söndag 30 oktober 2011

Vuxenskolk är en del av problemet

Jag är inte direkt någon monarkist. Jag tycker det är fel att människor föds in i någon position. I ett liberalt samhälle borde det inte vara så. Oavsett vad så blev jag imponerad av drottning Silvia efter att ha läst intervjun med henne i SvD den 17 oktober. Intervjun handlar om föräldraansvaret och jag delar drottningens åsikter om de vuxnas ansvar för sina barn. Hon säger bland annat: "Jag undrar ibland om man släpper barnen för tidigt." Och det är just det många föräldrar gör; de släpper sina barn för tidigt.

En god vän av mig sa en gång att det borde stå skrivet i alla tonåringars panna något i stil med "tillfälligt ur funktion på grund av att ombyggnad pågår". Det ligger mycket i detta. När jag själv bodde på ett flickhem i början av 80-talet hade vi flickor gemensamt att vi alla hade blivit svikna av vuxenvärlden. Det paradoxala i det hela var att samtidigt som vi hade ett mycket lågt förtroende för just vuxna människor så hade vi alla ett enormt vuxenkontaktbehov. Det var svårt att kombinera dessa motstridiga känslor. I denna kamp är det viktigt att inte ännu flera vuxna sviker.

Alla som har varit eller är tonårsföräldrar vet att det inte är lätt. Jag har ofta lite nedlåtande blivit kallad för hönsmamma. Jag har varit och är det man ibland kallar för en närvarande förälder. Jag frågar mina barn om allt möjligt. Jag pratar med mina barn om stort sett allt. Jag vill veta hur de tänker och hur de känner. Jag har ganska bra koll på deras vänner. Hur de är och hur de har det. I min värld finns inte begreppet mina barn och dina ungar. De är våra barn, vår framtid.

1994 grundade drottning Silvia organisationen Mentor; en organisation som skall förebygga ungdomars användning av alkohol och droger. SvD skriver: "Enligt Mentor är tillgången till vuxna, inte minst föräldrarna, en av de viktigaste skyddsfaktorerna. Men så är det inte för alla i Sverige, har organisationen kartlagt, och använder begreppet vuxenskolk. Drottning Silvia preciserar det med tidsbrist, att vara alltför upptagen, ofta bortrest. Kanske sköter man kontakten med barnen över mobilen – för att vi i vår tid har en tendens att betrakta de yngre som 'så självständiga'." Barn är inte självständiga. De behöver vuxna som sätter gränser och ger de kärlek. Fungerande familjer är fundamentet i samhället.

När jag år 2008 började arbeta på ett flickhem (ett SIS-hem för tjejer mellan 12-18 år) var mitt yngsta barn 15 år. Flera av tjejerna var i samma ålder som min son. När de fick veta att jag hade en 15-åring hemma så frågade de om hur ofta han festade och så. Jag svarade att min son inte gick på fester och att han absolut inte drack alkohol. De tittade på mig som om jag kom från yttre rymden eller något och påstod att det inte alls var normalt att en femtonåring inte hade druckit skallen av sig än. Jag har nattvandrat mycket i Strängnäs, särskilt under de åren jag satt i socialnämnden. Tillsammans med polis och socialsekreterare fick jag se alldeles för många unga överberusade personer på stan. Var var föräldrarna?

Mina barn är inga änglar. De har också testat gränserna. En valborgsmässoafton fick jag hämta en av mina telningar, som då endast var 16 år, som hade druckit starköl hemma hos en kompis. Mitt barn kom inte hem då det skulle och jag ringde upp mamman till kompisen som min 16-åring var hos. Jag blev utskälld för att jag väckte henne, klockan var nära midnatt. Hon tyckte att vi skulle lita på våra tonåringar. Hon fortsatte skälla när min man och jag klev ur vår bil utanför hennes hem tjugo minuter senare. Hennes barn och vårt barn stod också där, båda var berusade. Men, hennes nattsömn var uppenbarligen viktigare än barnen. Jag kan fortfarande inte begripa hur hon tänkte. Det som oroar mig är att jag vet att hon inte är ensam om att göra så här. Huruvida det är likgiltighet, rädsla eller okunnighet som ligger bakom kan jag inte uttala mig om. Min ståndpunkt är att det är bättre att ställa en fråga för mycket till våra ungdomar än en för lite. Jag är heller en tjatig hönsmamma som bryr sig om sina barn än en som vill vara "kompis" och populär.

