söndag 31 maj 2009

"En man utan land" av Kurt Vonnegut.

Margit, Peo, Ann-Sofie och Pontus på Bistro Bar i Eskilstuna.
















I går åkte Pontus och jag till våra underbara, gulliga och trevliga vänner i Eskilstuna; politikerparet Wågström. Vi hade verkligen vädergudarna med oss; vilken härlig solig dag! Ann-Sofie och Peo tog med oss runt på byn, som vi säger på norska. Vi började med en läskande dryck på Jernbergska gården (Rademachersmedjorna). Sen åt vi en mycket välsmakande middag på Bistro Bar. Kvällen avslutades i Wågströms residens, en fantastisk vacker lägenhet i en byggnad bygd på slutet av 1800-talet.

I morse när Pontus och jag åkte hem fick jag låna med mig boken "En man utan land" skriven av Kurt Vonnegut. Jag har precis sträckläst den och kan varmt rekommendera andra att också läsa boken. Den är infallsrik, allvarsam, rolig och full av galghumor.

lördag 30 maj 2009

Sträck på er mammor!

Anna Larsson på SvD har skrivit en gripande och vacker artikel "Sträck på er mammor" inför morsdagen i morgon.

Hon skriver: "Det vilar något otajmat över moderskärleken. Den är antingen för mycket. Kvävande. Eller för lite. Egoistisk. Aldrig sådär lättsamt lagom som faderskärleken. Men alltid tagen för given. En mamma kan inte svika. Det kan pappor. Gång på gång. Och ändå få kärleksfulla böcker skrivna om sig. I den bästa av världar ska mamma bara finnas där – alltid till hands, alltid redo med några tröstande ord – men helst i skymundan, just in case. Min mamma vägrade. Hon tog plats. För mycket tyckte jag. När jag fortfarande bodde hemma bråkade vi så att fönsterrutorna skallrade. Och pappa sprang oroligt runt och stängde dörrarna så att grannarna inte skulle höra. Så många tjejmiddagar som jag senare i livet har suttit på och ältat alla oförrätter. (Män tror ofta att det är dem vi pratar om när vi kvinnor träffas, you wish, vi pratar om våra mammor.)"

Jag har själv aldrig haft någon egen mamma. Hon dog när jag föddes på grund av en läkartabbe. Kärlek är stort och starkt. Jag har upplevt och upplever mycket kärlek, från min framlidne pappa, min man, mina barn och mina vänner. För mig är det naturligt att säga att jag älskar dem. Men, jag förstår att jag har missat den absolut starkaste och mest äkta och naturliga kärleken i världen, nämligen moderskärleken! Den är förutsägbar och bestående för all evighet. Mammor är beredda att göra allt för sina barn. Det vet jag efter att haft äran att varit mamma i mera än 23 år nu. Mina barn vet, att så länge jag lever, kommer jag alltid att finnas där för dem.

Anna Larsson skriver: "Mamma-kostymen är trång. Och inte alltid självklar. Men ändå. Som vi älskar". Ja, som vi älskar!

På norska heter barnmorska jordmor. Det är vackert det.

fredag 29 maj 2009

Söta (store)bror är avundsjuk?!

I SvD:s artikel "Sågningen som retar Norge" står det: "Full pott i Norge – kallad för "fiolhob" och jämförd med smurfhits i Sverige. Nu får den svenska recensionen av schlagervinnaren Alexander Rybaks album norska medier att se rött".

Den svenska avundsjukan verkar inte vara helt undanblåst i alla fall. Markus Larsson på Aftonbladet sågar Alexander Rybaks album. När han får kraftiga reaktioner på detta i Norge säger han: "Det är någon sorts unken patriotism som blåser upp där som gör att det här får alldeles för stora proportioner". Surt sa räven. Det kanske är bättre med det Larsson kallar unken patriotism än unken avundsjuka?!

Grannfejden är alltid värst!

Chefsflykten från Strängnäs fortsätter!

Strängnäs kommuns hemsida står det: "Frank Stoor säger upp sig från sin anställning som bildningschef i Strängnäs kommun. Han väljer på eget initiativ att sluta till sommaren". En av kommunchefens mest lojala chefer väljer nu alltså att säga upp sig. Huruvida det är frivilligt eller ej, spelar kanske inte så stor roll. Att det är oroligt i kommunchefens närmaste stab och har varit så länge är ett ännu större problem. Vem vill söka chefsjobb på kommunhuset i framtiden? Ingen är säker, oavsett hur trofaste de än är mot kommunchefen och hans idéer.

Strengnäs Tidning skriver: "Det är inget lätt beslut men det har vuxit fram under en längre tid, säger Frank Stoor som under fredagen informerade rektorer och övrig personal. Det är och har varit ett roligt jobb med många fina kollegor men jag kan inte sticka under stol med att det är en väldigt utsatt position".

En sak kan man konstatera; Campusprojektet har skördat många offer.

torsdag 28 maj 2009

Campusprojektet och flyttkarusellen!

I Strengnäs Tidning i går skriver de: "Nya högstadieskolan kan flytta till Campus nästa år". I ett tjänsteutlåtande pekar bildningschef Frank Stoor på att Paulinska skolan nästa år kan komma att flyttas till Campus på grund av grundskolans hyreskostnader. Det är en sanning med modifikation; det är inte grundskolans kostnader som är orsaken till de svarta hålen i barn- och utbildningsnämnden. Det är Campusprojektet och inget annat som är den bidragande orsaken till nämndens ekonomiska problem. Kommunalrådet Jens Persson (C) svarade mig i går att vi måste flytta grundskoleelever till Campusområdet, på grund av att vi har hyrt för stor lokalyta av Vasallen. Min fråga blir, när skall denna tokiga skolkarusellen ta slut? Är det inte dags att ansvaret läggs på rätt ställe? Strängnäspartiet tycker att hela Campusprojektet skall läggas under kommunstyrelsen. Det är därifrån hela projektet har styrts. Det är där alla felaktiga beslut har tagits. Sen är det ovidkommande om det var förra finanskommunalrådet Ulf Kristersson (M) som låg bakom allt detta eller inte. Räkningen måste betalas. MEN, det är inte våra barn och unga som skall stå för notan!

