torsdag 30 april 2009

Filosoferna Jan Söderqvist och Alexander Bard.

Jan Söderqvist, Margit Urtegård och Alexander Bard.
















I går kväll åkte jag med mina goda vänner, landstingsrådet Marie-Louise Forslund-Mustaniemi och Mark Tingvall, till Stockholm på releasefest för boken "Kroppsmaskinerna"; en manual till den moderna människan. Filosoferna Alexander Bard och Jan Söderqvist har skrivit boken tillsammans, det är deras sista bok i en trilogi.

Citat från bokomslaget: "I kroppsmaskinerna talar den moderna hjärnforskningen och den moderna psykoanalysen äntligen med varandra om samma sak på samma språk. Alexander Bard och Jan Söderqvist låter arvet efter Darwin kollidera med arvet efter Freud i en högteknologisk partikelaccelerator".

Alexander Bard berättade att i Frankrike betraktas han som en filosof. I Sverige ses han mest som en låtskrivare och schlagerstjärna, trots att det bara är en pytteliten del av allt han håller på med. Det är inte lätt att vara någon i lagomlandet; i alla fall inte någon som har något att komma med! Jag kommer att läsa boken med stort intresse.

tisdag 28 april 2009

Den politiska majoriteten i Strängnäs får ICKE GODKÄNT (IG)!

ERIK BERGS (SP) sitt anförande i kommunfullmäktige den 27 april 2009:

"Vad gäller Årsredovisningen för 2008 skulle jag vilja kommentera något av vad Kommunstyrelsens ordförande Jens Persson skriver i sitt förord.

Turbulent är ett ord som återkommer några gånger och att denna politiska och ekonomiska turbulens "kom att prägla prioriteringarna inför 2009". Jag måste säga Jens att det är precis det som jag saknar i er politik var finns era prioriteringar? Jag saknar verkligen prioriteringar för att komma tillrätta med kommunens uschliga ekonomi. Icke godkänt skulle kunna vara ett bättre ord för ert sätt att driva kommunens ekonomi.

Du skriver vidare att ni funnit former för det politiska arbetet som "fungerar mycket bra". Det är möjligt att det är så för er internt, men utifrån ett demokratiskt perspektiv blir det inte "mycket bra" utan IG dvs icke godkänt. Delaktighet är ett ord som tydligen inte finns i er vokabulär.

Ni har skapat en politisk norm som innebär att stora delar av oppositionen får många av era förslag direkt på bordet utan möjligheter till att vare sig analysera förslagen eller att demokratiskt förankra dessa förslag i respektive parti. Det, Jens, det är icke godkänt.

För att fortsätta på detta tema citerar jag vad du skrivit "standardiserat och beprövat arbetssätt hämtat från industrin" det tycker jag inte helt självklart passar in i vår kommunala demokrati. Flera partier lämnas som jag nämnt tidigare helt utanför den demokratiska processen, även om jag nyligen noterat ett litet ljus i tunneln genom en inbjudan till dialog.

Här krävs förändringar och här kan ni verkligen arbeta med ständiga förbättringar.

Du berömmer de fina och ändamålsenliga lokalerna på Campus men glömmer i samma veva att det är en av orsakerna till vårt ekonomiskt svåra läge. Hur kan vi förändra skolorna på Campus för att nå en bättre ekonomisk balans är en fråga du bör ställa dig och redan borde ha ställt dig.

Mot slutet av året skriver du att ekonomiska orosmoln tornade upp sig, men hade du lyssnat på åtminstone delar av oppositionen så hade ni blivit varse detta redan tidig höst 2008 och då kanske kunnat vidta åtgärder i stället för att dela ut olika former av ekonomiska strukturbidrag till framför allt skolan. Detta får vi nu lida för i stor omfattning och det är icke godkänt.

Vi fortsätter att expandera med bostäder och företag skriver du, precis som om det vore det mest prioriterade i stället för att ta hand om det vi har och de kommuninvånare som redan bor här. Den förödande visionen om att öka befolkningen med upp mot 650 per år ligger, vad jag vet, fortfarande fast, trots att det ger ett felaktigt planeringsunderlag.

Strängnäs kommun verkar ha tappat fotfästet och står inte stadigt som du skriver i sin utveckling mot en dynamisk idyll där själva dynamiken verkar bli självuppfyllande. Jens jag är uppriktigt ledsen och bekymrad men slut omdömet blir tyvärr icke godkänt.

Det är jag inte stolt över och framför allt inte heller nöjd med".

söndag 26 april 2009

Kristallkronemannen Jörgen Danielsson (S)!

En av den politiska redaktören på Eskilstuna-Kuriren Alex Voronovs politiska kelgrisar, landstingsrådet Jörgen Danielsson (S), har hamnat i blåsväder. Danielsson har skitit ordentligt i det blå skåpet; han har i dessa kristider köpt sig en kristallkrona till sitt kontor för skattebetalarnas pengar. Något man har uppmärksammat både i tidningen Södermanlands Nyheter och i Expressen under helgen.

Olof Jonmyren skriver i ledaren i SN: "Det har inte varit en bra vecka för den politiska landstingsledningen. Det har, utan att överdriva, varit rent bedrövligt. Det nya tydliga ledarskap som skulle peka med hela handen och reda ut ekonomin, har gått upp i rök. I skenet av en skinande ny belysning. Vad är väl en kristallkrona och fönster­belysning för 19 000 kronor? Sett till landstingets problem är detta växelpengar. Men symboliskt är det en förödande investering". Symbolik är mycket viktigt i politiken; det borde någon ha tipsat Jörgen Danielsson (S) om!

Leif GW Persson skriver i Expressen: "Den stora nyheten denna helg, givetvis i vår alldeles utmärkta lokaltidning Södermanlands Nyheter, är ett avslöjande reportage om länets högste landstingspolitiker, Landstingsrådet Jörgen Danielsson (S). Mitt i den värsta ekonomiska krisen på en halv mansålder, med ett landsting som formligen knäar under alla sparkrav, så har Jörgen kutat i väg och köpt en kristallkrona till sitt tjänsterum för nittontusen kronor". Hur dum får man vara?!

Jörgen Danielsson (S) gör ingen traditionell pudel han inte; han skjuter i stället budbäraren! Läs mera på hans blogg.

Oppositionsrådet Maria von Beetzen (M) skriver så här på sin blogg och Mats Werner (KD) kommenterar saken så här på sin blogg.

Uppdaterat 090428: Lars Pettersson skriver på ledarbloggen till SN: "Finanslandstingsrådet Jörgen Danielssons inte helt lysande beslut att införskaffa en ny kristallkrona till kontoret har väckt reaktioner både i andra tidningar och i bloggosfären. Leif GW Persson håller ställningarna som moralens och Socialdemokraternas väktare. I bloggosfären står Margit Urtegård och Erik Svansbo för några av kommentarerna". Den förutsägbara politiska redaktören Alex Voronov försvarar sina politiska gullegrisar som vanligt och skriver: "Landstingsstyrelsens ordförande Jörgen Danielsson (S) har till sitt tjänsterum köpt lampor för drygt 19 000 kronor. Det har jag svårt att bli upprörd över. Tjänsterummet hos landstingets högste politiker bör vara representativt". Alex vet tydligen inte att svenska politiker inte behöver kristallkronor i sina kontor för att vara representativa, snarare tvärtom!

Moderatpolitikern Lotta Finstorp från Flen säger: "Rummet dög åt greve Wachtmeister och lilla Lotta från Flen, men inte åt Danielsson från Eskilstuna".

fredag 24 april 2009

Inget nytt under solen från Johan Pehrson (FP)!

Johan Pehrson (FP) vill att barn som begår brott ska ställas inför rätta, det skriver han på DN-debatt. Detta är inget nytt, Pehrson har framfört dessa åsikter förut.

Pehrson skriver: "Vår slutsats är att verktygen för samhället att gripa in inte är tillräckliga. Barn under femton år som begår brott kan vi bara hjälpa om deras föräldrar frivilligt medverkar eller om situationen är så katastrofal att barnet omhändertas enligt lagen om vård av unga, lvu. Men steget däremellan är för stort. Vi måste ge samhället möjlighet att gripa in tidigare, utan föräldrarnas godkännande. Tyvärr genomsyras dagens lagstiftning av beröringsångest inför den svåra balansen mellan föräldrarnas rätt och barnens rätt. Dagens undfallenhet för barns brott är ett svek mot barnen – inte mot de föräldrar som vägrar ta emot myndigheters hjälp".

Pehrson skriver vidare: "En viktig åtgärd är just att socialtjänsten vid allvarlig brottslighet ska kunna besluta om tvingande insatser riktade mot barn. Det ska erkännas att detta innebär att föräldrarnas makt minskar – och att statens möjligheter till tvångsåtgärder ökar". Redan i dag kan, som Pehrson själv påpekar, socialtjänsten omhänderta barn enligt lagen om vård av unga, LVU. Det som skiljer är att Johan Pehrson vill ha en barndomstol. Han vill att vilsna små barn under 15 år skall kunna ställas inför rätta. Vi talar om barn. Barn som redan har blivit svikna av vuxenvärlden. Jag är djupt besviken på folkpartiet.

Pehrson påpekar samtidigt att föräldraansvaret bör tydliggöras i lagstiftningen. Föräldrarna och ingen annan har ansvar för vad deras barn gör och var de befinner sig, fortsätter han. Har jag missat något. Var ligger föräldraansvaret i dag? Ligger det någon annan stans?

Jag, som både har bott och arbetat på ungdomshem, vet att sådana placeringar av barn och unga behövs i bland. Barn som rymmer och/eller skadar sig själv och andra eller på annat sätt är i fara måste få hjälp.

I stället för mera rop på polis samt föreslå andra repressiva åtgärder skulle jag önska att FP och resten av regeringen är beredd att lägga de pengarna och resurserna på skolan. Sen behöver man sätta in mera hjälp och resurser i dysfunktionella familjer och miljöer. Många familjer kan slippa att splittras om de får hjälp av trygg och professionell personal direkt i hemmet. Jag har vänner i Norge, som arbetar i familjer i behov av hjälp och det fungerar bra. Större flexibilitet och kreativitet behövs på området. Populistiska och fantasilösa utspel från Johan Pehrson (FP) löser i alla fall inga problem.

Susanna Birgersson, på Eskilstuna-Kuriren, skriver: "Det som irriterar är att Folkpartiet fokuserar all energi, precis som i skoldebatten, på det sista steget, avskräckande bestraffning. Det vore uppfriskande, välbehövligt och numera förvånande om Folkpartiet någon gång emellanåt ventilerade den mjukare sidan av saken. Kan antalet vuxna i skolan spela roll, kanske till och med större roll än helgavskiljningar? Kan möjligheten att få tala med en kurator en gång i veckan göra skillnad? Krasst samhällsekonomiskt är det givetvis en ren vinst om barnen aldrig kommer så långt som till att faktiskt begå brott". Många kloka ord, som jag hoppas någon kan tipsa Johan Pehrson om.

lördag 18 april 2009

Jag är med dig i alla dagar!

I dag fick jag ett mail från en mycket god vän där han skrev att "Jag är med dig i alla dagar"! De orden värmde! Mina tankar går till rektorn på Karinsslundskolan, Henrik Ljungqvist, som just har begravd sin mamma. Samma dag som han tar avsked av sin kära mor blir han åter uthängd i tidningen både på ledarsidan och på ledarbloggen. Ingen hänsyn tas där inte! Att man inte ens kan låta en människa i sorg vara i fred! Det är så respektlöst och omänskligt att man skäms! Hjärtlösheten har tydligen ingen gräns hos vissa av oss! Moralisterna har talat. Skulle vara intressant att få veta vilken relation till alkohol ledarredaktionen på Eskilstuna-Kuriren har?

torsdag 16 april 2009

Moralisternas fula tryne!

I dagens tidning skriver de om Henrik Ljungqvists blogg. Ljungqvist är rektor på Karinslundsskolan i Strängnäs. Han har en privat blogg där han skriver om sina tankar och sitt liv på ett harmlöst sätt. MEN, han skriver att han dricker alkohol, ojdå, då kommer moraltanterna fram. De ringer tidningen och vill ha en offentlig hängning av en hederlig och ärlig människa; nu skall bödeln fram.

Till de som blir förvånade över detta vill jag bara säga att det ligger helt i tidningens linje att moralisera över andras alkoholvanor. Varför skulle de annars ha gästkrönikörer på ledarsidan, som jämnt påminner oss om hur farligt det är med alkohol? Denna farliga dryck som tydligen är roten till allt ont i samhället! Vi skall ha vita jular, vit påsk och andra vita högtider så klart. Vi är alla allergiska mot alkohol, tycks de tro. Men de har fel, alla är inte alkoholister, alla slår inte sin fru eller dricker skallen av sig när de förtär dessa konstiga drycker. Till alla dessa tråkiga självgoda moralister vill jag bara säga en sak: SKAFFA ER ETT LIV! Och låt rektor Henrik Ljungqvist vara i fred!

Mina vänner Lena Alun och Ann-Sofie Wågström har också bloggat om detta. Läs här och här.

onsdag 15 april 2009

Skuld och skam!

newsmill pågår en debatt om hederskulturer. De lärde tvistas om hur man skall angripa problemet och huruvida det är ett globalt patriarkalt problem eller om det faktiskt är värre i vissa kulturer än andra. Utan någon jämförelse i övrigt vill jag berätta om hur det kan se ut i vår egen kultur.

Från jag var 12 till 15 år bodde jag i en fosterfamilj. Pappas yngre bror och hans fru tog mig till sig när jag blev föräldralös. De hade även 6 egna barn. Min farbror tillhörde den mer religiösa grenen av min släkt. Allt som inte var tillåtet var synd och den som syndade skulle brinna i helvetet i all evighet; smaka på den karamellen! Vi var på gudstjänst varje vecka i både kyrkan och i församlingshemmet. Otillåtna saker var t e x att ha sex före äktenskapet, dricka alkohol, dansa, spela kort, titta för mycket på TV, att missbruka Guds namn (svordomar) och att överhuvudtaget tänka syndiga tankar.

Det fanns olika predikanter, som kom till vårt församlingshem och höll predikan och det var mycket snack om att syndare skulle brinna i helvetet. Folk blev rädda, fick religiösa grubblerier och vissa blev tokiga och inlagda på sinnesjukhus. Jag tackar Gud fortfarande för att han skapade mig till rebell. Jag gjorde uppror och rymde därifrån när jag var 15 år. Jag kände att jag inte dög. Jag visste att jag aldrig skulle lyckas att bli en av dem. Det var lika bra att sticka. Nu riskerade jag inte mitt liv genom att rymma, inte på något sätt. Jag blev placerad, av de sociala myndigheterna, på en institution; ett ungdomshem för flickor. Mitt liv blev inte enkelt för att jag rymde från allt detta, inte just då i alla fall. Men, jag slapp de dömande blickarna från vissa församlingsmedlemmar, jag slapp att bli en själsstympad person och jag slapp att bli påmind stup i kvarten om att syndare skall brinna i helvetet. Helvetet får vänta! Halleluja!

Rörande rapporten, som nu diskuteras, så skriver Susanna Birgersson på ledarbloggen om det här att flickor nekas vara med på sexualundervisningen i skolen: "Kanske rör det sig bara om en prydhet, en ovilja mot att sådana saker ska läras ut i skolan i stället för i familjen". Tror verkligen Susanna Birgersson att det pågår någon form av sexualundervisning i hem där sex är skam- och tabubelagt? Det låter något naivt, tycker jag.

Sevda och Martin Svensson berättar på newsmill hur deras kärlek vann mot hederskulturen. De säger: "För oss är det viktigt att visa att det går att frigöra sig från hederskulturen. Vårt äktenskap är onekligen ett bevis på det. Men från samhällets sida krävs det större integrationspolitiska insatser om Sverige på allvar ska bryta med hederskulturen. Och om kampen mot hedersvåldet ska lyckas måste de modiga döttrar och söner, mödrar och fäder som vill och vågar trotsa den egna gruppen oreserverat få samhällets stöd".

Kanske dags att dessa modiga döttrar, söner, mödrar och fäder får plats i TV-sofforna och i debatten förövrigt? I dag är det mest extremisterna som får det utrymmet. Till vilken nytta då?!

Sevda och Martin Svensson påpekar: "Socialdemokratins största misstag när det gäller svensk integrationspolitik är att de har varit alldeles för rädda att prata om hederskulturen. Detta har i slutändan lett till att Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga krafter har fått ett stort genomslag i Sverige".

tisdag 14 april 2009

Ledarskribenten Susanna Birgersson.

Ledarskribenten på Eskilstuna-Kuriren Susanna Birgersson skriver en tänkvärd ledare "SD överens med islamister" i lördags. Hon har angripit ämnet på ett oväntat och imponerande sätt. Fundamentalister som fundamentalister, yes Birgersson, du har helt rätt!

Birgersson skriver: Men vad har Sverigedemokraterna och en resolution mot religionskritik i samma krönika att göra? Jo, de är två sidor av myntet som sätter kulturer eller religioner, inte individer i centrum. Kulturalism helt enkelt, fast i lite olika former. FN-resolutionen talar om alla religioners lika värde och hur religioner därför inte får kritiseras eller hånas. Sverigedemokraterna skriver i sitt partiprogram att kulturell existens och mångfald hotas när kulturer genom invandring sammanblandas. Islamismen såväl som främlingsfientligheten gömmer sig bakom en ideologi där mänskliga rättigheter appliceras på kulturer i stället för på människor".

Jag, som älskar att diskutera med människor som inte tycker som jag, har pratat mycket med både nazister och bokstavstrogna muslimer. Det de alla har haft gemensamt är deras tydliga förakt för oliktänkande och deras totala övertygelse om att det de själva tycker och tänker är den absoluta orubbliga sanningen. Rätt harmlösa individer egentligen. Helt till den dagen de angriper andra så att säga. Genom att komma in i riksdagen respektive spränger såkallade "otrogna" människor i luften. Båda sakerna är ett stort hot mot vårt fria demokratiska samhälle.

Vad är fel på att vilja ha ordning och reda i skolan?

Det är tydligen känsligt i Sverige att säga att man vill ha ordning och reda i skolan. Då dyker flumskolekramarna direkt upp eller fram till ligisternas försvar. Det är som att trycka på en knapp! Nu har folkpartiet, med Jan Björklund i spetsen, lagt ett förslag till ny skollag för att skapa mer studiero i skolan. Bra, tycker jag. Vem vill inte ha ordning och reda på sin arbetsplats? Ordning betyder: skick, fason, pli, disciplin, hyfs och rätsida. Har man inte lärt sig detta hemma, blir det onekligen svårt att klara sig klanderfritt i skolan och ta hänsyn till människor omkring sig.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) säger till SvD: "Det ska råda ordning och reda i skolan. Reglerna i dag är dels för luddiga, dels för slappa. Sverige har en märklig skollag som berövat lärare och rektorer nästan alla befogenheter för att upprätthålla ordningen". Alliansregeringen är nu överens om att elever i grundskolan skall kunna tilldelas en skriftlig varning. SvD skriver: "Den som gjort sig skyldig till 'upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande eller en allvarlig förseelse' ska kunna varnas av rektor, enligt en promemoria från utbildningsdepartementet...". Björklund påpekar att det är angeläget att ha en trappa av sanktioner och skriftlig varning skulle då vara ett mellansteg. Blir det ingen förbättring hos elevens uppträdande måste mer långtgående åtgärder vidtas, förklarar Björklund. Jag håller med honom.

Men, jag saknar förslag om vad man gör sen. Vad gör man med en elev under tiden han eller hon är avstängt från skolan? Skickar man bara hem eleven till sin familj, som kanske är dysfunktionell, och tar eleven tillbaka till skolan när veckan eller dagarna för avstängningen är slut? Eller tar man hjälp av professionell expertis?

Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, välkomnar förslaget. Men, inte utan extra pengar. SvD skriver: "Metta Fjelkner ställer också ett 'oeftergivligt krav' på regeringen: de disciplinära åtgärderna måste följas av extra pengar till kommunerna. Elever har rätt till undervisning, även om de är avstängda eller har fått försittning, och det påverkar lärarnas arbetstid, konstaterar hon".

Oppositionen sågar förslaget om disciplinära åtgärder i skolan; flumskolekramarna förnekar sig aldrig! Rossana Dinamarca (V) säger till SvD: "Det är tragiskt att det bara är disciplinåtgärder som kommer från regeringen och inga åtgärder som ska öka kunskapen hos eleverna". Blir det lugn och ro i klassrummen så kommer kunskapsintaget hos eleverna att öka direkt, är min övertygelse. Tror man något annat måste man ju tro att det finns stora brister hos våra lärare?

Ett citat från en annan blogg: "Jag gillar inte Björklund. Han vill gärna använda hammaren till alla problem i skolan. Men att göra som oppositionen säger, är ännu mindre fruktbart. De har lyckats montera ner skolan under årtionden, och har egentligen förbrukat sin rätt att säga något överhuvudtaget".

måndag 13 april 2009

Statsministern Fredrik Reinfeldt (M) har humor!

Jag och en strålande glad statsminister!
















I SvD kan man läsa artikeln "Humor ofta en bristvara i politiken". En mycket besynnerlig artikel; precis som om politiker är en homogen grupp varelser! Lennart Lundqvist, SvD, skriver: "Kvicka ibland. Jodå, det finns humor inom politiken, men den är ofta snålt tilltagen och ojämn fördelad. - Politiker utan humor och som tar sig själva på oerhört stort allvar är allt för många, säger Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund". Till Hägglund vill jag säga; människor (inte enbart politiker) utan humor och som tar sig själva på oerhört stort allvar är allt för många!

K-G Bergström, politisk reporter på SVT, påpekar i samma artikel att politiker är både mer begåvade och roligare än vad många tror. K-G Bergström har helt rätt. Att politiker kan uppfattas som tråkiga och träiga personer har dessutom mycket att göra med hur de framställs i media. Det finns en och annan tråkig journalist, som bara rapporter domedagsaktigt och dött när det gäller politiker och politik. Det kan ju faktiskt inte vi politiker hjälpas. Svårmod hittar man lite överallt. Men, min uppfattning är att politiker oftast är rejäla framtidsoptimister, som använder mycket av sin vakna tid till att göra bra saker för alla i samhället. Det klarar man inte länge utan en stor portion humor.

Humorbefriade människor är tråkiga att vara med. Hade de varit flera i politiken än någon annanstans skulle jag aldrig hållit på med politik. Jag säger som min goda vän, socialdemokraten Peo Wågström i Eskilstuna, - den som är gladast vinner. Det gäller alla kategorier!

När Gudrun Schyman var på middag här hemma hos mig, tillsammans med den tvärpolitiska jenteklubben i Strängnäs kommun, så skrattade vi i bland så mycket att taket nästan reste sig, fast vi diskuterade allvarliga och upprörande saker. När jag lyssnade på henne i TV-programmet "Grillad", tänkte jag att det måste vara bland det dummaste vänsterpartiet någonsinn har gjort; att släppa Gudrun.

Både avkristning och påkristning.

Margit och Anna i Lenas trädgård.
















Anna, Margit och Ann-Sofie på The Bishops Arms i Eskilstuna.
















Anna, Margit, Peo och Lena.
















Göran Skytte, SvD, påminner oss om att vi inte firar påsk för att hylla en kyckling, eller liknande (för de som inte visste det:-)), i sin kolumn "Både avkristning och påkristning". Skytte skriver: "För att vara död verkar Jesus vara ovanligt levande i Sverige just nu. Hade jag varit ateist hade jag blivit galen. Men det är jag inte, så för min del är allting helt OK".

I går var jag på gudstjänst i pingstkyrkan i Eskilstuna och lyssnade på píngstpastorn Jack-Tommy Ardenfors. Ardenfors predikade med övertygelse att Jesus lever. Men, jag reagerade när pastorn närmast hävdade att hans tro var den enda rätta, då kände jag mig inte lika välkommen längre, medlem i statskyrkan som jag är. Jag åkte dit med min goda väninna Lena Alun. Där fick jag möta Lenas vän Anna Olsson. En tuff och modig tjej som gick rakt in i mitt hjärta; vilken energi! Efter gudstjänsten åkte vi hem till Lena och satt och myste i solen medan vi väntade på att lammsteken skulle bli klar. Att få äta en underbar middag under öppen himmel i april månad tillsammans med spännande människor, det ger vårkänslor det. Våren är här!

På kvällen åkte vi till The Bishops Arms inne i centrala Eskilstuna och träffade våra gemensamma vänner, politikerparet Wågströms. Det är alltid lika roligt och trevligt att prata med Ann-Sofie och Peo.

fredag 10 april 2009

Glad Påsk!

Vårt TV-rum.
















För första gången i mitt liv är jag ensam på långfredag kväll; det känns helt OK, fast annorlunda. Uppvuxen i en syskonskara på sju barn, sedan fosterhemsbarn i en familj som hade 6 egna barn, sen boende på ett flickhem med 14 andra tonårsflickor, sen blev jag mamma som tonåring och nu bor jag i en villa med man och barn, som alla är ute på andra äventyr just i dag. Jag har aldrig varit själv en sådan här dag. Här sitter jag i ett hus på 210 kvadratmeter med en jättestor TV och mår gott. Ingen andra bestämmer vilken kanal jag skall titta på, ingen spelar hög musik på sitt rum och jag har ingen att reta och ingen att tjata på; rätt lugnt!

Min dotter Margarita, som är 23 år sa, när jag ringde henne i kväll, att hon kommer att sakna att få påskägg fylld av godis i morgon. Det är första gången Margarita inte är hemma på påsken. Vi har alltid gömt påskägg i trädgården på påskafton morgon, som barnen sen har letat efter. Jag fick dåligt samvete för att jag inte har skickat påskägg till ungen. Har köpt tre kilo godis till pojkarna som bor hemma. Så nu har jag ringt runt till mina vänner i Molde i Norge för att få de att fixa ett påskägg till min dotter, men ingen av de är hemma! Uppdaterat 11 april: min väninna, sedan 20 år tillbaka, Sissel ringde precis. Hon hade köpt påskägg till min dotter Margarita och överlämnat det till henne tidigare i dag. Tusen tack Sissel!

Vill önska mina läsare en skön och glad PÅSK!

Robert Aschberg och Gert Fylking!

Robert "Robban" Aschberg och Margit Urtegård utanför Skogshyddan.
















Gert Åke Fylking, Margit Urtegård och Robert Aschberg.
















Sara från Strengnäs Tidning, Kurt Rosendahl från Härad-Vision och Robert.
















Cattis Hellmark-Eriksson och Robert.
















Christer Ekström och Robert med vackra Strängnäs i bakgrunden.
















Robert Aschberg och Gert Fylking går på tur, som vi säger på norska, från Ystad till Haparanda, för en den goda sakens skull. Så här skriver Gert Fylking på sin blogg på RIXFM: "Ystad - Haparanda. Ett steg i taget. Aldrig någonsin har vi sett Sveriges avkrokar på detta sätt. I ett unikt projekt kommer jag och Robban, två otränade medelålders herrar med tilltagande rondör, att promenera genom Sverige, från Ystad till Haparanda. Det är 180 mil...! Vi går för folkhälsan, kampen mot prostatacancer och för att möta nya människor. Vi vill visa upp ett Sverige ni sällan har skådat..."

Mats Werner (KD) berättade om att Robert och Gert skulle komma till stan på sin blogg. Jag ville inte missa att träffa dessa två gutter, som jag hade sett på norsk TV3 för ca tjugo år sedan. Därför ringde jag min goda väninna Cattis i Mariefred och frågade om hon ville hänga med mig i dag och det ville hon.

Vi träffade de i Strängnäs, på Skogshyddan, och gick genom staden med dem. Robert och Gert är ju inte stengamla, men de är inte direkt purunga heller; så jag är mäkta imponerad över deras insats. Det är två tuffa gutter på tur, det är ett som är säkert. 180 mil till fots! I Strängnäs fick de in över 60 000 kronor! Bra jobbat Strängnäsbor, jag är stolt över Er. Följ Robert och Gert på denna blogg.

Till Robert och Gert vill jag säga lycka till! Det var kjempemorsomt att träffa Er, dere er to kjempesöte gutter!

Roland Poirier Martinsson i SvD.

Jag läser med intresse och nyfikenhet Roiland Poirier Martinssons artiklar i SvD. Han är författare och filosof och leder Timbro medieinstitut. Den senaste kolumnen han hade i SvD heter "Då var vi något annat än människor". Åter en gång fick jag lära mig ett nytt ord. Vet ni vad apologetik är för något? Det är kanske något alla vet förutom jag? Jag var tvungen att slå upp det; apologet betyder försvarare, advokat.

Roland Poirier Martinsson skriver: "Nyligen var jag och höll låda i ett kristet sammanhang. Det gällde apologetiken, alltså försvaret av den kristna tron. De första apologeterna på 100-talet gick i intellektuell närkamp med grekiska filosofer. Några decennier tidigare hade Paulus varit i Aten i samma syfte. Han blev utskrattad. Man ska skilja på apologetik och missionerande, även om gränsen är flytande".

På den här konferensen blev han tillfrågad om hur han hanterade hånet och avskyn som han utsätts för på grund av hans offentliga engagemang. Han skriver. "Och medan det är sant att jag traskat runt i offentligheten och problematiserat en liberal syn på abort, ibland försvarat påvens olika uttalanden, skrivit om Gudsbevis, hävdat religionens betydelse för det goda samhället och så vidare, måste jag säga att frågan gjorde mig lite paff". Frågan Roland Poirier Martinsson fick; hur han hanterar hån och avsky på grund av sina åsikter som han framför offentligt, den får även vi politiker. Många har frågat mig under mina år i hetluften i politiken hur jag står ut, hur jag orkar?

Det handlar om både ödmjukhet och distans. Man skall respektera folks åsikter om eller kring det man kämpar för, tycker och basunerar ut offentligt. Det är en självklarhet. Samtidigt måste man ha distans till den bilden andra har fått av en genom media med mera; man måste förstå, som Roland Poirier Martinsson understryker att i den situationen "då är vi något annat än människor". Han fortsätter: "Visserligen finns det en massa digitala hånflin på nätet från folk som tycks finna tillfredsställelse i sådant, men, förklarade jag, allt det där stör mig lika mycket som flugans surr". Man måste skilja på person och sak helt enkelt. Kan inte vissa meningsmotståndare göra det, så får man i alla fall själv göra det för att överleva. Man får aldrig glömma vem man är.

Roland Poirier Martinsson avslutar sin kolumn med dessa kloka ord: "Debatter mellan självutnämnda representanter handlar nästan alltid om alla de ofta ofrivilligt representerade. Medan det är en sak att agitera offentligt försöker de faktiskt bara leva sina liv. De förtjänar respekt. Även om man inte delar deras världsbild".

torsdag 9 april 2009

Dilsa Demirbag-Sten i SvD.

I SvD har Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten skrivit debattartikeln "Kritik av religion får inte förbjudas". Detta mot bakgrund av att FN:s människorättsråd den 26 mars antog en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott.

De två debattörerna skriver: "Vi är fria att säga vad vi vill så länge våra ord inte innefattar förtal och ärekränkningar mot individer eller hets mot folkgrupper. Ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som ”folkgrupper”. Man får tycka och säga vad man vill om exempelvis kristendomen eller liberalismen. Att tillåta det – juridiskt – innebär inte att det nödvändigtvis är socialt accepterat. Men det är en juridisk distinktion som är grundläggande för yttrandefriheten. Inget kan tvinga oss att tycka om eller tysta vår kritik mot islam och det förtryck som utövas mot kvinnor, homosexuella, andra religiösa och etniska minoriteter i diktaturer ledda av islamistiska regimer. Samma rättigheter gäller för dem som är av motsatt åsikt".

De skriver vidare: "Redan för tio år sedan, två år innan terrordådet (9/11), lämnade Pakistan in en resolution om att förbjuda kränkningar av islam. Samma land som fängslar, förföljer och förtrycker oppositionella och religionskritiker. Sedan dess har företrädare för islamistiska krafter genom OIC (Organisations of the Islamic Conference med 57 medlemsländer) bedrivit ett intensivt och framgångsrikt arbete för att införa och stärka lagar mot blasfemi även i demokratier. Så även inom organ som FN. De senaste åren har FN allt mer kommit att bli ett redskap för diktaturer att tysta ned kritik mot islam. FN speglar maktbalansen i världen och hur totalitära krafter samverkar. Det finns 192 medlemsländer och demokratierna är i minoritet".

Det tänker i alla fall inte jag på, när jag hör om FN, att de flesta medlemsländerna faktiskt inte är demokratiska. Det är nog viktigt att bli påmind om detta faktum och ta på sig kritiska glasögon lite oftare när förslag och idéer kommer från det hållet. Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten skriver klokt: "Om man som vi tror att de flesta muslimer är demokratiförespråkare är det viktigt att markera stöd till förkämpar av individuella fri- och rättigheter, och marginalisera de totalitära krafter som vill begränsa de liberala friheterna". För det handlar inte om islamofobi när man törs kritisera anti-demokratiska krafter och kvinnoförtryck. Det finns kvinnoförtryck i alla kulturer och religioner.

Debattörerna påpekar att det har kommit starka reaktioner från olika håll, mot denna resolution, men att det i Sverige har varit tyst. Susanna Birgersson, ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren, har skrivit tänkvärt om samma fråga. Hon skriver i sin artikel "Religionskritik är inte diskriminering" att: "En viktig del av religionskritiken kommer inifrån och pekar på förvrängningar, religiöst maskerat maktmissbruk och förtryck. Eftersom religion inte definieras – inte kan definieras – kan all sådan kritik med hjälp av resolutionen jämställas med diskriminering och intolerans och tystas". Susanna Birgersson har en mycket viktig poäng där, en poäng som även Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten tar upp: "Vad världen behöver är knappast fler inskränkningar i åsiktsfriheten". För det är det resolutionen i grund och botten handlar om att begränsa åsikts- och yttrandefriheten. Birgersson skriver: "Det som oroar och irriterar är att repressiva stater kan legitimera sitt förtryck, med svärdet i ena handen och en FN-resolution i den andra". Det borde inte få hända!

David Gottlieb skriver på sin blogg: "Det har varit förvånansvärt tyst om FNs resolution 62/154, trots att det innebär en kriminell handling att säga att Påven är kriminell eller att Sharialagar är ett förtryckarverktyg. Även om denna resolution inte är bindande, är det ändå beklämmande med den flathet moderna länder kryper för medeltidskulturen i dessa diktaturstater".

tisdag 7 april 2009

Att bete sig som en elefant i glashus!

I dagens tidning har socialdemokraternas gruppledare, Ingrid Fäldt, skrivit en insändare "Spä inte på politikerföraktet". Hon kritiserar Erik Berg (SP) och mig, fast hon har inte bemödat sig med att skriva våra namn.

Hon skriver: "Vid det senaste kommunfullmäktigemötet lämnade Strängnäspartiet in en motion om sammanslagna nämnder. Den motionen kommenterades i en artikel i tidningen. Ett par Strängnäspartister angav som ett av skälen att då kunde man minska på antalet politiker, och att många politiker i alla fall inte gjorde någon nytta och inte ens öppnade och läste handlingarna".

Leif Lindström (S) har flera gånger påpekat i talarstolen att kommunfullmäktige behandlas som ett transportkompani för kommunstyrelsen; en transportsträcka. Med det menar han att allt redan är uppgjort och beslutat innan ärendena kommer dit. Där är vi överens. Om man analyserar varför det är så ser man att det handlar mycket om hur kommunfullmäktigeledamöterna själva agerar. Att bli en "transportsträcka" och inte protestera eller engagera sig i den politiska debatten kan jämföras med att vara enbart röstboskap för partierna. Är det i så fall bara kommunstyrelsens fel? Eller är det auktoritära partiledare som hindrar de? Eller kan de folkvalda politikerna i kommunfullmäktige själva påverka sin funktion och situation? Självklart kan de det. Titta på moderaterna, jag kan med glädje konstatera att moderaternas fullmäktigeledamöter numera är mycket aktiva i fullmäktigedebatten och att vissa av de till och med i bland törs rösta emot majoriteten i sitt eget parti. Det är sunt; det är demokrati. Att frågorna skall vara avgjorda och färdigdiskuterade när de kommer till kommunens högsta beslutande organ är skrämmande, tycker jag. Därav uttrycket röstboskap.

Det är rätt löjligt, nästan komiskt, att en företrädare från socialdemokraterna kallar SP för både okunnigt samt att vi skulle spä på politikerföraktet. Tala om att kasta sten i glashus. Jag säger bara Wanja Lundby-Wedin. Behöver jag säga mera?

Norrmannen Kjell Inge Røkke!


I dagens SvD skriver de om den norske finansmannen Kjell Inge Røkke. Han är en selfmade-man, en uppkomling som har gjort något som nästan är omöjligt här i snobbe-Sverige (landet man fortfarande bugar för adeln och andra med fina titlar). Røkke var en fattig fiskare med dyslexi, som blev ofantligt rik. I Norge är det, till skillnad från Sverige, ingen skillnad på folk och folk; alla kan lyckas om de har drivkraften och viljan. Kjell Inge Røkke är den manliga motsvarigheten till Askepott (Askungen), han hade inget men fick allt. Han är Norges svar på den amerikanska drömmen!