SvD skriver: "Nu är inte längre alkohol vanligast bland tonåringar som behöver akut hjälp i Stockholm. I våras uppgav en majoritet av de ungdomar som kom in till Maria Ungdom för behandling att cannabis är huvuddrogen." Detta är verkligen oroväckande. Jag har själv pratat med flera ungdomar om detta och det är uppenbart att drogliberalerna har vunnit mark. På 80-talet var folk medvetna om vilka skador dessa droger kunde ge och nu glorifieras desamma. Genom att röka hasch eller mari­juana under tonåren riskerar man att hjärnan inte utvecklas till en vuxen persons hjärna, det har forskare kommit fram till.

lördag 29 oktober 2011

Gamla högern kämpade inte för kvinnlig rösträtt

Moderaternas partisekreterare, Sofia Arkelsten, hävdade att partiet varit med och infört fri och lika rösträtt. Någon timme senare tog hon tillbaka allt. Det gjorde hon helt rätt i. Överklassen har aldrig kämpat för fri och lika rösträtt. Att påstå det är fel. Överklassen har heller aldrig brytt sig särskilt mycket om vare sig sin nation (land) eller dess befolkning. De rika och välbärgade har alltid varit mer lojal mot sin egen samhällsklass än något annat. Klasstillhörighet har varit viktigt. För vissa är det fortfarande så. Men, de flesta har vid det här laget insett att alla individer har samma människovärde och samma rättigheter. Den tidigare högern är på väg ut. Det moderna och upplysta samhället är det dominerande i våra västliga demokratier i dag.

Talmannen i Sveriges riksdag, Per Westerberg (M), sa till mig vid moderaternas valstuga i Strängnäs, inför valet 2010, att om kvinnorna inte hade fått rösträtt hade högern aldrig förlorat sin maktställning i Sverige. Jag vet inte om det var en reflektion eller enbart ett konstaterande från hans sida att säga så. En värdering var det knappast. Per Westerberg är en klok och duktig politiker. Jag är övertygad om att han inte har något emot att kvinnor har fått rösträtt i Sverige.

Ledarskribenten Alex Voronov har helt rätt när han skriver: "Ett modernt parti borde kunna medge utan omsvep att deras föregångare hade fel. När allt kommer omkring tvivlar ju ingen – inte egentligen – på de demokratiska övertygelserna hos dagens moderater." Ingen tvivlar på att moderaterna av i dag är ett modernt parti som kämpar för samhällets bästa. De flesta partier i Sverige, om vi bortser från Sverigedemokraterna, vill ha ett gott och fungerande samhälle för alla. Det är vägen dit vi är oense om. Det är ingredienserna i receptet för ett gott välfärdssamhälle som skiljer oss åt.

Den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt (M) säger till DN: "Vi ska snarare vara imponerade av de, ofta, liberala och socialdemokratiska kvinnor som höjde sin röst för kvinnlig rösträtt i Sverige." Notera vad han säger; liberala och socialdemokratiska kvinnor. De socialdemokratiska männen var oftast lika motsträviga mot att kvinnor skulle få något att säga till om, precis som männen från högern. Att den konservativa högern ofta saknade medvetna kvinnor i sina led är en helt annan historia. Borgerliga kvinnor är fortfarande ganska blinda för jämställdhetsfrågorna. Varför det är så är för mig ett mysterium. Liberala kvinnor är mer medvetna och det kompenserar en del.

