söndag 27 januari 2013

Till minne av Jostein Edgar Urtegård

Här har jag tänt ett ljus för min pappa Jostein Edgar Urtegård
Det var prästvigning i domkyrkan i dag. Därför var kyrkan full av människor. Härligt att se! I dag är det 34 år sedan min pappa Jostein Edgar dog framför mina ögon. Jag var endast12 år gammal och plötsligt föräldralös. Min familj blev splittrad; på ett ögonblick blev min familj och den verklighet som jag kände till sönderslagen. Att tiden läker alla sår är en förbannad lögn. Det tiden däremot gör med en är att man blir klokare och mera ödmjuk och genom det kan hantera sorgen på ett annat sätt.

Sorgen varierar också beroende på livets omständigheter och händelser. I morgon fyller min underbara dotter Margarita 27 år. Jag födde henne när jag var tonåring. Hon blev min livsvilja och min livskamp. Jag var en föräldralös liten tonårstjej som dessutom var hemlös och hade just då inget socialt nätverk runt mig. Då blev eller var självklart min saknad efter min trygga och starka pappa ännu starkare.

Jag meddelade min pappa vid foten av hans grav att han skulle bli morfar för första gången. Jag satt där vid hans och min mammas gravsten och pratade högt och tydligt med de bägge. Min barnatro har alltid varit min största tröst. Jag kan bli arg på pappa Gud och jag kan ibland tvivla på att han finns. Men, han eller rättare sagt min tro på honom kommer alltid tillbaka. Det är jag mycket tacksam för. Akkurat då var jag lycklig; världens lyckligaste, jag skulle bli mamma!

I dag, den 27 januari, är också Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz. 50 år senare högtidlighölls minnet av förintelsen för första gången i Sverige. Från år 2005 har FN deklarerat dagen som en internationell minnesdag över förintelsens offer. Vi har många att tända ett ljus för i dag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är en klok kvinna Margit.
Jag gillar dig


Annonym X

Margit Urtegård sa...

Hej anonym.

Tusen tack för dina uppmuntrande ord.

Med vennlig hilsen
Margit