Tidningen skriver: "Men eftersom kommunens ekonomiska läge i dagsläget inte tillåter några större investeringar pekar kommunens bildningschef Frank Stoor på ytterligare en möjlighet att minska kostnaderna för skollokaler. I ett tjänsteutlåtande som bygger på den fördjupade skollokalutredning som tidigare presenterats skriver han att Centrumenheten i stället kan flyttas till Campusområdet och att detta skulle kunna ske under 2010". Sen föreslås det att Paulinska skolan kan tas i anspråk för verksamhet med förskoleklass och grundskolans tidigare år. Det är en absurd tanke att låta 1 till 5 elever gå i ett gammalt slitet läroverk, som Paulinska faktiskt är. Många föräldrar och barn i Strängnäs är nu oroliga för vad som skall hända framöver i skolfrågan. Jag förstår dem. Hela skollokalsutredningen har helt spårat ur. Många tokiga förslag har presenterats sedan den socialdemokratiskt ledda majoriteten tog över makten i kommunen förra året. Folk håller nog i sig av skräck. Vad kommer härnäst? Jag bävar!

tisdag 26 maj 2009

Socialdemokraterna slängde sin ideologiska kompass i sjön!

I går kväll hade vi en ideologisk debatt i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna, med Tord Tjernström i spetsen, kastade sin ideologiska kompass rakt i sjön. Lotta Grönblad (S) och en socialdemokrat till avstod dock från att rösta i frågan. Strengnäs Tidning skriver : "Det är ett grundläggande problem från början när vi sa att vi skulle kunna ta emot 70 flyktingar utan att ha möjlighet. Nu har det heller inte kommit hit så många och bostadsfrågan berör flera grupper än bara flyktingar, säger kommunalrådet Tord Tjenström (S)". Han påpekade även, mycket smaklöst, att de har lediga lägenheter i Åker, men att flyktingarna inte ens vill bo där.

Socialförvaltningen i Strängnäs har i ett gediget underlag inventerat, analyserat och beskrivit hemlösheten i vår kommun. Detta mot bakgrund av regeringens hemlöshetsstrategi i fyra punkter för att motverka hemlöshet, samt att socialkontorets Individ- och familjomsorg under våren 2008 noterade betydande svårigheter att anskaffa bostäder till flyktingar och andra behövande personer aktuella inom socialkontoret.

En enig socialnämnd, där Tord Tjernström (S) är ordförande, beslutade tidigare i år att:

1. målsättningen skall vara att uppfylla strategin för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden.

2. samtliga 4 mål i regeringens hemlöshetsstrategi skall uppfyllas.

3. samtliga 4 mål i regeringens hemlöshetsstrategi skall uppfyllas och ingå som en del i kommunens bostadsförsörjningsplan för 2007-2010.

4. socialnämnden hemställer till kommunfullmäktige att Strängnäs Bostads AB får i uppdrag att tillhandahålla boende för flyktingar samt till personer som är utestängda från bostadsmarknaden.


På kommunstyrelsens arbetsutskott den 21 april yrkade Jens Persson (C), med instämmande av Arne Arvidsson (M), avslag på sista att-satsen. Det blev sedan också kommunstyrelsens beslut. Därför blev förslaget till beslut i kommunfullmäktige i går kväll något mera luddigt, flummigt och mindre kraftfullt:

1. samtliga 4 mål i Regeringens hemlöshetsstrategi skall uppfyllas och ingå som en del i kommunens bostadsförsörjningsplan för 2007-2010.

Bolagskramaren Torgny Jonsson (C) tillika ordförande i Strängnäs Bostads AB var uppe i talarstolen flera gånger. Han förklarade att bolaget drivs på marknadsmässiga grunder och efterfrågade mera ansvar från de privata fastighetsägarna när det gällde att skaffa tak över huvudet till de hemlösa. Till mångas förvåning så var det flera socialdemokrater som gjorde detsamma. När jag frågade Tord Tjernström (S) hur han som ordförande för socialnämnden kunde helt gå ifrån ett enhälligt beslut i sin egen nämnd och ställa sig bakom kommunstyrelsens förslag till beslut, svarade han att förslaget som gick i genom socialnämnden egentligen var socialförvaltningens åsikter och förslag och inte hans. Sen påpekade han att detta sannerligen var fel tillfälle att debattera ägardirektiven. Det skall vi göra senare i höst, dundrade han på i numera känd stil.

Det är intressant att lyssna på en socialdemokratisk majoritet som inte är beredd att sätta press på sitt eget fastighetsbolag. Det är lätt att komma till makten men svårt att behålla sin ideologi.

Jag yrkade på bifall till socialnämndens fyra att-satser, det gjorde också Hélène Brodin Reindorf (KD), förre ordförande i socialnämnden, med flera. Jag begärde också votering. 34 av fullmäktiges 47 närvarande ledamöter valde att rösta med majoritetens förslag till beslut.

måndag 25 maj 2009

Kristina Axén Olin (M) snart feminist?!

I en artikel i SvD:s kulturdel "Livet kan börja" berättar Kristina Axén Olin (M) öppenhjärtligt om varför hon lämnade politiken för en stund. Hon gjorde som de flesta kvinnor brukar göra; hon valde barnen.

SvD skriver: "Det var inte bara alkoholen, eller prestationskraven, som fick Kristina Axén Olin att avgå som finansborgarråd i Stockholm. Det var allt sammantaget. Plus vodkaflaskan som hon hittade i sin tonårsdotters rum. – Men det är klart att det borde gå att kombinera jobb och ­familjeliv. För varje dag som går blir jag mer och mer feminist".

