Äntligen hemma!

Hur ska folket kunna lita på Dig Margit som bollar från parti till parti? Jag tror att du är en kvinna som bara vill synas. Tar inte Folkpartiet dig söker du väl ett annat parti. Du kan väl annars bilda dig ett eget? Så skriver Carola på nättidningen. Hennes fråga kräver svar. Folket kan definitivt lita på mig. Jag har varit politiskt engagerad sedan unga år och mitt brinnande intresse för samhällsfrågor och politik fick jag med mig från min pappa. Jag föddes in i en familj med en mycket aktiv politisk pappa. Han var centerpartist och vi hade en borgerlig tidning hemma. De politiska diskussionerna var min vardag, vid varje måltid, vid varje familjesammankomst.

Jag valde att gå med i Unge Höyre på 80-talet. Var ordförande i Molde Unge Höyre i 6 år. När jag flyttade från Norge till Sverige 1993 så gick jag med i Moderaterna då det är/var Höyres systerparti. Jag upptäckte efter några år att Moderaterna är ett för konservativt parti för min smak och valde självmant att lämna partiet 2005. Kan tillägga att under alla de åren jag var med i Moderaterna så påtalade både vänster- och högerfolk att jag inte var en riktig Moderat. De tyckte att jag var alldeles för humanistisk och liberal för att vara med där. Därför är det ganska lustigt att folk nu har synpunkter på att jag bytt parti. Jag arbetade i kriminalvården under denna period och det var just kriminalvårdsfrågorna som fick mig att vakna upp. Moderaternas ständiga tjat om hårdare tag gjorde mig uppgiven, ledsen och desillusionerad. Jag gav upp.

Det var dock med stor sorg jag kom underfund med att jag hade hamnat fel politiskt. Självklart gjorde det ont. Jag hade fått underbara vänner hos Moderaterna. Vänner som jag fortfarande har kvar. Att arbeta så hårt för ett parti som jag hade gjort och sen vakna upp en morgon, efter många år med tvivel, och veta att jag inte hörde hemma där, det är en tuff upplevelse. Det är som att gå genom en skilsmässa. När man är ung så ser man saker i svart eller vitt. Man står på barrikaderna och är helt övertygad om att det man kämpar för är rätt. Det finns inga tvivel, det finns ingen osäkerhet och absolut ingen vet bättre än du. Av födsel och ohejdad vana är ett bra begrepp i sammanhanget. Vi föds in i familjer med ramar, åsikter och traditioner. Att släppa loss och hitta sig en egen hamn kan ta tid. I bland hittar vi dit. Fast många fastnar och kanske inte vågar att gå utanför ramarna.

Mitt enda misstag politiskt är dock att jag valde att gå med i Strängnäspartiet. Under ett halvår försökte de att värva mig, det var inför valet 2006. Jag blev smickrad och förblindad över alla vackra löften och alla vackra ord från Strängnäspartiets ledning. Jag trodde på alla löften om att hos SP skulle jag få göra skillnad. Jag skulle få vara frispråkig, engagerad och fri. Men, de kvävde mig från allra första dag, steg för steg och helt utan att jag märkte det. Mina bästa vänner varnade mig. Men, jag var bländad och naiv.

Det tillhör historien att jag valde Strängnäspartiet, ett ickeideologiskt parti, just för att jag var vilsen och inte visste vart jag hörde hemma politiskt. Jag var fortfarande en ideologisk varelse, med starka politiska åsikter och var mycket tydlig emot Strängnäspartiet om att jag sökte en ideologiskt politisk hemvist. Under tiden var jag beredd att göra ett arbete för ett lokalparti i vår kommun. Är man en riktig politiknörd så är man alltid politiskt engagerad.

Bästa Carola. Jag har nu valt Folkpartiet. Jag har sedan 2008 varit medlem i Liberala Kvinnor, en sidoorganisation till FP. Jag tror på individen och Folkpartiet Liberalerna står för individens frihet, jämlikhet och tolerans. Det är så jag har uppfattat dem. Vi som är politiskt engagerade är det av orsaker som definitivt inte alls har något med ett behov av att synas, som du uttrycker det. Det är något mycket djupare och starkare som driver oss. Vi vill göra skillnad, så enkelt är det. Att offentliga personer blir exponerade i media både positivt och negativt ingår i uppdraget, vare sig vi vill det eller ej. Det är ibland medaljens baksida.