söndagen den 10:e juni 2012

Dikten jag läste under mitt studenttal till sonen

Karldikt
Om du kan stå, när alla andra svikta
och klandra dig, just för att du står rak,
om du kan tro på ditt, när andra rikta
sitt välbetänkta tvivel mot din sak,
om du kan vänta tåligt och försaka
och fast beljugen alltid vara sann
och hatad aldrig ge ditt hat tillbaka
och ändå inte yvas att du kan,

Om såsom drömmens herre du kan drömma
och tänka inte blott för tankens skull,
om nederlag och seger du kan glömma
som två bedragare av samma ull,
om du kan höra allt vad sant du sade
för skurkars vinningslust i lögn förbytt
och se förhärjat allt vari du lade
din själ, men börja bygga det på nytt,

Om du kan ta allt gott du hunnit samla
och satsa på ett enda tärningskast,
och börja om, när du sett allting ramla
och tiga stolt, fast smärtan stinger vasst,
om intill bristningsgränsen du kan plåga
din kropp och själ, till all din kraft är slut,
och dock gå på med samma sega tåga,
som i det sista manar på: Håll ut!

Om du kan säga massan vad du känner
och ej för kungar stämma tonen ned,
om du står fri mot fiender och vänner,
om du är värd just vad man räknar med,
om var sekund i en minut kan fyllas
av dig med verk, som giltigt räknas ner,
- min son, som jordens konung skall du hyllas,
men du är ock en man, och det är mer.

Rudyard Kipling

2 kommentarer:

Mats Werner sa...

Fantastisk dikt, Margit! Men inte visste jag att Du var så sa-ns gammal! Hur gammal var Kipling när han skrev den till Dig? För en är väl om Dig....../;-)
Och kan man önska sina barn något bättre?

Margit Urtegård sa...

Tusen tack Mats. Jag har alltid älskat dikten. När jag första gången skrev om dikten på min blogg så var det en kollega som tyckte att det var konstigt att jag gillade en dikt av just Rudyard Kipling; han var ju imperialist. Ja, han var en man av sin tid, men han skrev många bra saker och det kan ingen ta ifrån honom.