Om makten som hon förlorade svarar hon att hon aldrig upplevde den politiska makten som en personlig kittling eller tillfredsställelse. När SvD:s reporter frågar om det kanske hade gjort hennes jobb som politiker roligare att känna så, svarar Kristina Axén Olin: "Ja, det är möjligt. De flesta politiker är nog sådana. Men jag planerade aldrig att bli politiker, jag har aldrig förknippat karriär och en fin titel med det som är lycka". Det svaret rörde mig helt/rakt in i hjärtroten; vad är väl en karriär och fina titlar mot att ha lyckliga och trygga barn?!

SvD skriver vidare: "Kristina Axén Olin stod i fronten för det parti som betonar människors personliga ansvar. Nu talar hon om ett klassiskt kvinnodilemma, som väl inte kan förenklas till ett personligt misslyckande. Nog handlar det om större strukturer? – Absolut. För varje dag som går blir jag mer och mer feminist, även om jag inte gillar ordet. Fast det här är en svår diskussion. Samtidigt som vi har möjlighet att jobba lika mycket som män och supa lika mycket i businessklassen på flyget har vi kvar den traditionella kvinnorollen, tar på oss huvudansvaret hemma. Frågan är vad man gör åt det?" En bra fråga. Jag hoppas vi får se mera av Kristina Axén Olin i politiken. Då i skepnad som feminist? Det skulle verkligen behövas inom moderaterna!

söndag 24 maj 2009

Peter Magnusson är en "whistle-blower".

SvD skriver i dag: "Undersköterskan som slog larm om rasism på Södertälje sjukhus upplever att ledningen försökt knäcka honom genom konfrontationer med kollegor som känner sig utpekade. Dessutom menar han att sjukhusledningen, trots officiell 'pudel', inte angripit problemen på allvar".

Den 27 februari står det i SvD: "Undersköterskan Peter Magnussons initiativ att vittna i tv om kränkningar och rasistiska påhopp på patienter med invandrarbakgrund på Södertälje sjukhus intensivvårdsavdelning hyllades av chefen i direktsänd tv. När Peter Magnusson kom tillbaka till sjukhuset kallades han till möte med cheferna. Eftersom han misstänkte att det kunde bli hårda ord valde han att ta med bandspelaren". Lyssna på bandupptaget. Där får Magnusson en uppmaning från sin chef att aldrig mer gå till media. Hur var det med meddelarfriheten?

Den 3 mars skriver SvD: "Undersköterskan Peter Magnusson larmade om kränkningar och rasistiska påhopp på Södertälje sjukhus – och kallades till möte med sina närmaste chefer som skällde ut honom för att han kontaktat medier. Händelsen har fått mycket uppmärksamhet – inte minst genom den ljudfil från ett möte som först spelades upp av SVT Debatt – och har skakat ledningen på Södertälje sjukhus. Senast i förmiddags kunde SvD.se berätta om att justitiekanslern (JK) beslutat sig för att granska chefernas agerande". Jag såg också SVT Debatt, när de hade med Peter Magnusson och några av hans chefer. Då fick jag intrycket att Magnusson blev tagen på allvar och att hans chefer var ledsna över det som hade hänt och ville göra något åt saken. Därför blev jag förvånad i morse när jag läste tidningen.

Peter Magnusson berättar i dagens SvD: "Genom att man har tillåtit detta så länge har det blivit väldigt känsligt. I stället försöker man vrida det till att jag far med osanning, och att det egentligen handlar om personliga konflikter mellan mig och de som känner sig uthängda". Det verkar som om ledningen här väljer den klassiska metoden; att skjuta budbäraren. Det är nog mycket enklare att göra så än att åtgärda fastrotade strukturproblem. Många chefer är känsliga för kritik även om den är berättigad. Vi hörde ju på bandet hur upprörd Magnussons chef var över att bli uthängd i tidningen och annan media.

SvD berättar vidare: "I slutet av april kallades Peter Magnusson till "trepartssamtal" ledda av en konsult. – Under två heldagar skulle jag konfronteras med sju av mina kollegor, person efter person, i någon sorts "löpande band-terapisamtal". Och därmed har vi kommit ganska långt ifrån det som det här egentligen handlar om. Peter Magnusson menar att viktig kritik ska kunna framföras utan att det får sådana här konsekvenser. – Den möjligheten är ju grundläggande för att vi med någon trovärdighet ska kunna påstå att vi har en kvalitetssäkrad verksamhet och en god patientsäkerhet. Du menar att det här är kan avskräcka nästa "whistle-blower"? – Precis. Jag är en stark person, men jag vet inte om jag skulle orka gå igenom det här en gång till. Den andra heldagen med trepartsamtal ställdes in, och för närvarande är Peter Magnusson tills vidare 'arbetsbefriad'".

Citat från min blogg: "Jag tänker ofta på Anders Ahlmark som var kartograf på Sjöfartsverket 1977, när ett ryskt fartyg gick på grund i svenskt vatten med ett stort oljeutsläpp som följd. Grundet hade tidigare hittats av Sjöfartsverket, men de hade inte satt ut det på sina kartor, något Ahlmark upptäckte och avslöjade offentligt. Han blev sanningssägaren som sattes i ”karantän” på en fyr i flera år. ”Fången på fyren” blev ett begrepp, kartografen blev en symbol för civilkurage".

Peter Magnusson är också en sanningssägare, en som står upp för vad han tror på. Hans chefer, med uppenbarligen alltför ömma tår, håller på att svika honom och allt han står för. Att överhuvudtaget ställa frågan - varför är det inte flera som blir sanningssägare? känns onödig och dum. Vi vet alla varför!

lördag 23 maj 2009

Nej tack till politisk TV-reklam!

Ibrahim Baylan (S) med flera har i dag en tänkvärd debattartikel i SvD; "Tv-reklam hotar demokratin".

