Att säga ifrån är karriärmässigt ett självmord

"Att säga ifrån är karriärmässigt ett självmord" står det i Expressen. Journalisten Lars Lindström skriver: "Undersköterskan Peter Magnusson larmade om rasism bland personal på Södertälje sjukhus - och blev utfryst och omplacerad. Nu ska fallet tas upp i arbetsdomstolen. Hans exempel är ett av många, där så kallade whistleblowers råkar illa ut: blir straffade, omplacerade eller sparkade. - Den som säger i från begår ett karriärmässigt självmord. Det är ett fruktansvärt problem, säger professor Lennart Lundquist, som forskat och föreläst om fenomenet i 25 år."

Jag började arbeta på isoleringsavdelningen på Hallanstalten i januari 2004. Efter ett par månader slog jag larm till anstaltsledningen om den vidriga subkultur som rådde på avdelningen. Man lade nyanställda i bältessäng, åt upp fångarnas mat, misshandlade fångar och fuskade med arbetstiderna. Konsekvenserna för mig personligen efter att jag slog larm blev outhärdliga. Jag blev hotad, utfrusen och baktalad. Efter rymningarna, från samma avdelning, sommaren 2004 slog jag larm offentligt. Det blev början på ett obeskrivligt helvete för min del.

En kollega av mig beskriver här delar av vad som hände på ett morgonmöte på Hall 2006: "Efter att jag framfört detta utbröt en lång harrang av anklagelser mot Margit. Av det jag minns handlade det om saker som att hon inte går ut med soporna eller städar, att hon har fackliga uppdrag som hon går på och därför inte arbetar tillräckligt på avdelningen, vilket drabbar dom som är kvar. Fikri (samordnaren på avdelningen) rådde då de närvarande att skriva ner varje gång de tyckte att Margit gjorde något fel. När de hade tillräckligt med underlag skulle de sedan kunna agera. Jag ville inte arbeta i ett sådant klimat där man arbetar på detta sätt, utan är för en öppen dialog. Jag anser att man ska kunna vara öppen och ärlig inom en organisation, utan att det ska tolkas som att någon 'challar'."

I maj 2009 blev jag utköpt. Fem år senare och 20 kilo lättare var alltså min karriär inom kriminalvården slut. David förlorade mot Goliat. Min vän och hjälte Anders Ahlmark, "Fången på fyren", säger till Expressen: "Trots att han blev av med sitt jobb och möjligheten att arbeta vidare som kartritare, trots att det varit en 'mycket lång och sorglig historia' säger Anders Ahlmark att han inte ångrar sig." Jag säger detsamma. Jag ångrar inget. Jag har lärt mig mycket under mina 9 år inom kriminalvården. Jag är också stolt över att jag inte höll tyst om det jag såg. En dag skall jag göra som Anders Ahlmark håller på med. Jag skall skriva ner min historia. En historia som inte bara är min. Om den måste jag berätta.