppad, mobbad, utfryst kalla det vad ni vill. Men jag högaktar min vän Margit för att hon fortfarande kämpar för det hon tror på och att hon kämpar för sin familj så tappert som hon gör trots illvilliga människor. Jag brukar inte kommentera här men nu känner jag att det är på tiden att Margit och hennes familj kan få styrka från att faktiskt jag håller på dem! Om det fanns fler "Margit" skulle nog världen vara mycket bättre, man måste våga säga ifrån när saker och ting är fel på riktigt.
Ewa Morelius

Anonym sa...

Men vem avgör vad som är "fel", Ewa?
Är det alltid Margit? Tror du inte att hennes motparter i alla dessa strider också anser sig ha gjort rätt? Annars skulle väl inte striden uppstått? Perspektivet att även motparten är en människa med känslor och tårar, som säkerligen mår lika illa av attackerna från Margit som Margit säger sig göra av denna persons agerande, tycks fullständigt saknas.

Jag tänker på två saker Margit själv sa i kommentarerna till det förra inlägget:

"Att bråka över saker som hände för många år sedan är inte min grej."

"Det kanske inte är ens fel när två träter?, jag tror bestämt att det är ett svenskt ordspråk så det känner du förmodligen till?"


Jag kan inte se att hon själv tillämpar dessa synsätt på något minsta sätt.

Anonym sa...

Jeg er veldig stolt over å være din datter. Jeg har som voksen funnet ut at jeg har mange likheter med deg, og det omhandler spesielt det å si sin mening og vise frem den jeg er. Janteloven er noe drit, heldigvis gjelder ikke den oss. Fordi vi er magiske, unike og fantastisk!

Elsker deg.
Margarita Urtegård

Anonym sa...

Många människor upplever Margit som varm, öppen, driven och modig. Så är det också. Å andra sidan blir det lätt konflikt som trappas upp och leder till brytningar i långvarig osämja. Detta har ju hänt i både politik och i arbetsliv. Margit: använd dina positiva egenskaper rätt - hitta formen, forumet och nätverket där det fungerar.

Jag läste om dig i tidningen i börja av veckan inför valsedlar och listor. Det kanske inte är så konstigt att Moderaterna är lite tveksamma efter det som hänt kring dig - i m, i strp och i fp.

Anonym sa...

Hej Finaste Margit !

Jag ryser vid läsningen av din resa genom den mörka delen av livet, men samtidigt blir jag glad och stolt (missförstå dessa ord rätt) att du ger oss som blivit mobbade en röst. Vi är tyvärr allt för många som har likandende berättelser i ryggsäcken och allt för många av oss väljer tystnaden för som t ex jag skäms över att blivit mobbad, SKÄMS jisses det är knappt att jag förstår det, vad har jag att skämmas för ?? Ställer mig frågan, skäms de som mobbade ? Minns dom ens ? NEJ antagligen inte, för dem var det bara en cool grej lika coolt som att ha de senaste kläderna, sminket o s v. De i min klass mobbade en tjej så fruktansvärt så hon till slut bröt ihop och fick senare börja i en special skola...varför flyttades hon och inte den värsta mobbaren ?? Jag och min bror blev mobbade för att vi var skillsmässobarn och där vi växte upp var det bara kärnfamiljer så vi var som aliens i deras ögon, och föräldrarna på den lilla orten utanför Strängnäs skrämde sina barn med att vi kunde smitta, snacka om fördomar och rädsla för det okända och resulterade i att vi från dag 1 var utstötta och lätta offer. Mina Mamma hade möten med skolan när hon sent om sider fick reda på mobbingen...skolan försvarade sig med att det var ju faktiskt synd om mobbarna och att de som mobbade inte visste bättre. HUR kan det komma sig att den tanken fortfarande finns kvar inom skolvärlden ? Det är synd om dem som mobbar ?? och oftast den som blir mobbad som ska förhöras och ofta får höra "nämen så illa är det väl ändå inte, har du verkligen berättat sanningen nu ?" Även i vuxenlivet så är det oftas den som blir mobbad som måste bevisa om och om igen och som alltid ifrågasätts, hängs ut, svartmålas. OCH gud nåde om den mobbade överhuvudtaget namnger sin mobbare och plågoande då jävlar då blir det ett rama skri utan dess like. Visst är det även ganska lustigt att i många fall där en tjej/kvinna blir mobbad så står det en elak, makthungrig Häxa i kulisserna och drar i trådarna !? Vi pratar om Feminism och Kvinnor som ska stärka varandra i livet och på arbetsmarknaden och att Kvinnor ska ha samma vilkor som män...men oftast är det inte männen som har problem med att kvinnor gör karriär utan andra kvinnor ?? Nåja hur som helst så är jag stolt över att du törs sätta ord på vad vi andra gömmer i själen och där det faktiskt fortfarande gör ont och många som skriver att man ska gömma och förlåta...men visst ska man det...men oavsett så gör de minnena ont och man har rätt att få utrycka det. Jo visst ja...Detta KRIG är inte Margit`s är inte hon som säger att detta är rätt att kriga om är vi alla människor med en gnutta emapati, förförståelse, nolltolerans mot mobbing, hjärta och hjärna. Ja visst, kalla det mobbing att Margit hängde ut sin plågoande här inne på sin blogg...hennes blogg inte i världspressen :-), kanske det enda sättet för att få slut på mobbing är att namnge de som mobbar...JA självklart med bevis för mobbingen och det brukar ju finnas en uppsjö av bevis, för med risk att låt lite nedlåtande så brukar mobbare inte va så smarta och extrema risktagare i sin jakt på sitt offer. Tack Marigit för din styrka och värme...Kram på dig <3