De skriver: "De politiska reklamfilmerna inför det amerikanska presidentvalet dominerades av smutskastning. Risken för en liknande utveckling i Sverige är stor nu när borgerligheten börjar använda sig av tv-reklam. Därför väljer vi rödgröna att avstå, skriver partisekreterarna för S, MP och V". En vän av mig var i USA inför presidentvalet 2008 och han bekräftar denna oro. Maken till smutskastning och låg debattnivå, som många av dessa TV-reklamsnuttar visade exempel på, hade han aldrig vare sig hört eller sett förut. Vill vi ha sådant skräp inom svensk politik? Jag tror inte det.

Debattörerna har ett annat behjärtansvärt argument också: "Tv-reklam kostar mycket pengar. Risken är att det inte blir de med de bästa argumenten utan de med den största plånboken som får sista ordet". Detta argument är tungt. Vill vi verkligen att bra argument skall bytas ut mot stor plånbok i valdebatten? Bevara oss från sådant!

Ett berörande konstverk av Anna Odell!

Konst, tänker jag, vad är det? Själv kommer jag från fel samhällsklass för att ha fått in konsten med modersmjölken. Inte har jag varit så intresserad av bildkonst heller. Om en tavla är vacker i mina amatörögon sett kan jag köpa den. Men, jag kan inte beskriva den utifrån fina eller sofistikerade konsttermer. De gånger jag har varit på konstutställningar och lyssnat på en konstnärs beskrivning av sitt eget konstverk har det ungefär varit som att lyssna på grekiska; jag förstår inte terminologin! Erik Axel Karlfeldts uttryck "att tala till bönder på bönders vis och till de lärde på latin", blir liksom så uppenbart och påtagligt just då! För mig är dock det skrivna språket lika mycket konst som tavlor och annat; ord kan vara så vackra. Dikter, sånger med mera kan gå rakt in i hjärtat på en.

En sak har jag förstått och det är att konst berör och att det på något sätt är det som är meningen med konsten. Anna Odell har rört om i konstgrytan och konsteliten har kommit fram från sina fina salonger för att bedöma hennes konstverk. Några konstkritiker är dock positiva. Ingrid Elam på DN-Kultur skriver: "Det är bastuvärme inne i de tre videobåsen, människor trängs, står lyssnande tysta, några gråter stilla, de flesta är kvinnor. Stämningen är laddad på ett respektfullt vis. Att ”konsten skall pröva gränser” har ofta sagts i den debatt som förts med anledning av Anna Odells examensarbete, men vad betyder det? Att den skall springa som en vakthund och nosa längs taggtrådsstängslet mellan fiktion och verklighet, eller mellan det rumsrena och det olagliga? Odells verk ”Okänd kvinna” prövar inga gränser, det gestaltar ett ensamt lidande. Det kanske inte förändrar psykvården, men det är uppenbart att det förmår beröra. Det är ett stilla under att Odell lyckas med det trots alla förebud om misslyckande som byggts upp i media". Jag instämmer!

Åsa Moberg skriver på Brännpunkt i SvD: "Förra året försökte jag få besked från Socialstyrelsen om olika psykiatriska klinikers användning av bältesläggning, men det fanns inga uppgifter om detta. Insamling pågick, för första gången i historien. Psykiatrin är inte med i landstingens Öppna jämförelser, där alla intresserade ska kunna jämföra metoder och resultat i vården. Just från psykiatrin saknas statistiskt underlag. Jag välkomnar diskussionen om hur man bemöter patienter, sa sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) i Kvällsöppet. Men den diskussion som nu äntligen tagit fart är, enligt Rydberg, inte den rätta. Den borde ha uppkommit på ett planerat sätt". Jag lyssnade också på vad Birgitta Rydberg sa i programmet och tänkte i mitt stilla sinne att om detta är folkpartiets inställning så är det bara sorgligt! Vilken människosyn! Åsa Moberg avslutar sin debattartikel med: "Anna Odells konstverk kommer att gå till historien, både den svenska konsthistorien och den svenska psykiatrins historia. Det kan då kallas Patientens röst, eftersom det markerar den vändpunkt när patienten, genom hennes modiga lagbrott, äntligen blev synlig". Patientens röst kommer fram och det är det som är viktigt!

Bo Madestrand skriver i DN: "Filmen från bron är däremot en skrämmande realistisk bild av hur det kan se ut när en psykiskt sjuk människa är på väg att ta sitt liv. Det mest obehagliga är att det dröjer så pass lång tid innan någon faktiskt stannar för att hjälpa till. Jag skulle rekommendera alla som upprörs av Anna Odells projekt att faktiskt försöka ta sig till Konstfack och se den. Den belyser om inte annat allvaret och det ärliga uppsåtet i hennes projekt. Och det är viktigt att komma ihåg: Som student får man faktiskt misslyckas". Om det är ett misslyckande eller ej får dock tiden utvisa. Debatten är i gång och det måsta anses vara det mest behjärtansvärda i sammanhanget; konst eller ej!

onsdag 20 maj 2009

Nu kan du förtidsrösta i Europavalet!

Jag lyssnar nu på partiledardebatten i riksdagen inför Europaparlamentsvalet, på P1. SvD skriver: "Fredrik Reinfeldt börjar med att säga att Europaparlamentsvalet den 7 juni är "en hedersstund för alla demokratier. – Låt oss konstatera att det inte gör ont att rösta. Den verkliga smärtan kommer av att sakna rösträtt".

