torsdag 9 april 2009

Dilsa Demirbag-Sten i SvD.

I SvD har Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten skrivit debattartikeln "Kritik av religion får inte förbjudas". Detta mot bakgrund av att FN:s människorättsråd den 26 mars antog en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott.

De två debattörerna skriver: "Vi är fria att säga vad vi vill så länge våra ord inte innefattar förtal och ärekränkningar mot individer eller hets mot folkgrupper. Ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som ”folkgrupper”. Man får tycka och säga vad man vill om exempelvis kristendomen eller liberalismen. Att tillåta det – juridiskt – innebär inte att det nödvändigtvis är socialt accepterat. Men det är en juridisk distinktion som är grundläggande för yttrandefriheten. Inget kan tvinga oss att tycka om eller tysta vår kritik mot islam och det förtryck som utövas mot kvinnor, homosexuella, andra religiösa och etniska minoriteter i diktaturer ledda av islamistiska regimer. Samma rättigheter gäller för dem som är av motsatt åsikt".

De skriver vidare: "Redan för tio år sedan, två år innan terrordådet (9/11), lämnade Pakistan in en resolution om att förbjuda kränkningar av islam. Samma land som fängslar, förföljer och förtrycker oppositionella och religionskritiker. Sedan dess har företrädare för islamistiska krafter genom OIC (Organisations of the Islamic Conference med 57 medlemsländer) bedrivit ett intensivt och framgångsrikt arbete för att införa och stärka lagar mot blasfemi även i demokratier. Så även inom organ som FN. De senaste åren har FN allt mer kommit att bli ett redskap för diktaturer att tysta ned kritik mot islam. FN speglar maktbalansen i världen och hur totalitära krafter samverkar. Det finns 192 medlemsländer och demokratierna är i minoritet".

Det tänker i alla fall inte jag på, när jag hör om FN, att de flesta medlemsländerna faktiskt inte är demokratiska. Det är nog viktigt att bli påmind om detta faktum och ta på sig kritiska glasögon lite oftare när förslag och idéer kommer från det hållet. Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten skriver klokt: "Om man som vi tror att de flesta muslimer är demokratiförespråkare är det viktigt att markera stöd till förkämpar av individuella fri- och rättigheter, och marginalisera de totalitära krafter som vill begränsa de liberala friheterna". För det handlar inte om islamofobi när man törs kritisera anti-demokratiska krafter och kvinnoförtryck. Det finns kvinnoförtryck i alla kulturer och religioner.

Debattörerna påpekar att det har kommit starka reaktioner från olika håll, mot denna resolution, men att det i Sverige har varit tyst. Susanna Birgersson, ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren, har skrivit tänkvärt om samma fråga. Hon skriver i sin artikel "Religionskritik är inte diskriminering" att: "En viktig del av religionskritiken kommer inifrån och pekar på förvrängningar, religiöst maskerat maktmissbruk och förtryck. Eftersom religion inte definieras – inte kan definieras – kan all sådan kritik med hjälp av resolutionen jämställas med diskriminering och intolerans och tystas". Susanna Birgersson har en mycket viktig poäng där, en poäng som även Arne Ruth och Dilsa Demirbag-Sten tar upp: "Vad världen behöver är knappast fler inskränkningar i åsiktsfriheten". För det är det resolutionen i grund och botten handlar om att begränsa åsikts- och yttrandefriheten. Birgersson skriver: "Det som oroar och irriterar är att repressiva stater kan legitimera sitt förtryck, med svärdet i ena handen och en FN-resolution i den andra". Det borde inte få hända!

David Gottlieb skriver på sin blogg: "Det har varit förvånansvärt tyst om FNs resolution 62/154, trots att det innebär en kriminell handling att säga att Påven är kriminell eller att Sharialagar är ett förtryckarverktyg. Även om denna resolution inte är bindande, är det ändå beklämmande med den flathet moderna länder kryper för medeltidskulturen i dessa diktaturstater".

14 kommentarer:

Mats Werner sa...

FNs resolutioner har vi fått lära sig att man ska följa. Det predikas i ilskna ordalag i vår press om de länder som vågar låta bli att följa en FN-resolution. I våra tankar ligger ett fördömande av dem som inte följer en sådan resolution.

Det är som Du säger oerhört tankeväckande att nu inse att det vi sett upp till som ett överordnat världssamfundsorgan, inte alls är det!

Det är t.o.m. skrämmande. FN bildades som en fredsorganisation. En garant för världsfreden.

De "onda" har också haft säte i organisationen och har genom vetorätt kunnat blockera vissa åtgärder. Men då har alla bara nickat och sagt att ja, det är klart att ryssen och kinesen gör det.