Anonym sa...

Hej Jag Igen C du vet :-)

Satt och funderade lite över detta med att namnge sin mobbare. F-n vad befriande, är ju liksom ett bevis på att man fått nog, vägrar att vara ett offer, man är inte rädd för den personen längre och den makten som den haft...Härligt om det är så :-) . Jag genomsökte mitt inre och fann att jag är fortfarande rädd för dem, någonstans där inne när jag tänker på dessa flickor så vill jag åter gömma mig, fly och vara rädd :-( ! En av mina mobbare har ju faktiskt bett mig om ursäkt och hon känner sorg för det hon bidrog till, jag har sagt ok jag förlåter dig...men hon den där ensamma lilla flickan, hon som fortfarande är rädd och ledsen hon har inte förlåtit :-( !

Hans G Eriksson sa...

Få företeelser kan vara så fördärvliga som mobbning. Och på få områden är det så upplagt för missuppfattningar som när det gäller mobbning.

På regementet där jag gjorde militärtjänsten lyfte vi av och svängde ett halvt var på överslafen för en kille som var ute med tjejer.När han kom in efter midnatt vände han på hela "ekipaget" utan någon kommentar.
När killen som hade den tomma underslafen kom tillbaka efter ett tjänsteärende var alltså hans säng felvänd - utan vår avsikt.

Vid uppställningen fick vi veta att soldat med underslafen blivit frikallad efter att inte ha klarat natten.
Våra försök till förklaringar tillbakavisades bryskt. "En soldat ska stå för sina handlingar!"

Den som buset var avsett för visade inga som helst dystra miner och tog senare sin "hämnd".

Mobbning ska givetvis inte trivialiseras, men man ska nog samtidigt akta sig för att ha de självklara förklaringarna för givna.

Den som avslöjar missförhållanden på arbetsplatsen vet ju efter en rimlig kalkyl, att "påhoppet" uppfattas lika negativt som en mobbning.

Jag ska inte mästra någon, men vill ändå tipsa: På få områden är namedropping så olyckligt som när mobbningsdrabbade vill ge luft åt sin frustration. Den utpekade måste ju rimligtvis få en fair chans att bemöta kritiken. Även den personen är en människa vars hela bakgrund och livsbetingelser visselblåsaren inte känner till.

Anonym sa...

Margit, jag blir bestört och orolig när jag ser vad du skriver,
du är en jätteskärpt och begåvad kvinna, och jag beundrar dig för ditt mod, kaske skulle du vara lite försiktigare med dina åsikter, för att inte få så mycket skit, men samtidigt måste jag säga att det är få människor inklusive mig själv, som har så mycket civilkurage som du har.
Jag vill att du skall veta att det är MÅNGA SOM TYCKER ATT DU HAR RÄTT I MÅNGA FRÅGOR, MEN MAN ORKAR/KAN INTE SJÄLV? ställa upp?
det du skriver gör att jag som röstat på M i alla år nu byter pari, till vad är jag inte säker men M är def. ett avslutat kapitel.
Du själv bör lägga av av med alla destruktiva tankar, det är människor som du som driver samhället frammåt, och får andra att våga lite mer, jag skulle vara jättestolt om jag var lika kavat som du, och utåt kunna stå för alla mina tankar.
Det är bra att du finns och törs, massor av medborgare sympatiserar med dig , men är liksom jag för fega att gå ut öppet.