Inför det förra EU-valet skrev jag i en krönika i Eskilstuna-Kuriren "Lämna soffan för fredens skull" (040611): "EU handlar om att samarbeta och samarbete förhindrar krig. När vi går och röstar den 13 juni bör vi ha fredstanken som ledstjärna och motivation. Det, om inte annat, borde få soffliggarna att lämna soffan". Den gången kunde jag själv inte gå och rösta då jag inte var svensk medborgare. Nu har jag blivit svensk medborgare och jag kommer självklart att använda min rösträtt och gå och rösta i årets EU-val. Jag kommer dock att förhandsrösta, som man kan från och med i dag, då jag skall arbeta som valarbetare på EU-valdagen den 7 juni.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var oslagbar i debatten; helt outstanding helt enkelt. Han är en strålande intelligent och duktig person och kombinerar det med ironi och humor på ett helt suveränt sätt. Det är både hoppfullt och roligt med politik när sådana stjärnor är med på den politiska scenen. Synd att Fredrik inte är med på moderaternas EU-lista; då kunde jag ju ha beaktat att rösta på honom och hans parti!

tisdag 19 maj 2009

Stadens pärla: Visholmen!













På insändarsidan i Strengnäs Tidning i dag finns det flera insändare rörande Visholmen och dess framtid. En skribent, M Hedbäck, ställer frågan: "Varför rösta i Strängnäs?" Personen berättar: "Vid senaste valet gick jag till alla valstugor för att få veta hur de olika partierna ställde sig till Visholmens framtid. Samtliga partier svarade att en varsam upprustning var vad som gällde, absolut inga bostäder. Vem har då gett förre stadsarkitekten och M Rojek i uppdrag att ta fram ett detaljplaneprogram för Visholmen? I alla tre förslag finns affärer, bostäder och hotell. Det största hotellet har 100 rum! Detta föreslår man nu i lågkonjunktur då P-10 försvunnit och Jehovas försvinner från Strängnäs. Vi har redan haft ett konferenshotell vid vattnet som gått i konkurs". Kloka frågor och synpunkter från en av kommunens invånare.

Sverker Axelson skriver i sin insändare "Sälj inte ut Visholmen" bland annat att: "Inte kan det väl vara så att man säljer ut vårt kära Visholmen för en kortsiktig ekonomisk vinning och för att därmed tillfälligt minska underskottet i kommunens budget? Det är en befängd tanke att Visholmen skulle vara platsen för ett 20-våningshotell. Och inte behöver vi ett nytt landmärke heller. Det räcker så väl med Domkyrkan, Väderkvarnen och Strängnäsbron".

"Värna vackra Visholmen" vädjar nästa insändarskribent. Det påpekas: "Inför valet 2006 ställde Strengnäs Tidning några frågor till samtliga partier som deltog i kommunalvalet i Strängnäs. En fråga löd: Ska det byggas bostäder eller inte på Visholmen? Samtliga partier svarade nej, somliga med tillägget, att det ska bli ett område för kultur och rekreation. Tanken att där skulle byggas ett mastodonthotell var sannolikt alltför otänkbar för att tidningen ens skulle komma på att fråga".

Denna konkreta fråga ställs: "Nästa år är det val igen! Vilket politiskt parti blir först med vallöftet att säga nej till hotell och bostäder på Visholmen?"

Strängnäspartiet säger klart och tydligt NEJ till hotell och bostäder på Visholmen!

måndag 18 maj 2009

Maciej Zaremba.

Min kompis Peo Wågström tipsade mig om den här artikeln i DN; "En annan bild av Vojakkala". Det är en sorglig historia. Men, jag blir glad över att det fortfarande finns objektiva journalister därute som letar efter sanningen och endast eller enbart efter den!

Citat från DN: "Den som följt medierapporteringen kring Vojakkala har fått en bestämd bild: en enda familj har terroriserat en hel by. Men är det sant? DN:s Maciej Zaremba reste dit och fann i stället en familj som drabbats av fördomar och bojkott. I våras dömdes fem familjemedlemmar till sammanlagt 22 års fängelse. I ett demokratiskt samhälle ska alla vara lika inför lagen. Men kan fördomar äventyra den rätten? Nu avgörs om den principiellt viktiga domen ges prövningstillstånd i Högsta domstolen".

Jag rekommenderar Er att läsa hela artikeln. Den säger mycket om vilka fördomar som finns och hur lätt det är att döma andra; alldeles för lätt!

söndag 17 maj 2009

Bröllopsfest och schlagerseger för Norge!

Brudparet: Annika "Hulken" Lundqvist och Jörgen Wingstedt.
















Redo för bröllopsfest: Margit Urtegård.





















Min väninna "Hulken" och jag.
















Jag och min goda kompis Richard Slagbrand.
















SvD skriver: "Norge fick glädjefnatt i natt efter Alexander Rybaks rekordseger i Moskva. Till tonerna av vinnarlåten "Fairytale" intog överlyckliga norrmän Oslos gator - och festandet pågick långt in på natten". Jag såg inte hela schlagerfestivalen på TV i går då jag var på bröllopsfest. Min goda väninna Annika ("Hulken") och Jörgen gifte sig i går och min man Pontus och jag fick äran att bli inbjudna till denna fantastiska bröllopsfest. Finns det något vackrare än att få se två personer, som älskar varandra, lova framför vänner, Gud och släktingar att älska varande i både goda och dåliga dagar? Det är kärlek det!

När vi kom hem fick jag sms från flera goda vänner, som påpekade att Norge var på väg att vinna Eurovision Song Contest 2009. Alexander Rybaks seger var den tredje för Norge genom schlagerhistorien, efter Bobbysocks 1985 och Secret Garden 1995. SvD påpekar: "Han spelade så att fiolsträngarna brast - och det gav utdelning. När tävlingen var över hade Alexander Rybak fått hela 387 poäng, vilket är rekord i tävlingens historia. Stödet kom från hela Europa". Lilla Norge är bäst!

CNN skriver, enligt SvD: "Den pojkaktige Rybak – som framförde låten "Fairytale", med några kvicka danssteg och en leende påklistrat på hans ansikte – vann med 387 poäng, vilket är rekord i tävlingens 53-åriga historia".

Det blev mycket att fira denna helg; bröllop, norsk schlagerseger, norska nationaldagen och att min blogg har tvåårsjubileum i dag! Hurra, hurra, hurra!

Norge: Gladast, rikast och världsbäst, skriver SvD!

Emil, Margit och Benjamin Urtegård samt Hedvig från Mariefred.
















Jag i norsk telemarksdräkt utanför familjens villa i Strängnäs.

Björn Lindahl på SvD skriver: "FN har pekat ut Norge som det bästa landet att leva i sex gånger. De två senaste åren har visserligen Island placerats på första plats, men poängtalet som de två nationerna får är exakt lika högt – 968 av 1000 möjliga".

Citat från SvD: "Och så är det det där med lillebrorskomplexet, säger Helena Lugnegård från Moälva och syftar lite skämtsamt på vissa norrmäns förhållningssätt gentemot Sverige och svenskarna. Nu är det definitivt borta, säger hon och ser extra glad ut".

I dag har familjen varit i Stockholm och gått i 17 maj-tåg tillsammans med minst 10 000 andra norrmän. En härlig känsla.

fredag 15 maj 2009

Föräldrar på stan!

En glad nattvandrare!





















Efter att min man Pontus och jag hade gått åtta kilometer stavgång i morse sa han: du kommer väl ihåg att vi skall nattvandra med andra IK-viljan-föräldrar i kväll? Nej, det hade jag glömt, hade jag kommit ihåg det hade jag skippat träningen på morgonen. Vi skall på bröllop i morgon, min goda väninna "Hulken" skall gifta sig. Jag kommer att ha träningsvärk och jag vill ju dansa hela natten i morgon.

Vi var i alla fall nio föräldrar som gick runt hela stan flera gånger om i kväll. Vi samlades på Finninge fritidsgård och fick information från fritidschefen Tina Furustig. Sen gick vi uppdelade i två grupper till olika platser som ungdomar brukar samlas; uppe på Långberget, Långbergsskolan, Visholmen, Abborberget, Månssons trädgård, Ugglans park och runtom på stan. Strax före 23.00 kom polisen och vi berättade lite om det vi hade sett under kvällen.

När vi stod uppe vid Ekotemplet vid solnedgång och tittade utöver stan utbrast flera av oss - att Strängnäs det är världens vackraste stad det; här vill vi bo! Våra ungdomar är också underbara, vi pratade med många ungdomar under kvällen. Vi gick runt i våra nästan självlysande västar som det stod nattvandrare på. Varje helg är det några vuxna som är nattvandrare. Det märktes gott, ungdomarna är vana att se vuxna ute och hälsade och tjoade glatt när vi kom fram till dem.

Under tiden jag satt i socialnämnden, åren mellan 1996 till 2002, nattvandrade jag ganska ofta. Nu tänker jag börja med det igen. Vår fotbollsförening kommer att få pengar av kommunen för att vi gör detta, vi slipper att sälja bingolotter och staden blir tryggare för våra ungdomar när vuxna finns där som ett stöd. Kan det bli bättre?!

torsdag 14 maj 2009

Invigning av kraftvärmeverket.

Margit Urtegård, Adam Brännström och Ann-Sofie Wågström.
















I dag åkte Erik Berg (SP) och jag på invigningen av SEVAB:s kraftvärmeverk. Vi minglade runt där och träffade många tjänstemän, andra politiker, anställda på SEVAB och olika leverantörer. Till min stora glädje var min goda väninna Ann-Sofie Wågström (S) där också. Inte så konstigt då hon är ordförande för Eskilstuna Energi och Miljö, som är delägare i SEVAB. Hon presenterade mig för deras VD Adam Brännström; en mycket charmig, skärpt och sympatisk person. Det blir mycket spännande att få följa denna stora miljösatsning kommunen nu har gjort.

tisdag 12 maj 2009

Gunnar Hökmark (M): - Ryck upp dig Carl...


Det här bra youtube-klippet tipsar Susanna Birgersson oss om på Eskilstuna-Kurirens ledarblogg. Susanna Birgersson skriver: "Ryck upp dig Carl... säger Gunnar Hökmark (M) och klappar Carl Schlyter (MP) på axeln. (Tur för Hökmark att Schlyter inte är kvinna.)" Ja, tänk vilket rabalder det skulle bli då. Men, maktspråk och härskarteknik är lika illa oavsett om det är riktat mot en kvinna eller mot en man.

Det var lite roligt här om dagen när Arne Arvidsson (M) plötsligt kom på att jag är en potentiell röst i EU-valet den 7 juni. Han föreslog att jag kunde rösta på moderaterna. Tror inte det, kontrade jag snabbt, en lista med Gunnar Hökmark (M) i topp är inget jag kommer att plocka upp och lägga i valurnan inte! För första gången skall jag alltså rösta i EU-valet då jag har blivit svensk medborgare. Har inte bestämt mig för vilket parti eller person jag skall rösta på.

Jag håller fullständigt med Susanna Birgersson när hon skriver: "Valrörelsen måste handla om sakfrågor. Vad mer är, valrörelsen måste handla om personer. Budskapet om vad de olika partierna vill med Europasamarbetet når inte riktigt fram till väljarna, därför är person minst lika viktigt som parti".

En ny eller en extra gubbe 60+ är inte vad jag tror vi behöver flera av i Bryssel. Kostymklädda herrar finns det redan plenty av därnere. Kunde tänka mig att rösta på Marit Paulsen (FP), men har alltså inte bestämt mig än. Kom gärna med förslag!

Det är intressant, givande och spännande att lyssna på debatter mellan bara två personer. Den här debatten vann Carl Schlyter (MP) med bravur, tycker jag. Stod valet till EU mellan att rösta på Gunnar Hökmark (M) eller Carl Schlyter skulle saken vara enkel. Schlyter vinner med hästlängder före Hökmark i trovärdighet och engagemang!

måndag 11 maj 2009

Den underbara våren!



















När jag bodde på Lanzarote så saknade jag våren vi har här i norden. Det gör ont när knoppar brister, men samtidigt så är det så skönt. Jag älskar våren! Min granne säger att det säkraste vårtecknet i vårt grannskap är att jag sitter och solar i en skön solstol. Här kommer dock bildbevis på att jag inte bara sitter och latar mig i solen. Mina pelargoner skall omplanteras i år och nu har jag börjat med det. Vår raskatt Donatella, en ragdoll, är också förtjust i våren, då får hon komma ut varje dag, i band, men ändock. Hon klättrar gärna upp i våra fruktträd, men hon kommer aldrig ner igen på egenhand. Så nu får jag klättra i träd också. Det är som att ha småbarn igen!

Hotellfrågan sätter fyr på Visholmsdebatten!

I dagens tidning kan vi läsa om tjänstemännens förslag till vad som skall/kan hända på Visholmen.

I början på den här mandatperioden var de flesta politiska partier överens om att det inte skulle byggas vare sig bostäder eller hotell på Visholmen. Visholmen skulle vara en plats för fritid och rekreation för stadens invånare. Nu har det tydligen runnit mycket vatten under broarna sedan dess och andra bullar är på gång. Ett hotell med 15-20 våningar kan bli resultatet om ingen stoppar dessa tokerier.

Tidningen skriver: "En hotell- och konferensanläggning i form av en 20 våningar hög fyr – eller en mer diskret byggnad i tre–fyra våningar? Det är kanske den mest kontroversiella frågan i detaljplaneprogrammet för Visholmens framtida utformning. – Nu måste vi sätta ned foten när det gäller Visholmen, säger kommunens tillförordnade stadsarkitekt Mikael Rojek".

Strängnäspartiet kommer att kämpa för att det inte skall bli något hotellkomplex på denna stadens gröna lunga. Vi har redan satt ner foten!

söndag 10 maj 2009

Prideparaden i Eskilstuna 2009.

Peo Wågström, Ann-Sofie Wågström och Lena Alun.
















Margit Urtegård, Lena Alun och Ann-Sofie Wågström.
















Magnus Carlsson, sångare som medverkat i grupperna Alcazar och Barbados.
















I lördags fick familjen dela på sig. Det var kultur 09 i Strängnäs och Springpride i Eskilstuna på en och samma gång. Jag åkte till Eskilstuna för att gå i prideparaden tillsammans med mina goda vänner politikerparet Wågströms och Lena Alun. Solen sken, underhållningen var bra, många poliser var där och alla var glada. Jag träffade även min kompis Claes Nyberg, som är ordförande för Stockholm Pride.

Årets talare var kommunstyrelsens ordförande Hans Ekström (S). Han sa: "Springpride är inte bara en trevlig fest, den är viktig både för mig och hela Eskilstuna".

tisdag 5 maj 2009

Glada och trevliga hurtigbullar i Oslo!

Citat från Aftenposten i Norge:

"BERLIN (Aftenposten.no): Oslo skrytes opp i sky som en av verdens beste, peneste og hyggeligste metropoler og Oslofolk omtales som Europas lykkeligste hovedstadsbeboere. Den som flanerer gjennom Oslo blir helt avslappet. Det kommer av de lykkelige nordmennene, som har tjent på finanskrisen. Oslos innbyggere er de gladeste innbyggere i alle Europas hovedsteder, og mottar sine gjester så avslappet at det smitter over, skriver Mischke.

Og som grunn til å være lykkelige nevnes en gjennomsnittslønn på 40 000 euro (350 000 kr.), et sosialsystem som fanger opp absolutt alle, lav lånerente som gjør at boligkjøp virkelig lønner seg og en arbeidsledighet på nesten null prosent".

söndag 3 maj 2009

Kvinnor märkta av krig.

Våldets Kongo. I Kongo-Kinshasa pågår sedan tio år en av världens vidrigaste konflikter. Miljontals människor har dött, familjer splittras, kvinnor i alla åldrar våldtas och tiotusentals barn befinner sig på flykt.

SvD:s fotograf Malin Hoelstad och reporter Christina Wahldén har besökt östra delen av Kongo och mött överlevande kvinnor som fått en ny chans i livet. Deras reportage i SvD i dag gör så ont att läsa. Hur kan detta få pågå i världen av i dag?

Christina Waldén skriver: "Alfonsina Ongaobe ser ut att vara 70 år, men är i själva verket inte mer än 40. Hennes ansikte och kropp är märkta av hårt arbete. Hon har fött sex barn, men bara tre är i livet. Hon suckar tungt och vi går undan för att få prata i lugn och ro". Alfonsina Ongaobe berättar för SvD: "För tre år sedan bröt sig rebeller in i vårt hus. De rånade och våldtog mig och de tre döttrar som var hemma. De enda som klarade sig var de barn som inte var hemma".

Waldén skriver: "Efter våldtäkten dödades döttrarna, 18, 15 och fem år gamla, inför hennes ögon. När hon nämner åldern på den yngsta flickan kommer tårarna. Alfonsina Ongaobe sitter tyst en stund och ursäktar sig".

En annan kvinna berättar att hon vid flera tillfällen tvingats äta människokött under vapenhot och att hon inte vet vem som är pappa till hennes dotter då hon hade blivit våldtagen av ett stort antal män.

Journalisten skriver om en morgonsamling på Panzisjukhuset: "Ett hundratal kvinnor lovsjunger Gud med varm inlevelse och svängande rytmer. En kvinna i vitt anför med stark, klar röst och de övriga följer henne i en gospel med skönt tryck. Sången handlar om att Gud är störst i hela världen. Många ler och dansar, trots att de flesta har varit med om mycket svåra upplevelser i livet. Snart inser vi att just dubbelheten är typisk för kvinnorna på Panzisjukhuset; glädjen och sorgen, ljuset och mörkret, styrkan och svagheten går hand i hand. Kvinnorna är offer och överlevare på samma gång".

