lördag 28 februari 2009

"En sång till modet"!

I mitten på denna vecka så ringde KVC:n på Hallanstalten till mig och sa: "Vi har läst din bloggartikel "Kriminalvården förtrycker människor" och anser att du missbrukar yttrandefriheten och du är därför inte längre välkommen till frivården på måndag. Chefen berättade vidare att hon och frivårdschefen hade, efter att ha läst min blogg, tagit kontakt med regionchefen för kriminalvården i Stockholmsregionen och dryftat frågan. De var alla överens om att jag var illojal mot kriminalvården och att de därför nu vill försöka att ge mig sparken för illojalitet. Ärendet skall upp i PAN. Jag tänker inte orda mycket om detta på min blogg då min arbetsgivare kommer att använda allt jag skriver emot mig.

Men, då jag har varit med om frågan tidigare, att chefer inom kriminalvården anklagat mig för att missbruka yttrandefriheten, så kommer jag under några bloggartiklar återge några krönikor jag har haft i Eskilstuna-Kuriren; som skyddas av tryckfrihetsförordningen. Detta är artiklar jag tidigare har lämnat kopior på till förra KVC:n på Hall, då han uttryckte att jag skadade min arbetsplats genom att skriva om den. För att visa honom att mina perspektivartiklar var sakliga och rätt harmlösa gav jag de till honom. Artiklarna är dessutom lika aktuella i dag som då när de skrevs.

Här kommer "Gänget blev hans familj"
(ledarsidan på Eskilstuna-Kuriren 23 februari 2005):


”Men han är ju kommunist”, utbröt min man förskräckt, när jag sa att jag hade beställt en cd-skiva med Mikael Wiehe. Det vet jag väl, svarade jag, men han är en duktig artist också, som skriver tänkvärda texter. Det började med att en intern på Hallanstalten ville att jag skulle lyssna på en text av Wiehe en dag på jobbet. Den intagne tyckte att jag hade varit modig när jag i somras slog larm om missförhållande inom kriminalvården och ville därför förära mig denna sång. Sången heter ”En sång till modet” och en vers lyder så här: ”Här är en sång till modet hos dom som vågar se och inte låter TYSTA sej men säger som det är, till alla som bygger broar, till alla som släpper in, till dom som tror att människan kan göra det hon vill”.

Jag har alltid hävdat att vi som arbetar på fängelse borde ha stora kunskaper om och ett empatiskt förhållande till de människorna som sitter inne. Vi får aldrig glömma att många straffade själva också är offer; de är också ett samhällsoffer. De flesta dömda har själva blivit svikna av samhället. En intagen sa: ”De flesta som sitter här har inte suttit i sin pappas knä, de har saknad en far.” Det är självklart ingen ursäkt för att utföra kriminella handlingar, men det är en förklaring som vi inte kan bortse från.

SVT2 sände ett program som handlade om unga kriminella. Daniel Maiorana, som var en av rymlingarna från Hallanstalten i somras, blev intervjuad i programmet. Maiorana, 27 år, berättade att för honom och för många av hans kompisar är det kört för livet, därav namnet på det gäng han ledde; han var tidigare ledare för gänget ”Fucked for life” i Botkyrka. Han åkte fast första gången när han bara var 12 år och nu avtjänar han ett straff på tio år. Gänget blev ett substitut för en familj som inte fanns. Maiorana och många andra straffade lever i marginalen, i samhällets rättslösa utkant. Fast de själva ofta inte tror att de skulle klara att komma bort från kriminalitet och laglöshet, får vi som arbetar med dem inte betrakta någon människa som bortom all hjälp.

Flera dömda vittnar om att de växt upp i taskiga hemförhållanden där socialtanterna blundade när de kom på besök. De kan också berätta om alla lärare som har dömt och stämplat dem som hopplösa fall och satt dem i specialklass/straffklass. Efter att ha mött alla dessa myndighetspersoner som har spottat på deras egenvärde är det inte så konstigt att många av dem hamnat i brottsliga gäng, där de äntligen blivit bekräftade och respekterade. Intagna kan knappt minnas alla myndighetspersoner de har mött under sitt liv; allt från dagispersonal, skolpersonal, behandlingshemspersonal, ungdomshemspersonal, socialtjänstpersonal, polispersonal, domstolspersonal till fängelsepersonal. Dessa möten har ofta varit fientliga och kränkande, med resultatet att hatet som redan finns hos barnet/eleven/klienten bara har spätts på.

På våra fängelser har vi under strafftiden uppdraget att återanpassa dessa individer till samhället igen. Många av våra intagna har aldrig varit anpassade i det samhället vi har, de har inga ”Svenssons-referenser”, ”Svenssons-drömmar” eller ”lagom-känslor”. De är arga och deras hat är starkt. Det är i alla fall naivt att tro att unga och oerfarna kriminalvårdare, med enbart 12 års skolgång, har den kompetens och pondus som behövs för att klara detta svåra uppdrag. Anstaltsledningarna och Kriminalvårdsstyrelsen tror uppenbart det!

18 kommentarer:

lenaalun sa...

Bra Margit. Rätten är på din sida.