Kjell Inge Røkke har varit i blåsväder förut. Han köpte t e x sin skepparexamen i Sverige och blev sen upptäckt. Han har blivit dömd till fängelse med mera med mera. Den här rubriken fanns 2007: "Norska staten, en av Nordens största aktieägare, anklagas inte längre för att vara en sista Sovjetstaten. Istället jämförs norrmännen på sin egen kapitalmarknad med den franske Solkungen". Vidare står det i artikeln: "Med tanke på norska statens växande storlek i börssammanhang är det givetvis allvarligt. Senaste var det Wallenbergarna som via Saab och Investor på midsommarafton gav sig in i ett märkligt samarbetsprojekt med norska staten och Rökke".

Kjell Inge Røkke är en katt bland hermelinerna. Han rör om i snobbe-grytan. Han är kompis med Bill Clinton och några höjdare till. Han är moldenser som jag. Han kommer alltså från Molde, som har Norges bästa fotbollslag. Han har byggt Molde stadion som säkert kostade flera hundra miljoner och har för alltid blivit Moldes största son! Han betraktas av många som en modern Robin Hood, tar från de rika och ger till de fattiga. En man som aldrig glömmer sina egna och vet var han kommer ifrån.

SvD skriver: "Den norske finansmannen Kjell Inge Røkke anklagas för att ha lurat både den norska staten och svenska Investor till att köpa flera av hans företag till ett överpris. Transaktionen på 1,9 miljarder norska kronor ska nu granskas". Røkke kallas i nätrubriken för en ful fisk. Jag tar inte ställning i den frågan; om han har lurat någon eller inte. Jag konstaterar bara att i Molde så är han en hjälte. Vad han betraktas som bland överklassen och etablissemanget i Sverige eller hos den rödgröna regeringen i Norge är nog både Kjell Inge Røkke och jag tämligen ointresserad av.

måndag 6 april 2009

Jens Persson (C) vill gärna, men får inte!

Kommunstyrelsens majoritet, socialdemokraterna, folkpartiet och centern, har i dag beslutat föreslå kommunfullmäktige att elevpengen i skolorna skall reduceras med 4,6 procent från 1 maj 2009. Kommunalrådet Jens Persson (C) försäkrade oss om att alla nämnder skulle få ett hyfsat lika stort magsår efter besparingarna; som om det skulle vara någon tröst! Lotta Grönblad (S) var inte närvarande när denna punkt på dagordningen avhandlades, så det var kommunalrådet Tord Tjernström (S), som ledde majoritetens talan i frågan. Han var så butter och plump mot oppositionens ledamöter att Dag Bremberg, mariefredspartiet, var tvungen att sätta honom på plats genom lite vanliga uppfostringsmetoder.

Rörande skollokalsutredningen så framförde oppositionen sin kritik över vad vi uppfattar som rena julklappslistan från förvaltningen. Kommunchefen blev irriterad och sa att detta inte handlar om någon förvaltnings önskelista: -det är ni i politiken som har beslutat om det här; trumpetade han ut med arg röst.

När vi kom till skollokalsutredningen sa Jens Persson (C) förhoppningsfullt: "Om vi mot förmodan skulle vara överens med er (oppositionen) så kommer vi att köra med försiktighetsprincipen". Hoppfullt! Tord Tjernström (S) började prata om att 8 nya förskoleavdelningar behövde byggas i Strängnäs. I underlaget står det att 4-5 avdelningar behövs. I bland går det fort! Han sa samtidigt att han vurmar för våra skolgårdar. Jag replikerade att det var ett intressant uttalande från en som företräder ett parti, som vill lägga ner Långbergsskolan och Tosteröskolan; två skolor med natursköna och underbara skolgårdar!

Under punkten årsredovisning 2008 efterfrågade oppositionens ledamöter mera eftertänksamhet och krismedvetenhet hos majoriteten. Då blev Tord Tjernström (S upprörd och sa att vi inte skulle komma med anklagelser baserad på falska grunder. Det ekonomiska läget är ingen falsk grund och majoritetens nonchalans fram tills nu är allmänt känt.

Överföring av Va-hanteringen till bolagsdrift inom SEVAB är en känslig och svår fråga. För oss som inte är bolagskramare, när det gäller kommunala bolag, är det extra svårt. Dag Bremberg, mariefredspartiet, sa att han skulle äta upp sin hatt om detta ger lägre taxor. Han kommer nog att slippa äta upp sin älskade franska basker!

Med beräknade 67 miljoner i minskade skatteintäkter nästa år kommer det att bli mera motorsåg än osthyvel som används när besparingar skall göras. I dag fick vi veta att det kanske blir så illa att de minskade skatteintäkterna för 2010 blir så enorma som 87 miljoner och för 2011 ca 100 miljoner. Inte bekräftade siffror, men ändå, bara blotta tanken kan göra en kommunpolitiker mörkrädd!

Läs mera om dagens kommunstyrelsesammanträde på Mats Werners (KD) blogg, Maria von Beetzens (M) blogg och Dag Brembergs (MFP) blogg.

söndag 5 april 2009

Strängnäspartiets förslag var det bästa!

Eskilstuna-Kuriren har en debattpanel i tidningen varje lördag. En av de, Jan Jannsen, kommer från Strängnäs. Panelen svarar bland annat på vad som har varit värst kontra bäst under den gångna veckan. Jan Jannsen säger att det bästa som hänt under veckan var: "Strängnäspartiets sparförslag; att lägga samman flera nämnder för att få fler kompetenta politiker och få bort röstboskap. Hoppas att det inte var ett aprilskämt".

Många har frågat mig om det var ett aprilskämt och lagt till; "Det är för bra för att vara sant"! Det är ett bra förslag. Från politiken har det kommit både hurrarop och burop. Det är alltid så när man föreslår förändringar. Ordspråket "Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring" kommer till sin rätt i sammanhanget. Vårt förslag är ett ärligt försök att både effektivisera politiken samt göra besparingar inom dito. Någon tycker sig tro att vi är ute och tassar i okunskapens marker. Politikerföraktet är stort i samhället, så det är inte så konstigt att några tror att alla politiker är både dumma och opportunistiska.

Att minska på nämnderna har diskuterats under lång tid i demokratiberedningen, där Erik Berg (SP) har varit ordförande. Vi har även fått hjälp av vår kommunjurist med fakta- och sifferunderlag. Två handböcker har vi alltid till hands; Kommunallagen och Kommunal vardagsjuridik. Många års erfarenhet från olika nämnder och utskott inom politiken har gett oss en viss baskunskap på området. Vi vet vad vi talar om. Vi välkomnar en konstruktiv debatt om vårt förslag. Lena Alun skriver på sin blogg: "Själv ser jag inte att det demokratiska inflytandet behöver vara mindre med en mer kostnadseffektiv kommunal styrning". David Aronsson (V) är lite mera skeptisk, han skriver så här på sin blogg.