Jag är mållös. Bilden av flickan på fem år som blir våldtagen och dödad kan inte lämna min näthinna. Jag tänker på hennes mamma. Mamman säger till SvD: "Efter att flickorna våldtogs och dödades tappade jag smaken på livet. Jag kan inte sova längre. Jag är besviken på livet".

Vilken vidrig värld vi lever i!

I did it my way!


En vän frågade mig vilka är mina förebilder. De flesta av dem är antingen döda eller bara (serie-)låtsasfigurer som t.ex. Pippi Långstrump och Modesty Blaise. Min pappa Jostein Edgar Urtegård var dock den största, den starkaste förebild jag någonsin har och har haft. Han dog framför ögonen på mig när jag var endast 12 år, det är 30 år sedan. Pappa var en duktig centerpartist, militärofficer, bonde och 7-barns pappa. Han var bara 44 år gammal när han fick vandra vidare. Jag minns honom väl. Jag minns hans mod, kraft och styrka med beundran; en bra förebild helt enkelt!

En doktor i sociologi, som undervisade på högskolan i Eskilstuna, pratade mycket om Frank Sinatra och hans sång I did it my way. Vissa av oss vägrar bli några simpla kopior av någon annan; vissa av oss föds helt enkelt för att vara just självständiga, tänkande och obekväma rebeller. Rebell betyder upprorsman, upprorsmakare, orosstiftare, revolutionär, insurgent, frondör, omstörtare och bråkmakare. Det borde stå upprorskvinna också, i synonymordboken, men det gör det inte! Motsatsen till rebell är de som kryper och hukar sig för överheten; Sverige är ett land där många människor gör och har gjort det. Varför det är så har jag inte riktigt förstått än.

På pressfrihetens dag i dag skriver man i DN: "Internet fungerar inte bara som informationskälla för journalistkåren utan har också öppnat för en snabbare, gränsöverskridande bevakning. Bloggare inkluderas allt oftare i samma kategori som professionella journalister och ur de förtryckande regimernas synvinkel är situationen glasklar. Ju fler som sprider det fria ordet, desto svårare blir det att ignorera de mänskliga fri- och rättigheterna och upprätthålla förtrycket. En harmlös kulturbloggare i Iran kan löpa lika stor risk att drabbas av myndigheternas vrede som en grävande nätreporter i Kina. Regimernas reflexmässiga nedslag börjar nu synas i statistiken. Globalt sett sitter fler webbjournalister och bloggare fängslade än journalister som arbetar för traditionella medier, enligt Committee to Protect Journalists senaste rapport".

Under mina åtta år inom kriminalvården har det varit många, både chefer och andra kriminalvårdare, som har undrat över hur jag har fått tillåtelse att fortsätta arbeta inom verket, då jag vid flera tillfällen har yttrat mig negativt om kriminalvården i media. Nu skall jag inte skriva så mycket om detta, då jag har arbetsgivarens ögon på mig. De granskar min blogg och har även hämtat material härifrån till det underlag de har tagit fram för att ge mig sparken. Apropå att jag gick till tidningen i april förra året, rörande de grova anklagelser en kollega hade riktat mot mig, påpekar min närmsta chef i ett dokument: "... de (ledningen på Hall) inte hade förtroende för henne vilket förstärktes då hon efter mötet 7 april direkt kontaktade media och var illojal". Illojal?! Gäller inte svensk lagstiftning om yttrandefriheten inom kriminalvården?

Oavsett vad som händer nu kan jag i alla fall se mig själv och mina närmaste in i ögonen och säga: "I did it my way". Min pappa gav mig ett silversmycke när jag var barn; ett kors, ett hjärta och ett ankare som hängde på ett och samma smycke. Pappa förklarade varje symbol noga och sa att kärleken (hjärtat) och tron (korset) kan jag tappa bort för en stund, men ankaret (hoppet) får jag aldrig låta någon ta ifrån mig. I bibeln skriver Paulus om tro, hopp och kärlek och att kärleken är störst och viktigast. Min pappa hade en egen förklaring och jag tycker han hade helt rätt. Utan hopp ingen kärlek! Tack pappa!

fredag 1 maj 2009

1 maj i Strängnäs 2009.

Margit Urtegård och Hatice Göksen.


































I dag åkte jag tillsammans med min väninna Marie-Louise Forslund-Mustaniemi (KD) för att lyssna på finanslandstingsrådet Jörgen Danielsson (S) när han förstamajtalade i Ugglans park i Strängnäs. Det var premiär för mig; jag har aldrig sett ett förstamajtåg i verkligheten och aldrig lyssnat på ett förstamajtal på plats. Då jag är en gammal politisk räv i Strängnäspolitiken känner jag de flesta som är aktiva politiker, det blev därför mycket kramar och glada tillrop när jag dök upp i Ugglans park denna soliga och vackra dag i vår underbara stad på självaste 1 maj! Några socialdemokrater undrade dock över vad jag gjorde där. Jag tittade en av de undrade rakt in i ögonen och svarade att det finns bara två kategorier människor; konservativa personer och nyfikna personer. Jag tillhör den sistnämnda kategorin.

Jörgen Danielsson (S) började sitt tal med att göra narr av landstingsoppositionen för att de, med Marie-Louise Forslund-Mustaniemi i spetsen, inte hade något annat att komma med än att kritisera hans köp av en kristallkrona för skattebetalarnas pengar, enligt honom. I brist på annat hittade de den strålande kristallkronan som exempel, menade han. Allt annat landstinget gör är ju strålande ljust och ljuvligt, eller? Det tycker dock inte reumatikerföreningen i Strängnäs. Jörgen vill att de 700 som badar i Löt skall åka någon annanstans för att få sina nödvändiga, varma och hälsosamma bad. Jag skrev självklart på deras protestlista!

PS:Kristallkronemannen, Jörgen Danielsson (S), bad offentligt om ursäkt för att han hade inhandlat sin kristallkrona. Ursäkten var/blev dock inte riktig trovärdig då han först skällde ut oppositionen för att de hade kritiserat hans lysande inköp:DS