onsdag 11 september 2013

Rasism är väl alltid rasism?

När jag läser artikeln "Rasismen vi sällan pratar om" skriven av Damon Rasti påminns jag om de fem åren jag arbetade som kriminalvårdare på Hallanstalten i Södertälje. Både bland de intagna och de anställda fanns det många personer med utländskt ursprung. Jargongen var ofta mycket rasistisk. I början var jag helt förskräckt. Jag tog upp det med min chef men inget hände. Min chef hade arbetat i den miljön i åratal och hade nog blivit både hemmablind och ganska avtrubbad. Kulturen på anstalten genomsyrades till stor del av sexism och rasism. När det gällde bråk och våld mellan intagna talade man ofta om att det var gängrelaterat. Det bottnade nog lika ofta i ursprung. Många konflikter handlade om etnicitet. Jag minns även tiden jag arbetade på Mariefredsanstalten. En sommar började en sommarvikarie från Turkiet att slåss med en intagen från forna Jugoslavien. Jag minns det mycket väl för att jag var en av de kriminalvårdare som fick gå emellan slagskämparna och skilja dem åt. Sommarvikarien fick självklart lämna arbetsplatsen för gott. Vi pratade aldrig om det som hade hänt. Man kan ju undra varför? Hur många andra arbetsplaster i Sverige har sådana här problem?

Damon Rasti skriver: "Jag trodde länge att iranier var den mest rasistiska folkgrupp som existerade. Stolta, nationalistiska och nedlåtande mot andra folkgrupper. Född och uppvuxen i Iran fick jag lära mig att turkar, araber, svarta och många andra i princip var underlägsna människor. Än idag kan jag få höra folk med iransk påbrå tala illa om kurder och många andra enbart baserat på det faktum att de har en annan etnicitet. När jag började prata om denna problematik med vänner som hade annat påbrå visade det sig vara likadant hos ett flertal andra invandrargrupper. Serber, turkar, araber och många fler hatade andra nationaliteter, dels utifrån historiska perspektiv men också enbart baserat på rasistiska fördomar, mot till exempel svarta eller romer. En bekant som är eritrean pratar ofta ofattbart kränkande om somalier. Denna rasism är också förvånansvärt öppet uttalad." Det är onekligen en intressant och viktig debatt Damon Rasti har startat.

På söndagskvällen blev en pappa misshandlad när han var ute och gick med sin 1,5-åriga son. Tidningen Skånskan skriver: "En pappa misshandlades svårt av flera personer som också försökte kasta ner honom från en bro över Hyllievångsvägen i Malmö. Även mannens 1,5-årige son slängdes i marken, enligt en polisanmälan. Polisen betecknar händelsen som ett hatbrott, rapporterar lokala medier." Det är så ofattbart hemskt det som har hänt så man hittar inte ord.

Den kände debattören Dick Erixon hävdar på sin blogg att polisen vägrade ge signalement på förrövarna. Han skriver: "De strukturella normer som gäller inom svensk samhällsdebatt fick säkert många att fördomsfullt utgå från att det var etniska svenskar som utfört den rasistiska attacken — 'Säkert några SD-sympatisörer'. Enligt den politiskt korrekta strukturella normen som bland annat Jonas Hassen Khemiri slagit fast i DN är nämligen alla etniska svenskar onda rasister, medan alla med utländsk bakgrund är oskyldiga stackars offer." Huruvida polisen vägrade berätta att det var färgade personer som utfört den rasistiska attacken vet jag inte. Men att det är tabubelagt att prata om detta det har både Damon Rasti och Dick Erixon rätt i.

Debatten påminner mig om artikeln "Håll käften, du är vit" som Erik Helmerson på DN skrev för ett tag sedan. Den skrevs på grund av slöjupproret och särskilt dessa ord säger mycket: "De fraser som gärna används i den här typen av kritik – tolkningsföreträde, rasifiering, privilegier, exotisering – är synnerligen moderna, men de betyder sällan något konkret. Hur bevisa, eller motbevisa, till exempel vem som exotiserar vem? Att gå in i någon annans huvud och förklara denne som 'omedveten' om det ena eller andra är i bästa fall underhållande, i sämsta djupt obehagligt. Det är svårt att begripa varför en protest skulle vara mindre värd för att den artikuleras av, bland andra, människor från medelklassen. Alternativet är att dessa håller käften."

Man kan byta ut "håll käften, du är vit" med "håll käften, du är ung" eller kanske ännu mer vanligt "håll käften, du är kvinna". "Du är inte en av oss därför skall du hålla tyst" har nog många fått höra någon gång i sitt liv. Jag vet inte hur jag skall förklara det men ofta behöver inte ens orden håll käften sägas, man vet liksom ändå att det är det som önskas. I politiken skall man hålla käften om man inte tycker det som är mest accepterat att tycka just nu i en fråga. Man skall även vara tyst om man tycker annorlunda än vad som står i partiprogrammet. Man skall inte tänka själv helt enkelt. Det skall vi överlåta till dem som av någon orsak och/eller privilegium har fått tolkningsföreträde. Vad handlar allt om i slutändan? Orden jag kommer att tänka på är tolerans och frihet. Tolerans ger frihet och frihet skapar tolerans. Jag skall utveckla hur jag tänker vid ett annat tillfälle.

Inga kommentarer: