tisdag 10 januari 2012

Det flödande hatet

Lotta Gröning skriver på face-book: "Jag måste säga att vissa inlägg gör mig oerhört bekymrad. Jag är politisk journalist, jag har jobbat med politiska analyser i 20 år snart. Jag är intresserad av debatt och samhälle och utveckling och framtid och rättvisa och solidaritet och sist men inte minst demokrati och yttrandefrihet. Jag hatar ingen. Jag kan inte hata och sköta mitt jobb samtidigt. Istället måste jag vara intresserad och nyfiken av vad folk tycker. Jag kan hata åsikter men jag har lärt mig att man måste skilja på sak och person. Det är jättemånga som ogillar mig för mina åsikter. Det var det första jag lärde mig när börja skriva politik. De flesta hot har jag varit med om för att inte tala om förakt spott och spe." Jag kan säga att vissa kommentarer jag får här på min blogg gör mig oerhört bekymrad också. Var kommer allt detta hat ifrån? Jag plockar bort en del av de hatiska och elaka kommentarerna, men några låter jag ibland vara kvar för att visa på hur dumma folk kan vara.

Alla "sjuka" människors inlägg stannande tidigare på tidningarnas insändarredaktioner och kom inte ut i offentligheten och nu kommer allt skit ut genom bloggar och andra sociala medier, åsikter vi antagligen i vårt stilla sinne hoppades inte fanns. Samtidigt finns det positiva saker med de sociala medierna också, de pompösa redaktionscheferna kan inte längre censurera vad folk får veta och genom det inte längre styra lika mycket vad folk får tycka och tänka. Jag har inte helt kommit på vad som är värst; att redaktörerna får tillbaka sin totala makt över vad som trycks eller att nättrollen och nätidioterna får behålla sitt stora nyvunna utrymme. Åsiktsfrihet och yttrandefrihet väger nog tyngre än att grabbarna, för det är oftast män som är redaktörer, får tillbaka sitt mediemonopol.

Sören Sommelius skriver: "Nätkommentarerna till mediernas artiklar skulle berika det offentliga samtalet, hette det. När journalisternas artiklar kunde kompletteras och ifrågasättas av engagerade läsare kunde nyhetsflödets auktoritära envägskommunikation ersättas av en kör av röster med nya medborgarperspektiv på samhället. Men nätkommentarerna blev sällan ett demokratiskt nytillskott.(...)Men alla anonyma läsarkommentarer är en belastning. Det går fem glåpord på en saklig kommentar." Läser man kommentarerna på nättidningarna så förstår man ganska snabbt att det inte är landets intelligentsia som uttalar sig mest där, man får i alla fall hoppas att det inte är så när man ser den låga nivån debatten förs på.

Sen kan man fråga sig: Är problemet att folk hatar så mycket. Eller är problemet att det kommer i tryck? Var tog allt detta hat vägen tidigare, undrar jag. När folk inte kunde använda min bloggs, andra bloggars eller nättidningarnas kommentarsfält som sin sopptunna, var spydde de då?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Men Margit, du är ju en del av näthatet du också. Du skriver extremt elaka saker om personer du i vssa fall känner, i andra fall aldrig mött. Du sprider såväl bitska omdömen, rena lögner, brutala personliga rykten som rent kränkade tillmälen omkring. Det är väl näthat om något, oavsett om det sker i ditt eget namn? Eller?

Vad är skillnaden? Är det just anonymiteten. Då kan jag meddela att dess omdömen gör lika ont när de undertecknas med namn. Det gjorde de på mig. Det var felaktigheter och det var smärtsamt. För mig och för andra omkring mig.

I vissa fall tar du dig till sans efter påtryckningar, som i de senaste inläggen om Kurön respektive Jens Persson. I andra fall får dessa personer, och deras anhöriga, leva med dessa nedrigheter (lika ofta gripna ur luften som de har ngn substans) i åratal. Det du skriver finns alltid kvar där.