Jag tror inte på socialismen. Det har jag aldrig gjort. Men, jag vill att alla medborgare i samhället skall kunna färdas väl på sin väg i livet. Alla har vi samma rättigheter och skyldigheter oberoende på kön, samhällsklass, hudfärg med mera. Vi är alla Guds barn. Frågor på det.

söndag 23 oktober 2011

En glad kurator

Margit Urtegård; en glad kurator!














Förra veckan började jag arbeta som kurator på ett behandlingshem utanför Stockholm. Det är en kristen organisation som äger behandlingshemmet och det tycker jag är bra. Jag är troende och har saknat det kristna budskapet i vårt sekulariserade samhälle. I Norge var det enklare att vara kristen, tycker jag. Vi börjar varje arbetsdag med andakt i kapellet. Mina bästa barndomsminner är alla de söndagar jag fick gå till söndagsskolan och läsa Guds ord samt få sjunga kristna sånger.

Jag skall inte bara arbeta som kurator. Jag skall även göra allt annat vårdarbete som krävs på ett behandlingshem. Det innebär alltifrån visitationer, städning av rum och såromläggningar med mera med mera. Jag stormtrivs redan och längtar tills i morgon när jag skall åka till min nya arbetsplats igen.

Min väninna, som har arbetat på Hoppets ö i flera år, ringde mig i mars månad och frågade om jag är socionom. Det är jag inte, jag är beteendevetare, svarade jag. Hon rekommenderade mig till ledningen i alla fall och i april var jag där på min första intervju. Jag tyckte om stället på en gång och nu är jag där. Goda arbetskollegor, vacker arbetsmiljö och stora utmaningar har jag nu äntligen fått. Kan det bli bättre?

Jag säger som jag tidigare har skrivit här på bloggen; Gud finns, änglar finns och underbara människor finns! Tro mig, jag har träffat dem!

Varför bloggar jag inte varenda dag längre...

Det finns två orsaker till att jag inte längre bloggar varenda dag. För det första har jag fått ett nytt jobb; jag arbetar på ett behandlingshem som kurator. För det andra så är det enormt tröttsamt med alla dessa anonyma kverulanter, som kommenterar på bloggen. Det finns ondska, det finns missunnsamma människor, det är bara att acceptera det, tyvärr. När jag inte orkar med alla dessa elaka individer stänger jag av och låter bli att blogga. Då skriver jag mest på face-book. Man kan följa en bra regel om man vill. Det är att om man skall säga eller skriva något så skall minst två av dessa faktorer vara uppfyllda: det skall vara sant, det skall vara nödvändigt och det skall vara snällt. Uppfylls inte minst två av dessa kriterier så kan man lika gärna vara tyst. Det skulle vara till stor glädje och nytta för mänskligheten om många flera levde efter denna regel.

torsdag 13 oktober 2011

Börjar nytt jobb på måndag

En lycklig Margit Urtegård














På måndag börjar jag i ett nytt jobb. Jag har fått en kuratorstjänst. Det blir jättespännande med nya kollegor och nya arbetsuppgifter. Livet är som en berg- och dalbana. Ibland går det nedför, ibland går det rakt fram med några gupp här och var och då kan man krocka lite lätt eller hårt, MEN ibland går det faktiskt rakt uppåt. Det är då man känner att det är/var mödan värt att kämpa på. Sedan jag tog min akademiska examen år 2000 så har jag bara haft arbeten jag har varit överkvalificerat för. Jag har inte haft det självförtroendet som krävs för att söka mig vidare. Men, bättre sent än aldrig. Nu är jag där. Jag har fjärilar i magen och väntar bara på att måndagen skall komma.

