torsdag 15 april 2010

SD-sympatisörer är inga extrema galningar

Dagens citat kommer här. Det är Markus Uvell, opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv, som skriver i DN: "Kanske kan man säga att problemet med Sverigedemokraterna är just att deras sympatisörer inte är extrema galningar. Om de verkligen vore det, skulle de inte kunna komma in i riksdagen. Däremot finns det säkerligen tillräckligt många frustrerade mittenväljare som skyller sina problem på invandringen för att SD ska nå fyra procent i valet.

Efter att ha studerat denna väljargrupp ingående blir min slutsats att uppgörelsen med fenomenet SD handlar om mycket mer än om att möta Jimmie Åkesson i debatter eller kartlägga partiets kandidater. Det handlar om att göra upp med flera av de allra mest populära föreställningarna i svensk samhällsdebatt, föreställningar som SD exploaterar av egna syften.

Det gäller till exempel tanken att politikens mål är att vi alla ska bli så lika som möjligt, att skillnader alltid är av ondo. Och att Sverige är ett unikt land, rentav det enda land som erbjuder sina medborgare fungerande välfärd."

I mina öron låter det som om SD har mycket gemensamt med socialdemokraterna. Ingen av dem är extrema galningar och båda dyrkar folkhemstanken!

2 kommentarer:

Chippo sa...

Snacka om att börja dra slutsatser som riskerar att spela SD rakt i händerna. Skärpning, Margit! Du svajar betänkligt här i bloggen på sistone och kan nog bättre.

lasse p sa...

Plumpt Margit! Inte ens lite roligt. Du vet förstås lika väl som jag, eller borde åtminstone att SD bara försöker exploatera och utnyttja ett gammal gott begrepp och att folkhemstanken inte hade något som helst med SD främlingsfientlighet och populism att göra. ett citat fr. Wikipedia:
Han (Per Albin Hansson) menade metaforiskt att Sverige borde bli som ett hem för hela folket, som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet; "Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige", som han sade. Och han fortsatte:
”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.