Margit vi gillar dig

Annonym X

Azemina Timotijevic sa...

Hej Margit! Ledsen att du upplevt mobbning. Det har jag också gjort på min arbetsplats. Min egen erfarenhet dokumenterar i min blogg:http://stoppvuxenmobbning.blogg.se
Mobbning är psykisk tortyr och ett brott som borde kriminaliseras i Sverige. Det finns ingen rättvisa för den mobbade. Försäkringskassan gör en egen version av det som hänt, ofta får FK stöd från AG som förnekar mobbning. I mitt fall har det gått så långt att försäkringskassan och min AG serverar helt falska uppgifter till Förvaltningsdomstolarna i processen om arbetsskadeersättning. Varit politiker, medlem i Rotary ,haft jobb, efter mobbningen allt togs ifrån mig. Repressalierna från AG sida pågår nästan i 10 år. Att anmäla mobbning är värre än som att starta ett krig. I kriget har du ditt folk med dig, i mobbningen blir du helt ensam och socialt utstöttas man helt. Besök gärna min blogg: http://stoppvuxenmobbning.blogg.se och se en verklighet som borde inte finnas i ett demokratiskt samhälle.

Anonym sa...

Ett litet meddelande för att belysa mobbning och stötta de utsatta:

År 2011 sade en 60-årig kvinna upp sig från sitt jobb på Prevent i Stockholm där hon hade arbetat i hela sitt liv för att Jessica Nilsson Frisk, en tjej i 30-årsåldern som bara arbetat där några år, tillsammans med sina kollegor hade hjälpt en utomstående, dömd kriminell narkoman att under flera års tid förtala och mobba kvinnans jämnårige son på en oerhörd nivå bakom ryggen på henne. När detta framkom ljög Jessica även och påstod sig ha blivit hotad av sonen. Den nya VD:n - Maria Schönefeld - och även Jessicas egen chef Mats Quist, tog hennes parti fullt ut. De ljög ända till slutet när facket kom in för att hjälpa kvinnan. VD:n försökte till och med lägga hela skulden på sonen för att ingen skulle få veta sanningen om mobbningen.

Den äldre kvinnan klarade därefter inte av att arbeta kvar där längre. Hon hade då arbetat där i över 40 år och varit anställd längst av alla och hade bara några år kvar till pensionen. Sonen var lätt utvecklingsstörd och hade blivit mobbad hela sitt liv och mådde redan väldigt dåligt, det visste alla. Mammans jobb var det enda ställe där han inte hade upplevt att folk varit elaka mot honom och alltid hade känt sig trygg.

Jessica själv stod helt utanför hela tiden och behövde inte ens vara med på ett möte. Hon bad inte ens om ursäkt när kvinnan berättade hur fruktansvärt hon hade mått och att det var det absolut värsta hon varit med om i hela sitt liv.

Den då 50-årige narkomanen, som tidigare jobbat där som vaktmästare, brukade droger även på arbetstid och som den nya VD:n varken hade träffat eller ens visste vem han var, fortsatte att besöka jobbet drogpåverkad även långt efter att kvinnan sagt upp sig. Han var lika välkommen fortfarande. Prevent jobbar just för att skapa en bättre arbetsmiljö, få ned olycksfall och motverka mobbning. Nu drivs det av en ledning som hjälper utomstående kriminella narkomaner att förtala de anställdas barn.

Alla ni som tar avstånd från mobbning och elaka människor som gör ont mot andra och vill stötta de utsatta: sprid detta vidare. Hon heter Jessica Nilsson Frisk och man kan bland annat få upp bilder på henne på Finest om man googlar hennes namn. Narkomanen är dömd och finns med i Lexbase.se. Arbetet heter PREVENT och ligger på Ringvägen 100 i Stockholm. (www.prevent.se).

Tack för ordet!