Jag vill samtidigt passa på att säga tusen tack till alla goda vänner och släktingar som har stöttat mig och peppat mig under den här tiden jag har varit arbetslös. Tusen tack för att ni fanns där oavbrutet och stärkande under den här tuffa tiden som har varit det här året. När jag inte kunde gå bar ni mig. När jag grät tröstade ni mig. När jag isolerade mig här hemma besökte ni mig. Ni är helt fantastiskt underbara allihopa, jag älskar er. Att leva utan egen inkomst och utan A-kassa är inte roligt alls. Att bli uthängd i media är ännu mindre roligt. Att det dessutom var gamla vänner av mig som stod bakom mediadrevet är tufft och sorgligt. Den dolken i ryggen gjorde fruktansvärt ont. Men, nu är det historia, nu är det nya tag som gäller. Skam den som ger sig. Kram, knus og klem alla rara därute:-)

Jag blev uppringd i morse, när jag var på väg ut i skogen för att plocka trattkantareller, av min blivande chef. Han undrade om jag kunde börja arbeta nästa vecka. Jag svarade självklart ja på det spörsmålet. Efter min andra tur i skogen i dag, jag gick stavgång i spåret med en väninna, så ringde han igen och frågade om jag kunde komma redan på måndag. Absolut, svarade jag spontant. Så på måndag blir det. Äntligen!

onsdag 12 oktober 2011

Alla vet: torka inte katten i mikron

Vår underbara katt Kiara (ragdoll)















Per Gudmundson på SvD skriver: "Alla har hört historien om den gamla damen som försökte torka sin katt i mikrovågsugnen, varpå katten så klart dog, och damen stämde mikrotillverkaren för att inte ha skrivit någon varning om detta i bruksanvisningen. Historien är en vandringssägen, en klintbergare som vi ofta kallar det i Sverige, och det kan säkert de flesta lista ut. Orsaken till att historien ändå sprids är att den spelar på välbekanta fördomar om gamla tanter och ny teknik, och på föreställningen om ett bisarrt rättsväsende i USA som kan överutnyttjas av skrupelfria advokater och målsäganden. Detta kopplas sedan ihop med det uppenbart dumma: alla vet att man inte kan torka sitt husdjur i mikron trots att det inte uttryckligen förbjuds i manualen.

Håkan Juholts försvar är detsamma som den gamla damens. Regelverket är otydligt, menar han. Det framgår inte klart i dokumenten att skattebetalarna enbart ombesörjer boendekostnaderna för riksdagsledamöterna själva, och inte deras sambor, anför han. Han har hela tiden trott att han har gjort rätt, därför att riksdagsreglementet går att tolka som fan läser bibeln." Jag tänker mest på att en man, Juholt, som inte kan ta reda på vilka regler som gäller för riksdagsledamöternas olika bidrag/ersättningar skall sitta i Sveriges lagstiftande församling. Det gör mig faktiskt ganska orolig. Är det så illa ställt i partierna att de måste nominera nästintill icke läskunniga personer till Sveriges viktigaste organ? Man kan ju bli mörkrädd av mindre. Juholt har tillskansat sig pengar från staten som han absolut inte skall ha. Andra som gör det hamnar i fängelse eller får höga böter. Vad händer med Juholt? Min gissning är att frågan inte längre handlar om huruvida han kan sitta kvar eller ej. Frågan är snarare när går han?

tisdag 11 oktober 2011

Protestbrev från personalen på Stallarholmsskolan

I dag fick jag ett brev från personalen på Stallarholmsskolan. Samma brev har publicerats i sin helhet i tidningen. Brevet är både sakligt och känslosamt. Under förmiddagen satt jag tillsammans med de andra ledamöterna i kommunstyrelsen och arbetade med kommunens värdegrundsfrågor. De fyra centrala värdegrundsbegreppen är utveckling, öppenhet, tydlighet och respekt. Jens Persson (C) satt mest och skröt av hur bra allt har blivit i kommunen de senaste tre åren under hans ledning. Jag protesterade och sa att det beror på vilken verklighetsuppfattning samt verklighetsförankring man har. Under 7 och en halv timme på marknadslördagen fick föräldrar till barn på de centrala skolorna i Strängnäs in 1000 underskrifter för en folkomröstning. Det är bara en tidsfråga innan de har hunnit samla in de 2600 underskrifterna som behövs för att kunna åstadkomma detta. Och nu är det personalen på Stallarholmsskolan som säger ifrån. Man kan då undra vad det är som har blivit så bra under Jens Perssons (C) ledning? Jag kommer i alla fall inte på något.

Citat från brevet: "Av partierna i den styrande fyrklövern är det Folkpartiet som fått tillsätta ordförandeposten i Barn och Utbildningsnämnden. Det är ingen hemlighet för initierade att ordförande Fredrik Lundgren, genom sin bakgrund som lärare och skolledare, har en väldigt dominerande roll i nämnden. Trots att han representerar majoritetens näst minsta parti, har han fått en väldigt dominant roll i frågor som rör kommunens skolpolitik. Eftersom han är stor anhängare av gällande ekonomiska fördelningssystem till skolorna, utreds inte frågan om dess konsekvenser tillräckligt noga och framförallt inte av någon extern konsult. En sådan skulle nämligen kunna hantera frågan utan egna ideologiska hänsyn eller andra särintressen. Det innebär att kommunen har ett stort demokratiskt problem ifall ett parti med ett väljarstöd som bara uppgår till drygt 7% kan få så stort inflytande i en, för Stallarholmen som ort, så viktig fråga. Skuggan faller också tungt på Socialdemokraterna. De är ensamma större är sina tre koalitionspartners är tillsammans, men ändå ser de tyst på när en alltmer segregerad skola växer fram i Strängnäs kommun. Nu är inte skillnaderna stora bara mellan friskolor och kommunala skolor utan även mellan de kommunala skolorna. Centerpartiet sitter också tyst vilket förvånar med tanke på att det är ett parti som säger sig värna om landsbygden och Miljöpartiet borde väl vara måna om att elever inte ska skjutsas runt i kommunen i onödan?"

Läs gärna hela brevet på nättidningen. Jag fick i alla fall bita mig i tungan många gånger under värdegrundsarbetet i dag. Att lyssna på politikerna i majoriteten är påfrestande. Man kan fundera på om de överhuvudtaget hör vad de själva säger. Personalen på Stallarholmsskolan skriver att de inte är intresserade av fler floskler, omskrivningar och halvsanningar. Det är tur att de slapp lyssna på Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) i dag då flosklerna och halvsanningarna duggade tätt varje gång de öppnade munnen. Man kan inte sitta och slå sig själv på bröstet fylld av självgodhet när hela havet stormar. Det är inte seriöst. Inte det minsta. Jag hoppas dock att personalen på Stallarholmsskolan får ett seriöst svar på sitt brev.

PS:Tidningen berättar: "Elevprotesten på Stallarholmsskolan har spridit sig till lärare och personal. Men dessa vågar inte berätta vad de heter med rädsla för att det kan slå tillbaka mot dem själva. De har gemensamt skrivit ett anonymt protestbrev." Personalen är alltså rädda för att bli utsatta för repressalier om de framför sina åsikter under egna namn. Bara det borde ge Jens Persson (C) en allvarlig tankeställare. Hur var det med öppenheten och respekten?:DS

fredag 7 oktober 2011

Är det en sossegrej att roffa åt sig?

Man kan lätt få för sig att det är en sossegrej att roffa åt sig utav skattepengar. När nu ännu en socialdemokrat, Håkan Juholt, åker dit för rofferi är det inte konstigt alls. SvD skriver: " – Det som händer nu är en imageöverföring, att hans hantering av de här ersättningarna väcker minnen, det drar in hans sambo igen och knyter band tillbaka till Mona Sahlin, säger Stig-Björn Ljunggren och syftar på Tobleroneaffären." Sigvard Marjasin, Laila Freivalds och Mona Sahlin, alla har de dykt upp i media rörande ekonomiska oegentligheter.

