I måndags efter kommunfullmäktigesammanträdet så växlade jag några ord med barn- och utbildningsnämndens ordförande Fredrik Lundgren (FP). Tidigare på dagen hade jag varit på bokhandeln och hjälpt till att packa upp 6 ton böcker inför bokrean dagen efter. Jag undrade om Lundgren skulle komma förbi när vi började rean. Han svarade spontant att han inte läser vare sig romaner eller deckare; han läste minsann endast faktaböcker. Vi har det också, replikerade jag.
Jag frågade nyfiket vad han läser just nu. Han höll på med en bok skriven av Richard Dawkins och trodde nog inte att jag visste vem han är. Lundgren sade att Dawkins är hans stora idol. Då jag vet att Dawkins är antireligionens största anhängare frågade jag försiktig om Lundgren delade den synen. Det gjorde han. Jag tror inte på någon Gud, förklarade han uppriktigt och bestämt. Jag frågade försiktigt varför Lundgren inte tror på Gud. Han tittade på mig som om jag var dum i hela huvudet och svarade med förakt i rösten att han inte tror på rosa elefanter eller tomten heller. När jag frågade om han verkligen stod och jämförde kristen tro med att tro på julenissen (tomten) så svarade han ja. Just då visste jag inte vad jag skulle säga...
Benjamin Katzeff Silberstein skriver i SvD: "I slutet av sitt anförande konstaterade Dawkins att han inte begriper hur intelligenta personer kan vara religiösa. Det är sannerligen inte en styrka för en debattör att inte kunna förstå sin motståndares inställning." Fredrik Lundgren har uppenbarligen inte ödmjukheten som krävs för att kunna respektera andras tankar, känslor och åsikter. Där har han och Dawkins mycket gemensamt.
Jag har inte hela bilden och jag har inte sanningen om Lundgren. Men jag förstår mer och mer varför så många känner sig överkörda av denna man. Som kristen möter jag ofta människor som undrar varför jag tror på Gud. Jag träffar även medmänniskor som ifrågasätter min tro. Men sällan har jag träffat på någon som har så stort behov av att idiotförklara allt vad jag tror på och allt vad jag står för så tydligt som Fredrik Lundgren gjorde i måndags.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Tycker att Wikipedia utmärkt beskriver Fredrik Lundgren när de skriver: "upplevs (alltför) otrevlig; intresserad av sig själv och ointresserad av andra individer och deras ståndpunkter, ibland rent överlägsen och föraktande andra individer eller deras ståndpunkter".
D.v.s. just – arrogant!
Jag har djup respekt för en människas tro - oavsett vilken det är. Det vore mig helt främmande att fråga varför någon har en viss tro. Lika främmande vore det att fråga en person varför hen inte tror.
(Detta inte menat som kritik mot vare sig Margit eller Fredrik. Jag hörde inte ert samtal.)
Hej Dag.
Jag har också djup respekt för en människas tro. Vilka frågor folk ställer i olika situationer har jag svårt att ha en uppfattning om om jag inte var där. Där tycker du och jag lika Dag.
Att göra narr av folks tro är mig totalt främmande. Att jämföra kristen tro med att tro på rosa elefanter är så oförskämd så jag vet inte vad.
Det finns de som tror mer på den rosa elefanten än på Richard Dawkins. En del av poängen är att elefanten inte argumenterar så hett för allt den vet att den inbillar sig att det den inte vet inte finns.
Den rosa elefanten, alltså den kvinnliga varianten, lär vara en klok individ.
Hans G Eriksson
Jag har en annan åsikt än Dag Bremberg. Jag frågar gärna varför folk tror eller inte tror. På det sättet vidgar jag mina vyer, får nya insikter och en större förståelse.
Det finns ju ingen som vet om det finns en gud eller ej, men många har teorier i frågan. Och geonom att lyssna på andras teorier kan man utveckla sin egen och förstå livet och andra människor lite bättre.
Ann
Hej Ann
Tusen tack för en mycket klok kommentar. Den påminner om fd ärkebiskopen KG Hammars bok "Jag har inte sanningen, jag söker den", en mycket läsvärd och klok bok.
Beröringsskräck borde man inte ha om man vill lära sig något om de människor man möter genom livet, håller med dig om det Ann.
Med vennlig hilsen
Margit
Beröringsskräck? Hm, jag kallar det respekt. Låt var och en bli salig på sin tro! Eller låt var och en få ha sina tvivel. Om någon tror på svenska kyrkans gud på ett sätt är mer än tro, snarast övertygelse, så är det helt okej för mig. Finns ingen anledning för mig att ifrågasätta eller fråga varför denna inte är pingstvän, katolik, muslim, buddist eller ateist. Men att diskutera frågorna öppet och respektfullt som Ann beskrivet är klokt. Det är precis så, inget "vet". Tyvärr finns det såväl ateister som kyrkliga som saknar den öppenheten.
Hej Dag.
Jag försökte, precis som du skriver och som Ann har beskrivit så klokt, att diskutera frågan öppet och respektfullt med Fredrik Lundgren. Jag fick direkt stå till svars för kreationisterna i USA och Påven med flera och med mera. Han glömde dock ge mig skulden för al-Qaida, men det var väl det enda jag slapp. Jag beundrar inte människor som jämför kristen tro med att tro på rosa elefanter.
Och ja Dag det finns mycket beröringsskräck kring många saker i Sverige. Därmed inte sagt att du är rädd på något sätt.
Huruvida en tro är mer än tro och vad det spelar för roll, förstår jag inte vad du syftar till eller på? Man kan väl vara övertygad troende ibland och mer tvivlande ibland.
Jag säger som du: tyvärr finns det såväl ateister som kyrkliga som saknar den öppenheten. Öppenhet är viktigt, det ligger mycket respekt i öppenhet.
Blir mer och mer klar över hur Fredrik L fungerar och längtar till valet,Hoppas att komuninvånarna inte har lika kort minne som vid förra valet
Annonym X
Skicka en kommentar