Oppositionen i Strängnäs har kommit med flera konkreta förslag för att spara pengar. Dag Bremberg, Mariefredspartiet, ställer frågan "Spara hur?" på sin blogg. Moderaternas Maria von Beetzen tar ansvar. Majoriteten lägger endast sparbeting på nämnderna. Vet ni hur man har kommit fram till hur man skulle fördela/lägga de 20 besparingsmiljonerna på de olika nämnderna? Våra tre kommunalråd har suttit tillsammans och diskuterat de olika nämndernas förmåga och oförmåga att klara av att genomföra eventuella besparingar och fördelat besparingsmiljonerna därefter. De har alltså inte fördelat de efter verksamheternas behov. Detta berättade Tord Tjernström (S) för oss på förra KS/AU. Det kallar inte jag en seriös och ansvarsfull politik.

PS:Vårt förslag är inte huggit i sten. Vi vill återföra makten till politiken, där den rätteligen hör hemme. Att få i gång en debatt om hur vi bäst kan åstadkomma detta är värt mycket:DS

fredag 3 april 2009

Oppositionen på besök hos SEVAB.

Jag framför ackumulatortanken.
















David Aronsson (V) och Margit Urtegård (SP)
















Förra veckan var majoritetspolitikerna och tittade på det nya kraftvärmeverket i Strängnäs. I dag var det oppositionens tur att beundra SEVAB:S nya stolthet. Projektledaren Jan Levin ledde oss runt och berättade hur allt fungerade; men man måste nog ha gått minst fyra år på KTH för att fatta allting:-). Moderaternas Evert Wijkander, viceordförande i SEVAB:S styrelse, hjälpte till att förklara. Efteråt fick vi träffa VD:n Lena Lundberg och ställa frågor. Frågan om att flytta VA och renhållningen över till SEVAB kom självklart upp och lite konspirationsteorier testades.

PS:Läs Mats Werners (KD) kloka ord om kraftvärmeverket på hans blogg. Maria von Beetzen (M) har också skrivit en bra bloggartikel om SEVAB:DS

onsdag 1 april 2009

Lotta Grönblad (S) och brutna löften!

Strålande är ett vackert ord; det påminner om solen och dess kraft. Strålande betyder utomordentligt, utmärkt, lysande, briljant, magnifik, utsökt, gyllene, suverän, enastående, ypperlig, glänsande, blänkande och skinande. Alex Voronovs artikel "Brutna löften om skolor i Strängnäs" var just det; strålande träffsäker på alla punkter. Det är en sorglig historia, men analysen Alex Voronov har gjort är mitt i prick.

Den högljudda, Lotta Grönblad (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, som i opposition efterlyste barnkonsekvensanalyser och talade om brutalbudget, går på som en elefant i glashus när hon nu som styrande politiker skär ner i skolan. Någon kallade henne för Lotta på bråkmakargatan då hon drev en aktiv och aggressiv oppositionspolitik; då blev hon galen av förbannelse.

Hon kommer att gå till historien som "Brutal-Lotta" i Strängnäs skolhistoria. Alex Voronov skriver: "Men tvärt emot ambitionen i majoritetens programförklaring får barnen och skolpersonalen ta hela smällen". Hur försvarar Lotta Grönblad (S) det? Svårt att veta, som Voronov påpekar apropå majoritetens garant att det är de som har ledartröjan: "Nog har majoritetens politiker ledartröjan, men det har inte direkt kliat i deras datorfingrar den senaste veckan. Efter att ha klubbat beslutet har de valt att hålla sig borta från debatten". Under kommunfullmäktiges sammanträde i måndags skrev Lotta Grönblad (S) flitigt, nästan paniskt, på sin laptop under hela sammanträdet. Det knattrade så högt så Erik och jag knappt hörde vad de sa framme från talarstolen. Så datorfingrar har hon nog!

Tord Tjernström (S) vill höja skatten?!

Revystjärnan från Åker, numera kommunalråd, Tord Tjernström (S) ställer denna fråga på sin blogg: "Ska vi höja skatten ytterligare upp till 30 öre kanske?" Förra året beslutade tuttifruttialliansen (S, FP och C) att höja skatten med nittio öre, det blev 53 miljoner kronor extra i kassan. Vad gjorde de sen? Lutade sig tillbaka och gjorde ingenting, som någon så pricksäkert uttryckte det i kommunfullmäktiges talarstol i måndags. Nu är det kanske dags igen? Att höja skatten och göra minst möjligt på längsta möjliga tiden? Vilken teatersåpa!

Strängnäspartiet vill spara en miljon på politikerna!

I dagens tidning berättar Erik Berg (SP) och jag om hur man kan spara minst en miljon om året på politikerna. I måndags lade vi en motion i kommunfullmäktige om att slå ihop plan- och byggnämnden, miljö- och räddningsnämnden och teknik- och fritidsnämnden till en gemensam nämnd; samhällbyggnadsnämnden. Vi har två syften med det. För det första skulle man spara mycket pengar på att effektivisera politiken på detta sätt. För det andra skulle politiken få tillbaka makten över samhällsplaneringen, som i dag styrs helt av tjänstemännen.

Kommunalrådet Jens Persson (C) är positiv till vårt förslag och påpekar klokt att det är nödvändigt för politiken att anpassa sig till tjänstemannaorganisationen; en organisation som har totalförändrats under mandatperioden. Detta har Jens Persson vid flera tillfällen sagt till oss i Strängnäspartiet också. Därför blir jag förvånad när jag läser Jens Perssons reservation till förslaget, som lyder så här: "Men det är tidsaspekten jag är tveksam till. Jag tror att det blir svårt att göra så här kraftiga förändringar mitt under en mandatperiod".

Varför skulle det vara svårare att förändra den politiska organisationen än tjänstemannaorganisationen? Är politiken långsammare på något sätt? Eller har vi bara stelnat i gamla former? Eller är det som Erik Berg (SP) säger till tidningen: "Problemet är att det sitter ett antal politiker från majoriteten på framskjutna poster och att några av dem måste kliva av. Det handlar både om politikerarvoden och makt". Är dessa arvoden och uppdrag viktigare än att behålla personal i förskola, skola och äldreomsorg?