Men det här är mycket värre. Om vi skulle raticifiera den resolutionen är det slutet på vår öppna demokrati. Tänk så lätt det vore att bara byta ut ett ord:

"att politisk kritik ska betraktas som ett brott".

lenaalun sa...

Jag håller i prinicp med föregående talare.

Men vi får inte glömma bort att vara själkritiska i motsvarande grad.

Det är väldigt viktigt att skilja på kritik kontra fördomar/islamofobi.

Att FN är en tvivelaktig klubb har
visat sig inte minst i kriget mellan Israel och Palestina.

Makt korrumperar och har vi trott att FN är liktydigt med Guds rike är det hög tid att vakna upp.

Jag vill gärna läsa mer om den nu aktuella FN-resolutionen, men uppenbarligen förtjänar den all kritik.Det är tur att så många har reagerat.

Parallell går att se med kd´s försök att förhindra den samkönade äktenskapslagen.

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "Ideologier och religioner definieras naturligtvis inte som ”folkgrupper”". Hon har rätt, men tyvärr är det inte så i verkligheten. Några säger att man får kritisera, men inte provocera. Vad betyder det? All kritik kan uppfattas som provokation. Vem bestämmer vad som är för provokativt?

Jag har mött människor, både kristna och muslimer, som har så stora fördomar mot alla som inte tycker som de att det är rätt skrämmande. Jag har bott i en familj, som bara umgicks med likasinnade. Den erfarenheten har präglat mig mycket.

Jag är lycklig över att mina tre barn har gått i en skola, där de har mött människor från alla samhällsklasser, från olika hörn i världen, med olik kultur och religion. De har blivit demokratiska och humanistiska individer med stor förståelse och respekt för andra. Det är en gåva. De är kritiskt tänkande individer med stort hjärta. De törs att säga vad de tycker och tänker, men de lyssnar även på andra. Ett av mina barn var med i MUF, en annan gick med i SSU och en vet jag inte vad det blir. Jag har inte pådyvlat de mina åsikter för att jag anser att det är en mänsklig rättighet att få bilda sig sin egen uppfattning om saker och ting.

Jag har ingenting emot friskolor, men jag sätter en gräns vid religiösa friskolor. Jag tittade på existens i kväll. De tog upp, som exempel, barn som tidigare föddes i socialdemokratiska familjer (det är fortfarande så för många), var med i Unga örnar, gick med i SSU, handlade på KONSUM, gick kurs på/genom ABF, var försäkrade på FOLKSAM, gick med i facket LO med mera med mera. Vi kan ta samma exempel på högersidan, privata skolor, MUF, kurser på Medborgarskolan osv. Jag träffade en ungdom som skröt av att han aldrig hade gått i kommunal skola, han sa det med stolthet och förakt i rösten på en och samma gång. Existens tog även upp det här med religösa samhällen, som lever sitt eget liv, bredvid majoritetssamhället.

Det jag försöker säga är att det är viktigt att människor möts, oavsett samhällsklass, kultur, religion, ideologi, yrke osv. Med kunskap så får man respekt. Motsatsen är rädsla.

Sen måste folk få ha vilka åsikter de vill vare sig det handlar om ideologi eller religion. Får folk inte säga vad de tycker, kommer de inte att få möta motargument, då kan de inte utveckla sitt intellekt.

FN är fel ute när de föreslår att religonskritik skall betraktas som ett brott. Yttrandefriheten har folk kämpat hårt för, något vi alltid måste göra.

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej Lena.

Fördomar handlar om förutfattade meningar och inrotade vanföreställningar. Inga samhällen eller personer är fria från förutfattade åsikter om andra. Man kan inte förbjuda folk att tycka och tänka. Man kan sprida kunskaper och bygga broar. Det gör man inte genom att straffa folk för att yttra en annan åsikt än vad staten har bestämt eller vad som är politiskt korrekt att tycka i det samhälle man bor.

MVH Margit

Anonym sa...

Vad fan har Konsum och Folksam med den här artikeln att göra ?

Världen vore så mycket bättre utan religiösa och deras företrädare.
Kristna är inte et dugg bättre än muslimer när det gäller krig och terror.

Och Mats; klubben för de onda som du kallar kineserna och ryssarna innefattar även USA.

"ibland blir man oxtokig"

Margit Urtegård sa...

Hej anonym.

Har du vaknat på fel sida? Artikeln handlar om ideologier och religioner; att vissa diktatoriska och totalitära länder/regimer försöker stoppa kritiskt tänkande och yttrandefrihet.

Att jag nämnner det man pratade om i programmet existens var för att det handlade om samma sak, homogenitiet. Man får begränsade kunskaper om man bara umgås med likasinnade. Vidga sina vyer är motsatsen och då förhoppningsvis bli av med några fördomar.

Glad påsk på dig.

MVH Margit

Anonym sa...

