torsdag 7 november 2013

Vem är galen...

I dag frågade jag helt spontant en person om hon tror att jag är galen. Hon blev lika överraskad över frågan som jag själv. Självklart inte, var hennes svar. Hon undrade om jag verkligen hade trott att hon tyckte så. Absolut inte svarade jag och skrattade gott. Under hela powerwalksmilen efteråt så log jag. Jag lyssnade på god musik och log.

För ett tag sedan fick jag veta att en kvinna inom mitt eget parti Nya Moderaterna springer land och rike runt och förtalar mig till Gud och var man. Det har hon visst hållit på med i flera år. Hon säger att jag är psykiskt störd och galen. Hade jag trott på rättssystemet i Sverige så hade jag självklart polisanmält kvinnan i fråga. Det hon håller på med är olagligt och straffbart. Men hon tillhör den politiska adeln och jag är bara en vanlig människa. Därför kan hon bete sig hur hon vill.

Jag minns så väl år 2008 när hon berättade för Erik Berg i Strängnäspartiet att jag hade skällt ut någon. Det hon samtidigt glömde säga var att det då var 15 år sedan det hände. Det var när jag var en hormonstinn höggravid 26-åring som fick fnatt på min dotters lärare. Mamma-mia take a break! Många inom partiet har synpunkter på hur hon är och ur illa hon behandlar folk. Två trogna partikamrater har precis lämnat partiet och flera lär det bli. Men ingen törs agera på annat sätt. Det kallas svensk politik. När regeringen träffas är det rena rama släktträffen! Det känns som om jag bor i ett u-land där korruption och diktaturfasoner får frodas hej vilt.

Hon kanske tycker att jag är en cancersvulst på "Moderatkroppen"? Känner ni igen mönstret? För så här har det väl varit i alla tider? Så fort en kvinna är obekväm eller besvärlig på något sätt så har hon blivit uppfattat och beskriven som hysterisk, tokig och oberäknelig. Det har varit ett effektfullt vapen och är det ofta fortfarande.

Förra året fick jag ett mail från kommunfullmäktiges ordförande Lotta Grönblad (S) (Ann-Charlotte Grönblad) att hon inom några timmar skulle polisanmäla mig om jag inte bums plockade bort ett blogginlägg jag hade skrivit om henne långt tidigare. Jag hade bloggat om en nyhetsartikel i tidningen som handlade om att hon hade skatteskulder. Samtidigt blev politiker inom ett parti uppmanade till att vare sig hälsa på mig eller prata med mig. Man kan ju fråga sig vilka som är galna på riktigt? Någon polisanmälan har jag inte sett något till än.

Jag har helt sedan jag började blogga 2007 varit väldigt frispråkig och ärlig. Några gånger har jag varit plump och tagit i alldeles för hårt. Det ber jag om ursäkt för. Men jag tycker det är mer renhårigt och hederligt att skriva om saker på en blogg, och till och med låta vem som helst kommentera på bloggen, än att prata bakom ryggen på de man har synpunkter på. Det beteendet kallar jag för mobbning. När jag har synpunkter på saker och ting berättar jag öppet om det. Jag springer inte bakom ryggen på folk. Alla vet att politiken i Strängnäs kan vara en riktigt liten och patetisk ankdam. Det gäller att häva sig över den nivån.

Några kallar mig lite elakt för konfliktbenägen. De allra flesta kallar mig för modig och oerhört stark. Jag är modig och har ett stort rättvisepatos. Jag slog larm 2004 om missförhållanden på min egen arbetsplats, Hallanstalten, fast jag visste att det ville kosta mig min yrkeskarriär. Jag ångrar ibland att jag slog larm, men jag vet innerst inne att jag skulle gjort precis samma sak igen. Jag vill sova gott på natten. Jag vill kunna se mig själv i spegeln. Svårare än så är det inte. Men det kostar blod, svett och tårar!

3 kommentarer:

Christina Nilsson Löw sa...

Du är absolut inte galen men eftersom du är öppen (vilket jag tycker är bra) är det många andra som beter sig galet. Alla gör vi galna saker ibland men det innebär inte att man är galen.

Margit Urtegård sa...

Hej Christina.

Tusen tack för din kommentar. Ja vi gör alla galna saker ibland. Jag tror att den som är ärlig vinner i längden. Den som gräver en grav för andra riskerar att falla i den själv. Varför är kvinnor så snabba att frysa ut andra kvinnor? Vad är de rädda för? Tror de att det finns så få platser/positioner i politiken att man inte kan hjälpa sina medsystrar?

Mats Werner sa...

Ja, Du Margit!
Vad ska man säga! Jag vet ju att vederbörande i alla fall inte heter Åkerström!
Men att dessa intriganter finns överallt är klart. De verkar leva ett ganska sorgligt liv om det går ut på att sprida elände och mögel omkring sig.
Du är bättre Margit och har förmågan att inse den "verklighet" dessa personer lever i.

Nyligen förde jag till ett klokt ord i min långa lista. Det skrevs av vännen Mailis Gullin, änka efter vår store saxofonast Lasse Gullin:

"I gödselstacken och komposten gror nytt liv,
men ur skitprat gror bara avunden!"