Margit Urtegård sa...

Hej Lena.

Tack, jag vet att jag har rätten på min sida; vi bor i ett land där yttrandefriheten har ett starkt stöd och en stark lag bakom sig.

Men, det är inte alltid det hjälper. I ett system/verksamhet där cheferna inte kan denna lag är det svårt att få förståelse för att man törs yttra sig. Inom kriminalvården är det vanligt att man skjuter pianisten, det är först och främst därför så många väljer att vara just tysta!

MVH Margit

Anonym sa...

Yttrandefriheten kan man inte missbruka, det är antingen tillåtet att säga en sak eller också är det förbudet.... det existerar ingen gråzon där.

Beträffande beskyllningar om illojalitet faller det tillbaka på den som anklagar dig för det att definiera exakt vad som är illojalt. Är det illojalt att påtalal missförhållanden för att få till stånd en ändring ? Nix.

Är det illojalt att berätta för uppdragsgivaren, folket i det här fallet, att en verksamhet tillåter pennalism och övergrepp ? Nix.

I det här fallet Margit finns det bara en väg ur det här och det är att släpa kriminalvården inför rätta, låt oss glädjas åt att vi har en lagstiftning i Sverige som ger arbetstagarorganisationerna en stor portion makt att sätta bakom sina ord vid såna här missförhållanden. Sätt åt dem och skynda dig innan nån ändrar reglerna till fördel för arbetsgivarsidan.

Tyvärr bekräftar din historia i bedrövande utsträckning de fördomar som många av oss har mot yrkesgrupper som är avskärmade från allmänheten. Kotterier och subkulturer frodas som i ett gigantiskt gemensamt lunchrum.

Stå på dig Margit, om de skall bli av med dig skall de få betala dyrt för det i förlorad goodwill och respekt.

PeO

Ann-Sofie W sa...

Hej Margit!
I stället för att ta tag i problemet stoppar kriminalvården huvudet i sanden.

Det är förmodligen bättre att offra dig än att göra något åt stora strukturella problem.

Detta får mig att tänka på de tre aporna, en håller för ögonen, den andra håller för öronen och den tredje håller för munnen.

Stå på dig!
Kram
Ann-Sofie

Margit Urtegård sa...

Hej Peo.

Konflikten är gammal, den började på Mariefredsanstalten 2003 när jag blev "värvad" för att köra kognitiva program på behandlingsavdelningen. Det var stora problem i personalgruppen, en gick i väggen och kom aldrig mera tillbaka till kriminalvården. En blev förflyttad från avdelningen, innan jag blev det, på grund av en konflikt mellan en kvinnlig och en manlig kollega. Sommaren 2003 skulle en kvinna vikariera som kvinsp och hon ställde som krav att jag skulle bort från avdelningen om hon skulle vara chef. Hon hade ingen utbildning och hon var jämnt taskig mot de intagna. När jag frågade henne varför fick jag till svar att hon hade haft en jobbig barndom. Jag förklarade för vederbörande att hon inte hade rätt att låta sådant gå ut över oskyldiga (andra) människor.

När jag blev omplacerad var det flera vårdare som sa att de tyckte det var bra att anstaltsledningen gav sig på mig, därför att de trodde att jag skulle klara av det och genom det få till en förändring till det bästa för alla. Jag skulle inte ha sökt mig till Hall, jag skulle ha sökt mig till frivården i stället. Nu valde jag att kämpa vidare, en David- mot Goliat kamp. Dumt av mig, det är lätt att vara klok efteråt.

Det kan ta ett till två år innan saken kommer upp i arbetsdomstolen, det är lång tid. Det har redan gått lång tid och mycket energi har gått åt att bara överleva. Jag tänker dock inte ge mig i första taget. Har jag kämpat så här länge kan jag kämpa ett tag till.

En av mina antagonister har skrivit på min blogg att jag skrev under min avsked på Hall 2004 när jag sa som jag gjorde i TV det året. Det säger i så fall mera om de än om mig.

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej Ann-Sofie.

En god vän av mig, en socialdemokrat, frågade mig på förra KF om hur det var med mig. Jag svarade att jag hade börjat att fundera över om denna kamp verkligen är värd allt det som min familj, mina vänner och jag får utstå. Då tittade han nästan förnärmad på mig och sa att jag var den sista person han hade förväntat sig att höra något sådant i från. Jag tittade på honom och lovade att tanken bara snabbt hade passerat mitt huvud och det inte skulle upprepas:-).

Skönt att det finns människor som vågar tro och ger en stöd när man själv råkar vara svag ett ögonblick!

Kram
Margit

erica sa...

Hej Margit!!

Vad blir det kriminalvården kommer med härnäst kan man ju undra...att du är illojal är lika sjukt som att att kalla dig rasist. Håller med alla din vänner som skrivit här..du har all rätt på din sida och hur vore det om Kriminalvårdscheferna lärde sig en aning mer om lagar innan de anklagar!!!

Det är tur att du är en fighter så som de beter sig mot dig...men förstår att det är jävligt jobbit.

Det finns många i samhället som ej haft den insynen i verksamheten som du och fler med dig haft, det finns även många intagna som vet mycket om missförhållandena som varit och tyvärr säkerligen är fortfarande.Det är inte en dag för tidigt att Kriminalvården får stå till svars för sitt handlande, tycker jag iallafall.

Fortsätt kämpa!!!

Vi höres av
kramar erica

Anonym sa...

Din kamp är så otroligt vältajmad. Janne Josefsson hade ett helt Debatt i torsdags om detta arbetsmiljöproblem. Vi är ju långt ifrån ensamma! Det var läkande för mig. Andra starka, goda, modiga, varmhjärtade människor mobbas ut och köps ut för sin naturliga drift att var äkta och samhällsansvariga. Att vilja vara en världsförbättrare.

Nej, det blir perfekt att ta bilen och komma över till dig innan kvällen och smida planer för vår egna framtid utan arbetsgivare som gör allt för att knäcka oss. Tänk att det har blivit en vedertagen personalpolitik att straffa fritänkare/"illojala". Detta såg jag i banken redan 1996. Det var dem som köptes ut. Jag köptes ut för att jag var en hand som inte passade i handsken. Det var också en fabricerad historia från ett par medarbetare. Jag lade mig platt och valde att läsa genus för pengarna. Det ska få ge utdelning nu.

Anonym sa...

Ja, din Perspektivkrönika är helt aktuell idag. Du, Margit, är faktiskt klippt och skuren för att vara den efterfrågade förebilden som tar dig an dessa 15 stökiga ungdomar i Skiftinge. Du har ju själv hela resans erfarenheter att bjuda på. Du är lika trovärdig som Paulo Roberto plus att du kan varna för livet inom kriminalvårdens väggar, innan det är för sent.

Ska packa och röja i köket. Sen åker jag till er.

Kram

Lena

Margit Urtegård sa...

Hej Lena.

Emil och jag ser fram emot att du kommer. Skall bli kul att träffa dig igen. Du är så välkommen.

Kram Margit

Marie-Louise F M sa...

Hej Margit!
Det är KV som ska ställas inför rätta och inte du! Du vet att vi är många som står bakom dig. JAg håller med både Lena, Peo, Ann-Sofie och Erica!
Kram, Marie-Louise

Mats Werner sa...

Har läst att 15 av Dina "kollegor" genom signaturen Kalle A, anser sig kränkta och mobbade av Dig!

Så skrattretande löjligt! Ja - om sanningar kan anses vara ett medel att kränka och mobba med - OK, då har de väl rätt.

Men som jag skrev i en kommentar på PeOs blogg till Kalle As patetiska rader:

Du har en hjärna, en tunga, en penna och ett starkt rättsmedvetande (jag borde lagt till hjärta) - och visst är det starkare vapen än vad Kalle A och hans kollegor antagligen någonsin kommer i närheten av.

Klem
MATS

Mats Werner sa...

Det som gör mig bekymrad är Ditt fack. Jag har en stark tveksamhet till alla former av korporativistisk verksamhet där kåranda gärna uppträder. Facket tycks vara ett sådant ställe.

Hoppas Ditt fack står över detta och förmår visa att de aktivt och agressivt företräder sina medlemmar och inte sina fackliga kollegor.

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Jag kan tänka mig vilka dessa 15 personer är, i alla fall några av dem. Om det är samma personer, så skrev de en hel del om mig 2004 på ett internt debattforum som kriminalvården hade, där de bland annat skrev att jag var född för att bli mobbad. Hur stämmer det överens med vad de anklagar mig för? SACO fick stängt ner den debattsidan på vårt interna nät. Jag har dock kopior på allt de skrev här hemma.

Vi hade ett krismöte på isoleringen när jag hade arbetat där några veckor, där samordnaren på isoleringen accepterade att de "avrättade" mig verbalt framför hela arbetslaget, ca 18 personer. Jag grät och lämnade rummet, samordnaren hämtade in mig igen och tvingade mig att sitta kvar och lyssna vidare på alla grodor och kränkningar de slänge över mig. En av vårdarna höll mig i handen och försökte trösta mig. Avrättningen fortsatte dock med mellanchefens välsignelse. Jag var en djävla besserwisser, en mediahora, en korkad politiker, en överklasstyp och en djävla akademiker som borde dra tillbaka dit jag hörde hemma, osagt vart!

Det skall bli spännande att följe fortsättningen.

MVH Margit

Anonym sa...

Lite ringar på vattnet. En nåd för dig, kan jag tycka.

http://www.eskilstunakuriren.se/link.php?id=813248

Anonym sa...

Jag har börjat inse att jag bara fick vara med om light versionen. Jag är så stolt över dig!

// N

Suédoise à Paris sa...

Hej, vi har en gemensam vän i S-tälje och jag ville veta lite mer om vad som sker i min hemstad. Ni har båda mitt stöd fr.o.m. nu. Du kan hitta mig på www.blogg.aftonbladet.se/parisiska

eller min blogg här, franska bloggen, Suédoise à Paris

Maria de Suède

Suédoise à Paris sa...

Jag har skrivit insändare om detta, det kommer flera senare.

Titta efter dessa artiklar i DN eller Aftonbladet.