Du måste, återigen, visa ödmjukhet inför ditt eget agerande. Detta inlägg visar inte på det.

Nu åker väl den här kommentaren all världens väg, vilket namn jag än väljer att underteckna den med. Men reflektera över den.

Margit Urtegård sa...

Hej anonym.

Jag sprider inga lögner. Hur ödmjuk är du när du inte ens står upp för vad du tycker med ditt eget namn och identitet?

Nedrigheter får du stå för själv. Jag står inte för näthatet det gör däremot fega anonyma kommentatorer som du. Kryp fram från din håla och stå upp för vad du tycker med ditt eget namn.

Jag namnger och kritiserar offentlige personer som gör fel, precis som tidningarna gör. Och jag står för vartenda ord jag skriver. När jag har fel ber jag om ursäkt. När debatten blir för het kan jag korrigera den. Men, till skillnad från dig så står jag för vad jag skriver och vad jag tycker.

Din kommentar åker inte all världens väg och om du följer den här bloggen så vet du att de flesta kommentarer, även de anonyma, får stå kvar. Men, när de går över stokk og staur, osm vi säger på norska, då åker de med rätta i sopptunnan. Hur svårt kan det vara att förstå.

Hitta gärna någon annan stans där du kan spy ut ditt missnöje anonymt, jag är rätt trött på sådana som dig.

Anonym sa...

Tack för svar.

Vi vet ju att du (i) spridit relationsrykten om politikerkollegor, (ii) nedsättande kommentarer om andra politikers partners och relationer, (iii) spridit felaktiga uppgifter om ekononomiska förhållanden hos affärsmän i Strängnäs, (iv) beskrivit dina tidigare kollegor, på flera arbetsplatser och ofta med namn, i extremt kränkande termer, (v) angivit direkt felaktiga uppgifter vilka fått personlig negativa konskvenser för de du omskrivit, och (vi) regelmässigt använt nedsättande kommentarer om personliga egenskaper hos politikerkollegor...och så vidare, och så vidare. Kan du inte se hur du sprider hat, du också? Eller låt bli att kalla de hat då, men kränkningar är det utan tvekan.

Kränkningar gör ont även om det kommer från en namngiven avsändare, det kan jag lova dig. Allra mest om de dessutom baseras på felaktigheter. När närstående till mig drabbades av dig och dina nedsättande kommentarer och just felaktiga uppgifter, då gjorde det ont. Hos mig och hos dem. Många tårar föll. Hur kan det vara berättigat bara för att du gör det undertecknat med namn? Förklara det för mig.

Du har inte heller hållt dig till "offentliga personer", vad nu det innebär... Menar du att dina tidigare kollegor, affärsmän i kommunen, partners till andra politiker etc, är "offentliga personer"?

Att "korrigera" i efterhand, vilket du som sagt gjort i vissa fall, det gör ju ingen större skillnad. Smärtan och skadan är ju redan gjord.

Jag ber att även denna kommentar får stå kvar. Det skulle betyda en del för mig, och är kanske en del i en upprättelse, så jag ber dig ärligen om det.

Margit Urtegård sa...

Hej igen anonym

Jag känner inte igen mig i alla anklagelser du kommer med, men jag låter kommentaren stå kvar då den inte skadar någon annan än mig.

Och ja det är till största del offentliga personer jag skriver om.

Anonym sa...

Tack för det. Jag skulle gärna vilja en reflektion från dig också, men i avsaknad av det får detta väl vara gott för nu.

Nu kvalificerar du ju dock till "till största delen" offentliga personer. De som inte varit det då, där du i vissa fall gjort dina alla hätskaste utfall, är det någon form av "collateral damage" som liksom får accepteras? Titta bara på det du skrev (och sedan redigerade bort) om dina tidigare kollegor på Kurön. Är de offentliga? Är ens chefen där "offentlig"? Vad menar du egentligen med "offentlig"? Lite nyfiken på hur du resonerar där.

Margit Urtegård sa...