Totalitära länder/regimer har inget med ssu, konsum och alla de andra organisationer och företag du rablade upp att göra.

Håll gärna isär begreppen är du snäll...
Att använda SvD som bibel eller rättesnöre är ju verkligen att vidga sina vyer...

"oxtokig"

lenaalun sa...

Jag lever i den goda tron att FN-resolutionen vill förhindra ärekränkningar och förtal.

Den blev uppenbarligen inte väl mottagen och behöver ombearbetas.

Vi behöver finna en hälsosam balans mellan yttrandefrihet och trakasserier.

De gäller globalt såväl som våra egna mer eller mindre stora ankdammar.

S-partiet med LO är en ankdamm med problem som behöver tvagas bort för att finna sin rena själ igen. Bort med det fulla maktspelet och ärekränkningar och förtal!

Det är min bön överhuvudtaget när handlar om svenskt debattklimat.

När jag är i Danmark och ser mogonsoffprogram etc är respekten för andras värderingar och synsätt betydligt trevligare och mer kreativt.

Att översätta de engelska ordet för förtal och ärekränkning till kritik, säger en del om oss. :-(

Anonym sa...

Danmark är verkligen ett DÅLIGT exempel. Det mest rasistiska samhället av de nordiska.
De danska invandrarna flyttar hellre till Sverige där vi respekterar dem.

"oxtokig"

lena sa...

Patrik,

Nu diskuterar jag inte välfärdssystem, utan umgängeskultur. Är du hemma? Trodde du var i Flen?

Mats Werner sa...

Jag vet inte om jag ska lämna ämnet, men eftersom Lena berör äktenskapslagstiftningen, så vill jag bestämt förneka att Kristdemokraterna när man väl tog sitt förnuft till fånga där uppe, skulle motarbetat en könsneutral äktenskapslagstiftning. Tvärtom förde man fram den enda rätta vägen att lösa problematiken ur samhällssynpunkt. En lagstiftning som blir lika för alla oavsett kön, ras eller religion.

Ingen kan påstå att den anomali som antagits av riksdagen är en lösning som gäller för alla. Jo, den gäller för dem som hittar en präst i svenska kyrkan eller annorstädes som ställer upp. Och det är endast p.g.a. att Svenska Kyrkan ännu inte skilts från stat och samhälle utan fortfarande styrs av politiker. Men den som bekänner sig t.ex. till den katolska tron eller till islam och är homosexuell torde inte kunna räkna med att bli kyrkligt vigd.

Vari ligger rättvisan i en sådan lagstiftning. Nej, så länge vita svenska homosexuella som tillhör svenska kyrkan bara får "rätten" så är allt frid och fröjd!

Jag kallar inte det för en rimlig och rättvis lagstiftning ur samhällets och medborgarnas synpunkt. Det är en exklusiv lagstiftning som är till för fåtalet.

lenaalun sa...

Jag visste att jag skulle trampa dig på tån, Mats. :-)

Just turerna inom KD känner jag inte till, men blir glad att få veta att man tog sitt förnuft till fånga. Jag vill minnas att Hägglund var seg länge.

Jag tänker mest på debatter i media och konservativa kristna bloggare som vägrade dela med sig av ordet äktenskap för de homosexuella. Det var det fördomsfulla i det som jag angav som parallell till försöken att förhindra klander av religionerna.

Nu är den politiska frågan löst. Skönt!

Patrick sa...

Inskränkningar i yttrandefriheten är att värna om det homogena. Det har du rätt i Margit. Jag anser att ett samhälle som inte är dynamiskt, i bemärkelsen accepterar avvikelser, inte tillåter ifrågasättande, inte annammar korsbefruktning, i längden inte är hållbart.
Religion ska hållas i en privat sfär, där gör den nytta och där kan man påvisa goda effekter: människor som känner sig helare som människor, fredliga och i harmoni med sig själv och andra. Men när religion blir politik och föremål för maktpolitik ja, då ska den förpassas till läktaren. FN-delegaterna borde ha insett detta. Religion hör inte hemma i politiken. Problemet som jag ser det är religionsfrihetens status. Religionsfriheten ska inte vara på samma rättighetsmässiga nivå som exempelvis yttrandefriheten, mötesfriheten och organisationsfriheten. Jag driftar mig till att hävda att religionsfriheten är onödig. Att utöva religion organiserat, när man vill och hur man vill, med vilken världsåskådning man väljer är fullt möjligt utan grundlagsstödd religionsfrihet. Det skapar mest frihet för alla oavsett etnisk härkomst, kön och sexuell läggning.

Patrick sa...

En liten rättelse:

Jag skrev:

"...i bemärkelsen accepterar avvikelser..."

Ska självklart vara "...i bemärkelsen inte accepterar avvikelser..."

Glad efterpåsk