Ja, vad hände med öppenheten?

Ledaren i Eskilstuna-Kuriren frågar i dagens tidning: "Vad hände med öppenheten?" Det är en högst berättigad fråga att ställa. Majoriteten i Strängnäs kommun leds av företrädare som har försökt stänga ner de politiska bloggarna i kommunen samt censurerat en enkät som tidningen har skickat ut till ledamöterna i kommunfullmäktige. Det är häpnadsväckande. Marianne Andersson (C) är en av de politiker som har gått i bräschen för att strypa öppenheten gentemot invånarna. Det förvånar mig. Samtidigt vet jag att hon fick betala ett högt pris när hon tillsammans med mig ifrågasatte beslutet att sparka den tidigare ekonomichefen Carmen Cornelyn 2005. Hon insåg väl då att om hon skulle kunna försörja sig på politiska uppdrag var hon tvungen att ha en lägre svansföring samt börja klia rygg lite här och var. Öppenheten och ärligheten har ett pris. Att ärlighet varar längst är ett bra ordspråk, men den är långsiktig och alltså inte särskilt lönsam i det korta perspektivet.

Apropå enkäten skriver ledaren: "Vad som verkligen förvånade var det tidningen berättade på nyhetsplats i går. 16 personer struntade i att svara, 13 svarade på en del av frågorna och bara 26 – mindre än hälften – svarade på hela enkäten. Tidningen avslöjade också att gruppledarna i Centern, Folkpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade instruerat sina fullmäktigeledamöter om vilka frågor de skulle svara på och vilka de skulle ignorera. Uppgifter om inkomst, förmögenhet, bil och fastigheter, tyckte gruppledarna borde lämnas obesvarade. Lite lustigt kan tyckas – just dessa uppgifter kan ju journalister och allmänhet få enkelt fram ändå."

Hade det varit i tex Iran, Egypten eller Libyen detta hände så hade ingen blivit förvånade. Nu hände det i en kommun i Sverige. Det är inget annat än anmärkningsvärt och borde inte få förekomma. Vad är det majoriteten försöker dölja? Förutom att de helt enkelt struntar i vad kommuninvånarna vill? Deras egna behov går uppenbarligen först.