Hej anonym

Jag har bara arbetat inom det jag vill kalla offentliga verksamheter. Kriminalvården, SIS, landstinget, kommunen och även Frälsningsarmén är offentliga verksamheter. Med det menar jag att de till största del är finansierade med skattemedel och har ingen privat ägare. Chefen på Kurön är därmed en offentlig person. Han har själv i sina tidigare arbeten valt att vara offentlig. En gång offentlig alltid offentlig, det har vi som är politiker blivit fullständigt varse om.

Du vill ha en reflektion, jag är dock osäker på vad du vill jag skall reflektera om eller över. Men , jag kan säga så här att de som känner mig vet att jag vill väl. De som känner mig vet också att jag alltid försöker kämpa för vad jag tror är rätt. Självklart blir jag ledsen om folk visar sig inte vara de jag trodde eller att de inte står för vad de sa eller lovade.

Lögner sprider jag som sagt aldrig. Jag kan ha fel, men jag har aldrig avsiktlig ljugit om något eller någon. Att man sårar folk ibland är inget jag är stolt över, det har aldrig varit min avsikt. Sen förstår jag att mycket av den informationen jag kommer med ibland gör ont för de det gäller.

Att jag skulle sprida hat tycker jag är fel att påstå. Hat är något jag inte vill komma nära. Men det ligger i betraktarens makt och ögon att bedöma det, det förstår jag också. Jag kan bara säga att det inte är något jag vill befatta mig med.

Anonym sa...

bra argumenterat margit! intressant hur anonym skickligt undviker sin egen inblandning genom att inte stå upp för sina egna åsikter med sitt namn, som margit så bra påpekar. det skulle ge mer äkthet i As kommentarer. varför den anonyma personen som tydligen blivit så kränkt just av margit, inte i våran lilla stad, där det är lätt att få fram adresser, skriver ett brev eller ringer upp henne, och där kan vara sig själv och stå upp för sina åsikter? det skulle säkert ge anonym mera värde i sak, lättare att bemöta för margit och förhoppningsvis leda till något konstruktivt genom att kanske läka anonyms så tydligt sårade själ. samtidigt som anonym fortfarande är hemlig för oss andra, jag är övertygad om att margit inte skulle lämna ut den personen. som utbildad kurator har man stor respekt för integriteten. istället för att kräkas bakom hemlig fasad, det blir ju också väldigt svårt att bemöta sådan kritik på ett bra sätt som leder någon vart i slutändan. eller så kan anonym prova på samtalsterapi, det är en ofta väldigt bra form att må bättre i sin själ som man kan ana att anonym kanske inte gör så mycket i dagsläget. låt inte illamåendet äta upp dig anonym, för det gör mera skada på dig själv än på margit som du skjuter på. muko

Mats Werner sa...

Väl skrivet, muko! Riktigt tänkt!

Margit Urtegård sa...

Hej Muko

Tusen tack för allt stöd du har gett mig i flera bloggartiklar under lång tid. Skulle önska att jag visste vem du är. Du har arbetat tillsammans med mig, skriver du. Kan du inte maila mig på margit.urtegard@strangnas.se eller ringa mig på min hemtelefon 0152-12528 någon dag? Det är flera anonyma kommentatorer som har gjort det förr. Jag kommer aldrig att avslöja vem du är.

Med vennlig hilsen
Margit

Anonym sa...

Att Mats Werner ploppar upp som gubben i lådan var väl lite skoj...

Nåväl, tack Margit och muko för att ni hållit diskussionen sansad. Vad gäller mukos synpunkter nöjer jag mig med att konstatera att det finns vad jag ser som goda anledningar för mig att hålla mig anonym. Hur som helst, det finns som sagt inget inneboende fel i anonymiteten, och som jag tidigare påpekat skulle jag kunna skriva under med vilken signatur som helst. Det kan ju inte vara ett krav att man har ett "känt namn" för att ens synpunkter ska räknas?

