lördag 19 januari 2013

Sveriges bästa kulturchef Christer Hermansson

Det har varit mycket skriverier om barnfattigdom de senaste dagarna efter Uppdrag gransknings program (SVT 16/1) om just detta. Apropå barnfattigdom så har jag själv upplevd det på alla sätt och vis under min egen uppväxt i Norge; ett av världens rikaste länder. De första 12 åren av mitt liv levde jag i en mycket dysfunktionell och fattig familj där det saknades i stort sätt allt som ett barn behöver. Jag var endast nio år gammal när jag försökte ta mitt eget liv.

Jag lärde mig att läsa genom att läsa serietidningar som Tarzan, Silverpilen, Fantomen och Agent X9 (Modesty Blaise). Det fanns inga böcker hemma hos oss. Tidningarna fick jag av bygdens husmorvikarie, världens snällaste kvinna. Hon hade i sin tur fått de av sin granne efter att hans söner hade läst klart dem. Det är ett av mina bästa barndomsminnen när jag fick en 50-literssäck full av serietidningar. Finkultur kunde jag knappt stava till och något kulturellt kapital kände jag inte till. Jag visste däremot att det var något allvarligt fel på vår familj. Det fick jag berättad för mig.

Det är vad jag tänker på när det sitter en massa förståsigpåare i TV-soffan och tycker att Rädda Barnens siffror är fel. Det är visst inte tillräckligt många barn som är fattiga i Sverige för att kunna tala om barnfattigdom. Vad är fattigdom? För några debattörer handlar det visst om huruvida barnen får mat eller ej. Svälter de inte ihjäl, så är de visst inte fattiga. Det hjälper ingen fattig att det sitter en massa självutnämnda experter från medelklassen och uppåt i TV-soffan och spyr galla över organisationer som Rädda Barnen med flera. Det är jag tämligen säker på.

Jag sitter i mitt eget bibliotek när jag skriver denna bloggartikel och blir så himla stolt över att vi i Strängnäs kommun nog har den bästa kulturchefen i hela landet, Christer Hermansson. Han har skrivit en debattartikel i DN, "Drömmen om litteraturen". Han har förstått att människors livsvillkor hänger ihop med människors läsvillkor. Han berättar att man i Litteraturutredningen (Läsandets kultur, SOU 2012:65), som nu är ute på remiss, föreslår ett läslyft för Sverige. Detta mot bakgrund av framför allt den försämrade läsförmågan hos unga, i synnerhet hos våra pojkar. Tusen tack Christer Hermansson för att du lyfter dessa viktiga frågor!

1 kommentar:

Anonym sa...

Det finns fattiga och rika i alla länder. Oavsett vänster, höger, demokrati eller diktatur. Mot den bakgrunden finns det ingen politisk riktning som kan ge en heltäckande lösning på detta problem. Det blir alltid några priviligerade längst upp och några som står utanför längst ned.