Det finns säkert många flera och det här är garanterat inte sista gången vi får läsa sådant i tidningarna. Jag menar inte att socialdemokrater av naturen är mer ohederliga än andra. Men, de har uppenbarligen mindre respekt för andras pengar. Jag vet inget annat sätt att tolka alla deras ekonomiska skandaler på? I Strängnäs har vi sett liknande tendenser hos socialdemokraternas Lotta Grönblad.

När hon tog över ordförandeklubban i barn- och utbildningsnämnden i mitten av förra mandatperioden krävde hon en höjning av arvodet med 10 procent. Samtidigt försökte hon få en politisk sekreterartjänst på 25 procent. När Lotta Grönblad blev ordförande i kommunfullmäktige för den här mandatperioden höjdes arvodet med hela 30 procent. Kan kanske inte kallas för mygel. Men, det visar i alla fall på ett dåligt omdöme när det gäller andras pengar. För nu är det en gång så att när politikerna höjer sina löner så tas de pengarna från kommunal verksamhet. Svårare än så är det inte.

Tre kvinnor delar på fredspriset

Nästan varje år blir jag stolt över den norske Nobelkommitténs val av fredspristagare. I år är jag extrastolt. Mitt fädernesland Norge har åter igen visat att det är helt rätt land till att dela ut fredspriset. DN skriver: "Pristagarna är Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och jemeniten Tawakkul Karman. Tre kvinnor, med fokus på kvinnors fredsarbete i Afrika och arabvärlden." Norske VG berättar: "Det er Nobelkomiteens håp at denne prisen vil hjelpe til med å få bukt med undertrykkingen av kvinner, som fremdeles skjer i mange land, sa Nobelkomiteens leder Thorbjørn Jagland i sin tale." Thorbjørn Jagland är en klok man och jag delar hand förhoppning till etthundraprocent.

Den norske Nobelkommittén motiverar sitt val så här: "Vi kan inte uppnå demokrati och varaktig fred i världen med mindre än att kvinnor får samma möjligheter som män att påverka utvecklingen på alla plan i samhället." De har helt rätt!

torsdag 6 oktober 2011

Skolrevolten har startat

Namninsamling till folkomröstningen sker under marknaden (nu på lördag 9-17) utanför kommunhuset! De som vill hjälpa till kan komma dit. Alla som vill skriva under är välkomna att göra det där. Föräldraupproret är starkt. Under mina snart 20 år i Strängnäspolitiken har jag aldrig varit med om att någon har startat en namnunderskriftsinsamling för att få till stånd en folkomröstning i en fråga. Själv tänker jag enligt kapitel 5, 7 paragraf, i kommunallagen försöka få en tredjedel av kommunfullmäktiges ledamöter att kalla in till ett extra sammanträde i kommunfullmäktige för att behandla skolfrågan. Jag är nästan säker på att åtminstone Moderaterna i kommunfullmäktige stödjer ett sådant förslag. En så stor fråga borde hanteras av kommunens enda folkvalda organ. Jag är nog inte ensam om att tycka så. Barn- och utbildningsnämnden har redan tagit beslutet. Men, än är inte sista ordet sagt.

PS:Jag kommer att hjälpa till att samla in namnunderskrifter och uppmanar härmed andra oppositionspolitiker att göra detsamma; för barnens skull!:DS

Så här står det på blanketten inför folkomröstningen: "Mot bakgrund av kommunens nyligen antagna förslag för omorganisering av skolorna i centrala Strängnäs, kräver vi en folkomröstning för att kommunens skolor i centrala Strängnäs skall organiseras utifrån klassindelningarna F-6 och 7-9."

onsdag 5 oktober 2011

Brist på öppenhet och respekt

Tidningen skriver: "Lärarförbundet presenterade i förmiddags årets Bästa skolkommun. Sedan förra årets ranking klättrar Strängnäs kommun i bottenskiktet, till plats 223 av 290. – Med den brist på öppenhet och bristen på resurser till skolorna i Strängnäs blir man inte Bästa skolkommun, säger Marianne Briese, ordförande i Lärarförbundet i Strängnäs. Trots att Strängnäs klättrar 22 platser i årets ranking av Bästa skolkommun är det långt kvar till toppskiktet. Kommunen hamnar på 223:e plats. – När det är turbulent påverkar det lärarna och eleverna. Strängnäs behöver fler vuxna i skolan och en bättre dialog." Den sittande majoriteten i Strängnäs kommun kan ju knappt stava till begreppet dialog, ännu mindre ha en dialog på riktigt med kommunens invånare.

Dagens andra nyhet är att majoriteten sparkar rektorn på Stallarholmsskolan. Tidningen berättar: "På fredagen tog drygt 20 elever bussen till Strängnäs för att demonstrera utanför kommunhuset. Eleverna vill rädda de fem lärartjänster som är hotade. Eftersom skolan inte klarar att hålla sin budget hotar personalnedskärningar. Dessutom ser inte Strängnäs kommun med blida ögon på att rektor Tor Ahlmark inte klarar att hålla sig till den budget han har fått. På fredagen fick eleverna inga besked, de fick inte ens ett möte med någon ansvarig. Gruppen återvände med buss 303 till Stallarholmen med samma oro för sin skolas framtid i magen som tidigare. Men på tisdagen var beskedet glasklart. Rektor Tor Ahlmark kommer inte att få vara kvar på skolan." Är det så den styrande majoriteten, men Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) i spetsen, har tänkt att lösa problemen? Sparka en hårt arbetande tjänsteman. Man blir ju inte längre direkt förvånad när man läser om den politiska majoritetens alla fadäser. Nu vill man bara bli positivt överraskad. Kommer det att ske?

tisdag 4 oktober 2011

Skolrevolten kommer fortsätta

Tidningen skriver: "I familjen Anderssons kök berättar föräldrarna Peter och Anna om sin son Oskar. Han går på högstadiet på Paulinska skolan och har fått diagnosen adhd. För några veckor sedan skulle alla i hans klass vara med på en utflyktsdag. Han såg fram emot det men samma dag den var fick han veta att han inte fick följa med sina klasskamrater. Strax efter klockan åtta på morgonen den dagen fick Peter ett telefonsamtal från Pauliina Björkman, skolans rektor. Hon förklarade att den extra resurspersonen som skulle följa med på utflykten blivit sjuk. Skolan kunde därför inte ta hand om Oskar på bästa sätt under utflykten, som startade en halvtimma senare. Oskar fick vara kvar i ett särskilt klassrum på skolan och plugga tillsammans med skolpersonal. När Anna fick veta vad som hade hänt blev hon ledsen."

Hur kan man behandla en pojke så här respektlöst? En enda elev får stanna kvar på skolan medan de andra eleverna får åka på en spännande utflykt. Pauliina Björkman förklarar att skolan hade svårt att hitta en annan lösning där Oskar skulle kunna känna sig trygg. Jag känner pojken väl. Jag blir förskräckt över ledningens agerande. Har svårt att hitta ord. Agerandet är omänskligt, inhumant och i allra högsta grad inkompetent. I denna skola, med en sådan här ledning, har Fredrik Lundgren (FP) och company beslutat att ännu yngre elever skall börja; fjärde- och femteklassare. Föräldrauppropet är starkt och det förstår jag mycket väl. Skolrevolten kommer att fortsätta. Jag kommer att backa upp föräldrarna och barnen i deras kamp för en trygg skola.

måndag 3 oktober 2011

Häktesvakt misshandlad till döds i Huddinge

SvD skriver: "Den 25-åriga kvinnan överfölls av en 30-årig fånge när hon var på rastgården tillsammans med en annan häktesvakt. Den häktesanställda skadades så svårt att hon avled av sina skador." Det är så fruktansvärt det som har hänt. Mina tankar går till familjen och till arbetskamraterna. DN berättar: "Kriminalvården har högsta säkerhetsklass på den intagne, det vill säga att han bedöms som mycket farlig för andra och/eller sig själv." Det är häpnadsväckande att en intagen som har högsta säkerhetsklass skickas ut på rastgården tillsammans med enbart två vårdare. Säkerhetschefen Christer Isaksson borde sparkas. Att han har fått behålla sitt jobb så länge är förvånande. Det finns många brister inom kriminalvården. Säkerhetsarbetet är ett. Nu har en vårdare dött. Denna tragiska händelse ställer många frågor. Jag har själv tidigare arbetat inom kriminalvården i sammanlagt åtta år; på Mariefredsanstalten och på Hall. Jag såg många brister under den tiden. Personalvården är obefintlig. Säkerhetstänkande är begränsad. Dynamisk säkerhet finns knappt. Personalomsättningen är enorm. Jag var arbetsplatsombud för SACO på Hall och tog ofta upp frågan om säkerhet och personalvård. Jag talade för döva öron. Nu har det som inte får hända hänt. Dags att någon får ta ansvar.

söndag 2 oktober 2011

En ödmjuk Ann Landerholm (M)

Ann Landerholm (M) har skrivit en mycket bra debattartikel i Eskilstuna-Kuriren. Hon skriver bland annat: "En stor omorganisation med långsiktiga konsekvenser borde tas i öppenhet och enighet. Jag, som i praktiken själv tvingades avgå som kommunalråd till följd av upprördhet kring och slutenhet i en skolutredning 2007, har av det åtminstone lärt mig hur viktigt det är att förankra och diskutera i stället för att domptera och diktera. Majoriteten har fortfarande chansen att ändra sitt beslut och sätta sig med oppositionen för att hitta en bra och långsiktig lösning." Ann ger majoriteten ett klokt råd. Frågan är om de är beredda att lyssna?

lördag 1 oktober 2011

Ja, vad hände med öppenheten?

Ledaren i Eskilstuna-Kuriren frågar i dagens tidning: "Vad hände med öppenheten?" Det är en högst berättigad fråga att ställa. Majoriteten i Strängnäs kommun leds av företrädare som har försökt stänga ner de politiska bloggarna i kommunen samt censurerat en enkät som tidningen har skickat ut till ledamöterna i kommunfullmäktige. Det är häpnadsväckande. Marianne Andersson (C) är en av de politiker som har gått i bräschen för att strypa öppenheten gentemot invånarna. Det förvånar mig. Samtidigt vet jag att hon fick betala ett högt pris när hon tillsammans med mig ifrågasatte beslutet att sparka den tidigare ekonomichefen Carmen Cornelyn 2005. Hon insåg väl då att om hon skulle kunna försörja sig på politiska uppdrag var hon tvungen att ha en lägre svansföring samt börja klia rygg lite här och var. Öppenheten och ärligheten har ett pris. Att ärlighet varar längst är ett bra ordspråk, men den är långsiktig och alltså inte särskilt lönsam i det korta perspektivet.

Apropå enkäten skriver ledaren: "Vad som verkligen förvånade var det tidningen berättade på nyhetsplats i går. 16 personer struntade i att svara, 13 svarade på en del av frågorna och bara 26 – mindre än hälften – svarade på hela enkäten. Tidningen avslöjade också att gruppledarna i Centern, Folkpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade instruerat sina fullmäktigeledamöter om vilka frågor de skulle svara på och vilka de skulle ignorera. Uppgifter om inkomst, förmögenhet, bil och fastigheter, tyckte gruppledarna borde lämnas obesvarade. Lite lustigt kan tyckas – just dessa uppgifter kan ju journalister och allmänhet få enkelt fram ändå."

Hade det varit i tex Iran, Egypten eller Libyen detta hände så hade ingen blivit förvånade. Nu hände det i en kommun i Sverige. Det är inget annat än anmärkningsvärt och borde inte få förekomma. Vad är det majoriteten försöker dölja? Förutom att de helt enkelt struntar i vad kommuninvånarna vill? Deras egna behov går uppenbarligen först.