När jag frågade en god vän om vad som egentligen händer i eller med Centerpartiet svarade han att det är "klabbet" som tar över. Jag visste inte vad han menade med klabbet, det var ett helt nytt svenskt ord för mina norska öron.
- Du vet de där som vi inte ville välja med i laget under gymnastiklektionerna, de som blev över, det är de som är klabbet, förklarade han skrattande.
Nu skall jag inte uttala mig om huruvida Alexander Bard, Johan Norberg eller Fredrik Segerfeldt tillhör det politiska klabbet; de som inte fick vara med från början. Jag vet att Bard bytte från Folkpartiet till Centerpartiet för ett tag sedan, men jag vet ju inte varför har gjorde det. Och däremellan eller innan var han Liberaldemokrat. Johan Norberg har varit inblandad i Centerpartiets nya förslag till idéprogram.
En av mina favoritjournalister, Per Gudmundson, skriver i SvD: "Om man tussar ihop ett gäng libertarianer så börjar de inom en kvart att prata om lämpliga platser att starta ett nyliberalt utopia på."
När jag läser dessa rader ser jag framför mig en desperat Annie Lööf, "låtsascenterpartisten", samla ihop ett gäng tokliberaler med stort ego och självförtroende (men sämre verklighetskontakt?) för att skapa ett nytt Sverige. Jag kan inte säga så mycket om vad Bard eller Norberg vill, men Segerfeldt har själv skrivit att han gärna ser att välfärdsstaten nedmonteras.
Centerpartiet är ett parti i kris. Centerpartiet är också ett parti med mycket pengar. Ingen tvekan om den saken. Så har man stora politiska visioner och många tankar om hur man vill att samhället skall se ut så är det inte alls dumt att ta över rodret på en sjunkande politisk skuta som Centerpartiet. Kan det vara så Norberg tänker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar