söndag 30 december 2012

Hon vågar utmana Saudiarabiens könsapartheid

Det är oftast ganska tyst i svensk media om hur kvinnor har det i länderna med könsapartheid. I bland dyker det dock upp någon informativ och viktig artikel. Aftonbladets "Kvinnornas hopp" skriven av Nedjma Boucheloukh är en av dessa angelägna artiklar. Den handlar om den saudiska författaren Badriya al-Bishr. Hon har skrivit romanen "Hind och soldaterna" och den är en nagel i ögat på regimen i Saudiarabien. Badriya al-Bishr slåss nämligen emot det fruktansvärda könsapartheid som råder i landet. I Saudiarabien blir en kvinna aldrig myndig, hon måste leva under en manlig förmyndare hela livet. En kvinna erkänns inte som medborgare av staten.

Den verklighet som Saudiarabiska kvinnor lever i är så hemsk att vi har inte rätt att blunda. Men, vad gör vi? Vad gör våra politiker? Är det någon politiker i den svenska regeringen som har frågan utrota könsapartheid på sin dagordning? Knappast!

tisdag 18 december 2012

Rätt till heltid

Norske Alf Prøysen skrev sången "I bakvendtland" och jag tänkte på den när jag under kommunfullmäktigesammanträdet i går kväll fick höra på debatten om Kristdemokraternas viktiga motion "Rätt till heltid". Det vi fick bevittna där var otroligt bakvänt om man får säga så. Kristdemokrater är inte kände för att vara jämställdhetsivrare. I går kväll var de just det. Och Socialdemokraterna, hör och häpna, röstade tillsammans med sina majoritetsbröder FP, C och MP ner motionen. Makan! 

Ja i landet där allt är bakvänt där är öst inte alls öst men väst och fem är två och Socialdemokrater är allt annat än Socialdemokrater! En Socialdemokrat berättade för mig efter debatten att facket Kommunal inte heller kämpar för att kommunanställda inom vården skall få rätt till heltid därför att deras medlemmar inte alls vill arbeta heltid. Ja, det är en underlig värld vi lever i. Jag undrar vad facket Kommunal säger om detta? Är det så att de inte unnar sina medlemmar inom offentliga omsorgsyrken, som till största del är kvinnor, rätt till heltid? 


KD skriver i sin motion: "Det finns inget annat land i världen som har en så könssegregerad arbetsmarknad som Sverige. Kvinnor arbetar övervägande i offentlig sektor och många har deltidsanställningar, män väljer i högre grad att arbeta i privata sektorn och arbetar heltid. Som arbetsgivare inom offentlig sektor har vi ett stort ansvar för att se problemet och åstadkomma en förändring. Hur många arbetar ofrivilligt deltid? Att vara ensamstående förälder och arbeta deltid innebär att vara utsatt. Att få ekonomin att gå ihop är jobbigt varje månad." 


Det var tyvärr inte många i vårt kommunfullmäktige i går kväll som begrep detta. Kanske för att de är för långt ifrån verkligheten. Det som åstadkoms i går kväll var alltså en utredning. Ynkligt och fegt! I snart 20 år har vi pratat om att våra anställda skal ha rätt till heltid. KD har vaknat, de andra har somnat. Sorgligt!  


I Bakvendtland der øst er vest og fem og to er ni

Er alle barna sjelegla' når feri'n er forbi
De tropper opp på skolen for å ta et skippertak
Med skolesekk på magen sin og lueskugga bak

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Den første timen pleier de å synge lite grann
Da tar de siste verset av en sang de ikke kan
Og er det no'n som kan den skjenner lærer'n frykteli'
Og de må stå i skammekrok til timen er forbi

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Og sliter de med brøkregning og ikke får det til
Så kan de ta opp maten sin og spise hvis de vil
Og har de loff med sirup på blir lærer'n veldi gla'
Og skriver i anmerkningsboka pluss og meget bra

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Når tannlegen skal komme synes barna det er gøy
For han plomberer tenne med knekk og sukkertøy
I hjemmelekse skal de bare synge trallalla
Og varebind på bøkene har ingen lov å ha

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Når barna første dagen går til skolehusets grind
Så starter de i sju'nde klasse når de skrives inn
Så blir de flyttet nedover i klasser pø om pø
Og går ut ifra første klasse dumme som et brød

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Ja slik er det i Bakvendtland slik er det ikke her
Her starter vi i første klasse alle og enhver
Med skolesekk og varebind og sanger som vi kan
Blant annet denne nye vi har lært om Bakvendtland

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann 

onsdag 12 december 2012

Snusministern Ewa Björling (M)

Jag har funderat en del över det faktum att en svensk minister, vår handelsminister Ewa Björling (M), använder mycket av sin tid för att kämpa för att tobaksbolagen skall få exportera snus till resten av EU. Björling deklarerade: "Vi har ägnat oss ett lågskaligt krig några år, men om det inte kommer något förslag om öppning av snusförbudet blir det fullskaligt krig. Det sa jag till Tonio Borg!"

Innan Björling tog fighten var det en annan minister, barn- och äldreminister Maria Larsson (KD), som tog tonen i frågan. Varför? Varför tar eller tog regeringen strid för att snusföretagen skall ha rätt till att exportera det beroendeframkallande snuset? I tidningarna får man läsa rubriker som "Svenskt snus hotas av nya tuffare regler" och "Sverige förlorar striden om snuset".

Enligt Ewa Björling så är snuset mobbat på EU:s inre marknad. Man tar sin för pannan! Eskilstuna-Kurirens kloka ledarskribent Åke Wredén har också reagerat över denna snushysteri och totala felprioriteringen. Han skriver: "Snusfrågor är struntfrågor och bör förbli det. Handelsminister Ewa Björling (M) borde tänka på att Sverige har viktigare intressen. Statsråden bör välja sina strider och sina ord. Ewa Björling tycks ha svårt där. Hon är annars regeringens mest anonyma statsråd. Men nu har hon verkligen lyckats dra uppmärksamhet till sig." Björlings snussak har blivit huvudsak; en huvudlös prioritering.

Miljöpartiets Carl Schlyter säger till Aftonbladet: "De enda som tjänar på att snuset släpps fritt är tobaksindustrin, det skall inte politiker kämpa för." Han påminner oss om: "I Sveriges anslutningsavtal med EU så lovades att vi skulle få ett permanent undantag för snuset så länge vi inte marknadsförde det som livsmedel. Men i avtalet fanns också ett löfte om att vi inte skulle exportera, vilket regeringen helt tycks ha glömt bort."

måndag 10 december 2012

"Politikerna visar förakt"

Clas Lennartsson har skrivit insändaren "Politikerna visar förakt" därför att han uppenbarligen är, som så många andra är, upprörd över trafiksituationen i Strängnäs. Ett trafikkaos som den sittande majoriteten ledd av kommunalrådet Jens Persson (C) har förorsakat. Jens Perssons eftergift till Miljöpartiet kommer mest sannolikt att ge oönskade effekter på centrumhandeln.

Jag sitter och läser en handelspolicy som jag har fått av Jan Nilsson. Han har arbetat många år som tjänsteman på Strängnäs kommun och är numera en frispråkig och orädd pensionär. Han berättar för mig att den handelspolicy som han med flera tog fram omarbetades först av Tf  Näringslivschefen Gunilla Malm och sen av kommunjuristen Oscar Arnell. Då hade handelspolicyn antagligen blivit så urvattnad att den kunde användas hur som helst.

Då blev det ju fritt fram för Miljöpartiets Terese Askerstedt att påbörja sin kamp för att göra Trädgårdsgatan till en gågata. Just nu är gatan det man kallar en halvgågata, men Askerstedt har skrivit på facebook att gatan skall bli en gågata. Hon kanske inte har läst den ursprungliga handelspolicyn där det bland annat står:

"Den nuvarande situationen i Strängnäs stadskärna, med nedlagda butiker, tomma butikslokaler mm, gör att det krävs mycket stor försiktighet när det gäller alla former av förändringar, som kan påverka handeln negativt. Införande av gågata och minskning av antalet parkeringsplatser är definitivt sådana förändringar. Att ta bort alla parkeringsplatser på t ex Trädgårdsgatan skulle kunna innebära att butikerna längs gatan får vidkännas en omsättningsminskning med omkring 10 Mkr."


Socialliberal tystnad om läxhjälp

Sebastian Sundel, statsvetare och liberal skribent, skriver i Eskilstuna-Kuriren: "Fördelen med avdrag för hushållsnära tjänster såsom städning är att detta bidragit till att göra en svart sektor vit, vilket gynnat alla dem som arbetar i denna bransch. Med läxhjälp förhåller det sig annorlunda. I den mån det finns en svart marknad för läxhjälp är den knappast av den storleken att det motiverar statliga ingripanden." 

Maria Crofts skriver: Trenden de senaste åren är att statens stöd till barnfamiljer med låga inkomster minskar medan stödet till dem med höga inkomster ökar." Hennes artikel handlar om något helt annat än läxhjälp, men det hon skriver ådalägger en viktig sak som även har med läxhjälpen att göra; nämligen jakten på medelklassväljarna. 

Alla partier vet att den stora och växande gruppen medelklassväljare i en allt större utsträckning ser till sin egen plånbok och ekonomi när de röstar. Skall man locka till sig denna stora väljargrupp så måste man lägga förslag som gynnar just dem. Om inte väljarna flyttar fokus

Johannes ÅmanDN påminner oss om att politik handlar om värderingar. Han skriver: "En av de mest centrala i utbildningspolitiken är att det finns ett kompensatoriskt uppdrag. Skillnader ska inte utplånas. Men för barn med sämre förutsättningar än andra har skolan ett särskilt ansvar. Sundel är inne på detsamma när han påpekar att: "När staten aktivt subventionerar läxhjälp i hemmet innebär detta i stället att den modell där utbildning är gratis och där skolan ska utjämna sociala skillnader i samhället utmanas." Sundel har helt rätt i det han skriver. 


fredag 7 december 2012

De vågade anmäla sexbrotten!

Jag kan bara säga att jag beundrar dessa starka kvinnor Josefin Bunner, Marie Plosjö, Inka Rodriguez och Cissi Wallin som vågade bryta tabuet och anmälde sexbrotten. De skriver på DN debatt: "Sexualbrott sker varje dag, i vår vardag, mitt ibland oss. Vem som helst kan bli utsatt, och en förövare kan lika väl vara en partner som en total främling. Alla samhällsklasser är drabbade, och alla känner troligtvis någon som blivit våldtagen, sexuellt ofredad eller liknande.Trots detta finns ett stort stigma. Ett solklart tabu. Sexualbrott är inget man gärna pratar om."

Höjdhopparen Patrik Sjöberg blev utsatt för sexuella övergrepp av sin styvpappa och tränare. Det tog honom trettio år innan han orkade berätta om det som hänt. Det att han vågar berätta hjälper andra. Cissi Wallin berättar att det för henne tog två år att sätta ord på det hon hade varit med om. För Patrik Sjöberg tog det trettio år. Jag är rädd för att det är mer vanligt att det tar flera tiotals år innan folk törs berätta om dessa fruktansvärda övergrepp än motsatsen. Ämnet är tabu. Den som utsätts för sexuella övergrepp skuldbeläggs. Det är tabu helt enkelt. Den som våldtas får skämmas. Den som våldtar går fri. Det är normen.  

Tidningen DN har valt att inte visa länkarna till bloggarna som skriver om dessa tuffa tjejer. Tjejerna som vågar bryta tabuet väljer alltså DN att censurera bort. Jag ringde DN i dag och frågade varför de inte visar bloggarnas länkar. De svarade att det finns en risk för att dessa kvinnor som törs berätta om dessa fruktansvärda brott skall bli kränkta av oss bloggare; några av oss kan skriva olämpliga rubriker med mera. Jag köper inte de argumenten. Vilka skyddar DN egentligen? De kanske är rädda för att flera vill berätta? Att välja bort länkar, att dölja de som länkar till artiklarna på DN är faktiskt en form för censur. 

DN började med denna censur för några månader sedan. Jag som är bloggare har ringt de varje vecka för att jag efterlyser länkar. De flesta gångerna har de glömt att pinga länkarna, andra gånger har de valt att låta bli att pinga för att de är rädda för reaktionerna från oss bloggare. Är det sunt? Jag tror inte det. Jag vill veta vad folk tycker. Jag vill själv kunna avgöra om det folk bloggar om är bra eller dåligt. Jag är emot censur överhuvudtaget. När min prenumeration på DN går ut kommer jag inte att förnya den. Jag kommer att välja SvD i stället. SvD har ingen censur på sin nättidning och det hedrar de. Skäms DN! 

söndag 2 december 2012

Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti

Henrik Arnstad, historiker och journalist, har skrivit en informativ och viktig debattartikel i DN "Sverigedemokraterna är ett fascistisk parti".

Citat: :"Men ideologiskt är fascismen fortfarande fascistisk. Rasismen manifesteras – då som nu – utifrån ultranationalismen, i en ständigt pågående förhandling om vilka som inkluderas eller exkluderas. På 1930-talet inkluderades och exkluderades judar skiftande och nyckfullt i uppfattningen om 'nationen' (främsta exemplet är Mussolinis Italien).Tidigare var SD hatiskt antisemitiska och partiledaren pratade om 'judesvin'. I dag inkluderar SD svenska judar i 'nationen', vilket kan förändras i morgon." Det är det vi aldrig får glömma. Människor och partier som är beredda att utesluta någon, allt eftersom det faller de i smaken, kan utesluta dig i morgon! I morgon kan du vara exkluderad. Eller jag. Känns det tryggt och OK att rösta på ett sådant parti? 

lördag 1 december 2012

Rasister finns i alla partier

Läste en intressant ledare i Eskilstuna-Kuriren "Hur kunde de bli FP-politiker i Gnesta?" Två folkpartipolitiker har ertappats med fingrarna långt ner i rasistburken. Hur gick det till undrar ledaren? Ja, hur kan man ställa sådana naiva frågor, undrar jag? Det finns rasister i alla partier. Att tro att folkpartiet skulle vara något undantag är ju märkligt. När jag var ordförande i teknik- och fritidsnämnden blev jag påhoppad av en högt uppsatt folkpartist i Strängnäs just i en fråga som gällde en invandrare. Jag gav ett tillstånd i en fråga som gällde en invandrare, som i sin tur fick en aktiv folkpartist att gå i taket. Att denna folkpartist har främlingsfientliga åsikter kan inte vara okänd för eller inom partiet. Men, de kan nog inte göra något åt saken då personen antagligen inte är ensam om denna inskränkthet och okunskap i partiet.

Det finns även en mycket högt uppsatt centerpartist i Strängnäs som är en riktig islamofob. I små städer finns det allt i alla partier, det tillhör liksom idyllen eller snarare så är det baksidan på trygghetsmedaljen. I den trygga och mysiga gemeinchaften så finns även intoleransen för olikheter. Om det nu skulle vara någon nyhet! Om nu den folkpartistiska tidningen Eskilstuna-Kuriren inte vet hur det ligger till så är det antagligen endast ett tecken på att den inte vill rota i eländet? Man kan ju får svar man helst inte vill ha.

Maria Ferm (MP) skriver på Brännpunkt i SvD: "Men på samma sätt som det finns en risk med att tro att rasismen är koncentrerad till vissa kommuner eller vissa delar av landet är det farligt att tro att endast Sverigedemokraterna, eller deras väljare, är rasistiska. Vi missar i så fall att det finns en utbredd strukturell rasism och diskriminering i hela samhället. Det finns också en risk med att tro att alla som röstar på Sverigedemokraterna gör det av rasistiska eller migrationspolitiska skäl. Vi riskerar då att missa att vi måste adressera de reella samhällsproblem som människor är oroade över, men felaktigt skyller på invandringen; som otrygghet, arbetslöshet och försämringar av välfärd och trygghetssystem. Och vi riskerar att missa det utanförskap vissa känner som är grunden för kritiken mot 'etablissemanget'."

Ja, vill man inte se riskerar man att missa mycket!