Jag förstår inte heller mukos resonemang om att påhopp i den offentliga miljön (på en blogg som denna) inte ska få bemötas i samma offentliga rum utan istället ska skötas via enskilda, privata kontakter. Hur resonerar du då?

Jag ska erkänna att jag blir lite förvirrad av vad Margits definierar som "offentliga personer" och som därmed är någon sorts giltiga mål för attacker. Du verkar utgå från offentligt finansierade verksamheter. Det känns lite underligt när vi vet att du haft en historia av att även rikta tuff kritik mot privata företagare etc.

Dessutom, innebär det att alla som arbetar offentligt, lärare på skolor eller poliser på stan, är acceptabla mål för namngivna uthängningar i ett sånt här forum, bara förutsatt att du menar att de agerat fel?

Jag förstår dessutom att du dessutom menar att den som någon gång haft en "offentlig position" (vad det nu innebär) alltid även i framtiden kommer vara ett giltigt villebråd? Är det verkligen rimligt?

Det låter som om du funderat över vilka som är giltiga mål, men jag förstår inte riktigt hur du resonerar kring definitionen.

Vad gäller lögner/fel så är det som påpekats så att skadan för den drabbade kan bli minst lika stor oavsett hur man definierar den uppgift du spridit.

Lyssnar gärna på ytterligare reflektioner från er båda. Mats kan vi väl lämna därhän för nu... ;-)

God natt!

Margit Urtegård sa...

Hej igen anonym (kommentar 10)

Jag blir rätt trött på dina anklagelser. Vilka privata företag har jag hängt ut på min blogg?

Anonym sa...

hej margit det är så länge sedan vi jobbade ihop så det minns du inte, men det var på den tiden du hade svårt för att få jobb på kommunen för att du var moderat, facket var så starkt och styrde kommunen och som moderat är man inte en lämplig person att jobba inom vården. sedan dess har jag röstat på dig, för jag hatar all form av segreation och mobbing. och för att jag finner dig rak tydligt och ärlig och trevlig. och det är tydligtvis allt mera ovanligt när det politiskt framvalda personer verkar det som. muko

Anonym sa...

till anonym! nej du har missförstått mig helt, jag är ju själv anonym när jag skriver här. även om jag har en signatur. men till skillnad från dig skulle jag aldrig kräkas öppet och anklaga en annan oanonym person offentligt utan att stå upp för vem jag är.

du är ju själv hemlig så dig kan jag kritisera mera öppet. men om jag skulle känna mig så sårad som du påstår du har blivit av just margit? så skulle jag ta kontakt med henne personligen och ifrågasätta hennes lögner som du påstår att hon kränkt dig med. bett henne om en förklaring och bevisat vad hon ljugit om. att påstå saker lite lummigt som du måste göra för att inte röja dig. leder inte till något konstruktivt. och eftersom du mår så dåligt så är det väl ändå det du vill? att må bättre? i annat fall förstår jag inte varför du håller på? varför läser du en blogg av en person som du påstår utövar näthat? det skulle jag aldrig göra. och jag förstår inte vad det är för hat du utläser i hennes bloggar? vad är det som jag inte ser? det måste ju ligga hos dig som person och visar bara att du mår inge bra. gör något åt det istället för att spy galla över margit. det du gör som anonym mot margit kallas mobbing och näthat. det margit skriver oavsett vad gör det inte eftersom hon inte är anonym. det faller in i åsikt och yttrande friheten.
du måste förstå skillnaden.

man har inte heller någon rätt att skjuta över sitt eget ansvar för sitt mående på andra. om du mår dåligt av att läsa margits bloggar sluta då läsa dom. sprider hon lögner bevisa då det. vad har hon ljugit om? upp med handlingarna på bordet. om du har så mycket på fötterna som du antyder vad hindrar dig? jag kan bara prata för mig men jag tror dig inte ett ögonblick beroende på ditt eget beteende. om du vill få igång någon form av smutskastningskampanj mot margit så är du på fel forum. mvh muko